ÄL+17 / 4+3

Kontrollbehov och oro utspelar en liten inre kamp hos mig… Dagens gravtest är solklart positivt, men är samtidigt inte starkare än det var för två dagar sedan, medan det haft en väldigt tydlig ökning innan. Jag vet ju att det är lönlöst att analysera sönder sånt, men jag vill heller inte hoppa över att testa för då börjar jag föreställa mig att det skulle vara svagare/negativt. Hopplös hur jag än gör. Har i alla fall slutat tempa nu, men kan konstatera att min vilopuls har gjort ett skutt uppåt (vilket är positivt). Försöker att inte kolla den appen för ofta, men är ändå ganska glad över att den finns där.

Någonstans saknar jag den där overkliga känslan från första graviditeten, då jag hade jättesvårt att ta till mig att två streck betydde att det var en bebis, var inte ens säker på att det skulle vara något på KUB fastän jag hade en massa symptom. Nu ”fattar” jag ju tyvärr bättre, och har något att oroa mig för. Och oroar mig gör jag…

I symptomväg har jag ömma bröst, igår fick jag en känsla av att mitt ena bröst hade blivit större och hårdare än det andra. Tycker att en del dofter är lite starkare än vanligt, men har ett relativt vanligt smaksinne. Lite illamående. Ingen molvärk eller färgade flytningar idag, men det hade jag igår.

Funderar på om jag ska ringa till MVC snart, kanske har möjlighet att komma in på ett VUL, även om det fortfarande är väldigt tidigt för det. Var ju på hälsosamtal/inskrivning för inte så länge sen, men då bokade vi in glukosbelastning i vecka 10 och hann ju med två VUL innan dess. Det slutade ju som det gjorde, men det kanske kan vara till min fördel? Eller så är det ändå för tidigt, och bättre att vänta lite till ifall det ändå skulle skita sig? Äsch, jag vet inte. Försöker känna mig lagom obrydd men positiv, och fokusera på annat, men lyckas inget vidare. Idag är jag hemma och vabbar och det blir ju inte samma distraktion som att vara på jobbet, och tiden går rätt långsamt.

ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

ÄL+14 / 4+0

Om jag hade haft en lutealfas på fjorton dagar hade det varit BIM idag, och strecket från i morse är ju starkt och bra. Jämför jag med förra grav är det en tydlig skillnad, såhär tidigt behövde man fortfarande nästan kisa för att se strecket. Det var något som låg och gnagde inom mig, även när strecken blev starkare senare. Jag fick 3+ men aldrig sådär starka att de blev starkare än kontrollstrecket eller sådär ”stal färgen.” Jag skakade bort dem känslorna och kände mig positiv, fram tills att jag tyckte att jag inte hade symptom nog. Inget av det här hade nog behövt betyda att något var fel, men jag kände ändå en oro. Nu är jag ju livrädd för att jag vet vad som kan hända, men det känns faktiskt bättre denna gång, trots lite spottings/färgade flytningar innan plusset.

Jag har nästan konstant känningar i magen. Molvärk, tyngdkänsla, växtvärk, ömt. Man märker att magen är där och att det är något som händer liksom. Kan känna lite i ligamenten om jag lyfter eller reser mig, och har tyvärr även haft lite lätt ont i höften och fram mot blygdbenet. Brösten ömmar till och från, och är lite mörkare än vanligt. Har även känt lite lätt illamående/åksjuka vid några tillfällen. Det är fortfarande väldigt tidigt, men utöver en oro så börjar det kännas lite mer på riktigt nu.

Vågar mig på att skriva graviditetsveckor nu, lite försiktigt. BF blir i november om det går vägen. Jag tar en dag i taget, men så långt kan jag i alla fall unna mig att föreställa mig. Ett steg i taget.

ÄL+12

Tydligt streck och 2-3 veckor idag. Detta liknar mer graviditeten med sonen, då jag faktiskt testade på samma dagar och hade ungefär lika starka test. Om jag går tillbaka och kollar min MA-graviditet (vet inte riktigt vad jag ska kalla den för) så gick det knappt att få med strecket på bild, och veckoindikatorn sa 1-2 veckor i detta skede. Minns att jag var orolig, men att det ökade därefter och jag fick 3+ veckor efter ett tag och började slappna av. Kan ju vara väldigt olika detta, men med facit på hand så börjar man ju undra… Jag ropar absolut inte hej ännu, men detta känns trots allt bra.

Känner lite mer tyngdkänsla/tryck över magen, det känns lite ont att böja sig framåt eller ha för tajta byxor. I morse råkade jag ta fel storlek på jobbet (såna sexiga sjukhuskläder: one size fits nobody) och blev med ens förskräckt över att de knappt gick att knäppa! Men märkte mitt misstag och de nya byxorna sitter fortfarande som vanligt. 😊 Annars har jag ont i brösten (men det brukar jag ha vid ägglossning, mellan ägglossning och mens, och under mens – så det reagerar jag knappt på!) och nån liten våg av illamående här och där. Känner även lite ont i höfterna, går inte riktigt att sitta eller ligga i samma position särskilt länge. Hade lite rosa när jag torkade mig en gång igår, än så länge har det inte varit någon annorlunda färg på flytningarna idag.

