Årets första inlägg, hej hej! Vi hade ett väldigt fint nyår hemma, lugnt och skönt. Mirakulöst nog så sov bägge barnen helt exemplariskt! Lillebror somnade strax innan 20 på kvällen och vi kunde avnjuta nyårsmiddagen ostört framför På Spåret och det mesta av en film innan han vaknade vid elvasnåret. Han fick hänga med ut på balkongen till tolvslaget och skåla in det nya året en stund. Det var dock sjukt dimmigt så man såg ändå inget av några fyrverkerier så vi drog oss snabbt inåt igen. Lillebror somnade sen vid 01 och har fortsatt att ha en riktig sovdag med uppvak för mat och blöjbyten. Storebror vaknade strax efter 07 och kan eventuellt ha fått underhålla sig lite med paddan i vår säng så jag kunde ligga och dra mig lite. No shame! Väldigt fin början på det nya året i alla fall ❤
Jag har läst igenom lite som jag skrev när storebror var i denna ålder för att kunna jämföra. Dock har jag inte varit så himla specifik med typ utveckling och sånt, det har mest varit mycket funderingar kring framtiden. Redan när mitt första barn var någon månad gammal funderade jag tydligen kring syskon och en till graviditet och förlossning. Jag föreställde mig hur vi skulle få fira jul som en liten familj (även om det bara var vår/sommar) och flytta till vår nya lägenhet som vi precis skrivit kontrakt på. Nu sitter jag här med mitt andra barn i famnen i vår lägenhet, och har haft en fin jul. Det var det här jag drömde om, och det känns faktiskt precis så bra som jag föreställde mig.
Det är svårt att se tillbaka på ett år som visserligen gav oss en ny familjemedlem utan att tänka på den som vi förlorade, bara två veckor innan förlossningen. Vår fina hund, som det var tänkt skulle vara med oss i flera år framöver. Det händer då och då att något påminner mig om henne (minnen finns verkligen överallt) och en enorm sorg och saknad kommer över en. Tack och lov har vi rätt fullt upp, och en stor del av tiden är jag ändå väldigt lycklig (speciellt som jag släppt all prestige kring amningen) men det är inte att det är utan sina fläckar. Om jag får drömma mig några år framåt nu så ser jag absolut att vi har hund igen. Inte på något vis att ersätta henne, och inte just nu med två små barn, men absolut längre fram. Jag skulle också drömma om ett större boende, kanske ett radhus med en liten trädgård i samma område som vi bor nu. Vi trivs fantastiskt bra här, men en trea är lite i minsta laget om vi blickar framåt i tiden tills killarna blivit stora nog att de inte vill dela rum. Just nu sover alla i samma rum, då storebror inte vill somna i sin egna säng i eget rum utan håller fast vid spjälsängen. Så det känns ju lite avlägset att tänka på egna rum, men är absolut bara en tidsfråga. Jag tänker dock försöka leva i nuet! Det där löser vi när vi kommer dit. Jag kommer med största sannolikhet inte få uppleva den här tiden igen. Jag kan känna en liten sorg över att inte få vara gravid igen (även om jag till största delen inte trivs med det!) men vi är väldigt nöjda med två barn. Två föräldrar och två händer, det rimmar ju väl med två barn. Vi känner oss absolut kompletta nu, det var ju hit jag ville. Även om jag vill spola fram tiden för att veta vem lillebror kommer bli och följa barnens syskonrelation, så är det ju troligtvis sista gången jag kommer ha vår bebis på 6 veckor i famnen. Nästa vecka kommer bjuda på något nytt, och jag ska försöka att stanna upp och njuta så gott det går. För njuter gör jag! Höll på att skriva ”av varje sekund” men det är absolut inte sant 😅 Men det är ingen efterkonstruktion att vi har det oförskämt bra och att det till större delen är sjukt mysigt.
Projekt Syskon 