Dagen började riktigt hopplöst och jag var nära att kasta in handduken… Inatt vaknade sonen runt 03 och ville komma in till oss. Sängen var torr, jag sa att han var jätteduktig men innan han kom in till oss så fick han sätta sig på pottan. Det uppskattades absolut inte, då han blev helt hysterisk. Jag försökte få med honom till badrummet, försökte att han fick vara själv inne på sitt rum (eftersom han gått duktigt på pottan så på kvällarna innan han somnar). Jag sa något i stil med ”mamma kommer tillbaka när du varit på pottan, så går vi och lägger oss i stora sängen”. Nix. Ingen bra idé. Han slängde sig både förbannad och ledsen i sängen och kissade nere vid fotändan, där vi inte hade extra skydd, så fick slänga precis allting i tvätten. Han var i alla fall nykissad och kom över till vår säng där han somnade om och vaknade utan att ha haft någon olycka. Kanske hade det gått även om han kommit direkt över till oss, men uppenbarligen var han kissnödig så…
Det tog sedan över två timmar efter att han vaknat innan det kom kiss, fastän jag försökte två gånger att sätta honom på pottan utan resultat. Kissen kom på golvet precis när jag var distraherad en kort stund. Han sa i alla fall till ”kissat golvet” och visade vart, alltid nåt. Nästa kiss kom också på golvet, medan jag nattade lillebror. Sambon hade koll såtillvida att han var bredvid men satt och pillade med mobilen och missade att det skedde. Sonen sa heller inte till eller reagerade själv, utan jag fick upptäcka en pöl när jag kom ut från sovrummet. Där kändes det som att vi helt hade backat tillbaka från alla framsteg som gjorts och jag tog såklart åt mig och kände mig misslyckad.
Sedan gick det flera timmar, sonen började visa signaler och vi försökte få honom att sätta sig på pottan, men han sprang bara ifrån och skrek. Jag ville låta honom känna efter själv, men det kändes ju inte som att det gått särskilt bra innan med den taktiken. Till slut fick vi honom att sitta på pottan, och han kissade! Halleluja! Sen kändes det som att det vände lite. Det var tråkigt väder så vi skippade utflykt (kanske kunde vara bra att backa tillbaka och bara vara hemma och öva). Jag testade att sätta på Frost för att hitta på något nytt att underhålla oss med inomhus. Till min stora förvåning satt han långa perioder och tittade, kommenterade och satt nästan still emellanåt. Han såg faktiskt minst halva filmen i soffan! Tidigare rekordet var väl typ 45 sekunder av Lejonkungen innan han drog iväg och inte såg något mer alls, men nu kom han tom tillbaka och kollade upp till en kvart oavbrutet innan han gjorde nåt en snabbis och kom tillbaka. Jag har nästan haft som en dröm att kunna ligga och slappa i soffan framför mina gamla favoriter tillsammans. Detta verkade ge lite ny energi, för sen sa han ”Sitta pottan kissa” och satte sig helt självmant och gjorde precis det. Även nästa kiss kom helt på hans initiativ, fullträff utan att jag gjorde nåt. Det kom inget vid nattningsrutinen, men när jag läste bok gick han och satte sig och kissade direkt. Även efter att jag sagt godnatt och stängt dörren körde han några pottbesök som bland annat resulterade i en stor bajs. Det går verkligen uppåt och nedåt, och tar rätt mycket av en rent mentalt, men jag är tacksam att det slutade på topp! Imorgon kanske vi tar oss ut igen, med förhoppningsvis att slippa olycka och kanske få till att gå på pottan hemifrån. Känns lite som att enda anledning till att vi inte fick fjärde bajsbyxan på raken var helt sonika att vi stannade hemma. Men jag ska försöka att slappna av mer. Det är en process. Jag ska försöka att inte ta så allvarligt på olyckor, eller pusha för hårt, utan fokusera på fullträffarna och fortsätta ge massa beröm.
Projekt Syskon 