Både igår och idag har jag mått illa. Inte så att jag kräks, men jag höll ju nollan på den fronten hela förra graviditeten. Men lite lätt yrslig och ett illamående som ändå känns som att jag måste kräkas. Kommer ”upp” en del luft och jag står ibland och liksom hulkar fram rapar. Känns inte jättecharmerande direkt. Jag har även blivit rätt tagen av detta, det är liksom ett förlamande illamående och det blir värre om jag är uppe och rör på mig. Har slutat med att jag varit en hel del i soffan under helgen, där jag ligger och raphulkar och känner mig allmänt dum. Hade planerat att vara ute i det fina höstvädret och hitta på saker med sonen, men där sattes lite käppar i hjulet kan man ju säga. Sambon har hållt på att fixa och dona en del, städat och kört storkok. Jag får lite dåligt samvete över att jag inte är till någon hjälp, eller en rolig mamma heller.

Det är i alla fall skönt med symptom! Det här är det tydligaste och mest ihållande jag haft hittills! Annars har det ju varit rätt fjuttigt och utspridda symptom som gjort mig mest nojig. Nog för att jag fått lite flashbacks till hur jobbigt det faktiskt är emellanåt att vara preggo så kan jag ändå vara lite tacksam just nu. 🙂

Dagens test. 3+ på digitala (woo!) Testlagrets streck dök upp starkt efter nån sekund, bilden är tagen efter ca 5 minuter. Inte starkare än förra veckans kanske, med de behöver ju inte stjäla all färg för att det ska vara ”lagom positivt” I guess. Dök som sagt upp streck på direkten, tyckte att det var både snabbare och starkare än sist. Men man ska ju inte lägga för stor vikt på det såklart. Testen är definitivt positiva! 🙂

Vecka sju nu. I dagsläget är jag lite extra kissnödig och har även fått lite ”växtvärk” igen. Det spänner och sträcker lite här och var. Till min fasa har jag även märkt att det känts lite i höfterna vid några tillfällen. Bland annat när jag legat på sidan i sängen eller när jag varit ute med hunden. Har ju en rätt stor golden på 35-40 kilo, som gärna skuttar fram glatt till allt och alla, och det gäller att hålla emot eller försöka få henne att gå vidare x antal gånger per promenad, vilket kräver att man använder hela kroppen. Kan ju såklart bara vara tillfälligheter. Hoppas på det. Men minns ju också hur jag hade lite känningar i höfterna i förra graviditeten och började lite smått fundera över hur foglossningar egentligen kändes. Ett par veckor senare var jag sjukskriven… Jag fixar iaf att böja mig ned och plocka upp leksaker eller sonen utan att det känns någonstans. Men det är ju bara att avvakta och se vad som händer. Håller tummarna att jag slipper, samtidigt som jag i alla fall vet vad som kan vänta nu.

Känns som att mina symtom kommer i cykler, idag har jag ömma bröst som också känns lite mer fylliga. Samtidigt känner jag mig inte lika dödstrött längre, och egentligen inte så mycket annat heller. Vissa dagar har jag flera symptom samtidigt, ibland inga alls, men de kommer verkligen och går. Verkligen inte som sist, så det känns ju lite läskigt och väcker oroaren inom mig. Men får bara ha lite tålamod. MVC om en vecka nu.

I morse vaknade jag med en underlig känsla av att mitt ena bröst hade växt. Fick associationer till i början när jag fortfarande försökte amma sonen, men bröstet var väldigt mjukt istället för hårt. Inte känt något liknande annars. Hmm. Annars känner jag mig fortsatt trött och uppsvälld, lite vagt illamående då och då (men verkligen inte illamående-illamående som den där konstanta känslan av att vara bakis eller att jag skulle kräkas). Är hemma och vabbar sonen nu, som var dunderförkyld i typ ett dygn när vi var iväg, för att senare vara typ helt återställd igen, men kör 48 timmar symptomfri för säkerhets skull. Men kan misstänka att den här tröttheten och energilösheten kanske faktiskt är relaterad till det lilla frö som växer där inne, för jag har gått och lagt mig jättetidigt + sovit bra, men känner mig fortfarande trött. Inga mer rosa flytningar dock, tack och lov!

Känner ju att min kropp håller på med saker som den inte brukar göra, även om jag mår rätt annorlunda från vecka fem förra graviditeten så märker jag ju att något är på gång. Lite obehagligt med så vaga symptom, men det känns ju lite skönt att det är annorlunda denna gång med. Kanske betyder att jag inte kommer få en precis likadan graviditet längre fram heller, med foglossningar och diabetes, kan man ju hoppas. Samtidigt som det på sitt vis också är rätt skönt med tydliga symptom, så man inte går och tvivlar på att man är gravid.

Har skrivit in mig på MVC nu och har tid för hälsosamtal om två veckor. Antar att jag kommer få göra ett antal extra glukosbelastningar inom det närmsta, och om det skulle visa något så blir jag nog slussad till Specialistmödravården igen. Då jag jobbar i princip granne med spec-MVC så hade det inte gjort så mycket, även om det är rätt smidigt att ta sig till vanliga MVC också. Lite pirrigt! Min barnmorska som jag gick hos där jobbar på förlossningen nu, så jag kommer få en helt ny nu. Sen fick jag ju ändå byta när jag fick gå över till spec-MVC, men det känns ju ändå viktigt att man klickar med sin barnmorska.