Om jag hade haft en lutealfas på fjorton dagar hade det varit BIM idag, och strecket från i morse är ju starkt och bra. Jämför jag med förra grav är det en tydlig skillnad, såhär tidigt behövde man fortfarande nästan kisa för att se strecket. Det var något som låg och gnagde inom mig, även när strecken blev starkare senare. Jag fick 3+ men aldrig sådär starka att de blev starkare än kontrollstrecket eller sådär ”stal färgen.” Jag skakade bort dem känslorna och kände mig positiv, fram tills att jag tyckte att jag inte hade symptom nog. Inget av det här hade nog behövt betyda att något var fel, men jag kände ändå en oro. Nu är jag ju livrädd för att jag vet vad som kan hända, men det känns faktiskt bättre denna gång, trots lite spottings/färgade flytningar innan plusset.
Jag har nästan konstant känningar i magen. Molvärk, tyngdkänsla, växtvärk, ömt. Man märker att magen är där och att det är något som händer liksom. Kan känna lite i ligamenten om jag lyfter eller reser mig, och har tyvärr även haft lite lätt ont i höften och fram mot blygdbenet. Brösten ömmar till och från, och är lite mörkare än vanligt. Har även känt lite lätt illamående/åksjuka vid några tillfällen. Det är fortfarande väldigt tidigt, men utöver en oro så börjar det kännas lite mer på riktigt nu.
Vågar mig på att skriva graviditetsveckor nu, lite försiktigt. BF blir i november om det går vägen. Jag tar en dag i taget, men så långt kan jag i alla fall unna mig att föreställa mig. Ett steg i taget.
Projekt Syskon 