Fyrtio dagar utan ägglossning försmäktar jag på denna… cykel. Börjar kännas lite hopplöst. Har haft ägglossningstecken (sekret, tapp) som kommit och gått som de behagat, en temp som åker bergochdalbana, och LH-test som blir starkare ena dagen och svagare nästan. Tänker att kroppen försöker få igenom ägglossning men inte lyckats än. Mycket frustrerande, börjar känna mig rätt leds och nere. Känns som att det dessutom är många gravidbesked eller barn som blir storasyskon på TV. För första gången på ett bra tag sörjer jag att jag skulle varit rätt långt in i graviditeten nu om jag inte fått MA. Nu står jag bara och stampar.
Kände mig så pepp och positiv för 40 dagar sen när mensen kom och det verkade som att kroppen var på banan igen, men icke… Jag har ju såklart haft långa cykler även tidigare, hade ju nästan varit konstigt om jag fått 28 dagar typ. Men jag känner ändå att det här inte är som vanligt, även när ägglossningen kommer sent så brukar det inte kännas som att kroppen försökt innan, utan det var då den ”skulle” komma. De där tankarna på att jag aldrig kommer kunna bli gravid kommer smygandes igen, och tynger ner mig totalt. Kommer vi inte få fler? Är min kropp paj? Borde jag bara vänta ut det eller är det nåt jag borde söka hjälp för?
Det här blev verkligen inget uppiggande inlägg, men såhär är läget nu. Kan ju hoppas att ett gnällinlägg kan vara knuffen som kroppen behöver? If only…
Projekt Syskon 