Idag har jag gjort pepparkakshus, fixat och satt upp apelsiner med nejlikor och varit ute på en promenad med bägge pojkarna efter att jag hämtat storebror på förskolan. Känner mig igen som den där härligt peppa och levnadsglada mamman som kom hem från BB med flaggan i topp.
Skillnaden? Idag och igår har jag inte stressat fram någon amning. Inget ”nu är det en timme tills jag ska hämta på föris, nu måste jag väcka lillebror för att hinna amma och ge flaska innan jag måste dra” eller ”nej, inte vakna nu och vara hungrig, vi hinner inte amma innan vi ska iväg” eller att sitta fast i soffan och försöka att amma bägge brösten följt av flaska medan storebror vill ha uppmärksamhet. Jag har ammat vid några tillfällen som inte varit i samband med flaskan, och låtit honom äta sig mätt och belåten på ersättningen. Skillnaden i mitt mående är enorm. Och bebis är nöjd. Punkt jävla slut på dåligt samvete. Amningen är inte helt borta, men den blir på våra villkor och inte efter någon klocka. Tyckare kan tycka bäst de vill, men vi har gett det ett rejält försök nu. Kanske faktiskt gagnar amningen om det inte är förknippat med stress och ångest, och att vi kan fortsätta med det som känns bra. Happy mommy, happy baby.
Projekt Syskon 