Tand!

Nu, till sist, efter att jag har ropat varg i flera månader så har lillebrors första lilla tand kommit! Det syns precis ett litet smalt vitt streck i nederkäken och det känns vasst. Han hade lite feber en knapp dag i början på förra veckan (tror jag det var?) men inget annorlunda med magen eller så. Troligtvis är det inte pga tanden, men han har bytt sovmönster rätt rejält den senaste veckan också. Varje natt har han vaknat runt 04-05 och varit igång, innan har det räckt med en hand på bröstet så har han somnat om men nu krävs det oftast en flaska och att man bär runt och vaggar honom innan han efter mycket om och men somnar om. Vi har plockat bort en vila under dagen och ökat vakentiden till ca 3 timmar, vilket åtminstone gjort att han somnar mycket snabbare utan vidare protester på kvällarna. Dock tycks han kompensera lite för den bortplockade napen med att sova längre när han väl gör det, nästan bortåt 2 timmar. Det har dock varit sjukt varmt, och han är hela tiden igång och rör sig, så det påverkar säkert också. Han har lärt sig att resa sig upp mot möbler och stå med stöd, och kryper snabbt som en liten vässla så det är ingen rast och ingen ro här inte! Vi fortsätter att experimentera lite för att stämma mat- och sovklockan.

För storebror är sista veckan på föris avklarad, så nu kör vi semester! Ledighet innebär också fullt fokus på potträning igen. Nu har vi klarat av alla halvdagar och jag är faktiskt väldigt imponerad över hur det har gått! Igår och idag har vi inte haft någon kiss utanför pottan, han tycks ha knäckt koden för att kissa på kommando! Han visar tecken genom att ta sig mellan benen, och sätter sig på pottan när man ber honom. Väl där kan han snabbt och bestämt klämma fram kiss och gå därifrån för att tömma pottan. Ibland kan han även säga ”kiss” och göra på samma vis. Även vid rutintillfällen (som nu har blivit morgon, kväll och när vi tar av blöjan när han kommer hem) har han fått fram kiss. Nu fattas bara att han själv drar slutsatsen att gå och sätta sig på pottan när han känner signaler utan att vi måste säga till. Det har hänt några gånger under denna vecka att han självmant gått och satt sig, men det händer ju också att det hamnar på golvet utan att han verkar reagera. Eller så säger han till precis när han kissar, eller tom efteråt. Men det tror jag kommer, i värsta fall får vi väl backa lite med att säga till. Men det känns bra, och han är himla stolt när han får in en fullträff! Har också varit så fint att bara fokusera på honom och bara umgås utan något annat som pockar på min uppmärksamhet. Imorgon tänker jag att vi börjar med att vara på hans rum för att köra all in igen, och så får vi göra utflykter med ombyten och potta med så småningom. Målet är att kunna göra utflykter med kollektivtrafik nu i sommar, fast vi börjar ju smått i närområdet. Har införskaffat en resepotta som är smidig att packa ihop och få med sig utan att den tar mycket plats, som vi också testade att använda här hemma idag utan några problem. Känns spännande (och lite läskigt) 😀

Halv halv potträningsvecka

Potträning på halvfart var kanske inte en toppenidé, men det går framåt som en bergochdalbana. I måndags (dag 4,5) tog vi av blöjan efter föris till en hel del protester, vilket dock lugnade sig rätt snabbt. Sen körde allt ihop sig. Vardagspusslet. Sambon skulle laga mat, och mitt i allt var det dags för lillebror att både äta och sova. Vi hängde alla ute på balkongen på eftermiddagen, då är där skuggigt och väldigt skönt i värmeböljan, och jag satt också och matade lillebror där medan sambon var i köket. Tänkte jag i alla fall, det visade sig att han var på toa just när storebror började springa fram och tillbaka från balkongen och lägenheten för att hämta ut lite leksaker – och att passa på att kissa på golvet 😔 Han sa snällt till ”kissat” när det väl hänt, men blev ju inte så pedagogiskt träningstillfälle av det… När jag sen var i sovrummet för att natta lillebror (var borta i 5-10 min) så skedde samma sak fast med bajs. Då var sambon i närheten och kunde kolla till honom, men eftersom han inte lyckats komma längre än något kapitel i boken så bemötte han det med ”du får ju säga till när du är bajsnödig!” vilket inte är helt enligt metoden. Jag kände mig uppgiven och kass, att allting gick dåligt och bara blev fel. Att min son blev helt förvirrad av att springa med blöja halva dagen (fått sitta på toan på föris på rutin, men då har det ju såklart inte kommit nåt) och att vi inte följer metoden rätt. Har barn blivit pottränade även utan denna metod i alla dessa år? Oh ja. Blir det bättre av att man tar illa vid sig och blir överfokuserad? Absolut inte. Men jag kunde inte riktigt låta bli. Det kom lite kiss sen på pottan vid nattningsrutinen, så det kändes ju lite bättre, men fortfarande inte helt ”rätt”.

