Hej!

Välkommen till Projekt Syskon.

Jag som bloggar här kommer att göra det anonymt. I skrivande stund är jag 33 år och 224 dagar gammal och är ungefär en månad in i projektet att skaffa ett syskon till sonen född i april 2019. Jag har tidigare bloggat om den graviditeten och resan dit, och början av detta projekt på eggo.blogg.se.

Tanken med Projekt Syskon är dels en slags dagbok om symptom, tankar och känslor, och dels ett forum för nörderier om fertilitet. Troligtvis varvat huller om buller i en salig blandning. Jag tycker att det är nyttigt att kunna samla mina tankar och även kunna gå tillbaka och jämföra, och delar gärna med mig av mina erfarenheter. Babyverkstaden innefattar en hel del dötid och en fasligt massa väntande (i mitt fall har jag även en lång och oregelbunden cykel att ta hänsyn till, vilket innefattar ännu mer väntande som jag inte ens vet när det kommer sluta) och det har varit nyttigt för mig att formulera allting i ord, och även att distrahera mig genom att grotta ned mig i fakta eller dylikt.

17+1

Tyckte att jag kände första rörelserna idag! 🥰 Små, små buffar, men kändes definitivt inte som tarmar i alla fall. Skönt, då jag börjat känna mig lite orolig då jag utöver foglossningar (som håller sig på samma milda nivå) och graviditetsdiabetesen mår rätt prima. Men får ju försöka passa på att njuta lite.

Imorgon börjar min sista jobbvecka, fem ynka dagar och sen kommer jag att syssla med annat plus föräldraledighet sen, så blir ju lång tid innan jag är tillbaka. Lite skönt på sätt och vis, men jag gillar ju mitt jobb och kommer sakna det! Kommer dock ha fullt upp, mycket inplanerat och mycket som ska avslutas eller överlämnas, så kommer inte sitta sysslolös i alla fall! Ändå, lustig känsla. Har skjutit det på framtiden lite och inbillat mig att det är längre kvar, men nej…

Mina besök hos Spec-MVC gick bra, träffade två läkare och en dietist och alla var snabba besök. De tyckte att mina värden såg fina ut och att jag hade koll, så är ju bara att tacka och ta emot. Och hittills har det gått väldigt bra, bara genom att byta till fullkornsprodukter. Så håller tummarna att det håller sig så. Samma med foglossningarna som sagt, de är där men har inte blivit värre sedan de dök upp. Jag KAN fortfarande röra på mig, även om jag inte borde. Frånsett att gå, då, för jag vaggar fram i slowmotion numera. Men så länge det är allt får jag ju ändå vara tacksam. Om ett par veckor är jag halvvägs genom graviditeten, och innan dess är det RUL. Även om jag gärna tar en dag i taget så skulle det vara trevligt om det gick rätt snabbt dit ändå hehe…

16+0

Gravidvecka 17 är här, 40% har passerat. Känns både som att det kommit långt, och som att det är evigheter kvar av graviditeten.

Fogarna sköter sig någorlunda… Jag har fortfarande inte fått den där huggande smärtan vid rörelser, men den sega värken och tröttheten som byggs på under dagen är definitivt där. Jag försöker att ta det lugnt och inte röra på mig på ett oergonomiskt vis, men det märks. Nu är det i alla fall bara två arbetsveckor kvar till semestern. Lite stressigt, känns som att jag har mycket att försöka avsluta och fixa innan jag går, och det kommer hela tiden nya saker. Men det ska nog gå. Nu är planen att jag ska jobba 25% hemifrån när semestern är över, och då jobba med helt nya administrativa uppgifter. Tyvärr verkar det inte lika straight forward som jag hade trott, måste starta upp helt nya grejer mitt i sommaren, men det känns lite som chefens ansvar att se till att jag har uppgifter att göra när hon väl har omplacerat mig. Jag får fortsätta ta en dag i taget.

