Idag går jag in i vecka sju, och i morse fick jag min ”färgstjälare”. Tog alltså ett nytt gravtest (har hållit mig en hel vecka i alla fall!) och det blev ett starkt streck så fort urinen passerade förbi och strecket höll sig starkare än kontrollstrecket. I höstas sa jag att det ju ändå var positivt även om strecken var lika starka, men jag kände ju en obekväm känsla över det. Kanske bara ett sammanträffande absolut, men detta kändes väldigt bra.
Veckan som gått har ändå varit lite tuff, får jag väl säga. Min kollega blev sjuk så helt plötsligt hade jag en hel del att stå i och styra upp utan att hinna förbereda mig. Inte direkt vad man önskar när man är dödstrött och känner sig smått bakis större delen av dagen och helst skulle vilja bädda ner sig. Men jag fixade det, utan att det märktes allt för mycket hoppas jag. Det är dumt att det ska vara så hysh-hysh såhär i början, för det är ju oftast nu man mår som sämst (ja, vad gäller trötthet och illamående i alla fall). Nu har jag i alla fall bara tre arbetsdagar kvar tills påsk, även om jag bara tagit en semesterdag så är det ju ändå ledigt. Sen är det snart dags för VUL som jag bestämt mig för att inte känna mig nervös inför.
Men jag är som sagt väldigt tacksam. Även om det inte finns några garantier så känns det mer ”riktigt” nu och jag har som sagt hittat ett lugn. Status än så länge idag är de superömma brösten, det har verkligen varit extremt nu nästan hela tiden.
Projekt Syskon 