Nu har det gått lite drygt 48 timmar sedan lillebror fick rotarix och hittills har det faktiskt varit FÄRRE bajsblöjor än innan! 🤷♀️ Fem stycken samma dag som vi tog (varav en på morgonen innan vaccinet), tre dagen efter och hittills idag en. Detta att jämföra med 8-9 bajsblöjor dagarna innan. Kanske ett sammanträffande, men ändå! Eftersom man inte har några hämningar som småbarnsförälder så kan jag konstatera att det varit lite lösare än vanligt, men nog inte så att jag skulle klassa det som diarréer. Lillebror har varit lite mer smågnällig och sovit kortare stunder (typ som powernaps) igår och idag, men tycker inte att han verkar jättebesvärad av magen. Sköter det själv och är nöjd och belåten efteråt, även om han vaknat till och varit som lite rastlös innan han somnat om inatt. Dock tycker jag att det är över förväntan än så länge!
Tydligen så fick jag och sambon lite feeling, så från en sak till en HELT annan så har vi nu haft sex efter förlossningen. Ca 7 veckor istället för 7 månader (eller om det var ännu mer? 9?) med storebror. Känner mig mer bekväm i min kropp och eftersom jag inte har konstant kroppskontakt med en bebis som vägrar ligga själv så känner jag mig mer sugen på att mysa och kramas denna gång. Har inte haft avslag på länge heller, även om man kanske borde väntat till efterkontrollen. Kändes väldigt ovant i bäckenbotten, lite obehagligt. Det var ju typ ett helt år sedan sist, sådär lagom till att lillebror blev till och det var ju skönt att inte behöva ligga på beställning. Och tänka sig att både tid och ork fanns för ett par småbarnsföräldrar som också har trotsigaste äldre barnet i mannaminne just nu. Det är verkligen en kamp vid varje tillfälle som vi ska ta på/av kläder, äta, sova… Lagom dränerande kan jag säga. Det kommer fler och fler ord, men han kan inte riktigt förklara vad han vill och vad han tänker. Än så länge kommer det tvåordsmeningar typ ”hejdå mamma”, ”titta bilen” eller liknande, och han kan förklara en del saker genom att peka, leda en mot något eller att man kan gissa sig genom ett ord, som att ”macka” innebär att han är hungrig. Men rätt ofta är det omöjligt att förstå och det blir kanske så att vi kör över honom och bestämmer, och han kan inte förmedla något annat än att bli ledsen/arg. Jag försöker vara pedagogisk och förklara och fråga, men ibland tappar man ju tålamodet. Speciellt det allra värsta då vi ska iväg på morgonen och man till viss del får ignorera en missnöjd eller i värsta fall ledsen lillebror som alltid lyckas tajma in sämsta möjliga tillfälle. Ser fram emot att man ska kunna ha en bättre dialog, och att storebror slipper vara helt frustrerad. Väljer han att vara ”jobbig” med flit för att locka fram en reaktion eller få uppmärksamhet så är det ju en grej (och då kan jag bli trött utan dåligt samvete) men om det är det enda han har att ta till eftersom han inte kan uttrycka sig på annat vis så gör det ju mer ont i mammahjärtat.
Projekt Syskon 