Illamåendet som nästan hade tagit en paus har nu kommit smygande tillbaka igen. I söndags (6+1) var jag fruktansvärt trött, så pass att jag knappt kom ur soffan på hela dagen även om jag sovit 10 timmar! Jag är fortfarande trött, men inte så externt energilös i alla fall. Brösten är konstant ömma, en slags svidande, nästan brännande känsla i bröstvårtorna. Jag har även varit lite förstoppad och blir andfådd av minsta lilla. Glammigt värre! Känner mig fortfarande väldigt gravid, med andra ord. Symptomen försvinner aldrig helt utan varierar mest i ”styrka” över tid. Känns mer bekant. Nu ska jag ta mig igenom resten av dagen och imorgon också, sen har jag lite påskledigt! Sen vips är det bara 1,5 arbetsdag kvar till VUL. Jag skrev ju sist att jag försökte se positivt på det och inte bli nervös, men börjar ju såklart känna mig lite orolig. Tänk om det inte finns några hjärtslag den här gången heller? Tänk om kroppen grundlurat mig? Även om jag har känslan att det känns mer som det ska göra nu så är det ju inget som garanterar något. Det är en väldigt känslig period just nu och vad som helst kan hända. Jag kan bara hålla tummarna och vänta…
Månad: mars 2021
6+0
Idag går jag in i vecka sju, och i morse fick jag min ”färgstjälare”. Tog alltså ett nytt gravtest (har hållit mig en hel vecka i alla fall!) och det blev ett starkt streck så fort urinen passerade förbi och strecket höll sig starkare än kontrollstrecket. I höstas sa jag att det ju ändå var positivt även om strecken var lika starka, men jag kände ju en obekväm känsla över det. Kanske bara ett sammanträffande absolut, men detta kändes väldigt bra.
Veckan som gått har ändå varit lite tuff, får jag väl säga. Min kollega blev sjuk så helt plötsligt hade jag en hel del att stå i och styra upp utan att hinna förbereda mig. Inte direkt vad man önskar när man är dödstrött och känner sig smått bakis större delen av dagen och helst skulle vilja bädda ner sig. Men jag fixade det, utan att det märktes allt för mycket hoppas jag. Det är dumt att det ska vara så hysh-hysh såhär i början, för det är ju oftast nu man mår som sämst (ja, vad gäller trötthet och illamående i alla fall). Nu har jag i alla fall bara tre arbetsdagar kvar tills påsk, även om jag bara tagit en semesterdag så är det ju ändå ledigt. Sen är det snart dags för VUL som jag bestämt mig för att inte känna mig nervös inför.
Men jag är som sagt väldigt tacksam. Även om det inte finns några garantier så känns det mer ”riktigt” nu och jag har som sagt hittat ett lugn. Status än så länge idag är de superömma brösten, det har verkligen varit extremt nu nästan hela tiden.
5+5
Idag mår jag ILLA! Minns ju inte riktigt hur det var med sonen, man förtränger ju, men känner mig lite lagom bakis och den där ”jag kommer kräkas!”-känslan, även om jag aldrig faktiskt kräks. Men det är ju nästan värre att gå och må illa och vänta på nåt som kan hända, men man får aldrig slappna av eller må bättre eftersom man aldrig kräks. Därmed sagt är det ju inte så mysigt att kräkas heller…
Somnade typ vid 8-tiden igår igen, inatt sov jag däremot som en stock och har än så länge nästan lite energi! Men brösten är ömma, jag fryser och är extra kissnödig. Denna vecka har jag verkligen känt mig gravid, vilket är så skönt ändå! Ingen oro här inte, rejält ska det va! Haha… Det tog mig nästan två veckor, men jag tycks ha hittat ett lugn nu. Inte glädjesprudlande hurrarop eller mörkaste depp/ångest utan bara lite lagom mittemellan. Jag vet att ingenting är säkert, och jag vill inte ta ut något i förskott, men det känns okej. Jag håller mig flytande, om än lite illamående och ömt så!
5+4
Idag var det exakt två veckor sedan jag plussade, och två veckor kvar till VUL. Känns som att det var betydligt längre sen faktiskt 🙂
Har fortfarande mitt illamående som kommer och går, oftast är det rätt hanterbart. Idag är det som att mina bröst vill ta kol på mig, de gör fruktansvärt ont! Och så är jag trött. Sov som en kratta inatt och drömde en massa drömmar, så kände mig inte direkt utvilad trots att jag gick och la mig vid åttatiden. Men jag är tacksam. Så innerligt tacksam. Heja kroppen! Har lite dötid på jobbet nu så jag smygbloggar för att hålla mig sysselsatt, svårt att hålla mig vaken om jag bara ska sitta och försöka läsa eller så, då flyter texten mest ihop. Pålitligt värre… 🙂
5+3
Efter mitt inlägg igår började jag plötsligt känna mig vääääldigt gravid. Mådde mer illa, kände mig uppsvälld, stor och otymplig. Brösten är superkänsliga och jag är trött. Det har hållit i sig tills idag. Nu vet jag inte om det är inbillning/önsketänkande men såhär kändes det inte sist. En anledning till att jag kände mig orolig var att mina symptom liksom kom i små duttar. Lite illamående här, lite ont där, men inget ihållande och oftast bara en liten sak i taget. Det här känna mer ”rejält” på något vis, och det känns faktiskt positivt att säga att man mår skit! Jag försöker ju inte ta ut något i förskott, men magkänslan är mycket bättre denna graviditet.