Tisdagen (dag 5,5) började med att sonen absolut inte ville gå på pottan när han vaknade, och blev ledsen/förbannad när jag försökte. Troligen hade han redan kissat i blöjan nyss och behövde inte gå, så jag lät det passera. Tog av blöjan till lite protester, men så hittade han något kul att leka med och kom över det. Men sen satte jag ju ändå på blöja igen någon timme senare med någon halvhjärtad förklaring att ”du ska bara ha blöja på föris, vi tar av den igen när du kommer hem i eftermiddag”. När han sen kom hem blev han jätteledsen när jag tog blöjan och jag kände mig så dum och dålig. Skulle jag bara skita i det och köra om till helgen när vi har semester? Men då hade jag redan tagit av den, och jag ville inte orsaka mer förvirring utan höll i, även om jag hade en liten klump i magen.

Det hade jag inte behövt ha! För rätt var det var så sa sonen ”Oj, bajsa!”, tog sig mellan benen, och gick på uppmaning och satte sig på pottan, drog ner byxorna själv och då hände det! Han bajsade lite och kissade. Sa ”färdig” och gick stolt och hällde ut i toan. Allt detta utan att han satt med paddan, som har känts som ett stort hinder att ta oss över. Bara sådär. Inte nog med det, han upprepade samma sak en stund senare med en fullträff (han sa visserligen bajs men det kom kiss och en fis, men men)! Sen kom det lite kiss i soffan innan vi avslutade med kiss i pottan under nattningsrutinen. Från att det känts hopplöst till hoppfullt på en eftermiddag!

Natten till onsdagen (dag 6,5) var minst sagt kaosig. Lillebror är inne i en period då han är lite mer svårsövd vid nattningen och dessutom vaknar och tomtar omkring en bra stund innan man kan få honom att somna om igen. Kanske värmen, kanske tänder på g? Nästa språng ska vara ett par veckor bort, men kanske nåt som spökar redan. Hur som helst så har det varit lagom skoj. Nu vaknade även storebror 04.30 och tyckte att det var dags att ta morgon. Jag tog med honom till badrummet halvt groggy där han nästan fick panik över att jag erbjöd pottan, och han höll bestämt tag i byxor och blöja när jag försökte ta av dem. Var lite för trött för att orka pusha honom, återigen tror jag att han redan hade kissat i blöjan. Sen slutade det med att vi bytte barn, jag gick och försökte natta om lillebror medan sambon var med den större ligisten. Det visade sig att de haft blöja på hela morgonen fram tills att det var dags att gå till föris, och tjaa, det kan ju inte ha varit mindre förvirrande antar jag. Kanske ska plocka nattblöjan också till helgen och verkligrn gå all in, för att se hur det går. Kanske är det som behövs. Kom på också att vi troligtvis borde haft med ombyte och sånt även på den korta utflykten häromdagen, då han bajsade i byxorna och fick gå hem. Boken var lite otydlig där, eftersom de uttryckte att barnet i korta perioder skulle öva på att inte ha tillgång till pottan och det längre fram blev tal om att ta med potta och ombyte på längre utflykter. Det hade nog inte blivit lika stor grej av det om vi inte fick avbryta leken helt och gå hem, utan att vi skulle bytt om och fortsatt. Lätt att vara efterklok såklart. Det är väl en lärdom för alla den här processen, och det får vi ta med oss. Sonen ska hämtas om ett par timmar på föris, sen får vi se hur denna eftermiddag går. Sen två dagar till på föris. Men vi tar ett steg i taget, och hänger på bergochdalbanan!

Potträning dag 3(.5)

Denna dagen började bättre. Nattblöjan var blöt, men inte jättemycket kiss. Började med att erbjuda pottan men där kom inget, nu var jag ändå väldigt snabbt där tyckte jag… Nåväl, det tar kanske ett tag att vänja sig att inte kissa i blöjan när man vaknar utan vänta på att gå på pottan. Kan ju ha kommit under natten också och inte vara helt nytt. Nåväl.

När vi varit vakna i drygt en timme sa han ”mamma oj” och tog sig mellan benen, och jag uppmuntrade att sätta sig på pottan där det kom en stor kiss. Sen var vi ute och lekte i lekpark i ca 45 minuter utan olycka! Sen gick det lite utför därefter då han sa ”kissa” och signalerade, men satt flera gånger på pottan utan att det kom något, till slut kom det i byxorna (men avslutade i alla fall i pottan!). En tid senare gick han självmant och satte sig på pottan och det kom kiss! Meeeen en halvtimme efter det kissade han på mattan utan att ens verka reagera på vad som hände.

