Vilopuls och fertilitet

Jag lägger in min vilopuls (från min Fitbit) i FertilityFriend sedan förra cykeln, såhär såg den ut. Vilopuls är alltså gulorange, tempen mörkblå och mina LH-värden från appen Premom är ljusblå. Hade lite problem med synk mellan armbandet och appen så det fattas en bit där i början, men man ser hur vilopulsen höjs och håller sig hög i lutealfasen.

Varför gör den då detta?
En studie har hittat evidens på att vilopulsen höjs – i snitt med två slag i minuten – i början av det fertila fönstret. Med andra ord kan alltså en förhöjd vilopuls flagga för fertilitet redan innan positiva LH-test (12-24 timmar innan ägglossning) eller sedermera temphöjning (efter ägglossning har varit). På så vis kan man alltså förutspå de fem mest fertila dagarna innan ägglossningen redan i början på det fertila fönstret genom att följa sin vilopuls. Vilopulsen fortsätter sedan att stiga till sin högsta nivå ungefär i mitten av lutealfasen. (1)

Jag har en Fitbit-klocka/aktivitetsarmband som utöver pulsen räknar steg och håller koll på aktivitet, och jag kan även ha koll på hur mycket och bra jag sover. Finns säkert en massa funktioner som jag inte använder mig av, men den är dessutom en ganska snygg klocka. 😛 Men vilopulsen mäter den, och FertilityFriend har ju möjligheten att följa flera kurvor i samma (chart duo). Denna cykel märkte jag att pulsen även höjdes i samband med att jag var sjuk och hade feber, vilket såklart ställde till allting lite. Men i kurvan ovan kan man se att vilopulsen börjar sticka iväg strax innan jag börjar logga äggviteflytningar och är som högst runt ÄL+6/7 så det ser ju faktiskt ut att stämma rätt bra.

När jag först gjorde en snabb googling så kunde jag hitta att vilopuls och basaltemp följer varandra någorlunda och att pulsen höjs vid temphöjning (låter ju rimligt med tanke på feber plus att kroppen kanske får jobba lite hårdare för att bekämpa förkylningen) och blev lite förbryllad över att pulsen stack iväg långt innan tempen höjdes. Denna cykel har pulsen börjat öka igen, medan tempen istället sjunker – vilket skulle kunna indikera att jag kommit in i det fertila fönstret!

Fortsättning följer! 🙂

Munkpeppar

Här kommer som utlovat lite research på vad det egentligen är jag gått på den här gången.

Kyskhetsträd (Vitex agnus-castus) är en kransblommig växtart som beskrevs av Carl von Linné. Kallas även för munkpeppar och används bl.a. för behandling av brunstiga ston. Har även använts för att behandla premenstruella spänningar.

Wikipedia

Brunstiga ston? Vafalls? Så vidare många tillförlitliga källor på svenska hittar jag inte vid en snabb sökning, däremot finns det fler på engelska. Munkpeppar tycks påverka många hormoner som är inblandade i kvinnors menscykel, och det ska finnas god evidens för användning vid bröstsmärta, PMS, och svårare PMS som PMDD. Det finns inte tillräcklig evidens för att det skulle hjälpa kvinnor med oregelbunden mens att bli gravida, men det kan hjälpa dem som inte producerar tillräckligt med progesteron. (1)

Man tror att vitex minskar nivåerna av hormonet prolaktin (som stimulerar bröstens mjölkproduktion) som i sin tur kan bidra till att balansera övriga hormoner, inklusive östrogen och progesteron. (2) Höga nivåer av prolaktin är även vanligt vid lutealfasdefekt, en kort lutealfas. Studier har gjorts där vitex visat sig minska prolaktinnivåerna och i sin tur bidra till längre lutealfaser, och bättre hormonbalans. Vitex kan även bidra till mer regelbundna cykler. (3) Stress har visat sig kunna öka produktionen av prolaktin. (4)

Vitex sägs kunna stimulera produktionen av LH och FSH. LH är det hormon som man mäter på ägglossningstest och som säger till kroppen att ägglossa. FSH stimulerar folliklarna. Detta kan också vara på grund av den prolaktinhämmande effekten, eftersom prolaktin hämmar produktionen av LH och FSH. Till exempel så kan ju amning göra att ägglossning och mens uteblir. Höga halter FSH gör så att ägget mognar snabbare och att östrogenhalterna ökar, vilket i sin tur leder till en tidigare stegring av LH och att ägglossning sker tidigare. Därefter ökar halterna av progesteron vilket kan minska PMS-symtom och ge en mer balanserad cykel. (5)