Jag berättade även för chefen igår. Tidigt, men tycker att det är bra att vara tydlig. Roligare att berätta positiva nyheter nu än att behöva komma med tråkiga nyheter senare ifall det inte går vägen. Det kommer hur som helst troligtvis bli aktuellt med arbetsförbud from v.20 då det inte riktigt går att jobba hemifrån eller garantera att jag inte blir smittad på jobb. Men det blir ju framtida tankar, nu får jag ta en dag i taget. Det går både snabbt och långsamt på en och samma gång.
5+2
Lilla hjärtat, tickar du på där inne snart? 💝
Jag är väldigt uppsvälld, känner av ligamenten i vissa vinklar och tycker även att jag känner lite foglossningsliknande ilningar om jag ligger konstigt eller som i morse när jag la tyngden på ena benet. Det sitter mer inåt, mot blygdbenet, än ute vis höfterna som det var med sonen. Men jag tror att det är fogarna jag känner. På gott och ont?
Jag är livrädd och vill bara spola fram tiden, samtidigt som jag skäms över att jag inte kan njuta av nuet. Men dessa första veckor är bara skit! 2,5 vecka till VUL nu, det är ju ändå ganska snart får jag försöka intala mig.
När jag fick mitt MA så var jag väldigt fokuserad på att vara gravid. Räknade milstolpar på graviditeten, funderade på hur jag skulle avslöja det, gissade till när ett RUL kanske skulle vara. Tänkte mycket på en mage som skulle växa. Väldigt fokus på att vara gravid. Hade ju mitt BF som en milstolpe, men var inte så mycket fokus på efter det. Denna gång tänker jag lite mer praktiskt på den faktiska, hm, produkten. Hur det ska bli att vara tvåbarnsmamma. Vad behöver vi fixa? Min stora fast ändå så lilla pojke har en egen säng i eget rum, men sover fortfarande i spjälsängen inne hos oss. Vi har ett skötbord som även funkar som garderob där vi har alla hans kläder, hur ska vi lösa det med två stycken? Vi använder sällan vagn då vi mest rör oss i närområdet och sonen är bra på att gå, vi hade tänkt skaffa en nätt sulky att använda vid längre utflykter framöver. Ska man ändå tänka syskonvagn? Eller kanske räcker det med ståplatta? Vi har en Stokke-liknande matstol med möjlighet att sätta dit en babysitter, sonen hade kanske kunnat sitta i nåt annat när det är dags? Eller ska vi ha två stora och klumpiga stolar vid bordet?
Kanske är det ett bra tecken att tankarna går såhär, eller så är det bra att lägga upp det för en större sorg. Men jag måste försöka se det positivt. Ett litet hjärta som tickar. Vi håller tummar och tår!
5+1
Snart börjar, om det får chansen, det lilla hjärtat att ticka. 22-23 dagar gammal, dvs idag eller imorgon. Mitt i all oro och allt negativa känner jag redan en stark kärlek till det lilla där inne. Det känns ändå annorlunda mot sist, tror jag. Den där känslan att något inte stämde. Men kanske kom den först senare? Även om den allmänna rädslan och även sorgen är konstant närvarande, så känner jag mig ändå tryggare nu. Emellanåt. Jag har varit med om ett MA, men inte ett ”vanligt” missfall, och är ju mitt i den mest kritiska fasen just nu. Visst kollar jag trosorna varje gång jag går på toa, och drar en lättnadens suck varje gång det inte är blod, rosa eller brunt. Bara vanlig färg just nu. En liten strimma hopp, som sen drunknar snabbt i ledsna tankar igen. Det måste gå nu, snälla!
Idag känner jag mig väldigt svullen. Min annars så sladdriga mage är rätt spänd och ser enorm ut. Känns så dumt att se så pass gravid ut i spegeln när allt är så ovisst. Ett stort kosmiskt skämt. Men jag kommer att komma dit – så småningom.
5+0
Går in i ny vecka idag. 21 dagar sedan ägglossning och 3+ på testet! 🎉🤗 För första gången denna graviditet var det faktiskt en helt positiv känsla. Jag ska försöka hålla mig att testa till nästa vecka, bara för att kunna försäkra mig om att det fortfarande är positivt. Ska inte jämföra styrka eller undra ifall det stegrar nog. Jag kan inte göra något åt det, jag har ett VUL inbokat om mindre än tre veckor och det känns tryggt. Just nu i alla fall. Vet ju att jag har lätt att pendla en del i humöret och oroa mig. Men försöker vara neutralt hoppfull.