Då jag tänkte att han ändå borde tömt blåsan rätt bra efter detta så gick vi ut på en till liten utflykt till en lekplats i närheten. Dock gick det bara 10-15 minuter innan han bajsade i byxorna och vi fick gå hem. Sonen var av förståeliga själ upprörd över att behöva gå hem och sluta leka. Jag försökte vara pedagogisk och säga att vi skulle gått hem och bytt blöja om han bajsat där med och att det var bra och skönt att bajset kommit ut, och att det skulle bli skönt med nya byxor också. Sonen var dock inte helt övertygad och var fortfarande ledsen när vi kom hem. Fick honom att sitta på pottan och det blev lite gladare miner när där kom en kiss och han fick beröm. Vi klarade oss också utan olyckor fram till nattningsrutinen då han kissade i pottan.

Såhär när jag summerar dagen så känns det faktiskt som att det gått rätt bra. Han är duktig, även om det kändes lite tungt och hopplöst emellanåt, typ när man praktiskt taget fick släpa hem ett nedbajsat barn i cirkus 30-gradig hetta. Men ja. Som jag tolkar det så förstår han att han känner sig nödig, och kan säga till, dock är det nog svårare att få fram något där och då. Han kan hålla sig ganska länge i stöten, men när det väl kommer så har han ännu inte helt greppat att han kan ta sig till pottan då. Så det är väl det vi får jobba på härnäst.

Kommande fem dagar kommer han att gå på föris sina vanliga dagar (9-14) innan vi går på semester, och det känns för tidigt att skicka dit honom med en säck extra ombyten och lämpa över så mycket träning på dem. Så jag tänker att vi sätter på en blöja, under samma premisser som att han har blöja på natten och att vi kommer ta av den så fort han kommer hem. Om han visar intresse eller ber om att få gå på toa är det såklart ett stort plus, men vi får ju se hur han hanterar den biten i en helt ny miljö och nya personer. Efter den veckan kör vi hur som helst all in igen, och när han är tillbaka på föris i september hoppas jag att vi ska fixa det utan problem (säger jag nu, kommer kanske titta tillbaka på en supernaiv morsa…).

Potträning dag 2(.5)

Idag har gått okej, dock inte lika peppigt som gårdagen. Vi gick över till nästa fas och satte på byxor i morse. Först kändes det som att signalerna verkade tydligare (han tog sig inte mellan benen bara för att det var spännande att utforska en kroppsdel som bara märks när man är naken) men även när han signalerade och villigt, ibland även på eget initiativ satte sig på pottan så kom där inget. Under dagen hade vi en fullträff i pottan som var när jag själv var kissnödig och tog med honom på pottan, snarare än efter hans signaler. Vi satte oss även så en gång tidigare under dagen, och då hände det ingenting så är uppenbarligen inte ett 100% säkert kort. Han började snart säga ”kissa” samtidigt eller sekunderna innan han kissade i byxorna. Även när jag erbjöd att kissa vidare på pottan då det inte var någon jättekiss så kom det inget, däremot kissade han återigen i byxorna strax efter att vi duschat av honom, torkat och fått nys byxor på…

Vi tog även en snabb tur ut till lekparken på innergården hemma, och hann gunga en stund blöjfritt innan jag hörde ett ”kissa!” och vi fick gå hem och byta byxor. Han sa även ”bajsa” ett par gånger, och tog sig tydligt för mage och rumpa, men det var som att det bara kom pyttepyttelite mest hela tiden. Småkladd som inte ens kom i pottan mer än vid ett tillfälle, tills det äntligen ”lossnade”. Tyvärr bajsade han på golvet men var väldigt medveten om det och kom direkt till mig.

Känns som att vi hade fler olyckor idag, som vi inte kunde avsluta i pottan. Pottan fick visserligen mer action idag än den fått på länge innan vi började, men det kändes som att det gick lite lättare igår. Jag backade tom och tog av byxorna igen efter vår smått misslyckade utflykt, men det kändes ungefär detsamma som med byxorna. Men boken säger att man inte ska se det som olyckor utan som träningstillfällen, och sonen var absolut medveten om vad som hände vilket han kommunicerade tydigt. Nu ska han bara lära sig att kontrollera det lite bättre, och bli mer, hm, aktivt medveten om att han är nödig. Han visar med tydligt kroppsspråk att han känner av det, men kopplar nog inte själv att han ska sätta sig på pottan då. Men han sätter sig gärna med en lätt liten push från mig, ”är du kissnödig, ska du sätta dig på pottan?” (så ska man egentligen inte säga för det är tydligen bättre med uppmaning än en fråga de kan svara nej på, men han gör ändå som jag säger!). Problemet där är att han nog inte heller är helt medveten om hur man börjar kissa, och ibland tycker han att han är färdig fastän inget hänt och sen kommer det istället i byxan/på golvet.