Mest evidens finns det alltså för att minska PMS och dylikt, samt att höja progesteronnivåerna. Att ”balansera hormonerna” är ju något flummigt, men det tycks ju påverka hypofysen att dra ned produktionen av vissa hormoner för att fokusera på andra. Dessa andra hormoner är ju viktiga för att få igenom ägglossning och få en hälsosam cykel. Som med stress så kan ju kroppen behöva lite hjälp att prioritera fertilitetshormoner över annat, och kan det ge en skjuts på vägen så låter det ju inte helt fel! Det är ju absolut inget mirakelpiller dock, men kan det ge kroppen en välbehövlig push så är det ju värt att prova. Får se ifall det ger någon effekt.

CD 10

Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett paradox, för man är ju långt ifrån ”ledig”. Men jag kan ändå konstatera att det är bra för mig. Kroppen må vara trött av att inte få sova riktigt ordentligt och att springa efter min 15-månaders (idag!) hela dagarna. Men själen mår bra. Jag tankade mycket energi från mitt riktiga jobb, men där har jag inte varit sedan i slutet av mars, tror jag? Coronaplaceringen är definitivt mer dränerande, både psykiskt och fysiskt. Visst tror jag att rosenroten hjälpt mig nu dessa dagar att inte bli lika stressad eller dränerad, men mår till syvene och sist bättre när jag inte är där. Så är det ju, tyvärr.

När jag är hemma om dagarna har jag fått in en rutin att gå ut på en långpromenad med hunden och sonen i vagnen mitt på dagen. Detta brukar vara en väldigt mysig stund, igår var inget undantag. Det hade nyss regnat, och det luktade av blöt asfalt och nyslaget gräs, olika blommor. Vinden rasslade i trädkronorna, och det var nästan bara vi tre ute. Sonen kikade nyfiket ut runt sufletten och skrattade hjärtligt åt hunden som hade slängt sig i gräset för ett sånt där lyckorull efter att sniffat på alla nya dofter.

Vi har ju nyligen flyttat till en helt nybyggd lägenhet och de håller på att bygga upp en helt ny stadsdel – vilket innebär att vi bor på en byggarbetsplats, mer eller mindre. Men åt andra hållet ligger en mysig äldre stadsdel med mycket grönområden och radhus-/villakvarter. Sen har vi inte mer än 10-15 minuters promenad till stadsgränsen, där ljuvliga vidder av åkermark sprider sig så långt ögat kan nå. Jag vurmar väldigt för naturen, och tycker mycket om att promenera och bara ta in omgivningarna. Jag hade aldrig kunnat bo på landet (varken jag eller sambon har körkort bland annat, och jag vill gärna bo nära affärer och puls också) men jag blir ändå lite lycklig i själen av en sån där Astrid Lindgren-idyll. Här vi bor så får man lite det bästa av två världar känns det som, det tar visserligen typ trekvart att promenera in till ”stan”, men med kollektivtrafiken som går nästan precis runt knuten tar det 5-10 minuter istället. Samtidigt som vi har naturen runt hörnet. Innan jag gick på den här föräldraledighetsperioden hade jag knappt tagit mig tiden att ströva runt i området, hade bara hittat en väg att gå med hunden och tog samma varje gång. Nu kan vi ströva lite på måfå och hitta nya ställen, och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Att själen mår bra är ju väldigt viktigt, och det känns som att all stress bara runnit av mig.

Inte så mycket fokus just nu på syskonprojektet, men är ju lite i limbo just nu. Ska inte försöka tänka mycket mer på det heller, men är ju lite spänd på att se när ägglossningen kan tänkas dyka upp. Börjat testa med ÄL-test bara för att, de har ju (inte särskilt förvånande) varit så gott som blanka än så länge. Tycker att jag haft lite mer flytningar än vanligt efter mensen, men det behöver ju inte betyda att ägglossningen är i närmre antågande för det. 

CD 6

Idag gick jag omkring halva dagen med en konstig stickande och kliande känsla i ena bröstet. Började fundersamt undra ifall det var möjligt att få ägglossningskänningar redan på cykeldag 6, jäklar! Sen märkte jag att jag bara fått knäckebrödssmulor i BH:n…. Alltså blir man helt galen eller vad??