I symptomväg har jag märkt att jag blir lite mer andfådd. Måste kissa oftare än vanligt, även om det är svårt att få i sig vatten när jag går omkring med munskydd hela dagarna på jobbet och egentligen borde behöva gå på toa rätt sällan. Ont i brösten, lite lättare tryck/molande i magen då och då. Lite trött, men inte den där extremtröttheten (än?). Vissa saker har smakat lite annorlunda, extra mycket liksom, och jag har mått lite lite illa några gånger. Ja, och lite extra emotionell också. Så tillräckligt för att jag ska bli påmind om att det är något utöver vanlig vardag. Nu håller jag bara tummarna att det fortsätter framåt och bra, och att tiden går snabbt 💖
ÄL+19 / 4+5
Bättre dag idag ❤ Åter på jobb och fasta rutiner, det har kanske gjort sitt med. Även om det är stressigt på jobbet och jag faktiskt trivs hemma, så känns det bra. Inte tagit något test idag och jag oroar mig inte över att inte ”kollat” idag. Tänker att jag kanske försöker spara till helgerna och testa då. Då har det ju gått långt nog mellan också att det borde synas bra skillnad. Om jag kan hålla mig då… 😅
Har hört av mig till MVC nu, orkade inte vänta eller gå och oroa mig i min ensamhet. Har fått tid för både VUL och inskrivning/hälsosamtal veckan efter påsk. Mindre än tre veckor kvar, känns faktiskt bra. En liten milstolpe att räkna ned till. Kommer även vara typ lika långt gången som när jag var på VUL förra gången och det inte syntes något. Lite extra nervöst såklart, men det känns bra. Någon form av plan i allt det abstrakta. Och förhoppningsvis kommer påsken Lite lägligt där och får tiden att gå lite snabbare.
Idag har jag haft väldigt ont i brösten, nästan som en brännande känsla i bröstvårtorna. Eventuellt hade jag lite annorlunda smak i morse, tyckte att vattnet jag precis hällt upp från kranen smakade lite udda. Annars inget. Inga färgade flytningar idag heller, eller igår. Kanske har det varit någon form av genombrottsblödning, som kommer när mensen skulle ha varit. För det borde varit ungefär rätt i tiden. Återstår att se ifall det blir nåt mer.
Lite mer peppigt idag, även om jag fortfarande har svårt att glädjas eller ta till mig något positivt. Men jag försöker hålla huvudet över ytan.
ÄL+18 / 4+4
Av någon anledning känns det väldigt tungt idag. Sonen tog morgon vid 04 i ”morse” och jag vabbar idag igen, så det kanske börjar där. Sen tog jag ett digitalt test idag, en vecka efter första plusset då jag fick 2-3 veckor och hade kanske förväntat mig 3+ idag. Men det var fortfarande 2-3. Det stämmer ju, jag menar det är högst 18 dagar sedan befruktningen så det är ju 2-3 veckor sedan, vilket det inte ens var sist utan det borde visat 1-2 då. Hade väl bara tänkt att när det gått en hel vecka att det skulle ökat. Jo, jag har läst mycket om hur dessa test orsakar onödigt huvudbry och bara är generaliseringar, och rent logiskt så vet jag att detta inte visar att något är fel. Även vid mitt MA fick jag 3+ så det är ju inte heller någon garanti. Men min ologiska sida börjar löpa amok…
Sen har det slagit mig att jag inte låter mig själv fokusera på något positivt just nu. Den där lite spännande, bubblande känslan av att ha plussat och ha en hemlighet, den har inte infunnit sig. Allt det mysiga och positiva vågar jag inte tänka på, för jag vet att det kan tas ifrån mig och hur ont det gör. Kvar finns då bara oron och alla negativa tankar. Det är inte så mycket en spännande hemlighet som det innebär att jag tillhör en riskgrupp plötsligt, och hur kan det tänkas påverka mitt jobb? Det är inte fjärilar i magen så mycket som det är att analysera både symtom och brist på dem. En konstant rädsla och oro bara, ingen magi.
Till och från kommer fortfarande lite bruna flytningar. Det verkar som att de oftast dyker upp på eftermiddag/kväll, medan det inte är något på dagen. Så var det även igår då jag bara varit hemma hela dagen, så känns ju inte som att det är på grund av att jag ansträngt mig mycket eller så. Jag börjar noja lite smått över att det kanske skulle kunna vara biverkning på covid-vaccin. Jag fick Astra Zenecas för knappt två veckor sedan, innan jag visste att jag var gravid. Igår gick de ut med att de stoppar just det vaccinet pga risk för blodproppar och blödningar. Skulle det kunna vara något sådant? Vad skulle det innebära för en graviditet? Jag visste ju inte att jag var gravid, och tekniskt sett hade jag inte hunnit bli det heller (var väl typ ÄL+5) Känns lite obehagligt, gjorde jag ett dumt val som tog sprutan när jag visste att jag kunde vara gravid? Det känns som att det borde vara bättre även med delvis skydd, men… För mycket tankar och för mycket tid till dem.
Projekt Syskon 