Äh, jag vet inte längre.
I morse när jag ställde mig upp kände jag hur det rann till, och det hade kommit blod som fyllde åtminstone halva trosskyddet. Tog ett graviditetstest ändå, och det var lika negativt som de andra.
Tycker fortfarande inte att det beter sig som min mens, förutom att det har varit väldigt sparsamt hittills så tycker jag fortfarande att det är mycket tunnare än vanligt. Satte in menskoppen nu, för det är ju så jag är van att se det i alla fall.

Skulle ju lära känna min kropp igen nu första cykeln, det var ju så jag hade tänkt från början. Men nu är jag bara mer förvirrad än någonsin, för såhär har det inte varit varken före eller efter min graviditet. Och jag vet inte om jag ska räkna det här som mens nu, och vilken som blir första dagen egentligen. Hur kort lutealfas har jag? 

Tempen har inte dippat jättelågt än, men jag har litegranna gett upp på att få ett bra resultat där. Går inte att mäta samma tid även om jag hade ställt klocka, för vet inte om jag sovit i fyra timmar eller fyra minuter innan dess. Oftast så kan det bli några sammanhängande timmar innan 04-05 när sonen vaknar till och kommer över till vår säng, men det blir ganska stor variation och jag har ju egentligen sovit för lite innan dess + olika från natt till natt. Funkade okej för att se en generell tempökning och se att ÄL hade skett, men sen har det varit både toppar och dalar så jag vet inte. Kan väl summera det allra mesta just nu. Jag vet inget. Känner mig fortsatt leds och nere. Vill bara att min kropp ska fungera. Jag ställer in mig på att det får bli ett nytt försök, men nu vet jag liksom inte när det kommer bli. Denna cykel var den längsta jag haft sedan jag fick tillbaka mensen, så vet ju inte om jag ska räkna på en lika lång till eller om det blir en kortare. Den tanken gör ju bara att jag blir mer frustrerad över mig själv. Positivt att jag i alla fall har min egen ägglossning och jag vet att jag kan bli gravid, men känns som en något klen tröst.

Låter det här gå nu och ser vad som händer, om det blir mer som min vanliga mens. Hoppar kanske att testa imorgon om jag pallar, kanske tar ett test på BIM för säkerhets skull. Känns ju dock ganska osannolikt nu att det skulle gå från så toknegativt till att se något, men vem vet. Men jag har slutat räkna med det.

Jobbig dag idag. ÄL+11 var när jag plussade med sonen. Idag inte en tillstymmelse av streck på testet. Hade lite ökade bruna flytningar igår, så pass att de syntes i trosskyddet, men sen har det inte kommit ”ut” nåt över natten. Fortfarande lite rosa/brunt när jag torkar mig idag, kan inte riktigt avgöra om det blir mer eller mindre. Det känns i alla fall verkligen inte som några spottings eller som någon mens jag haft innan. 
Jag vet inte. Känner mig så förvirrad just nu. Vet inte vad min kropp håller på med. Vet inte om det är helt kört, för känner att det borde ju synts NÅNTING nu. Vad som helst. Sen är ju såklart varje graviditet olika, så bara för att jag testade positivt tidigt förra gången så behöver jag inte göra det igen. Men ja…

