Vecka elva, 25% av graviditeten har redan gått! Hur sjukt är inte det? En fjärdedel! Känner mig lite som en hackig skiva, men känns extra lustigt när jag inte har mer att gå på än ett VUL i vecka 8 och att jag inte börjat störtblöda eller haft ont att gå på för att försäkra mig om att det fortfarande pågår. Första trimestern är verkligen en pina! Men snart har jag ett extra ultraljud och har även fått tid för KUB 12/5 så det är ju också rätt snart.

Idag har jag varit grymt trött. Liksom inte bara sömnig utan allmänt svag. Typ som när Bilbo säger att han känner sig tunn och utsträckt, som smör någon brett på för mycket bröd. Klok man – eller hobbit då – för jag känner verkligen igen mig. Har haft några sådana här dagar innan, då jag verkligen inte mäktat med något, och det brukar bli bättre nästa dag igen. Så håller tummarna för det! Positivt är i alla fall att jag blev mycket sugen på kladdkaka som jag tvingade sambon att fixa, som smakade himmelskt! Det är första gången på flera veckor som jag känt mig sugen på något, och det smakade så pass gott. Tycker annars att söta saker smakar alldeles för sött, liksom bara sliskigt och överdrivet. Mycket smakar helt enkelt för intensivt, vilket är varför saker som är ganska smaklösa funkar bäst. Men kladdkakan gick hem, jag orkar inte ens bry mig om att det inte var det nyttigaste för jag blev glad att det slank ner. Just nu håller sambon på att laga nåt kött som stinker i hela lägenheten så jag gömmer mig med sonen i sovrummet med små kväljningar. Men man får väl ta det onda med det goda? Hoppas i alla fall på en snar vändning med maten, skulle bli väldigt tacksam 😉

Jag har typ noll matlust, ingen aptit. Tanken på mat får mig nästan att kräkas – fast det har jag fortfarande inte gjort. Det jag får leva på är yoghurt, soppa, frukt, mackor, riskakor, smoothies. Inget som riskerar att smaka nåt. Har haft en oöppnad påse chips i skafferiet i flera veckor, och det finns fortfarande påskgodis kvar. Det hade inte överlevt länge annars. Kanske lite nyttigare, men jag är lite leds på att inte få i mig nåt typ. Jag är ändå hungrig, men kan inte äta pga äcklad. Tvingar i mig smaklösa saker och hoppas att det finns lite energi i det med. Såhär minns jag inte med sonen, även om vissa saker luktade äckligt så kunde jag ändå äta som en häst när jag väl börjat, och så var det mer för några veckor sen. Nu går det inte. Får väl hålla ut och se hur det går. Barnmorskan verkar rätt så orolig över mitt BMI. Nu väger jag kanske 5 kilo mer än min startvikt med sonen, och då nämndes det aldrig. Jag gick knappt upp 10 kilo då heller, även om jag inte gått ner allt igen och är lite sladdrig. Tycker inte om för mycket vikthets, men får väl se om det blir något mer. Jag hade ju graviddiabetes med sonen så kommer få extra tester pga det redan, kanske träffa dietist. Sist hade hon inte några tider så jag fick en broschyr om diabetesvänlig mat, och det var det hela. Men fortsättning följer väl. Kan tänka att det enda jag får i mig just nu inte är helt optimalt för blodsockret, men det borde väl för all del ordna upp sig snart? Hoppas jag…

Ny vecka igen, 20% av graviditeten redan passerad. Lustig tanke på något vis, en femtedel redan och allt är fortfarande så osäkert. Men jag har vågat tro på det lite mer nu när jag sett ett hjärta slå. Jag har kommit längre än i höstas, risken att det hänt något tidigt som upptäcks i ett senare skede är ju borta, även om det bara var en ögonblicksbild och mycket som kan hända ännu. Men jag känner mig mer positiv ändå.

Jag kommer få ett tidigt ultraljud (utanpå magen) den 26/4, inte pga oro eller tidigare MA utan för att barnmorskorna håller på att lära sig att göra ultraljud just nu. Så lite flax helt enkelt. Drygt två veckor tills dess, tills jag kan få kika in och se hur allt står till igen. Förhoppningsvis kommer det inte vara de längsta två veckorna i mannaminne (typ som när jag fick vänta på det andra VUL:et efter att det inte såg så bra ut i höstas) utan rullar på. Har också bokat tid för inskrivning och glukosbelastning, och så blir det även KUB där någon gång. Då nu händer det saker. Jag har tider att förhålla mig till, små milstolpar att passera och bocka av. Känns bra.

Just nu känner jag mig mest trött. Går lite upp och ned, men känner mig aldrig riktigt pigg. Lite initiativlös och orkar inte engagera mig så mycket. Sonen fyller 2 om en vecka och vi ska kanske ha ett litet kalas med svärföräldrarna. Har beställt hem några presenter men borde egentligen fixa mer. Kanske baka tårta? Okej, ”borde” och borde, men jag vill. Jag får ta en sak i taget, babysteps. Annars känns det lite i brösten (dock mycket bättre nu), jag är frusen, benen känns lite svullna, och jag har dålig aptit. Är inte lika markant som när jag var gravid med sonen, men en del smaker och lukter är definitivt annorlunda också. Det sticker/hugger i magen ibland, växtvärk? Även när jag inte har så mycket symptom för tillfället så känner jag mig ändå gravid. Och mer positiv för tillfället. Hoppas det håller i sig ett tag.