24+5

Oj, ännu en ny vecka som snart har passerat! Är över 60-procentsgränsen och snart är jag nere på tvåsiffrigt antal dagar till BF. Galet!

Jag mår BRA! Fortsätter att njuta av andra trimestern (även om jag tar en dag i taget). Haft besök i helgen som varit, lunchade med en kompis med efterföljande promenad igår och var inne en sväng på jobbet plus besök hos MVC idag. Föga förvånande känner jag av fogarna mer, men det är faktiskt fortfarande överkomligt. Mest seg i kroppen och lite jobbigt att resa mig upp, men har inte överdrivet ont. Hur härligt är inte det!?

Barnmorskan sa att hon nästan ville skriva ut mina blodsockervärden och visa upp, för de var enligt henne helt exemplariska. Lite mallig kan man ju inte låta bli att känna sig! Allt annat såg också bra ut, lyssnade på hjärtljud, mätte och kollade blodtryck. Hade kanske lite stor mage för veckan och låg i övre delen av skalan, men magen har verkligen växt den senaste tiden och jag har gått upp tre kilo på en månad (efter att bara ha gått ner sedan inskrivningen) så inte så förvånande kanske. BM trodde att det skulle jämna ut sig så småningom, och jag kommer ju få tillväxtultraljud om typ 8 veckor enligt plan. Kändes i alla fall som ett väldigt positivt besök, och jag känner att jag håller på att få lite revansch på förra graviditeten och även början av denna. Vet ju inte vad jag har framför mig kommande 100-nånting dagarna, men jag försöker att hålla kvar i den här känslan och leva på den. En dag i taget framåt, även om jag knappt hinner med i det tempot det går i nu. Men det känns fint!

Jag är glad att sonen går på förskola nu, för det ger oss alla lite välbehövliga rutiner. Vi kliver upp och går till föris med honom tillsammans sambon, hunden och jag. Denna vecka (det vill säga imorgon med) är sista veckan som han går på en annan förskola pga sommarsammanslagning, på måndag är vi tillbaka till att ha dryga 50 meter istället för 15 minuter till föris. När vi kommer hem äter jag frukost i lagom tempo och sen sätter jag mig och försöker jobba mina två timmar. Jag säger ”försöker”, för så mycket har jag faktiskt inte att göra än. Egentligen borde det vara något jag får lite ångest över, men nu kan jag verkligen acceptera läget och ta det som det kommer. Dagarna går ändå, jag får passa på att njuta av lite egentid och att fortfarande kunna komma ut och röra på mig utan att få ont. Jag tar inget för givet, och kan ju också ta det lugnt och låta kroppen vila mellan varven. Precis vad jag behöver, och bevisligen så funkar det toppen för stunden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s