Det hela blir inte bättre av att vi fick åka in med sonen en sväng till akuten igår heller. Han hade klättrat upp på vår förvaringsmöbel från IKEA som är lite trappformad. Jag stod bredvid och hade koll, men var kanske lite för långt borta och hann hur som helst inte reagera när han trillade från nästan högsta ”steget”. Han slog i munnen och fick en rejäl fläskläpp, verkar även som att han dragit av läppbandet för fick ett sår och blödde massa uppe vid framtänderna. Tänderna verkar dock klarat sig bra, och alla kontroller såg bra ut. Han skötte sig exemplariskt och medverkade jättefint. Han fick inte bara en – utan TVÅ isglassar, och vi blev hemskickade efter en dryg timme så var inte så farligt. Han har varit pigg och glad och lika nyfiken som vanligt, sovit gott inatt, äter och dricker och verkar inte ha ont någonstans. Men får ju ändå dåligt samvete, att jag misslyckades med det allra viktigaste: att se till att min son inte kommer till skada. Vi ska också till tandläkaren så de ska kolla att det inte blivit någon skada på några andra tänder, och jag har redan ångest. Har tandläkarfobi och har själv inte varit där på många år, och vill ju inte överföra det på honom… Jag tycker också att det är ganska obehagligt att ringa samtal, något som jag jobbat väldigt hårt med och blivit bättre på, men kan snabbt backa i ”utvecklingen” om jag känner mig stressad eller inte mår så bra. Nu är det ju min sons hälsa det gäller, och då är det ju mitt jobb som mamma att sätta mig själv åt sidan för att det ska bli så bra som möjligt, men jag blir bara helt låst. Får en klump i bröstet och det blir inte bättre för att jag känner mig som en värdelös mamma. Värdelös mamma och värdelös människa som inte ens kan fungera normalt! 

Här sitter jag och blöder och vågar inte ens boka tandläkartid till min son. Sån misslyckad människa.

Har fortsatt brunaktiga flytningar som är lite blyga och som knappt kommer när man torkar, inget som synts i trosorna alls. Negativt test i morse, och jag må vara ovan vid att försöka tyda riktigt svaga streck men ser verkligen inget alls på stickan. Det är ju fortfarande tidigt, och bara för att jag hade ett utan tvekan synligt test på ÄL+11 sist så behöver det ju absolut inte betyda att jag skulle plussa samtidigt denna gång. Ska ju egentligen vänta tills jag missat mensen innan jag kan dra några egentliga slutsatser, men jag känner mig ändå lite besviken.
Riktigt dumt att börja testa såhär tidigt egentligen, idag hade jag hoppats på att kunna se något pyttelitet. Men jag kanske inte är gravid. Såklart. Kan bara inte tänka mig vad den här blödningen/bruna flytningarna skulle vara annars. Jag hade ju alltid spottings några dagar innan mensen tidigare, men de kom ju i trosorna klart och tydligt – och jag har inte fått tillbaks dem nu sedan efter förlossningen. Och vi snackar 2-3 dagar innan mensen, inte 6 hela dagar. Och att det skulle vara mensen som dök upp 8 dagar efter ÄL låter också lite konstigt i mina öron. Men kroppen är ju minst sagt spännande… Men jag får väl helt enkelt sänka kraven och förväntningarna och bara vänta och se. En del av mig säger att det är kört nu, en annan säger att det är för tidigt att dra några slutsatser och jag vet inte vem jag ska lyssna på.

Helst av allt så hade jag bara velat att den här veckan var förbi, samtidigt borde jag njuta lite mer av att vara hemma och kunna hitta på lite vad som helst om dagarna. Nästa vecka ska jag nämligen börja hoppa in lite extra och hjälpa till på jobbet under några veckor, så blir ju lite annan situation. Skönt det kanske på sitt vis med lite rutiner, men samtidigt så har vi hittat väldigt fina rutiner här hemma nu de veckorna vi haft tillsammans jag och sonen. Känns ju också lite busigt om jag skulle komma tillbaka och vara gravid! 

Nej, ska försöka komma tillbaka till det där neutrala tankesättet jag hade när vi påbörjade verkstaden. Tänka mig att det inte är helt sannolikt att det skulle ta sig på första försöket och att detta är ett sätt att lära känna min kropp igen. (Kanske har jag alltid haft jättemånga dagars smygspottings som jag av någon anledning aldrig märkt?) Just nu känner jag inte så mycket, vilket nog ändå är skönt. Har lätt molvärk i magen och känner mig allmänt ”mensig” typ? Lite allmänt besvärad, på gränsen till ett lätt illamående och allmänt sunkig bara. Något lättretlig. Brösten ömmar inte just nu, men är nog fortfarande lite mörkare än vanligt? Äh, jag vet inte. 