Blev kanske lite kaxig efter att det gick bra igår, men jag tror faktiskt inte att det på papper faktiskt gick dåligt idag – bara att jag har en lite mer uppgiven känsla, att det nog blir lite kämpigt detta. Men kämpa får vi göra! Vi är hemma imorgon också, sen är det en vecka kvar på föris innan riktiga semestern. Jag tänker att om vi inte gör några jätteframsteg imorgon så får han ha blöja där och så tar vi av den när vi kommer hem, sen kan vi köra en liten omstart nästa helg och då inte sätta på blöja igen (kanske kan vi ta bort nattblöjan då med?). Men vi tar en dag i taget. Det är ändå lite mysigt emellanåt att hänga så intensivt med min stora kille, medan lillebror hänger med sin pappa mest. Brukar vara så att jag har störst fokus på lillebror och storebror får lite göra sin grej rätt ofta. Jag brukar lämna lillebror med sambon när jag hämtar på föris på eftermiddagen, och då är det bara jag och storebror en liten stund, men det blir sällan att jag spexar till det som nu. Jag vill kompensera lite för att vi måste hänga inne så mycket, och hittar på sånt vi verkligen inte gör var dag annars. Ska försöka hålla peppen uppe, imorgon försöker vi igen att göra lite utflykter och att successivt öka längden på dem.

Potträning dag 1,5

Andra dagen men första heldagen med potträning avklarad! Jag måste säga att det gick över förväntan! Jag var nog lite seg i starten med att ta av blöjan på morgonen, ibland brukar sonen komma in till vår säng och somna om en stund, så sambon var uppe och ”hälsade” på honom, men det visade sig att han ville börja dagen där och då. När jag tog av blöjan kändes den relativt nykissad, men verkligen inte överfull ändå. Nu var klockan ca 06, och vi körde en tur på pottan som inte resulterade i något. Det kom inte heller något i pottan efter frukosten då vi körde vanliga morgonrutinen med ombyte och tandborstning. Någon timme senare sa han ”[namn] potta” och satte sig själv! Dock kom det inget i pottan då heller. Första kissen kom 9.35 och hamnade på golvet (hade alltså varit ”torr” i 3,5 timme då). Han reagerade lite själv tyckte jag, men vi hann inte över till pottan innan han kissat klart… Men han satte sig där en stund medan jag försökte vara pedagogisk och prata om att nu hade han kissat och nästa gång kanske det kommer i pottan. Tyckte mig se lite signaler som att han tog sig mellan benen och såg rätt typiskt kissnödig ut, men det dröjde till klockan 11 innan nåt hände nästa gång. Då var jag själv kissnödig och erbjöd sonen att gå på toa tillsammans med mig. Då minsann kom en rejäl kiss i pottan! Den fyllde seriöst halva pottan haha, och han var riktigt stolt!

Försökte tolka signaler och föreslog att han skulle sätta sig på pottan några gånger utan att nåt hände där, men han gick iaf och satte sig en stund. Vid 14.45 kom några droppar på golvet, som han avbröt snabbt antingen själv eller för att jag reagerade med ett ”Oj nu kissar du”. Erbjöd honom att sätta sig på pottan och där kom en stor kiss igen (inte lika rejäl som första, men ändå). 14.45 kom återigen några droppar på golvet, då var han ledsen för att dumma mamma inte lät honom kasta saker på henne eller något annat liknande fruktansvärt och det kom lite kiss. Igen erbjöd jag honom att fortsätta på pottan och han satte sig där och kissade ”klart”. Därefter gav han signaler som kändes mer bajsnödiga, han höll sig för mage och rumpa lite om vartannat och såg besvärad ut. Jag försökte guida honom att sitta på pottan utan att pusha för hårt. Några gånger satte han sig mer på mitt initiativ, några gånger självmant! Till sist kom en liten, liten klutt bajs i pottan vid 17-tiden. Vi körde kvällsmat och sedvanlig kvällsrutin med att sitta på pottan för pyjamas och tandborstning, då kom det ingenting. Jag övervägde en stund att hoppa kvällsblöjan men kände att det kanske var lite väl mycket. Har beställt hem engångsskydd som kan användas i både hans säng (där vi också har ett kisskydd från Ikea) och i våran (som inte har nåt annat skydd dessvärre), men vi hade inte tänkt på att det var midsommar och andra öppettider så det paketet ligger kvar i en instabox inne i närköpet. Oops. Men utöver det har det faktiskt gått toppen! Troligtvis har vi ändå fått lite på köpet för att vi kämpat på med att sitta på pottan varje dag även om han inte skött några behov där…

Så sammanfattningsvis tre små kiss på golvet (varav två fortsatte på pottan) och tre kissar och en bajs på pottan! Inte illa för att vara första heldagen! Han gör signaler även om det är långt innan och verkar kunna hålla sig rätt bra då det kan gå flera timmar mellan kissningar. Jag får i alla fall uppfattningen om att han är någorlunda medveten om vad som händer, och har tagit några egna initiativ. Dock får jag medge att han fortfarande får paddan för att sitta kvar längre än två sekunder (för att över huvud taget hinna uträtta några behov innan han tröttnar), men när han kissade första gången när jag själv skulle gå på toa så hade han bestämt bett om paddan och snällt suttit kvar och väntat tills jag hämtat den i ett annat rum, och vid det laget hade det redan kommit kiss i pottan. Så det går! Men definitivt något vi får öva bort, och att han ska kunna sätta sig och kissa lite snabbt för att kunna springa vidare och leka mera tror jag kan vara rätt lockande.

