CD 23

Hej, jag heter XX och jag är en testnarkoman. Har börjat LH-testa två gånger om dagen nu, för att vara säker på att jag inte missar peaken. Fortsatt lika negativt båda gångerna idag, men nu är jag rätt så övertygad om att ägglossningen är på väg i alla fall. Det är svårt att beskriva hur glad man egentligen kan bli av lite cervixsekret, men efter att haft så himla otydliga symptom och inga äggviteflytningar på ett halvår så känns det himla bra! Nu hoppas jag bara kunna se något på stickorna och en liten efterföljande temphöjning på det, så kanske jag och kroppen kan vara lite överens för en stund…

Jag har inte druckit något kaffe på snart en vecka, och innan det hade jag skurit ned från 3-4 koppar till 1-2 koppar om dagen. Kaffe ska ju kunna ha samma effekt på kroppen som stress, och det vill jag ju försöka undvika! Jo, jag har blivit gravid trots att jag pimplat kaffe, men hade trots allt oregelbunden ägglossning då med. Jag hade visserligen oregelbunden mens redan innan jag lärde mig på riktigt att dricka kaffe någon gång i 20-årsåldern, däremot så pimplade jag kopiösa mängder te på den tiden så fick ju lite koffein i mig på det viset också. Det skadar ju inte att testa att utesluta, hur som helst. Jag mår ändå helt okej, inte så död som jag hade trott faktiskt. Får se.

Nu har jag jobbat färdigt för i sommar, och nu är det cirka två veckor kvar till sonens inskolning på förskola. Jösses, han är så stor! Tror det kommer bli jättebra för honom att börja där, att få kompisar (eller i alla fall andra barn) att leka med. Bra för resten av oss att få lite nya rutiner tror jag också, någon slags vardag igen. Samtidigt är det ju såklart vemodigt att lämna bort sitt barn till någon annan, även om jag misstänker att han kommer finna sig väldigt snabbt. När han träffar nytt folk är han lite reserverad i några minuter, sen tar nyfikenheten över och han börjar utforska och härja runt. Ska bli jättekul att se hur det går! Men fram tills dess ska jag försöka ta det lugnt och verkligen ladda batterierna.

CD 21

Jaha… Förvirrad är bara förnamnet just nu.

Plötsligt har alltså tempen hoppat upp rejält, efter att ha legat väldigt stabilt innan dess. FertiltyFriend som jag också använder har idag satt ut ägglossning till CD18 (den lilla dippen) och NaturalCycles meddelar att ”mer data behövs”. Är tempen hög imorgon med finns nog en chans att den också vill sätta ut ÄL då. Men alla mina ägglossningstest har varit negativa… Liksom inte ens en liten tillstymmelse till stegring. Nu har jag bara mätt en gång om dagen vid ungefär samma tid (16-17-ish) så visst finns det en risk att jag helt skulle ha missat stegringen, men hur stor är den??

Jag kommer ju fortsätta att testa och fortsätta tempa så får se vart det leder. Men jösses, varför kan inte min kropp bara prata lite klarspråk med mig? Någon gång bara, snälla? Nej? Nä.

CD 18

De här flytningarna kan ju verkligen sätta griller i huvudet på en, ena stunden känns de på ett vis, andra på ett helt annat. Just nu känner jag mig lite extra fuktig, men det är väldigt sparsamt med flytningar som är nånstans mellan krämiga och klistriga mer. Eller så är de krämiga men så pass sparsamma att de känns mer klistriga. Det känns ju som sagt inte så torrt, så tänkte att det kanske var högre vatteninnehåll… men då borde jag ju sett något i trosorna (där de lyser med sin frånvaro) eller fått nåt på pappret? Jag tror det är de senaste tre cyklerna som jag inte fått riktiga äggviteflytningar, annars är det ju så himla uppenbart att jag inte ens behöver kolla flytningarna resten av tiden. Det är bara fem stycken LH-test kvar i mina gömmor nu, så verkar få beställa hem nya. Om jag inte fått utslag idag eller imorgon så får jag beställa hem så det hinner komma. Sen kommer ju det konstanta dilemmat över hur många jag ska köpa. Tänk så beställer jag hem ett hundrapack och så får jag stegring på måndag och blir gravid sen så de inte behövs? Eller så är jag kaxig och beställer 7 stycken och så får jag ägglossning på cykeldag 50+ igen?

CD 19 (dvs imorgon) är det tidigaste jag fått en bekräftad ägglossning, nu var det dock i 2017 (och två cykler senare var den på CD 65) så det säger ju ingenting. Det är ju dock spännande att kunna gå tillbaka och titta, även om man inte riktigt kan minnas vad man gjorde rätt eller fel vid den tiden. Jag har funderat lite kring skillnaden nu och i oktober när första mensen efter förlossningen kom. I december gick jag från att vara föräldraledig till att börja jobba, men jag fick mens i januari efter 35 dagar (innan dess 36 dagar och 33 dagar). Det är sen det börjar bli mer kaosigt. Efter januari fick jag 50 dagar och inga tydliga tecken på ägglossning, sen 61 och nu senast 63. I mitten av januari flyttade vi, och hade bott några veckor hos mina svärföräldrar i väntan på det. Samtidigt jobbade jag och försökte varva det med att packa upp, skruva ihop möbler och hitta tid att kolla på och köpa nya saker. Vi har fortfarande nu ett halvår senare en del kvar att göra, men har fått en plan. Men det var ju stressigt där i början, det kändes som att allting körde på lite för snabbt och jag hade helst velat kliva av och få lite tid att bara tänka och andas emellanåt. Och lagom tills att vi började få lite koll på läget och det saktat ned lite, ja då kom coronan… Sedan i mars har jag ju i princip haft ett helt nytt jobb, och det har varit väldigt psykiskt påfrestande. Är ju kanske inte så lustigt då att kroppen inte riktigt vill fungera.

