Förhoppningsvis börjar vi bli friska, äntligen! Har inte märkt något snor hos sonen på hela helgen, och förutom lite envis hosta här så är jag i princip återställd. Har börjat logga min vilopuls och jämföra med temperaturen, och faktiskt så ser jag ett mönster att de följs åt väldigt bra. I morse hade jag både låg temp och låg puls, så känns som att kroppen är rätt färdig med det här sjukandet för denna gång! 🙂
Så förhoppningsvis blir det återgång till vardagen igen imorgon. En veckas försening, men känns inte som att det hänt så mycket på en vecka heller. Jag ser fortfarande inte skymten av någon ägglossning. Tillbaka i ekorrhjulet som bara snurrar, och jag är inte närmare mitt mål…
Tidigare har jag, när jag blickat lite framåt, tänkt på att jag kanske är gravid till jul eller att jag nästa sommar antingen är gravid eller har en liten bebis. Nu börjar jag känna mig lite mindre hoppfull. Klart att allt kommer vara som vanligt till jul. Klart att vi bara kommer ha ett barn nästa sommar och en semester därefter. Jag kan ju inte ens ägglossa, hur skulle jag bli gravid?? Jag vet att dessa negativa tankar inte är ett dugg konstruktiva utan snarare destruktiva, men jag kan inte hjälpa det. Det faktum att jag fick ägglossning tidigare förra cykeln än jag fick i förrförra cykeln var tydligen inte en positiv trend. Det betydde visst inte att jag skulle se en cykel runt 30 dagar den här gången heller. Jag får bara vänta och vänta och vänta lite till. Tiden bara går.
Detta blev inte ett särskilt peppigt inlägg, men det är ju inte alltid uppåt heller å andra sidan. Ny vardag, nya tag?
Projekt Syskon 