Jag tänker att vi helt fräckt går vidare till steg 2 efter detta, då man kan sätta på byxor och ge sig ut på lite kortare turer utomhus! Kul och rätt välbehövligt, även om jag är väldigt positivt överraskad över att han inte klättrat på väggarna eller blivit helt obstinat pga understimulerad. Kanske har det varit lite spännande att träna på pottan, och då att ha full uppmärksamhet hela dagen. Men ska absolut bli trevligt att lämna hans rum 😀

När bägge barnen var nattade däckade jag och sambon i soffan med hämtmat framför en film. Väldigt otraditionell midsommar, men det gör faktiskt ingenting. Ska bli intressant att fortsätta denna resa till att förhoppningsvis slippa ett av två blöjbarn!

Potträning

Nu har vi kört rutinpottning med storebror morgon och kväll i vad som känns som en hel evighet (tror att det är närmare ett år, i slutet av sommaren). Det har snarare gått bakåt än framåt, så nu bestämde vi oss för att köra enligt ”Potträning på 3 dagar” och tjuvstartade idag och kör intensivt över midsommar. Sonen har en vecka kvar på föris därefter och är kanske lite dålig tajming (tvivlar starkt på att det bara kommer ta tre dagar), men tanken är att vi ska åka tåg till sommarstugan någon gång där under första semesterveckan så vore skönt om vi åtminstone lagt en slags grund tills dess, resonerade vi. Time will tell…

Våra förutsättningar: Sonen på 3 år och 2 månader har rätt bra koll på att i toaletten/pottan så kissar och bajsar man. Har hängt med oss föräldrar på toa och ibland suttit på pottan samtidigt, han har koll på vad vi gör där. När vi byter blöja på honom eller på lillebror säger han ”kiss” eller ”bajs”, och identifierar innehållet. Han säger även till ibland när han har bajsat i blöjan, så är väldigt medveten om vad det är och vad som HAR skett. Jag tror inte att han har full koll på vad som håller på att hända eller vad som kommer hända (dvs kan koppla att han känner sig nödig till att man kan gå på pottan), så det är det vi får jobba på! Han sitter på pottan varje morgon och kväll då vi byter till/från pyjamas, och borstar tänderna. Dessvärre har han vant sig vid att sitta med paddan också, vilket kanske tar fokus från att uträtta sina behov, men annars har han inget intresse att sitta där längre än två sekunder. Något att jobba på!

Vi plockade av blöjan när vi kom hem från föris (inte helt enligt metoden, men vi hade förberett sonen på att det skulle ske då). Jag hade laddat upp med ritblock, play-doh, tågbana, klossar, och pottan, samt tagit bort matta och andra överflödiga textiler på sonens rum, där vi höll oss. Jag var lite nervös då sonen har en tendens att klättra på väggarna efter typ 30 minuter i samma rum (också en anledning att jag tänkte att det kunde vara skönt att inte börja med en hel, lång dag) men det gick faktiskt förvånansvärt okej! Han lekte på med stor entusiasm och tyckte nog det var rätt skoj att mamma var med och lekte! Det tog lite mer än två timmar innan han kissade för första gången, på golvet. Sedan kom det ytterligare en golvkiss dryga timmen senare. Tyvärr hann vi inte över till pottan innan han kissat klart någon av gångerna. Jag tyckte att han visade rätt tydliga signaler genom att hålla med handen mellan benen, även ganska långt innan det kom nåt på golvet. Jag försökte peppigt säga ”nu är du kissnödig, kom så går vi på pottan!” när han visade, men han satt inte många sekunder där utan paddan trots att jag försökte hitta annat att underhålla honom med, läsa bok och ha nån leksak gick tvärt bort. Så det kom ju självklart inget på pottan på de ynka sekunderna. Sen åt vi kvällsmat med bar underkropp utan incidenter, och körde därefter på vanliga nattningsrutiner. Detta inkluderar paddan, och resulterade faktiskt i en stor kiss på pottan! Pottan har bokstavligen talat stått och samlat damm eftersom det inte kommit något i den på flera månader innan detta, så jag ser det absolut som ett framsteg!

