Så var det dags för tredje språnget: nyanserade övergångar. Här börjar bebisen på ett nytt vis uppfatta nyanserade övergångar med sina sinnen och sin kropp, det vill säga att någonting gradvis går över till något annat. Låter lite luddigt, och det är något som vi vuxna inte brukar reflektera över eftersom det kommer så pass naturligt för oss. Men det kan tex röra sig om ett ljud som gradvis ändrar ton eller styrka. När bebisen lär sig detta kan den göra mer nyanserade ljud, blåsa salivbubblor och rör sig mjukare i kroppen. Som vanligt kan bebisen bli orolig, ledsen, sova dåligt, äta annorlunda och vara mer närhetssökande under språnget.
Jag tycker inte alltid att det är helt lätt att avgöra, men om jag får göra min högst oproffesionella bedömning så klarar lillebror redan det mesta som han ska lära sig. Han blåser salivbubblor konstant, jag tycker att han följer saker med blicken på ett mjukt vis och är inte fullt lika ryckig i sina rörelser som innan. Han gör ljud som är ”flerstaviga” typ aaoo, istället för bara aa eller oo, vilket verkar vara så det ska låta efter språnget. Så kanske, eventuellt, har jag missat att vi haft ett tidigt språng. Det är ju ingen exakt vetenskap att det kommer ske på precis en viss dag, så inte helt orimligt om så skulle vara fallet. Kanske har lite smågnällighet och ändrade rutiner samanfallit med att han hållt på att återhämta sig efter covid/förkylning och ändå varit lite förändrad. Sedan en dryg vecka tillbaka tycker jag dock att han känts mer som ”sig själv”, varit nöjd och glad. Han äter lite glesare igen, med 3-4 timmars mellanrum och lite större mängder när han äter. Nu är han uppe i den mängd ersättning som det står på paketet, även om det nog blir samma totala mängd som innan eftersom han åt lite men ofta då. Sover gör han bra, främst på nätterna och lite kortare pass dagtid. Jag är fortfarande fascinerad av hur han bara kan sitta bredvid oss i sin babysitter och vara nöjd, eftersom storebror behövde konstant kroppskontakt om han inte skulle bli hysterisk efter nån minut. Dagarna går rätt snabbt, de fem timmarna som storebror går på föris är över snabbare än man hinner tänka att man kanske borde hitta på något, sen är det plötsligt dags att gå och hämta. Sen är det full rulle fram till nattning, och sen är det snart dags att börja om igen med en ny dag. Man får göra så gott man kan att försöka hinna njuta.
Projekt Syskon 