I tisdags fick jag min blodsockermätare, och är nu allmänt sönderstucken om fingrarna. Hittills har jag haft värden som under förra graviditeten, det funkar att byta till fullkornsprodukter och köra på. Positivt är att de tycks ha ändrat riktlinjerna, så att bebisen inte behöver tillmatas vid endast kostbehandling som det gjordes 2019. Istället blir det fokus på amning, och kanske en möjlighet till stöd med det också. Med sonen kändes det som att han alltid var så proppmätt av ersättning så att mjölken aldrig riktigt rann till. Det var också sånt fokus på att ge ersättning att ingen riktigt kollade över amningen på BB. Då det känns ju positivt. Hoppas att blodsockret håller sig under kontroll.

Annars känner jag mig seg, har varit lite illamående igen till och från, och aptiten kommer och går. Ibland kan jag rycka på axlarna och tänka att läget ändå är under kontroll. Andra dagar får jag kämpa med att hämta sonen på förskolan, som har insett att mamma är lite långsam nu och tycker det är oerhört skojigt att springa ifrån mig. Han vill oftast inte gå fint och hålla mig i handen, utan gör sig till gelé och slänger sig på marken och vägrar samarbeta. Än så länge kan jag lyfta upp honom utan att det gör ont just då, men jag vet ju att det sliter på kroppen. Det gör mig lite deppad. Och tanken på att det är fint väder ute och att jag inte kan gå själv med sonen till en lekplats, för jag kan inte släppa honom ”lös” där han kan springa iväg från mig. Jag kan helt enkelt inte röra mig så snabbt, går konstant och vaggar framåt i ett långsamt tempo. Det känns väldigt frustrerande, och jag kan känna mig värdelös. Visst, jag är fullt upptagen med att bygga en liten människa i min mage, men jag vill kunna bidra. Än så länge så skulle kroppen hålla för att fortsätta jobba, men så kommer corona-regler och ger mig arbetsförbud. Känns som att jag lämnar kollegorna i sticket mitt i sommaren när det redan är svårt att få ihop det i semestertider. Men jag vet ju att jag inte kan hjälpa det, jag kan inte styra över omständigheterna. Jag måste vara lite självisk och se till att jag mår bra i allt. Det försöker jag påminna mig om.

14+4

Igår fick jag graviditetsdiabetes bekräftad. Efter två timmar hade jag 12,9 så det är ju betydligt värre än 9,vaddetnuvar två veckor tidigare. Så nu blir det specialistmödravården för mig, ska träffa min nya BM på tisdag nästa vecka. Känns väl ändå okej just nu, men det går lite fram och tillbaka.

Ska prata med min chef imorgon, men nu verkar det luta åt att jag får arbetsförbud från och med vecka 20+0, vilket både känns lite segt och lite skönt. Att ändå kunna ta det lite lugnt och ha en stressfri sommar. Hoppas att fogarna håller sig snälla, än så länge är det ändå okej och jag har inte lång tid kvar att jobba nu. Det är 3,5 vecka kvar tills jag går på semester, sen kommer jag ju inte tillbaka på minst ett år. Lite sjukt!

14+0

Vecka 15, andra trimestern! Jag har varit gravid i 99 dagar, snart 100! Över en tredjedel är i alla fall avklarad nu.

Många appar och vecka-för-vecka-info säger att nu mår man säkerligen toppen och att det är läge att njuta. Såklart blir jag snuvad på det, då foglossningen kommit som ett brev på posten lagom till andra trimestern… Än så länge är det mest obehagligt, inte så att det gör ont. Jag går och vaggar och anpassar hur jag rör mig, vilket än så länge funkar bra. Kanske blir det inte värre, men försöker att inte få upp hoppet för mycket. Sist gick det snabbt från ”hmm, kan det vara foglossning jag känner?” till 50% sjukskriven, till superont och heltidssjukskrivning. Jag har ett mindre fysiskt jobb denna gång, men märker att jag ändå rör på mig en hel del. Långa korridorer och långt mellan rum jag behöver vara i. Har mitt kontor på helt motsatta sidan än där jag träffar patienter, och det blir många turer fram och tillbaka även om jag sitter rätt stilla när jag väl är framme. Varit hemma och vabbat och märker skillnaden i kroppen, men skönt att jag i alla fall klarar att ta han om sonen med lyft och allt det innebär. Om jag får välja så prioriterar jag ju absolut sonen framför jobbet, ska inte försöka kämpa för länge på jobbet om det gör för ont. Har fyra veckor kvar till semester, återstår att se om kroppen fixar så länge. Sen vet jag faktiskt inte om jag kommer ha arbetsförbud (from 20+0) eftersom jag numera är färdigvaccinerad. (Woo!) Chefen skulle återkomma. För någon som gillar att ha koll och planera känns det ju lite lagom kul, men får väl gilla läget.