Jag vet att det inte är hälsosamt att gå och vara så besatt i processen, men hur ologiskt det än låter så tycker jag faktiskt att bloggen hjälper. Jo, visst är det en blogg om att skaffa barn – men jag tycker ändå att det hjälper att det blir ett projekt som inte enbart rör kroppen. Det blir något större som jag kan fokusera på, ett projekt som inte bara är mig. Om det låter vettigt? Jag har lagt ganska mycket energi på bloggen nu på sistone, tycker att jag lite breddat fokuset från bara en dagbok om mina krämpor typ. Jag blir mitt i det, fast ändå inte. Det är lätt för mig att gå lite väl all in i projekt, t ex bebisverkstaden. Nu blir det dock mycket bloggande som jag kan lägga del av energin på, plus att det kan vara skönt att skriva av sig!

Tror att det varit bra för mig nu när jag varit föräldraledig att ha något mer att förankra min tillvaro i. Nu är jag tillfälligt tillbaka på jobb en sväng, och det är ju skönt att ha lite rutiner och fasta hållpunkter. Första dagen har gått bra, över förväntan. För det första så var det inte överdrivet mycket att göra, och för det andra så känner jag mig fortfarande så himla lugn. Den här inställningen att allt löser sig och att det bara är några dagar kvar nu känns lite främmande för mig måste jag säga… Under hela våren hade jag alltid mer eller mindre ångest över att jag inte var bra nog, att jag inte var tillräcklig, och att allt var allmänt jobbigt. Så känner jag inte nu. Undrar om det är rosenroten, för så här är jag inte van vid att må ”på egen hand” i alla fall. Det är som att jag tänker på lite saker som definitivt ger mig ångest, men ångestkänslorna infinner sig aldrig. Istället går jag vidare till något mer positivt att fokusera på. Sonen tog dessutom morgon vid 04.50 och jag kunde inte somna om igen, ändå är jag inte fullständigt slutkörd utöver en liten svacka kring lunch. Nu på väg hem känner jag mig rätt pigg, och att jag gjort ett bra jobb! Jag fortsätter gärna att använda det bara för den sakens skull, även om det skulle ha noll och ingen effekt på menscykeln. Kan ju alltid gå på myter om bidrottningsgelé och munkpeppar i så fall, ha!

CD 5

Inne på tredje dagen med rosenrot nu, och tycker faktiskt att jag känner mig piggare. Inte sådär som jag kanske hade tänkt mig – som en energikick liksom när man orkar dra igång stora projekt eller så. Men jag känner en jämnare energinivå över dagen. Märkte framförallt att jag inte kände mig lika slut på kvällen, och tycker att jag känner mig lite mer utvilad på morgonen. Sen känner jag mig också väldigt lugn. Ska jobba min första jobbdag för sommaren i morgon, på mitt ”coronajobb”, vilket borde vara rätt ångestframkallande. Det är ju sommartider och jag kommer hoppa in på en helt ny avdelning med andra kollegor än de jag jobbade med i våras, till råga på att jag redan kände mig obekväm pga inte van vid den typen av arbete. Men istället känner jag mig lugn, tänker att det är faktiskt bara åtta arbetspass totalt nu under en treveckorsperiod. Sen föräldraledighet + inskolning, och sedan är jag med största sannolikhet tillbaka på mitt vanliga jobb igen när jag går tillbaka. Så jag känner mig väldigt cool, att det kommer gå bra och lösa sig.

Jag vet ju inte helt och hållet om det är rosenroten som gjort detta, men med tanke på att jag var något av ett emotionellt vrak bara för några dagar sedan så… Känner mig hoppfull att det kanske kan ha en inverkan på min menscykel också (det här är ju en trevlig och välkommen biverkan annars) och ska faktiskt bli spännande. Försöker ju att inte sätta för stora förväntningar dock, får väl räkna med att det kan bli en cykel på 50-60 dagar igen, men man får ju se!