Kanske att han får sitta med paddan under dagen imorgon för att kunna fånga upp hans signaler och visa honom att det kan komma nåt, eller att vi hinner till pottan mid-pee. Känns som att man måste vara blixtsnabb, för det är inte så att han kissade jättelänge och även om pottan stod precis bredvid kändes det långt bort. Blir kanske övning för mig med! Första halvdagen slutade i alla fall på topp, och jag är trots allt rätt pepp på morgondagen! Det kan absolut bli en pärs att hålla oss inne hela dagen (glad midsommar liksom…) men det ska nog gå.

Den blomstertid nu kommer

Nu i dagarna någon gång skulle vi kanske haft ettårskalas, ifall jag inte fått MA:t. Läste någon som skrev om missfall att de för evigt hade ett BF-datum memorerat, fast det inte blev något med det – hur tidigt de än förlorade graviditeten. Att de alltid skulle minnas de datumen. Det gör inte jag. Det var någon gång i slutet av juni jag var beräknad, tror jag i alla fall?? Jag minns däremot exakt dagen jag fick sätta igång missfallet, och hur det sedan svärtade ned hela början av min efterföljande graviditet. Men nu kan jag inte tänka mig något annat. Jag har min helt underbara lilla knodd som nu är sju månader, vår älskade lillebror. Så självklar. Jag har tidigare skrivit om att jag ibland kan fundera på om det kanske hade varit en dotter, för vi är 95% säkra på att vi kommer stanna vid våra två pojkar. Tanken som kan slå mig ibland är att vi haft en av varje, men det känns helt omöjligt att inte tänka sig att vi skulle ha lillebror. Han är en så vital del av mig nu, och går inte att byta ut. Jag har nog också förlikat mig med tanken på att jag inte kommer ha en mor-dotter-relation där det är jag som är mamman. Att jag kanske inte kommer kunna relatera helt och hållet till mina barns upplevelser, eftersom jag inte vet hur det är att vara pojke. Samtidigt så tycker jag att jag har en relativt öppen syn på kön och identitet – och inget säger ju att jag har två cis-män till barn. Men det är en känsla som kan fladdra förbi ibland, och sedan flyga iväg lika snabbt igen. Som en vacker fjäril, som flyger fritt. Jag är ändå tacksam över att det blev som det blev, för nu har jag en väldigt stark förnimmelse att det är precis såhär det var meningen att det skulle vara.

På en någorlunda lika filosofisk not, så får jag alltid en lite nostalgisk ledsam känsla när det vankas sommarlov. Att inse att betald semester var en grej var ju en rätt härlig känsla, men i övrigt känner jag oftast någon slags sorg över att jag aldrig kommer att ha sommarlov igen. Långa, ljusa dagar där ingenting kändes omöjligt. Doften av solkräm, skrubbade knän, att åka och bada, att cykla efter glassbilen en hel kväll eftersom det gick ett rykte om att det delats ut glass till någon som följt den hela vägen till ”ändhållplatsen”. Samtidigt är det ett slags romantiskt skimmer att inget är förutbestämt. Livet kan leda en vart som helst, man kan bli vem som helst. Det är något jag kan längta tillbaka till, en kravlöshet på något vis. Jag är verkligen stolt över vad jag har åstadkommit, och jag vet att det absolut inte bara var en härlig känsla när jag väl befann mig i den (har väl aldrig riktigt kunnat bara njuta av nuet…) men likväl så kan jag avundas mitt barndoms jag. I år är första sommaren utan pandemirestriktioner när jag har barn som är gamla nog att ta med på aktiviteter (lillebror får helt enkelt följa med) och nu är det mitt uppdrag att skapa den där magiska sommarlovskänslan för dem. Njuta av att uppleva omvärlden ur en treårings ögon. Jag tror att det kan bli hur underbart som helst. I höstas, i mörkaste november, såg jag julbak och julmarknader i första hand (och bockade av det!) och därefter såg jag en helt fantastisk sommar tillsammans som familj. Jag har även lite prestationsångest blandad med nån slags FOMO, vilket är lite lustigt. Semestern (om man kan kalla det för semester, men ledighet iaf) börjar om två veckor ungefär, och vi har redan hittat på lite smått. Är det sådär mysigt och härligt att hitta på saker med en treåring alla gånger? Åh nej. Har nästan glömt hur det är att bara sitta och njuta på en uteservering. Men man får anpassa sig. Och kanske sänka kraven. För storebror uppskattar en hel del av det vi hittar på, men är nästan lika nöjd om han får åka bussen till stan och hem igen. Det räcker för att göra hans dag. Den där barnsliga förtjusningen är ju inte att förglömma, utan vi får snarare anamma den. Kanske blir det inte alltid som man tänkt, men det är inget att hänga läpp över. Jag hoppas att jag kan leva upp till det, för det har ju verkligen potential att bli så magiskt. Håller tummarna, och ber även om att få sänka farten på den här karusellen lite, för tiden går så himla snabbt! Blinkar man så har man nästan missat något. Jag vill vara här och nu, och se sommaren som något oändligt och underbart, och jag vill njuta.

