Nu har vardagen dragit igång på riktigt! Vi håller alla tummar och tår att vi slipper få hem för mycket start-på-terminen-förkylningar, men det går väl inte att helt utesluta. Nu har vi ju bara haft barn på förskola när det varit pandemi och restriktioner, men har ändå fått hem en del småförkylningar och en magsjuka. Dock inget värre än så, det får man verkligen tacka för! Det känns dessutom (peppar, peppar) som att storebror gått igenom de flesta förkylningar vid det här laget och jobbat upp lite motståndskraft, och jag tycker inte att han varit lika sjuk denna vinter som förra. Men bara för det så är det väl dags att åka på nåt rejält. Bara vi slipper RS och covid… 😷🤞 Jag ska i alla fall iväg och få min tredje dos idag, så det känns ju bra!
Idag ska andra utvecklingsfasen börja, och som ett brev på posten var lillebror ledsen och mycket svårtröstad igår kväll. Han var lite extra gnällig under dagen, men sen eskalerande det rejält! Han visade som att han var hungrig, men när vi erbjöd flaskan blev han helt hysterisk och fick inte i sig många milliliter. Samma med bröstet, även om jag inte tror att han får i sig några större mängder där – har blivit knappt en gång om dagen som vi ammar numera. Det är första gången i hans liv som han gråtit och jag inte direkt kunnat hjälpa honom. Nu gick det väl knappt en halvtimme av försök att ge flaska, bröst, lägga ifrån, hålla, och att vagga innan han lugnade ner sig och somnade, men jag mindes plötsligt hur frustrerande det kan vara. Hur värdelös som förälder man känner sig. Men jag är rätt övertygad om att det har med fasen att göra. Han var definitivt svår att få att komma till ro igår natt (och det har han varit några nätter nu, tycker jag) men sen kunde han i alla fall sova runt fem timmar. Han vaknade och tog flaskan utan problem, sen tog det en liten stund för honom att somna om. För att vara honom, vill säga. Han hade ätit färdigt vid 05.45 och somnade ordentligt vid 06.15 så det är ju egentligen inte något att klaga över, även om det brukar gå på direkten i vanliga fall. Han låg och gnydde lite och rörde på sig, även om han inte var rakt ut ledsen. Nu är klockan snart tjugo över nio och vi har fått iväg storebror till föris med tillhörande brottningsmatch för att få på ytterkläderna och lillebror sover än, så det känns ju fint. Jag hade övervägt att lägga mig igen, men misstänker att han kommer vakna när som helst. Dagtid är det kortare mellan måltiderna och nu pushar vi 4 timmar som brukar vara max. Jag tänker dock inte väcka honom, utan ligger här bredvid i sängen och tar det lite lugnt i alla fall. Fortsättning följer gällande språnget!
Projekt Syskon 