Förutom rosenrot knaprar jag även folsyra, och ”vanliga kvinnovitaminer” (plockade på mig Aco kvinna). Funderar på att kanske köra lite omega-3 också, men känns som att jag stoppar i mig ett halt apotek om dagen redan. Tror bara att jag körde på folsyra sist, ”gravidvitaminer” när jag väl hade plussat och järntabletter framåt slutet. Så ja, vet ju att jag inte behöver stoppa i mig en massa piller för att väl kunna bli gravid, men nu när jag väl börjat så blir det lätt att jag drar det lite till det extrema. Äter ju en ganska bra och varierad kost till vardags, försöker hålla mig till 1-2 koppar kaffe och promenerar 45-60 minuter om dagen. Man behöver ju inte göra det svårare än det är kanske. Men man känner ju ändå att man vill maxa sina chanser. 


Borde vara inne på sista mensdagen idag, eller kanske imorgon, sen funderar jag på att börja mäta med ÄL-stickor direkt för att få lite koll. Kom ju på det lite sent med stickor och temp förra månaden, även om jag tycks ha prickat in det okej i alla fall. Men nu gör vi om och gör rätt. Med förhoppning om en lite kortare cykel, mest för att kunna öka antalet chanser över tid och slippa vänta så himla länge. Men det återstår ju att se!

Lingonvecka

Man känner sig ju lite lastgammal när man tänker på att det var nästan 20 år sedan jag fick min första mens…! Jag minns att den var rätt kaosig redan från början. Det är väl inget ovanligt när man precis fått mens såklart, men jag minns att den var väldigt oförutsägbar. Det kunde vara väldigt sparsamt i tre dagar, eller väldigt rikligt i tre veckor. Det kunde vara några veckor mellan tillfällena, eller några månader. Vet inte hur det är nu för tiden, men då (på stenåldern?) fick man som tonåring ”reklam” med olika mensskydd bland annat, och en liten kalender som man kunde kryssa i när man hade mens. Innan appar på den tiden inte! Kommer ihåg att det var ett enda virrvarr, men tänkte att det skulle rätta till sig.

Jag harvade på i flera år… Det blev bättre avseende att den varade ungefär lika länge och att jag hade snarlikt flöde varje gång. Men den kom och gick annars som den behagade. Jag är en person som inte riktigt vill vara till besvär, och när jag var yngre var jag fruktansvärt blyg. Jag tror inte ens att det slog mig att jag skulle höra av mig till någon och prata om min mens. ”Det kanske ordnar till sig.”
Jag hade nog hunnit lämna tonåren nyligen när jag utan förvarning fick mens på julafton under pågående släktmiddag. Hemma fanns det inga mensskydd, och alla affärer var stängda för helgen. Kommer inte ihåg om det var någon närbutik eller Pressbyrån, men det fanns bindor bakom disk som man fick säga till om och jag tror nästan att jag fick mamma att fråga åt mig för jag ville helst av allt att jorden skulle svälja mig hel. 

Efter den incidenten så bestämde jag mig för att jag inte ville leva i ovissheten längre, och bokade mig en tid till barnmorskemottagningen (de hade fått onlinebokning så jag slapp ringa, är jag ganska säker). De verkade inte riktigt förstå mig, frågade i alla fall inte mer ingående om min mens när jag beskrev att den var väldigt oregelbunden, utan skrev ut p-piller till mig. Jag tyckte kanske att det var lite läskigt med att stoppa i mig hormoner, men mest av allt hade jag nog bara tyckt att det var läskigt att ringa och boka en tid för att ha det som preventivmedel, så jag pushade inte mer. Nämnde nog vid första förnyelserna av recept att det var skönt att veta exakt när mensen skulle komma, men sedan tog jag mest snällt blodtryck och gick. 

Harvade på med detta även i flera år, och det funkade bra. Sen var det nog mest på impuls som jag bestämde mig att sluta med p-piller. Upplevde att jag hade lite nedsatt lust av piller, men märkte inte jättestor skillnad av att sluta så vet inte om det var av någon annan anledning. Hur som helst så hade de ett studenterbjudande för en årsprenumeration av NaturalCycles som jag hade sneglat lite på innan, så jag bytte tvärt! 


Min mens kom fortfarande lite när den behagade, men jag kunde se ett tydligt mönster med temphöjning och för första gången visste jag när min egna mens (inte pillerblödning) skulle komma. På vägen har jag även lärt mig otroligt mycket om min egen kropp, sådant som jag verkligen tycker att man borde lära sig under sexualkunskapen i skolan!