Sedan blodstrimman igår har jag haft yttepyttelite rosa/bruna flytningar som försvinner snabbt. Inget i trosskydd. Följer utvecklingen med spänning, haha… Tog ett test i morse (because why not?) men det var negativt. ÄL+9 är ju fortfarande väldigt tidigt, och ifall ägget skulle fäst sig som igår så lär det ju inte ha producerat tillräckligt med hormon än för att det ska synas på stickan. Så, ja, jag vet att det var överflödigt att testa, men kunde inte låta bli hehe. Om jag tolkat rätt så fäste ägget på ÄL+8 sist, och då blev det klart plus tre dagar senare, och halten hcg ökar ju längre jag väntar såklart. Kommer nog testa imorgon också bara för att, jag har testerna för det så… Tänkte ju verkligen kring ÄL att jag verkligen skulle ha is i magen och inte gå och känna efter eller ta en massa test, men hej hej. 

Tyvärr känns det som att jag ställt in mig på att det kommer bli ett plus snart, vilket kanske inte är så bra. KAN ju fortfarande vara att jag känner mig skengravid och hittar på en massa symptom. Idag känner jag visserligen inte mycket, lite dov molvärk och så en liten rosaaktig flytning imorse. Brösten känns inte lika ömma idag heller. 

 Fortsättning följer…

Jag tror precis att jag fått en nidblödning??? Har lite sporadiskt kollat tappen och sekret och fick nyss en lite mer slemmig flytning med en blodstrimma ”med” mig! Inget som märktes när jag torkade mig som vanligt, och det kom inget mer sen så tror inte att jag lyckades skada slemhinnan eller så… Men satt i ett trosskydd och får hålla koll nu! Detta är ju nytt, märkte iaf inte av någon blödning sist! Spännande! 

Jag kunde inte hålla mig utan tog ett test. Det var såklart supernegativt, och jag är inte den som försöker vända och vrida, ändra ljus och kontrast på bilder eller så. Det är ju för tidigt, det fattar jag med 🙂 Men jag tycker fortfarande att jag känner så mycket ”konstigt” i kroppen.Igår (lördags) reagerade jag med en ganska stor obehagskänsla och illamående efter typ ett tredjedels glas vin som svärföräldrarna bjöd på när vi var där en sväng. Jag har också en känsla ”under” magen som jag typ inte upplevt sedan jag hade en större gravidmage, att det spänner och drar obehagligt om man reser sig snabbt exempelvis. Tycker också att det sticker och drar fortsatt i vad jag bara kan tänka mig är livmodersområdet. Men det är ju fortfarande supertidigt att testa, kände mest att det var skönt att få det gjort på helgen då det är mindre stressigt på morgonen eftersom sambon går upp med sonen. Och BIM är ju nästa lördag så det var lite nu eller aldrig… Jag beställde hem 25 billiga test så det skadar väl egentligen inte att testa på. Har två ClearBlue digitala sen också när det är lite längre fram som jag kan använda, men de spar jag ju iaf! 

Så, då var man halvvägs genom de där två veckornas helvetesväntande. Idag känner jag inte så mycket, lite ont om höfterna typ och fortfarande lite öm om brösten. Det där med att inte känna efter eller överanalysera känns ju väldigt avlägset just nu haha, men känns faktiskt bra att inte känna av något särskilt. Det betyder ju åtminstone att jag inte imbillar mig något som inte är där.

