Nu har vi denna sista sommarmånad framför oss innan jag börjar jobba, storebror börjar på förskolan och min sambo officiellt tar över föräldraledigheten med lillebror. Vill absolut passa på att njuta av denna tid, och förhoppningsvis har vi fler roliga (och lyckade) utflykter att vänta innan dess. Men visst längtar jag lite, det är faktiskt skönt med rutiner och storebror mår bra av den stimulans han får på föris. Jag märker också hur tålamodet börjar tryta, och hur mycket snabbare jag blir irriterad över småsaker. Vi kan gå och gnabbas här hemma på ett vis vi inte brukar, vilket känns tråkigt. Vi har på många vis haft precis den sommar som jag föreställt mig, och det har gått över förväntan, men det är också rätt jobbigt och krävande. Men jag skulle nog inte byta bort det, även om det skulle vara skönt med en dag då man bara kunde slappa och inte behöva tänka på någon annan…
Potträningen fortsätter att gå lite upp och ned. Ett tag tänkte jag att vi faktiskt var ”klara” eftersom vi hade väldigt få olyckor och storebror sa antingen till eller gick helt sonika och satte sig på pottan. Han hade även börjat säga till utomhus vid ett par tillfällen, och kunde sen hålla sig tills vi hade möjlighet att gå på potta/toa – första gången satt vi på bussen hem när han sa till, och vi hann åka de hållplatser som var kvar och kissa hemma. Hade slappnat av och tänkte inte konstant på hans toalettbehov. Men, självklart finns det ett men… Den senaste drygt veckan har vi haft ett bakslag. Sonen har börjat småkissa i byxorna/kalsongerna flera gånger om dagen efter att ha varit torr ganska länge (även med kallingar som skulle kunnat förvirra). Det kommer inga större mängder utan en liten skvätt mest, sen håller han sig. Han behöver uppenbarligen kissa och det har gått så långt att det ”läcker” liksom, men han blir förbannad om man ber honom sätta sig på pottan. Han säger heller inte till att det kommit, men jag antar att han märker av det även om det inte är en stor blöt fläck. Om man under mer eller mindre tvång får honom att sätta sig på pottan kommer det kiss och han verkar nöjd och glad när han är klar. Han kan även säga till ”kissa potta” och om man då ber honom att sätta sig eller reser sig för att se om han vill ha hjälp att lägga på toaringen som vi börjat öva med, så vill han inte alls gå på pottan. Om man inte säger nåt så går han inte till pottan även om han säger det själv. Även detta slutar oftast med några droppar i byxorna, som inte heller triggar igång en reaktion att vilja gå på pottan. Men det börjar bli lite bättre igen. Igår morse (första kissen) tog han sin potta och satte den framför TV:n där han sen kissade. Några timmar senare hade han kissat I både kalsonger och byxor (inte en stor kiss men mer än några droppar) vilket resulterade i att jag lyfte upp och satte honom på pottan när jag märkte det, och han fick duscha av sig. Efter duschen fick han springa naken lite, och då gick han självmant och både kissade och bajsade på pottan efter ett par timmar. Nästa gång blev efter att vi varit ute och lekt i lekpark ett par timmar, och han sa ”kissa pottan”. Jag bad honom gå till badrummet och han började gå dit, men blev distraherad på vägen. Det slutade med att jag fick sätta honom på pottan, där vi fick en motvillig träff men torra kallingar i alla fall… Sen körde vi rutinkiss innan nattning, och hade inte fler småskvättar. Nu i morse när han vaknat sa han också ”kissa potta” men blev fly förbannad när jag satte hans lillebror i matstolen för att han inte skulle krypa omkring obevakat och jag skulle kunna ha full uppmärksamhet på storebrors och händerna fria. Skulle jag ju tydligen inte gjort. Han skrek och sprang in på sitt rum, och mitt i all frustration kom det lite i kalsongerna som jag uppfattade som att han blev mer ledsen över. Det var fortfarande motvilligt som han satte sig på pottan sen… Han har i alla fall varit helt torr nattetid även genom detta!
Det är väl normalt med bakslag, och det är väl bara att hålla i och hålla ut. Metoden vi följer ger flera anledningar till att det kan bli såhär, allt från att barnet protesterar för att det vill bestämma själv till att de fått för MYCKET ansvar. Det kan ju också helt sonika vara så att de experimenterar med hur länge de kan hålla sig, eller så är nyhetens behag över och de fattar inte att detta är något som behöver göras för resten av sitt liv. Med tanke på att vi fortfarande behöver bråka varje dag om att tvätta händerna när man varit utomhus tex så är det ändå ett under att potträningen gått så pass smidigt som den gjort ändå… Vi testar oss fram, och hoppas att det vänder igen snart. Speciellt vore det ju tråkigt om det skulle vara såhär när det är dags för föris igen, för där hoppas man ju verkligen att det går smidigt!