Rosenrot

Ibland känner man sig nästan som en parodi på sig själv… Jag har blivit den där supergalna som gravtestar jättetidigt – och nu har jag just beställt hem rosenrot. Jag har väl lite skrattat åt folk som tror stenhårt på olika tillskott och att det varit anledningen till att de blivit gravida efter att ha försökt länge pga lite mystiska fertilitetshöjande egenskaper. Meeeen det verkar ju som att många upplever att de fått en kortare och mer regelbunden menscykel av rosenrot.

Först hittar man mest diverse forumtrådar, men efter att ha suttit och grävt lite hittar jag även ”The Rhodiola Revolution” att det funnits viss effekt att återställa utebliven menstruation (ca 60% i en mindre studie). (1) Dock verkar det gälla främst för att ”skjuta upp” klimakteriet, och de nämner även år 2004 att mer forskning behövs för att säkerställa resultatet. Hittar även en nyare studie (2016) på rhodiola rosea för att pausa menopausen. (2) Nu känner jag att jag är ute på ganska tunn is med hur mycket jag förstår av vad jag läser, men att det föreslås kunna använda för att påverka östrogenreceptorerna i kroppen. Verkar användas för behandling av ägglossningsproblem och infertilitet såväl som benskörhet och andra åkommor i samband med klimakteriet, saxat från engelskspråkiga Wiki. (3) Så, visst kan det finnas mer bakom det hela än ”folk på internet säger”, men till syvene och sist så är det ett kosttillskott.

Jag känner dock att ”what the hell”, testa kan man ju alltid göra. Nu köpte jag nån lite billigare variant, kanske är som en billig piratkopia? Vad vet jag? Kanske borde köpt den där Arctic Root istället, som tydligen klassas som ett ”traditionellt växtbaserat läkemedel”. Jaja, gjort är gjort. Får väl börja och se om det ger någon som helst effekt, eller om jag blivit grundlurad? 🙂 

Vad jag vet är att jag är trött på att min menscykel kör sitt eget race. Jag vet att jag KAN ha en cykel på ca 30-35 dagar där jag supertydligt känner av min ägglossning och får en solklar temphöjning. Hänt både innan och efter barn, samt innan och efter p-piller. Sen första mensen efter förlossningen (i oktober) har mina cykler varit 36, 33, 35, 50, 61, samt 63 dagar långa. Känns som att det går åt fel håll! Jag har inte gjort några direkt större förändringar vad gäller kost, motion eller livsstil – men möjligtvis stress och ångest under våren… Det är tydligen en het potatis gällande evidensen för detta, men rosenroten utger sig i alla fall för att ge ”gynnsam effekt vid trötthet samt för att hantera fysisk ansträngning och känslomässig stress” så nån nytta kan det kanske göra. Har ju även sagts ha inverkan på sexlust och allt möjligt, så ja. 

 Återkommer med rapport.

CD 2 Mens!

NU så, nu har det kommit igång. Nu känner jag ingen mensen. Nästa gång det kommer minsta pytteblödning så sätter jag in menskoppen, för då kan jag tydligare avgöra om det ser ut som vanligt i alla fall! Gör så att jag räknar igår som första dagen eftersom flödet var lite mer… öh… flödigt då, och det kom mer än när jag torkade och började öka på lite under eftermiddagen och kvällen. Det där småskvättandet som bara kom på pappret får jag väl helt enkelt räkna som att jag har fått spottings igen. För första gången på två år typ. Och det kom tidigt, om jag ändå får räkna med spottings så hade jag en lutealfas på bara 10 dagar? Inte så bra… :/

Men det blir nya tag nu. Vet inte om jag blev så mycket klokare på denna cykel, men får hoppas att det blir bättre nästa gång med mer tydliga känningar. Jag har ju faktiskt märkt av min ägglossning och fått mycket tydligare tecken i tidigare cykler nu efter förlossningen, mycket med denna var rätt luddigt. Får hålla tummarna för en bra stegring på ÄL-tester och en starkare temphöjning nästa gång – för att inte nämna att jag hoppas på en kortare cykel än ~63 dagar, för ugh… Har suttit och gråtit en del till och från både idag och igår, och känt mig deppig och eländig. Känner mig dålig för att min kropp bara gör sin egen grej. Är ju inte bara att ”hoppas på nästa månad” nu, för jag tror inte att det kommer ta så kort tid. Tänk ändå om det kunde vara mindre än två veckor till nästa chans? 

