5+4

Idag var det exakt två veckor sedan jag plussade, och två veckor kvar till VUL. Känns som att det var betydligt längre sen faktiskt 🙂

Har fortfarande mitt illamående som kommer och går, oftast är det rätt hanterbart. Idag är det som att mina bröst vill ta kol på mig, de gör fruktansvärt ont! Och så är jag trött. Sov som en kratta inatt och drömde en massa drömmar, så kände mig inte direkt utvilad trots att jag gick och la mig vid åttatiden. Men jag är tacksam. Så innerligt tacksam. Heja kroppen! Har lite dötid på jobbet nu så jag smygbloggar för att hålla mig sysselsatt, svårt att hålla mig vaken om jag bara ska sitta och försöka läsa eller så, då flyter texten mest ihop. Pålitligt värre… 🙂

ÄL+18 / 4+4

Av någon anledning känns det väldigt tungt idag. Sonen tog morgon vid 04 i ”morse” och jag vabbar idag igen, så det kanske börjar där. Sen tog jag ett digitalt test idag, en vecka efter första plusset då jag fick 2-3 veckor och hade kanske förväntat mig 3+ idag. Men det var fortfarande 2-3. Det stämmer ju, jag menar det är högst 18 dagar sedan befruktningen så det är ju 2-3 veckor sedan, vilket det inte ens var sist utan det borde visat 1-2 då. Hade väl bara tänkt att när det gått en hel vecka att det skulle ökat. Jo, jag har läst mycket om hur dessa test orsakar onödigt huvudbry och bara är generaliseringar, och rent logiskt så vet jag att detta inte visar att något är fel. Även vid mitt MA fick jag 3+ så det är ju inte heller någon garanti. Men min ologiska sida börjar löpa amok…

Sen har det slagit mig att jag inte låter mig själv fokusera på något positivt just nu. Den där lite spännande, bubblande känslan av att ha plussat och ha en hemlighet, den har inte infunnit sig. Allt det mysiga och positiva vågar jag inte tänka på, för jag vet att det kan tas ifrån mig och hur ont det gör. Kvar finns då bara oron och alla negativa tankar. Det är inte så mycket en spännande hemlighet som det innebär att jag tillhör en riskgrupp plötsligt, och hur kan det tänkas påverka mitt jobb? Det är inte fjärilar i magen så mycket som det är att analysera både symtom och brist på dem. En konstant rädsla och oro bara, ingen magi.

Till och från kommer fortfarande lite bruna flytningar. Det verkar som att de oftast dyker upp på eftermiddag/kväll, medan det inte är något på dagen. Så var det även igår då jag bara varit hemma hela dagen, så känns ju inte som att det är på grund av att jag ansträngt mig mycket eller så. Jag börjar noja lite smått över att det kanske skulle kunna vara biverkning på covid-vaccin. Jag fick Astra Zenecas för knappt två veckor sedan, innan jag visste att jag var gravid. Igår gick de ut med att de stoppar just det vaccinet pga risk för blodproppar och blödningar. Skulle det kunna vara något sådant? Vad skulle det innebära för en graviditet? Jag visste ju inte att jag var gravid, och tekniskt sett hade jag inte hunnit bli det heller (var väl typ ÄL+5) Känns lite obehagligt, gjorde jag ett dumt val som tog sprutan när jag visste att jag kunde vara gravid? Det känns som att det borde vara bättre även med delvis skydd, men… För mycket tankar och för mycket tid till dem.

ÄL+17 / 4+3

Kontrollbehov och oro utspelar en liten inre kamp hos mig… Dagens gravtest är solklart positivt, men är samtidigt inte starkare än det var för två dagar sedan, medan det haft en väldigt tydlig ökning innan. Jag vet ju att det är lönlöst att analysera sönder sånt, men jag vill heller inte hoppa över att testa för då börjar jag föreställa mig att det skulle vara svagare/negativt. Hopplös hur jag än gör. Har i alla fall slutat tempa nu, men kan konstatera att min vilopuls har gjort ett skutt uppåt (vilket är positivt). Försöker att inte kolla den appen för ofta, men är ändå ganska glad över att den finns där.

Någonstans saknar jag den där overkliga känslan från första graviditeten, då jag hade jättesvårt att ta till mig att två streck betydde att det var en bebis, var inte ens säker på att det skulle vara något på KUB fastän jag hade en massa symptom. Nu ”fattar” jag ju tyvärr bättre, och har något att oroa mig för. Och oroar mig gör jag…

I symptomväg har jag ömma bröst, igår fick jag en känsla av att mitt ena bröst hade blivit större och hårdare än det andra. Tycker att en del dofter är lite starkare än vanligt, men har ett relativt vanligt smaksinne. Lite illamående. Ingen molvärk eller färgade flytningar idag, men det hade jag igår.

