Läkaren var nöjd med mina blodsockervärden trots det höga efter-frukost-värdet i söndags, jag får fortsätta mäta varannan dag och kör på som vanligt. Oroa sig i onödan, jo jag tackar… Men skönt i alla fall! Åt ett annat bröd i morse, sånt där som är lite torrt och inte överdrivet gott men åh så nyttigt, och hamnade på 6,4 efter en timme. Väldigt bra för att vara efter frukost trots allt. Så det är alltid nåt, och blir nog torra mackor med öeverpastej de kommande 7 veckorna.
Idag har jag en rätt så yrslig dag, känt mig lite matt och svag nästan. Hade lite ambitioner att försöka i stilla tempo gå och hämta ett paket och fylla i formulär till Familjerätten gällande faderskapsintyg. Men det sistnämnda krävde två vittnen som skulle skriva under, så de får vi visst skaka fram först. Och med tanke på att jag nästan kände mig lite svimfärdig av att stå upp och vänta på kaffet i morse och känner mig lite påverkad trots extremt soffläge sen dess så vågar jag inte ens ställa mig i duschen, än mindre ge mig ut på äventyr. Istället ligger jag här och skämsgråter lite för att sambon är iväg och blev tvungen att göra även detta, som redan fixar det absolut mesta i hemmet som det är. Inklusive att hämta och lämna bångstyrig 2,5-åring på förskolan, gå ut med hunden och handla. Om jag har tur kan jag tömma diskmaskinen som enda arbetsuppgift den dagen innan kroppen säger ifrån smärtmässigt och energimässigt. Jag hoppas innerligt att jag återhämtar mig snabbt igen efter förlossningen och kan hjälpa till mer hemma, för även om jag inte kan rå för det så skäms jag emellanåt. Ja ja, jag jobbar konstant med att skapa liv och det är inte så lite det, men jag önskar att jag klarade av mer utöver detta. Tror att det rent psykiskt känns underligt eftersom jag fysiskt är mer rörlig än sist och trots det är så himla begränsad. Trött, tung, andfådd och lite svullen var jag absolut sist med, men det känns nästan jobbigare nu. Vet att jag fick vad som troligtvis var blodtrycksfall medan jag fortfarande jobbade i förra graviditeten när jag typ satt på huk och en gång när jag stod i duschen och var tvungen att sätta mig på golvet, men kan inte minnas liknande yrslighet och svaghet som jag känner nu. Plus att jag typ bara vill sova. Får kolla med barnmorskan nästa vecka, kanske är mina järnvärden inte toppen? Knaprar järntabletter dagligen men tror att de är lite svagare än Niferex som jag åt förra graviditeten och i början av denna, men de var slut på apoteket när jag var där och handlade och orkade inte krångla så köpte några andra. Järn som järn tänkte jag, men de är kanske inte lika effektiva. Blir kanske en beställning eller en tripp förbi apoteket när jag ändå är hos MVC, då jag går förbi apoteket på vägen hur som helst.
Projekt Syskon 