Tror att jag landat lite mer i detta, i vilket fall har planerarhjärnan satt igång. Hur kommer det bli med dos två av mitt vaccin som ska ges i maj? Kommer rekommendationerna ha ändrats tills dess vad gäller gravida, som nu är en riskgrupp? Jag har visserligen munskydd och visir dagligen, men träffar ju mycket folk och kan bara i undantagsfall jobba hemifrån. Borde jag berätta snarast för chefen, eller vänta? Nu får man ju gå på gravpenning från vecka 20 (?), hur kommer det funka ekonomiskt? Minns att jag var lite irriterad sist då jag fick en del från arbetsgivaren om jag var sjukskriven eller föräldraledig (första halvåret?) men inget extra på gravpenningen. Hur funkar det med förskola? Får sonen bara gå 15 timmar? Tänk om jag får foglossning igen och inte kan bli sjukskriven pga att jag får gravpenning, då kommer jag ju inte kunna ta hand om sonen. Sambon jobbar hemifrån, men måste ju kunna jobba också!

Så fungerar min hjärna, går direkt på sånt. Börjar planera, fundera. Gillar att ha en känsla av kontroll även i en situation där jag egentligen inte har någon. Tänker inte så mycket över barnet i sig utan allt annat. Jag kan inte hjälpa det. Och jag vet ju att det gör ont när planen går i kras, jag hade ju liknande planering när jag fick MA. Men det ger mig samtidigt en bra känsla att försöka strukturera där jag kan. Nu kan jag bara hålla tummarna, och försöka lugna ned mig lite.

ÄL+11

Well. Jag var grundlurad! Mina spottings kom aldrig riktigt igång, skulle blivit mens någon gång mellan i måndags och idag (onsdag).

Jag började faktiskt googla ”spottings fast gravid” igår i ett svagt ögonblick, men tänkte att det var bara dumheter. När jag blev gravid med sonen kom ju faktiskt inga spottings! Kanske hade min lutealfas bara börjat bättra på sig (inte för att jag gjort något annorlunda men…)? Men jag testar bara för att, tänkte jag, det brukar ju vara effektivt för att få igång en mens om inget annat.

Men det var positivt. Teststrecket dök upp rätt tidigt och jag behövde absolut inte sitta och vrida eller vända på testet i rätt ljus: det är solklart där!

Känslan just nu är lustig. Jag hade ju räknat bort detta försök redan häromdagen, till och med sörjt. Jag är ju väldigt glad för plusset, samtidigt som jag är livrädd att det ska hända något. Vågar inte skriva graviditetsveckor eller så här, rädd att jinxa det. Nu bara för det tycker jag att jag kände mig lite illamående nyss, men är det bara inbillning? Har jag verkligen inte haft några symtom? Det är ju visserligen normalt, helt klart, men det var ju lite därför jag började misstänka mitt MA sist, för att jag mådde för ”bra”.

Min sambo sa direkt att nu får jag ta det lilla lugna, inte gå in i detta för mycket tills vi vet mer. Men det är ju inte så lätt. Det är ju min kropp, det är med mig hela tiden. Samtidigt som jag börjar vara tvungen att tänka på vad jag sätter i mig och utsätter mig för lite extra. Går ju inte att bara låtsas som att det regnar. Men jag tänker nog vänta med att gå med i gravidgrupper eller ladda ner en drös med appar.

CD 57: ÄL+9

Tog ett negativt gravtest igår – kanske inte så förvånade då det bara var ÄL+8, men jag gillar att ta testen på helger så jag slipper stressa. Sen har jag även börjat få spottings, så räknar med att mensen kommer snart. FF säger idag, medan NC har lite högre tankar om min lutealfas och säger på onsdag. Men när som helst. Har det inte hänt något mer tar jag väl ett test på onsdag ändå, men känner mig inte direkt hoppfull. Har inga känningar.

Dock så fick jag min första dos covid-vaccin i torsdags! Det var med knappt ett dygns varsel och gick väldigt fort. Sen har jag haft lite förhöjd temp och känt mig allmänt trött och seg, samt haft ont i kroppen. Hade kanske kunnat ”dölja” symptom, men nu känner jag mig bättre. Tempen sjönk även en del idag (nästan ner till follikulärfas-nivå snarare än icke-febrig) så har väl inga hopp.

Känns rätt deppigt. Den där graviditeten och mitt barn som jag längtat efter att få träffa dröjer ytterligare. En tomhet. Nu ska jag dessutom få nästa vaccindos i maj, vilket borde vara tid för nästa försök om jag fortsätter ha dessa 60-dagarscykler. Missar jag det försöket känns det ju lagom kul att vänta ytterligare två månader, och vem säger att det kommer vara försöket det tar sig på? Känns som att allting bara springer ifrån mig, det datum jag skulle haft BF på kommer närmre och närmre, och jag trodde ju att jag skulle få bli gravid snart igen. Nu är det fortfarande ett tag kvar, jag vet, men känner mig väldigt nere. Hoppas att mensen kommer och kanske lite bättre känsloläge för detta är bra eländigt…

CD 52: ÄL+4

Nu har jag fått en rejäl temphöjning! Lite lustig kurva med låg temp ett par dagar redan innan positivt ÄL-test (dagen innan beräknad ÄL), men med det tydliga strecket och denna tydliga temphöjning känns det ju ändå som att kroppen till sist ägglossat!

Jag känner mig lite smått illamående och har en viss tyngdkänsla i nederdelen av magen, men tvivlar på att det är några graviditetssymptom… Känns snarare som att det är en viss hormonell karusell som satt in. Vi fick till det en gång samma dag som positiva testen så finns ju i alla fall en liten chans, men jag försöker att inte ställa in mig på något. Är egentligen mer nyfiken på vad som händer med min lutealfas nu, om den fortsätter vara lite frustrerande kort eller om den kommer rätta till sig. Men fortsättning följer!