Det gick tyvärr inte vägen denna gång. Gulekroppen som såg bra ut på förra ultraljudet hade nu skrumpnat ihop, hinnsäcken var kvar men det verkade inte gå att se ett embryo över huvud taget. Syntes väldigt tydligt att det inte fanns något hopp redan innan läkaren sa något.
Har fått med mig tabletter för att sätta igång det. Jag är livrädd, men vill ändå att det ska vara över nu så snabbt som möjligt. Känner mig ledsen, men också lite lättad över att veta. Ska ta lite tid att sörja och smälta, sedan får jag se hur jobbigt det blir med tabletterna.
Projekt Syskon 