Går tillbaka och läser lite från förra gången jag blev gravid. Då hade jag lite värk i nedre delen av magen och kände mig lite illamående på ÄL+5, kände sedan på sin höjd lite öm i brösten på ÄL+7 för att sedan på ÄL+8 få den där konstiga känslan av att det nöp till inifrån i magen, och på ÄL+9 notera att bröstvårtorna var lite knottriga med vita prickar och att själva vårtan var mörkröd och att de var ömma. 
Tycker mig känna igenom mig i hur illamåendet kändes (var bara någon dag nu), och har sedan några dagar tillbaka noterat att mina bröst utöver att vara väldigt ömma också är lite knottriga med vita prickar, bröstvårtan är liksom alltid i givakt och är mörkröd och jag tycker att själva vårtan är lite mer brun än innan. Men sen börjar jag ju att ifrågasätta mig själv lite. Hur såg det egentligen ut innan? Har detta försvunnit efter förra graviditeten? Jag kan inte säga att jag har tänkt så mycket på mina bröst på ett tag (överanalyserade ju vårtans form och sånt när jag försökte få till amningen) men tycker iaf inte att de varit så knallröda för några veckor sen. Sen har jag en känsla i nederdelen av magen nu, tycker att det spänner, ilar, stretchar och kliar lite? Ingen molvärk direkt, men en känsla av att något händer. Inget tydligt nyp denna gång, men kännt att det brännt till och kliat lite på i princip exakt samma punkt flera gånger nu. Kan ju absolut vara så det känns när kroppen förbereder för mens också, och håller på att ”rensa upp” liksom? Det är ju dumt att jag bara känner efter eller noterar vad som händer i min kropp såhär när jag försöker bli gravid. Om jag märker ägglossningen själv så brukar det eventuellt vara lite molvärk men framförallt på äggviteflytningar, sen blir brösten lite ömma och jag börjar bli sugen på choklad typ. Kanske lite molvärk? Jag vet inte… Igår blev jag väldigt sugen på lättsaltade chips, så raka motsatsen till choklad känns det som? 
Men jaa, jag tycker ju att jag märkt av samma saker som när jag blev gravid och mer därtill, men om jag kan gå på det vet jag ju inte. Nu finns det i alla fall en större chans att ägget fäst, så det är ju lite lustigt att jag inte har några direkta symtom längre. Och tror som sagt inte att jag brukar ha särskilt mycket PMS såhär över en vecka i förtid, men aja…

Tänker också att mina appar har räknat på en 14-dagars lutealfas denna gång, senast räknade jag nog med 13 (för ÄL+7 var nämligen BIM-6 då och inte 7) men har samma appar och inte fått några nya bekräftade ägglossningar sedan sist, så vet inte. Men kan ju lika gärna räkna med 14 dagar, lär ju märka om mensen kommer tidigare! Sist hade jag ju även spottings innan jag fick mens (som då inte kom) men nu har jag gått direkt på mens sedan jag fick tillbaka den. Men jag vet ju faktiskt inte när exakt i förhållande till den som jag har haft ägglossning. Jag kommer nog ändå räkna på dagar sedan ägglossningen och inte vänta på att mensen inte kommer pga alldeles för otålig haha. Men om det inte blir nåt denna cykel så får jag ju iaf ett hum om hur lång min lutealfas är numera. 

Mer underliga symptom… Jag har ont i ryggen, som vid något tillfälle även gjort lite ont ned över rumpan. Kan inte härleda det till något särskilt, att jag sovit konstigt eller burit tungt eller så, men ibland är ju kroppen bara för härlig! Jag tyckte även att det liksom spände och stretchade lite i bäckenet vid aktivitet (en inte särskilt rask promenad med barnvagn och hund i detta fall). Det är ju så himla svårt att veta exakt vart det känns på insidan, men förställer mig i alla fall att det var i ligamenten jag kände. Tyvärr är det också lite bekant sedan foglossningarna i förra graviditeten, något som jag inte känt av alls sedan förlossningen. Det gör inte ont, men det stramar till på ett bekant ställe liksom. Just nu känner jag inget, men har i princip bara gått upp och fixat frukost till mig och sonen idag än så länge. Ont i ryggen har jag dock, kände hur det högg till lite när jag lyfte upp sonen. Detta känner jag inte igen från foglossningarna i alla fall. 

