Idag blir lillebror en månad gammal. Inte bara är det sjukt vart den tiden har tagit vägen (sista månaden av graviditeten kändes ju som ett år långt typ, nu känns det som att vi låg på BB för bara ett par dagar sen!) men det innebär även att första utvecklingsfasen/språnget närmar sig. Jag tycker att han är lite mer ”med” och kan ligga vaken och ta in omgivningen på ett lite annat vis nu än tidigare. Tycker även att jag fått några små leenden. Kan inte påstå att han är mer kinkig än vanligt, kanske lite mer närhetssökande även om det känns helt rimligt. Vi får se hur det utvecklar sig.
Jag tänkte försöka mig på ett inlägg där jag inte bara ältar om amningen fram och tillbaka, försöker att vara lite mer avslappnad och inte hetsa fram något där och har bestämt att satsa på delamning så stressfritt det går. Det får vara det hela på den fronten just nu. Tänkte lägga lite fokus på mig själv och mitt mående. Rent fysiskt så är jag på topp! Känner av min bäckenbotten då och då, men tycker att jag klarar av mycket. Kan ta relativt långa och raska promenader, och kan busa och bära storebror utan några besvär. Tror att avslaget är borta, men minns att det var en del ”fejkstopp” förra gången innan det försvann på riktigt så ska inte helt avskriva något. Men som mest är det lite brunaktiga flytningar som kommer till och från. Jag känner mig förhållandevis pigg. På nätterna vaknar lillebror med ungefär 3-4 timmars mellanrum och är hungrig. Själva processen att först amma (eventuellt), fixa flaska, mata, rapa, diska tar ca 30-45 minuter och i de allra flesta fallen är lillebror nöjd och somnar om efter detta i ytterligare ett sjok på 3-4 timmar. Rekord är nog fem och en halv timme. Har slutat ställa klocka och mata prick var fjärde timme nu; är han hungrig så är han hungrig! Kör samma på dagen men är lite mer noga att inte låta det gå för lång tid då, om han sover och så, för att han inte ska vakna och vara panikhungrig. Brukar vara lite lugnare nattetid, och ibland skippar jag att försöka amma först då så det blir inte lika stor grej om han är mycket hungrig. Hur som helst så får jag ändå en hel del sömn, även om den blir lite upphackad. Hade kunnat dra ut på det ytterligare en ”period” är jag säker, men nu måste jag gå upp för att göra iordning storebror som inte har något emot att ta morgon vid 05. Lyckas dock oftast dra ut på det till 07-08 då sambon får ta huvudansvaret innan han bör börja jobba. Jag har inga problem att hålla mig vaken om dagarna men kan känna att jag är lite off i huvudet ibland, för att jag kanske inte kommer ner riktigt i djupsömn under mina sömnperioder. Men det går ju snabbt att ändra sig allt eftersom de växer och utvecklas. Annars börjar vi sakta hitta ett lunk och vänja oss vid den nya anpassade vardagen.
Lillebror är utseendemässigt väldigt lik storebror vid samma ålder, men än så länge skiljer de sig åt personlighetsmässigt. Det kan fortfarande kännas surrealistiskt att kunna dricka varmt kaffe, eller att bebisen ligger i sitt babynest och liksom bara är. Att han kan vara vaken och ligga där en stund utan att bli hysteriskt ledsen efter någon minut. Jag har en vision av sommaren som kommer att jag ska vara föräldraledig och kunna hitta på en massa roligt. Att storebror ska få leva livet med massa skoj aktiviteter och att lillebror snällt hänger med i vagnen. Än så länge har det gått okej även när jag varit ensam med bägge pojkarna, så jag hoppas hoppas hoppas att det slår in. Min vision över julmysig december med marknad och bakning har ju redan slagit in så man kan ju hoppas. Känner mig oavsett väldigt lyckligt lottad. Tiden behöver absolut inte gå för snabbt, men jag ser verkligen fram emot att få följa bägge sönerna och deras utveckling. Att jag får vara deras mamma alltså! Wow ❤
Idag var en bra dag igen. Det enda negativa som kommer och förstör emellanåt är den jäkla amningen. Men jag tänker göra mitt yttersta att inte låta den göra det längre. Det är ju så fint annars att det vore synd att spoilera denna mysiga tid.
Projekt Syskon 