Denna dagen ett liv

Våra dagar består just nu med att storebror vaknar runt 06-07, och eftersom han inte för allt smör i Småland förstår hur man är lite tyst så väcker han alltid sin lillebror då med. Så det blir till att fixa frukost till de bägge, sambon brukar natta om lillebror medan jag är uppe och underhåller och gör iordning storebror. Det går segt med potträning, vi rutinpottar morgon och kväll men han tycks inte riktigt fatta grejen. Inte heller när han är naken, han bara sköter sina behov hej vilt överallt och det är inte ens i närheten av att komma i pottan. Däremot har han börjat att ta av sig blöjan själv upprepade gånger, och förstår inte alls när man förklarar att om han inte ska ha blöjan på sig så måste kisset komma i pottan eftersom annars blir det blött i sängen. Det är ändå 9 av 10 gånger han kliver av pottan utan att det kommit något i den (med ett bestämt ”färdig”). Ska försöka ta tag i det ordentligt i sommar när vi är lediga är planen. Tandborstning är också en rolig aspekt på morgonen, då han själv mest sitter och tuggar på tandborsten och får panik och vänder bort huvudet och kämpar emot om man försöker att hjälpa till. Det känns också som att man håller på att misshandla honom typ när man ska ta på solkräm, så som han reagerar. Det är i alla fall varmt nog att inte behöva ta på en massa tjocka kläder när vi går, och han brukar själv vilja ta på sig sina skor och keps innan han oftast självmant och villigt hänger med sin pappa ut mot föris.

Sen går ju dagarna snabbt mellan 9 och 14 då han är iväg. Lillebror vaknar igen runt 10 kanske, sen är det flaska, blöjbyten och sovstunder – och tiden bara försvinner. Han tycks inte få lika mycket panik av att äta och nattas längre (dvs inget hysteriskt gråtande!) men har definitivt lite svårt att koncentrera sig. Vid måltiderna är det mycket annat som är spännande och han ligger gärna och ser sig omkring och ska pilla på allt han kommer åt, inklusive lös hud på ens hals/haka tex… Han spenderar rätt mycket tid på golvet nu, har inte helt knäckt koden att krypa men lyckas förflytta sig lite (mest backa) och tycker det är kul att ta sig till olika leksaker, även om han inte alltid tar sig helt medvetet dit han vill. Vända sig från rygg till mage och tillbaka sker dock rätt medvetet nu! Imorgon blir han redan 6 månader, och vi ska till BVC. Galet! Känns någonstans fortfarande som att vi befinner oss där i mörka november när vi åkte in till Förlossningen och blev en familj på fyra några timmar senare. Sen dess har allt nästan varit som ett töcken, nu är det helt plötsligt nästan sommar utanför porten. Jag hänger knappt med, bara följer med i dessa nya rutiner som formar om sig hela tiden. I juli kommer vi ha två månader ihop då alla är lediga, sen börjar jag att jobba i september är planen! Galet. Kul, men lite läskigt på samma gång. Är både redo och inte redo att lämna familjebubblan. Först kommer ju såklart sommaren, som antagligen blir intensiv, men förhoppningsvis också härlig.

Mens

På storebrors treårsdag passade jag på att få tillbaka mensen! Det var rätt väntat, hade haft rikliga äggviteflytningar en tid innan så hade det på känn. Kombinerade känslor över att känna kroppen så pass bra att det inte kom som en överraskning, och så den där lite uppgivna känslan över att det är igång igen, hela karusellen. Lite drygt fem månader efter förlossningen.

Positivt att jag lärt känna min kropp så pass väl. Positivt att min trogna menskopp passar fint även efter två vaginala förlossningar. Positivt att jag får en chans att testa min Tempdrop igen, eftersom den fått ligga och samla damm sedan graviditeten. Så himla smidigt när jag inte över huvud taget är den som bestämmer över min sömn längre 😅 Glömde att sätta på den härom natten, men annars tycker jag att det gått bra än så länge. Ska bli kul att se hur mina cykler ser ut nu, i början efter att den kom tillbaka sist så hade jag ju ett par rätt regelbundna, relativt korta cykler med tydliga ägglossningar. Kan ju hoppas att kroppen är med på banan igen. Men vi får se.

Känns liksom lite överflödigt när vi inte planerar någon bebisverkstad igen, men det får man ju leva med i x antal år till så. Ja. Ska ju ändå bli lite kul att se om det kommer bli lika tydligt som efter förra graviditeten, eller om det blir nåt helt nytt. Inväntar hur som helst nästa ägglossning nu, med rejält blandade känslor.