Blir kanske lite glesare mellan inläggen ett tag nu, medan jag väntar ut nästa ägglossning. Är ju visserligen skönt att skriva av sig lite här, att sätta ord på lite funderingar, tankar och information som snurrar runt i mitt huvud. Vi får se. Omstart.

Projekt Syskon

Konstigt år i år… Jobb och vardagslunk blev plötsligt förvandlat till pandemi. Eftersom jag jobbar inom vården så kom det väldigt nära, jag fick börja jobba på en avdelning på sjukhuset när min mottagning stängde för fysiska besök. Jag träffade aldrig några corona-patienter, men det var mycket stress och psykiskt jobbigt. Så fick min sambo jobberbjudande, och lite hastigt och lustigt så har jag nu gått på en andra period med föräldraledighet från juni fram till inskolningen i mitten av augusti. Skönt, men även en stor omställning. Sonen är nu 14 månader och hej vad det går! 😀 Full rulle från morgon till kväll, och det ska inte sittas still i någon längre stund här inte. Motoriskt var han ganska tidig, han gick vid ca 11 månader och nu springer han snarare… ^^ Det är väldigt fantastiskt att få spendera hela dagarna med honom ändå, och att vi kan hitta på saker när det är vackert väder utan att behöva känna någon stress. Jag väljer dessutom själv hur många sociala kontakter jag vill ha (på jobbet hade jag inte direkt något val att träffa patienter, men nu kan jag gå på stan och hålla avstånd och inte känna dåligt samvete att jag kanske tar med mig smitta hem eller till jobbet). Vi träffar svärföräldrarna en del, eftersom de bor så nära. Min släkt bor ca 50 mil bort så det har ju absolut inte varit läge att träffas nu under våren. 


Vi har börjat fundera mer och mer på syskon. Vi sa ju nästan redan under graviditeten att vi ville ha två barn, och det har ju hållt i sig – vi har stämt av med jämna mellanrum. Ca 2-3 år mellan barnen hade varit fint, och jag vill gärna inte vara över 35 (fyller 34 i december). Preliminärt hade vi sagt till hösten, men det har kommit på tal mer och mer och vi har båda känt att vi verkligen längtar efter ett till barn. Så idag har jag beställt hem ägglossningstester!

När min mens kom tillbaka efter förlossningen så var de första typ fyra cyklerna väldigt regelbundna. Liksom 2-3 dagars variation, och jag kände tydligt av min ägglossning med tydliga flytningar och ömmande bröst bland annat. Och knappa två veckor senare dök mensen upp. Vilken känsla, efter att aldrig haft regelbunden mens i mitt liv typ (när jag inte gått på piller) att det kunde vara så tydligt! Tyvärr har cyklerna därefter sedan våren varit långa, oregelbundna och mer otydliga. Vet inte om det har med stress i allmänhet (nytt jobb, nya rutiner följt av coronasituationen och allt) som påverkat, eller ifall jag hade några eftersläpande bra hormoner efter graviditeten? Jag är i alla fall på CD47 idag och tror att det kan vara ägglossning på gång snaaaaart-ish? Men inga tydliga tecken. Sen är det ju inte helt lätt att ”få till det” med en 14-månaders som tydligen fått för sig att han vill vara ensambarn, eftersom han vaknat och börjat gråta så fort vi försökt typ haha… Men skam den som ger sig?  

Känner mig jättetaggad på att börja igen, även om det såklart är sjukt påfrestande och ett enda långt väntande… Känner också en så stark längtan efter att få vara gravid, även om min förra graviditet var allt annat än mysig. Ändå så längtar jag. Är väl häftigt hur selektiv man är i sitt minne. Men bara för att jag fick jobbiga foglossningar och graviditetsdiabetes och låg sjukskriven i soffläge, så behöver jag ju inte bli det vid en andra graviditet. Man får väl på nåt sätt utgå ifrån det, och vara beredd på det värsta (kanske blir en släng hyperemesis också??). Samtidigt skulle det vara härligt med en revansch! Tänk att kunna springa i trappor och tvätta fönster i vecka 39, och att i alla fall kunna springa efter ettåringen under tiden? Men vi är beredda på att det kan kräva mycket av mig, och att sambon kan få ta ett större ansvar över allt annat. Och vi längtar inte mindre för det… 🙂