På tisdag ska jag på min andra glukosbelastning och se hur det ligger till. Har ätit fullkornsprodukter och försökt hålla mig borta från snabba kolhydrater sedan förra belastningen för 1,5 vecka sen. Aptiten är fortfarande inte helt som vanligt, och det här med ”förbud” mot vissa saker känns rätt jobbigt. Jag blir ju gärna lite allt eller inget och försöker undvika så mycket som möjligt. En del av mig känner mig lite nöjd när vågen återigen visar att jag gått ned i vikt (att jag varit duktig och ätit lite) även om det inte varit medvetet. Mitt gamla ätstörda tankesätt som jag inte haft på flera år nu kommer tillbaka. En annan del av mig vet att det är viktigt att äta när jag är gravid och försöker tvinga i mig mellis och komma på bra saker att äta som inte höjer blodsockret. Konstigt läge. Även om mitt blodsocker ligger under 10 på tisdag och jag slipper hela specialistmödravården och stick i fingret ett tag, så kommer jag att behöva tänka på vad jag stoppar i mig det kommande halvåret. De skulle kanske erbjuda dietist, undrar om jag kan prata om mina dåliga tankar med den personen?

Jaja, en dag i taget. Känner mig hur som helst långt ifrån fantastiskt och njuter just nu. Hade gärna velat, och känner en slags avundsjuka mot de som kan njuta. Men det kanske är många som har andra krämpor också. Och de som fortfarande ligger och kräks till exempel. Det har jag ju (peppar, peppar) sluppit i alla fall. Ska försöka hitta små positiva saker och fokusera på dem.

12+6

Har fått göra TVÅ KUB, för mini var inte särskilt medgörlig första gången. Men idag gick det fint, låg risk för kromosomavvikelser! Har moderkakan i framvägg just nu, den skulle tydligen kunna flytta på sig så får se vid RUL sen. Kan ju göra det svårare att känna sparkar sen, annars ska det nog inte göra så stor skillnad. Jag beräknades till 12+6 så det blir ingen ändring från innan 🙂

Glukosbelastningen gick sisådär. Här är rutinerna att över 10 mmol efter två timmar räknas som graviditetsdiabetes, även om det inte borde ligga över 8. Jag låg på 9,2. Så inte katastrof (tror att det var över 12 med sonen) men heller inte jättebra. Så jag ska få göra om det igen om två veckor. Är det över 10 då så blir det specMVC igen, annars så får jag vara kvar på vanliga MVC och göra ny glukosbelastning enligt rutin i vecka 28. Har redan börjat anpassa kosten lite, bytt till fullkornsprodukter och tänker efter lite mer. Lite segt när jag fortfarande har svårt att få i mig mat (hade gått ner ytterligare 2 kg idag) men jag får bita ihop. Slipper jag konstanta stick i fingret ett tag till så är jag glad!

Fogarna gör sig fortsatt påminda, och jag har ont i ryggen. Ibland märker jag att jag redan lagt till med den där typiska vaggande gången, och det kändes som att högerbenet låste sig två gånger idag när jag var på väg till ultraljudet. Någonstans så hoppas jag väl att det ska försvinna, men borde nog snart kolla upp det. Hoppas på att kunna jobba så länge jag kan (vilket i dagsläget är tom vecka 20) men sist blev jag sjukskriven på 50% i typ v.16 och på heltid från vecka 20 så får se hur det utvecklar sig. Är ju lite annorlunda nu när man dessutom har en vild tvååring hemma, svårt att undvika en del lyft och dåliga rörelser helt nu. Men jag tar en dag i taget och försöker njuta lite när jag kan.