Funderar på om jag ska ringa till MVC snart, kanske har möjlighet att komma in på ett VUL, även om det fortfarande är väldigt tidigt för det. Var ju på hälsosamtal/inskrivning för inte så länge sen, men då bokade vi in glukosbelastning i vecka 10 och hann ju med två VUL innan dess. Det slutade ju som det gjorde, men det kanske kan vara till min fördel? Eller så är det ändå för tidigt, och bättre att vänta lite till ifall det ändå skulle skita sig? Äsch, jag vet inte. Försöker känna mig lagom obrydd men positiv, och fokusera på annat, men lyckas inget vidare. Idag är jag hemma och vabbar och det blir ju inte samma distraktion som att vara på jobbet, och tiden går rätt långsamt.

ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

Happy birthday…

Idag fyller jag 34. Jag hade ju önskat att vara ”färdig” och kunna stänga bebisfabriken innan nästa födelsedag. Det blir ju lite dystert att tänka att om allt hade gått som det skulle så hade jag haft en 6-månaders liten knodd om ett år. Nu vet jag ju inte alls. Får samma känsla med julen med, en tomhetskänsla av att veta att där skulle vara en till familjemedlem med oss nästa år, och nu är den bilden ytterst otydlig. Plus att jag skulle varit i andra trimestern nu och vi kunde gå ut med det officiellt denna jul. Det är ju lite tungt helt enkelt.

Jag vet ju rent logiskt att sånt här inte går att styra upp eller planera på något vis. Sen är det väl inte så att det poff på dagen man fyller 35 att det skulle påverka fertiliteten över en natt direkt. Jag är säkert redan mindre fertil nu än när jag blev gravid med sonen i så fall. Jag vet ju att det händer när det händer om det är meningen att det ska det, och jag har ändå en stark övertygelse att det kommer gå vägen. Sen att jag har idéer om när, var och hur det ska ske, hur långt vi önskar att det blir mellan syskonen… Det ligger ju egentligen inte i mina händer.

Rent cykelmässigt (eller hur man ska se på det) så har jag fått en konstig liten blödning som kommer och går då och då. Och att kalla det för blödning är kanske att ta i. Ibland är det ingenting, ibland kommer det som färskt blod (är i alla fall röd färg) när jag torkar mig, men är väldigt utspätt. Ibland är det lite rosa flytningar, sen ingenting. Knappt att jag behöver trosskydd. Går liksom och småskvätter lite. Min blödning efter cytotecen var ju först som en mens, sen blev det bruna flytningar som sen var borta i ett par dagar innan detta satte igång. Det känns som något annat av en annan karaktär. Misstänker att det är en mellanblödning och att kroppen är i lite obalans fortfarande. Har tagit mig sovmorgon idag, men tänkte kanske ta ett nytt gravtest idag eller imorgon för att se hur det står till.

På tal om sovmorgon så känns det som en mycket tacksam födelsedagspresent att få ligga kvar i sängen fortfarande, snart halv 10! Det är fortfarande oklart om vi kommer få något ledigt i jul, och det kan bli aktuellt att stärka upp på sjukhuset istället för min vanliga mottagning. Det märks rätt tydligt hur mina kollegor med mig inte mår helt bra i det hela. Det är stressande att inte veta eller kunna planera (känns detta bekant?) och corona ligger som en blöt filt över allt. Var hemma och vabbade i början av veckan, och kände en så tydlig kontrast så fort jag satte min fot på jobbet. En våg av obehag som sköljde över mig, väldigt tydligt. Kan ju bara säga det om och om igen att jag hoppas att det blir bättre.

Just nu är jag lite mer orolig över att bli gravid igen under rådande omständigheter. Känslan av att det är en pusselbit som fattas och något som kommer göra mig hel igen finns också där och sliter åt ett annat håll. Jag vill inget annat än att bli gravid, jag längtar så! Jag hann märka av pandemin sist genom att jag fick vara själv på ultraljuden och när det konstaterades att det inte fanns några hjärtljud och att det inte gick åt rätt håll så var jag ensam. Det kommer säkert vara så ett bra tag till. Samtidigt måste man ju kunna föreställa sig en ljusning. Om minst nio månader är läget annorlunda. Kanske är alla vaccinerade och sjukvården under mindre press. Det såg ju helt okej ut i somras och besöksförbud kunde ju hävas. Corona kommer inte försvinna på länge, men förhoppningsvis kommer den inte ha samhället i detta järngrepp länge till. Jag får kanske vara lite självisk ibland också. Jag vet ju inte hur lång tid det dröjer heller. Och först och främst får jag vänta in att mensen kommer.

ÄL+11

Herregud! 💖

Stickan är fortfarande svag nog att det knappt syns på foto men det är ju ingen tvekan om saken längre! Jag är gravid! 😭🥰

Lite molvärk och en lite tyckande känsla över magen är allt jag känner just nu, knappt ens ömma bröst längre. Känns lite mindre surrealistiskt än när jag blev gravid med sonen, men fortfarande rätt galet! Tempen steg även i morse, så jag vågar andas ut för någon kort sekund i alla fall och hoppas på att det är en positiv trend! Wow…

CD 42: ÄL+9

Ömma bröst och molvärk mest, kommer och går. Kände mig lite smått illamående i morse men det gick över snabbt igen.

