Både igår och idag har jag mått illa. Inte så att jag kräks, men jag höll ju nollan på den fronten hela förra graviditeten. Men lite lätt yrslig och ett illamående som ändå känns som att jag måste kräkas. Kommer ”upp” en del luft och jag står ibland och liksom hulkar fram rapar. Känns inte jättecharmerande direkt. Jag har även blivit rätt tagen av detta, det är liksom ett förlamande illamående och det blir värre om jag är uppe och rör på mig. Har slutat med att jag varit en hel del i soffan under helgen, där jag ligger och raphulkar och känner mig allmänt dum. Hade planerat att vara ute i det fina höstvädret och hitta på saker med sonen, men där sattes lite käppar i hjulet kan man ju säga. Sambon har hållt på att fixa och dona en del, städat och kört storkok. Jag får lite dåligt samvete över att jag inte är till någon hjälp, eller en rolig mamma heller.
Det är i alla fall skönt med symptom! Det här är det tydligaste och mest ihållande jag haft hittills! Annars har det ju varit rätt fjuttigt och utspridda symptom som gjort mig mest nojig. Nog för att jag fått lite flashbacks till hur jobbigt det faktiskt är emellanåt att vara preggo så kan jag ändå vara lite tacksam just nu. 🙂
Projekt Syskon 