Det händer sakta men säkert saker. Idag var jag 2-3 cm öppen med en mjuk tapp på kanske 2 cm så det har gått framåt på en vecka. Läkaren tyckte dock fortfarande att det var tidigt att sätta igång, speciellt eftersom det troligtvis skulle kräva medicin och riskera bli ett långdraget förlopp med risk för sugklocka eller akut kejsarsnitt om kroppen inte orkar med. Jag hade ju absolut sett att det gick med så naturliga processer som möjligt jag med. Fick en ny tid för kontroll på onsdag, för att kolla hur långt det kommit då. Mest för att jag ska känna mig trygg över att inte ”missa” att jag kommit igång snarare än att vi ska sätta igång det fick jag uppfattningen, och såklart är det ju bäst att kroppen är redo och sköter sig själv. Fint att det i alla fall är lite extra kontroller.
Fick också en hinnsvepning till, det kändes mer idag och jag känner mig fortfarande lite mörbultad såhär två timmar senare, så får se om det har någon effekt nu. Annars är nästa hållpunkt onsdag ifall det inte sätter igång innan dess, med inrådan att ringa in vid minsta lilla känning av något. Känner mig mer trygg nu, även om jag lätt stressar upp mig. Men det kommer säkert bli bra hur det än blir.
Projekt Syskon 