12+3

Sitter i väntrummet på BVC mitt i glukosbelastning as we speak. Håller tummar och tår för att slippa graviditetsdiabetes denna gång, i alla fall såhär tidigt… Men vi får väl se.

De senaste dagarna tycker jag att jag börjat känna av fogarna lite mer igen, efter att det varit rätt lugnt på den fronten ett tag nu. Suck. Är jag inne på en ”favorit” i repris?

Imorgon är det i alla fall KUB, och tiden går fortsatt himla fort!

11+0

Ny vecka, och ny månad! Helt sjukt att det redan är maj! Veckan som gått har det varit full rulle. Mycket jobb (men bra mycket!) och så två besök till MVC. I måndags var jag på extra ultraljud, och allt såg bra ut. Mini rörde på sig och vinkade till ”kameran” och allt. Enligt mina siffror var det 10+2, de mätte till 10+4 denna gång, på VUL blev jag backad en dag. Men jag fortsätter köra originalsiffrorna, kommer säkert flyttas igen.

Igår hade jag inskrivning och tog prover till KUB. Har tydligen gått ner 2 kilo sedan hälsosamtalet 3 veckor tidigare. Kanske inte helt oväntat med tanke på min aptit, men hoppas att det inte håller i sig. Misstänker att en del av min trötthet/energilöshet även har att göra med att jag inte får i mig tillräckligt. Får försöka lite bättre, ska försöka få in lite lätta mellanmål som förhoppningsvis inte blir några problem rent aptitmässigt, ska bara få in vanan. Numera är det mycket mer sällan som jag tar fikapauser på jobbet, eftersom vi inte får sitta för många i lunchrummet tillsammans pga pandemin. Innan satt jag en sväng både för- och eftermiddag och tog en frukt eller knäckebröd eller nåt. Får väl sätta mig där själv och uggla lite 😆

Jag fick också besked att det rekommenderas att jag tar dos 2 av vaccinet. Har ju fått Astra Zeneca första dosen och det rekommenderas ju inte till under 65 år, men det ska gå bra med Pfizer eller Modernas som andradosen. Så det känns ju rätt bra att få fullt skydd! Nu är det bara att vänta på tid, skulle bli 2-5 veckor senare än tiden jag fått innan, men det är ju bara att vänta. Vet inte om det kommer påverka eventuellt arbetsförbud pga smittrisk i vecka 20, men det är väl bara att vänta och se där med. Lätt att planera….. 🙃

Nästa vecka blir det lite paus från besök, men veckan därpå är det både tidig sockerbelastning och KUB inbokat! Och röd dag, så blir nog inte många knop gjorda på jobbet. Sen har jag dock inget besök inbokat förrän i augusti! Känns som en evighet men det går säkert rätt fort, även om jag får bli hemma på en oväntad ”semester ”.

10+0

Vecka elva, 25% av graviditeten har redan gått! Hur sjukt är inte det? En fjärdedel! Känner mig lite som en hackig skiva, men känns extra lustigt när jag inte har mer att gå på än ett VUL i vecka 8 och att jag inte börjat störtblöda eller haft ont att gå på för att försäkra mig om att det fortfarande pågår. Första trimestern är verkligen en pina! Men snart har jag ett extra ultraljud och har även fått tid för KUB 12/5 så det är ju också rätt snart.