Negativt test i morse, men det är ju i tidigaste laget. Mina appar beräknar mensen antingen i morgon eller på måndag, så får se. Har inte haft några spottings denna gång, vilket jag haft både förra och förrförra cykeln vid det här laget. Känns ju som generellt positiva nyheter, antingen för syskonprojektet eller i annat fall så kanske jag får en längre lutealfas. Så bra hur som! Eller ja, mensen kan väl fortfarande komma med buller och bång utan spottings först, men får ju hålla tummarna att den antingen inte kommer alls eller så väntar den lite.

Tempen ligger konstigt stabilt strax över coverline, något som den aldrig pysslat med innan… Vilopulsen har varierat ett slag upp och ned i några dagar också, så den ligger ungefär lika stabilt och istället mycket högre än den gjorde förra cykeln.

Ja, den som lever får se… 🙂 Planen är att testa imorgon också, sen får jag se ifall jag orkar testa på morgonen innan jag ska iväg och jobba. Känns ju lite stressigt, men samtidigt är man ju nyfiken. Kan ju också vänta på mensen, skulle den mot förmodan då inte dyka upp utan ett positivt test så kan jag ju slänga in ett på ÄL+14 även om det är en vardag. Kör lite som det kommer, tänker jag.

CD 40: ÄL+7

Idag har jag haft lite olika ”symptom” som alla kommit och gått, en del kortare stunder och aldrig igen medan andra varit lite mer återkommande… Molvärk, ömma bröst, gasig/rapig, ont i höft/bäcken, täppt i näsan. Har även haft rätt så rikligt med krämiga flytningar, så att jag reagerat på mängden. Själva bröstvårtan är lite mörkare i färgen än vanligt, utöver att den är öm. Tempen ligger och guppar med samma små variationer mellan dagarna, idag gick pulsen upp ett slag (efter att ha legat på samma tre dagar i rad och dagen innan det också låg ett slag högre). Till protokollet alltså, vet inte ifall något av detta betyder vare sig bu eller bä.

CD 39: ÄL+6

Tempen har fortfarande inte skjutit rejält i höjden, men ligger väldigt stabilt strax över coverline utan några större variationer från dag till dag. Det är ju positivt? Kanske? Det har ju i alla fall inte gått nedåt.

Jag har lite molvärk som kommer och går, ömma bröst och en pirrande/kliande/ilande känsla som också kommer och går – och flyttar sig lite hit och dit i magen. De senaste nätterna har jag även sovit rätt djupt; det har varit svårt att vakna till när klockan ringer eller om sonen vaknar under natten, och idag fick jag en rätt rejäl energidipp när jag kom hem från jobbet. Vet inte om något av det här betyder något, men av lite nördigt intresse så ska det såklart dokumenteras! 🙂

Den här veckan har i alla fall gått snabbt, det har varit lagom mycket att göra på jobbet så att man håller sig sysselsatt och dagarna går väldigt fort, samtidigt som det inte har varit för mycket att göra så man knappt hinner med att tänka. Lagom, som sagt. Funnits utrymme att snacka skit med kollegor och engagera sig i ditten och datten som inte har med barn eller hem att göra, och att jag kan prata med någon som inte är min sambo eller en snart 1,5-åring som inte kan prata tillbaka. Det är faktiskt rätt gött att komma hemifrån också och känna sig vuxen och att man får klä sig i en annan roll än mamma eller sambo för en stund. Sen kan jag ju sakna ihjäl dem också, och brukar oftast ha skickat ungefär 58924829 meddelanden innan klockan blivit åtta för att höra att de vaknat och kommit iväg till föris, om de kom ihåg jacka/stövlar/keps/osv pga ska bli si och så väder under dagen. Men det hör nog till. Tycker att jag har en fin balans nu i alla fall, och jag mår bra. Just nu får jag mycket energi från jobbet, och jag får mycket energi och kan koncentrera mammarollen till att vara en rolig lek- och busmamma den stund vi har tillsammans innan nattningen. När jag bara var hemma så tog man det lite för givet och var kanske inte alltid den roligaste eller mest engagerade under dygnets alla timmar. Så just nu känner jag att jag har det oförskämt bra! Man får ju vara beredd på att denna höst och vinter kommer bli lite underlig, säkert mycket av både vab och sjukdom… Men det får vi ta då! 🙂 Huvudsaken är att tiden sedan ägglossning faktiskt gått rätt så snabbt hittills, och att jag spenderar större delen av dagen åt annat än att bara gå omkring och känna efter i varenda vrå och vinkel. Tror att jag testar till helgen p.g.a. kommer inte kunna hålla mig (hah), så det är ju faktiskt snart!