Kanske är det bara för att jag inte kan låta bli att känna efter längre, läser man så finns det en del som kan känna av fogarna i samband med PMS såväl som de finns de som haft det som i princip första graviditetstecknet innan de ens plussade. Som allt annat med hormoner och sånt så kan det lika gärna vara PMS som grav-symtom, så får väl ta det med en nypa salt. 

Blir heller inte riktigt klok på när ägget fäster. En del forskning säger att innan ÄL+6 (alltså idag!!) är i princip omöjligt och så upp till 14 dagar inga konstigheter. Andra säger att det finns möjlighet att det fäster redan efter 3 dagar, men försöker vara källkritisk. Så kanske bara ska sluta läsa allting som finns på nätet och bara ha is i magen! 🙂

Igår var det även en liten flicka som jag gick förbi under promenaden som frågade mig om jag hade en bebis i magen. Instinktivt ville jag svara ”ja” men fick säga att nej det är bara lite av magen som är kvar från bebisen i vagnen. För jag har fortfarande mycket mage kvar. Står jag med lite dålig hållning så kan jag absolut se ut att vara i typ v. 25 eller så, och jag kan fortfarande bara ha mammakläder mer eller mindre. Eller väldigt luftiga klänningar. Jag har ju heller inte gjort något särskilt för att bli av med magen utan lever på som innan grav med vardagsmotion och försöker att bara äta snacks på helgen, vilket kanske inte är tillräckligt. Men jag känner inte att jag haft tid eller ork för att fokusera på något så tråkigt och onödigt. Har även perioder i mitt liv då jag räknat kalorier och hårdtränat som jag verkligen inte mådde bra av, även om jag gick ned i vikt (sen gick jag upp 10 kg på några veckor efter att jag skadat ett knä, så det var ju inte rimligt). Nu känner jag ändå att jag har ett hälsosamt förhållande till mat och träning och vill inte sabba det. Det blir dock lite lustigt nu att dra på sig gravidjeansen och… inte vara gravid.  

Igår kände jag mig jättekonstig sen. Jag vet inte riktigt om jag ska beskriva känslan som att jag var illamående eller som att jag var gasig, men jag var väldigt rapig och mådde lite pyttelite illa i samband med raparna. Tycker mig känna igen detta från graviditet. Jag kräktes aldrig (utan kände mig konstant bakfull de första veckorna) men kunde ”kräkas luft”/gå och rapa liksom. Såhär. Hade också extremt ömma bröst, framförallt bröstvårtorna som jag tyckte var väldigt mörka dessutom. 

Det är för tidigt. Det finns rimligtvis inget annat hormon i kroppen än vanligt, hederligt progesteron. Inget som skulle indikera att jag är gravid. Inget. Och jag har ju inte gått och känt efter innan, inte tänkt mig att det skulle bli något. Så fattar inte varför kroppen ska hålla på att spela såna spratt på mig. Jag hade ju känt mig mer förväntansfull om jag inte hade haft några symptom ALLS faktiskt. 
Vill egentligen börja testa grav-test så snart som möjligt, men håller mig i tyglarna. Förra gången plussade jag ju ganska tydligt på ÄL+11 och på ÄL+12 hade jag 2-3 veckor på ClearBlue, så hade kanske kunnat plussa tidigare än så. Men det har ju såklart med när ägget fäster att göra och hur mycket hormon som utsöndras. Så det ska man nog inte gå på denna gång. Alla säger ju att vänta tills mensen har uteblivit, men det är ju låååååångt dit, hahaha… 

Nåväl, jag får väl underhålla mig med att smyggoogla ”när tidigast plus?” eller ”tidiga graviditetssymptom” lite till medan jag leker med sonen. Tur att jag i alla fall har en sån liten underbaring som får tiden att gå lite snabbare! ❤