Idag har jag varit grymt trött. Liksom inte bara sömnig utan allmänt svag. Typ som när Bilbo säger att han känner sig tunn och utsträckt, som smör någon brett på för mycket bröd. Klok man – eller hobbit då – för jag känner verkligen igen mig. Har haft några sådana här dagar innan, då jag verkligen inte mäktat med något, och det brukar bli bättre nästa dag igen. Så håller tummarna för det! Positivt är i alla fall att jag blev mycket sugen på kladdkaka som jag tvingade sambon att fixa, som smakade himmelskt! Det är första gången på flera veckor som jag känt mig sugen på något, och det smakade så pass gott. Tycker annars att söta saker smakar alldeles för sött, liksom bara sliskigt och överdrivet. Mycket smakar helt enkelt för intensivt, vilket är varför saker som är ganska smaklösa funkar bäst. Men kladdkakan gick hem, jag orkar inte ens bry mig om att det inte var det nyttigaste för jag blev glad att det slank ner. Just nu håller sambon på att laga nåt kött som stinker i hela lägenheten så jag gömmer mig med sonen i sovrummet med små kväljningar. Men man får väl ta det onda med det goda? Hoppas i alla fall på en snar vändning med maten, skulle bli väldigt tacksam 😉

9+5

De superömma brösten har gjort en återkomst… Har även varit lite tröttare igen, men mår fortfarande helt okej. Ett störningsmoment just nu är att jag fortfarande är så hård i magen! Vet inte om det helt klassas som förstoppning, men toabesöken är ansträngande och ibland har jag fått lite brunrosa flytningar av själva förskräckelsen typ. Även när jag käkade järntabletter och var långt gången med sonen så var magen okej, så detta är nytt. Hoppas att det inte håller i sig, kanske har det med att jag fortfarande har lite svårt att äta/usel aptit att göra? Dessutom så har jag inte varit så duktig på att dricka om dagarna, eftersom jag nästan alltid har munskydd på jobbet så kommer det sig inte direkt naturligt. Ska försöka jobba på det.

Annars tycker jag att magen börjar synas nu, fått en lite annan form. Har ju praktiskt taget sett gravid hela tiden sen förlossningen, och har drivit omkring i mammakläder de senaste två åren trots att jag inte varit gravid. Vanliga byxor går inte att få på, helt enkelt, och vanliga tröjor är för korta. Men jag inbillar mig ändå att det ser lite annorlunda ut ny ändå! Kul och mysigt, men lite läskigt med eftersom det fortfarande är så pass tidigt att jag inte vill berätta för vem som helst…

Ultraljud på måndag! 🥰 Fyra dagar kvar bara, tiden går faktiskt rätt fort nu!

9+1

Det rullar på, vecka 10 nu! Jag börjar känna mig lite mer som mig själv igen, även om jag fortfarande är tröttare än vanligt och mår illa ibland. Och har ont i brösten, fryser, blir trött i benen osv… Men jag klarar av att äta lite bättre igen.

Igår hade vi tvåårskalas för sonen, vilket blev väldigt lyckat! Jag hade köpt en vattenflaska som det stod Storebror på, och överraskande sambons familj som var på plats, och min mamma som var med på videosamtal. Känns jättebra att berättat och inte hålla på att smussla. Nu är det bara att hålla tummarna att det fortsatt går vägen.

Jag har fått nya kollegor på jobbet, vilket är en välkommen förstärkning och också en påminnelse om att jag har världens roligaste jobb när jag faktiskt har tid att göra det som är meningen att jag ska göra (och inte behöver släcka en massa akuta bränder, täcka upp för någon, hoppa in någon helt annanstans, eller hitta på helt nya saker utan någon tid att förbereda mig). Det känns bra, jag FÅR energi från jobbet igen – för första gången på över ett år mer eller mindre. Det är väldigt peppande, och det känns bra nu. Jag har känt mig något mindre orolig efter att jag fick se hjärtat slå, går inte omkring och känner efter konstant, eller kollar trosorna och förväntar mig det värsta. Jag har inte tagit ett nytt gravtest på länge, jag känner att jag tror på det ändå och behöver inte överanalysera. Imorgon är det bara en vecka till mitt nästa, extra ultraljud då jag får kolla läget igen! Sen borde det inte vara långt till KUB heller. Det känns bra.