Återbesök

Igår var jag på bködningsmottagningen för återbesök/kontroll efter mitt MA. Allt såg bra ut, det verkade inte som att det var några rester kvar. Läkaren kunde även se att det såg ut som att ägglossning eventuellt var på gång snart också, så det verkar som att kroppen återhämtat sig väl. Häftigt ändå! Hade ju relativt tidigt ägglossning (med tydliga symptom) och rätt regelbundna cykler när jag fick tillbaka mensen efter förlossningen, så uppenbarligen trivs min kropp ur den aspekten med att vara gravid. Som jag förstått det ökar progesteronreceptorerna även vid en kortare graviditet (tidigt missfall) så det verkar ju ge min cykel en skjuts på vägen!

Kommer ju vänta in och se om jag kan märka några symptom på egen hand, skippar fortfarande temp och tester. Tog ett gravtest i söndags som var svagt svaaaagt positivt så lite hormoner finns kanske kvar som spökar lite, så det kan ju också göra det svårt att testa med LH-test. Hur som helst så kommer jag vänta ut mensen innan det blir tal om att börja nåt igen.

I övrigt är det lite hektiskt i livet. Som vårdanställd under rådande pandemi vet jag fortfarande inte om jag kommer få någon ledighet i jul… Den här lugna och återhämtande högtiden jag skulle få spendera med familjen vet jag alltså inte riktigt om den blir av. Än så länge så jobbar jag hur som helst inte röda dagar, men man vet aldrig om det kommer ändras med kort varsel.

Fördröjt missfall

Det gick tyvärr inte vägen denna gång. Gulekroppen som såg bra ut på förra ultraljudet hade nu skrumpnat ihop, hinnsäcken var kvar men det verkade inte gå att se ett embryo över huvud taget. Syntes väldigt tydligt att det inte fanns något hopp redan innan läkaren sa något.

Har fått med mig tabletter för att sätta igång det. Jag är livrädd, men vill ändå att det ska vara över nu så snabbt som möjligt. Känner mig ledsen, men också lite lättad över att veta. Ska ta lite tid att sörja och smälta, sedan får jag se hur jobbigt det blir med tabletterna.