Tvåbarnslivet

Vardagen blev till rutiner, som bröts av påsk, och som nu blivit till rutin igen. Dagarna är sig lika, fastän i ständig förändring och man anpassar sig snabbt till det nya nya. Just nu är det att lillebror blivit lite ”krävande”. Med det menar jag att han har som svårt att koncentrera sig vid tex måltiderna. Han ligger och vevar med armar och ben, vrider på huvudet, ligger och ”krafsar” på en. Små naglar som oavsett hur ofta eller bra man än tycker man klipper ständigt lyckas vara små sylvassa vapen. Han har även en förkärlek att nypa och dra en i huden på hakan, som är så himla obekvämt att jag helst vill krypa ut skinnet och springa därifrån. Sin ömma far drar han kärleksfullt hårt i skägget. Samma vid nattning eller när han ska sova om dagarna. Nu får man gå runt och vagga honom en stund, och det är lite som att desarmera en bomb att lägga ned honom i sin säng. Innan kunde man hålla honom i famnen, sittande helt stilla, och han somnade på typ en minut. På nätterna låg vi bredvid varandra en liten stund och så slumrade han sött på två röda. Nu är det således lite mer jobb. Han sover dock fortfarande helt okej när han väl somnat, faktiskt lite längre stunder på dagen (ibland) än de sedvanliga powernapsen på 20 minuter som han körde på innan. På nätterna sover han fortfarande 10-11 timmar oavbrutet, kanske nån gång han vaknar och är lite orolig men somnar om igen om han får napp eller om man lägger än hand på. Sen vaknar han och får mat och ny blöja, och kan oftast somna om igen en till runda. Det är ju alltså egentligen inte så krävande, mer att man jämför med hur det var innan. Men minns med storebror som faktiskt sov fantastiskt bra fastän han var allmänt lite mer needy bebis, att han också gick från att man kunde lägga honom själv i babynestet och släcka och gå ut till att vi fick vagga honom. Kanske var runt samma ålder, man minns ju tyvärr så dåligt.

På tal om ålder så har storebror fyllt tre år, medan lillebror blev 5 månader ett par dagar senare. Sjukt att jag varit mamma i tre år! Vi hade ett litet kalas med släkten och bjöd på tågtårta till den lilla fordonsgalningen. Min mamma och min bror var här över påsken som sammanföll med födelsedagen, och det var väldigt mysigt. Vi var ju uppe och hälsade på hos min mamma ett par veckor innan, och han kände igen sin mormor. Det blir ju rätt intensivt när man bor en bit ifrån varandra och sover över när man väl träffas och då umgås dygnet runt, men det gjorde också att han fick fin möjlighet att bonda vid bägge tillfällena. Han pratar fortfarande, en vecka senare, om sin mormor. Och pratar gör han, ofta och mycket. Vi förstår mer och mer, även om det också är rätt enformigt typ ”mamma, åka tåg” eller ”mamma, gul buss” om och om igen. Samtidigt är det så himla häftigt hur han experimenterar med språket. Vet han inte vad nåt heter så använder han gärna färgen på det han vill ha eller prata om. Om han vill ha en till bit banan kan han säga ”mamma, två banan”. Han kan tjata hål i huvudet på en, men samtidigt är det så himla kul att följa utvecklingen. I sitt eget tempo absolut, men vi har ju inget annat att gå på. Framåt går det definitivt, och han förstår så mycket! En del saker är fortfarande lite för abstrakta, typ att han fyllde år, men han fattar att mormor åkt hem nu tror jag. Eller så upprepar han bara vad vi säger. Tror han förstår också att man åker tåg när man ska till mormor, när jag berättar att vi ju gjorde det. Sen tror jag lite att han har svårt att greppa själva konceptet med tåg/buss/färdmedel att man inte bara åker för att det är kul utan för att man ska åka någonstans. Men det kommer väl. I övrigt är han fortfarande trotsig och testar alla gränser, springer ifrån en så fort han får chansen och tappar tålamodet så fort det minsta inte går som han vill. Det ställer ju en del krav på en som förälder, lillebror är ju ingen utmaning alls i sammanhanget, men samtidigt så får man ju mer och mer tillbaka också. Har ju längtat i typ tre år att faktiskt kunna umgås med mitt barn, att typ titta på en gammal klassisk barnfilm och prata om det vi sett. Att jag kan förklara omvärlden för honom och få någon form av bekräftelse att han förstår vad jag babblar om. Mysiga utflykter som han kanske kan minnas och prata om efteråt, som inte slutar i att hans föräldrar är slutkörda då han konstant sprungit ifrån oss och fått 43578843 utbrott. Känns både nära och långt bort, och vi vet ju inte om lillebror kommer bli likadan… Bäst att ställa in sig på det och kanske bli positivt överraskad. Och vi kommer fortsätta försöka få till utflykter oavsett. En dag vänder det väl.