Stress påverkar fertiliteten i allra högsta grad. När vi upplever en stressig situation reagerar kroppen som den gjort i urminnes tider. Hjärnan sänder ut signaler att det är fara å färde, och all energi fokuseras på att hantera situationen. Sådant som matsmältning och fortplantning sätts på sparlåga. När ”faran” är över så slappnar vi av igen, och så länge kroppen har en möjlighet att göra det så behöver vi inte oroa oss (all stress är inte negativ), men vid långvarig stress eller många situationer med hög stress kan ha negativ inverkan. (1) Kroppen kan heller inte skilja på riktiga hot eller hot som bara är i vår hjärnan. Att oroa sig om att något dåligt kan hända kan trigga igång samma reaktion i hjärnan som att faktiskt uppleva det. (2)
Stress kan ha en negativ inverkan på kvinnors fertilitet och förmåga att bli gravida. (3) Stress kan även göra så att menscykeln blir oregelbunden. (4)

Jag är ju rätt skyldig till att gå och oroa mig om allt och ingenting, och har vid tillfällen stått med nästippen mot den beryktade väggen p.g.a. stressiga situationer på jobb och plugg. Även om jag är rätt duktig på att skjuta ifrån mig allt och bita ihop och köra på (tyvärr) så kan jag ju såklart inte lura kroppen. Tål ju att tänkas på. Just nu är jag däremot inne i en positiv period där jag verkligen tar mig tid för avslappning och återhämtning. Visst är det en del tankar och funderingar och efterkännanden över vad som pågår i kroppen, men jag försöker att inte grubbla för mycket (efter att jag skrivit av mig här). Men jag kan ju så klart bättra mig!

CD 17

Idag har jag en lustig känsla i kroppen. Vet inte om jag kan beskriva det bättre än så, men jag tycker att jag känner att det är något som händer i kroppen. Som en allmän sjukdomskänsla, fast jag känner mig inte sjuk. Men lite öm, lite känslig, lite nästan illamående men bara nåt som sitter i svalget och ömmar. Som ett rus genom kroppen. Ja, jag inser hur flummigt det låter! 🙂 Det är inget jag riktigt kan placera, men tycker att jag känt det förut.

Utöver det har jag lite molande värk långt ned i magen, känsliga bröst (kände verkligen av duschstrålarna idag!) och fick ett hastigt hugg/stick på vänster sida i midjehöjd ungefär, som försvann lika snabbt som det kom.

Däremot har jag väldigt sparsamt med flytningar idag, möjligtvis lite krämiga men har inte haft några av de där trådiga inslagen idag. Jag har verkligen hamnat i ett kaninhål när jag börjat googla på olika typer av flytningar och cervixsekret, men det är ju både väldigt intressant och lite förvirrande.

Ska bli spännande att se vad ägglossningstestet säger i eftermiddag, det var fortfarande helt svagt i går vid 17-tiden i alla fall. Men om kroppen inte helt lurar mig (det har väl hänt förut visserligen) så vill jag tro att det är något på gång! Inom de närmsta dagarna i alla fall. Kanske. Eventuellt.

CD 16

För exakt två år sedan, den 23:e juli, fick jag ett positivt ägglossningstest som jag kom ut och vevade med framför sambon rätt oceremoniskt och definitivt inte så sexigt. Dryga två veckor senare fick jag två streck på en helt annan sticka, och insåg att jag blivit gravid med vår son.

Såhär två år senare känns ägglossningen inte särskilt nära. Igår tyckte jag att jag ändå hade lite mer ~trådiga~ komponenter i mina krämiga flytningar, men i morse var det nästan dött där nere. Haft som lite konstiga hugg/tryck strax över ljumsken ungefär. Känns lite som när man får håll, fast inte lika ont och det försvinner väldigt snabbt. Ja, och så är det ju på fel ställe också. Kan inte låta bli att tänka lite på när man undrade om man kände fosterrörelser eller ej. ”Kanske är det bara lite tarmaktivitet?” ”Kanske har jag bara lite lätt organsvikt, vad sitter här egentligen?” Jag tror aldrig att jag känt av någon direkt mittelschmerz eller något i samband med ägglossning, men om man ska tro allehanda forumtrådar så kan rosenrot göra att man ska känna av sin ägglossning tydligare. Om man nu ska tro forumtrådar alltså, vilket man kanske egentligen inte ska. Börjar känna mig lite lättlurad. Vill ju bara så gärna kunna uppleva en kortare och mer regelbunden cykel så det inte känns helt förgäves att försöka pricka in varannan dag exempelvis – för så jäkla hett är det inte med schemalagt sex. Speciellt inte när det mest blir i form av en snabbis medan man hoppas att ettåringen inte vaknar.

Just nu är det kanske inte hela världen om jag inte får ägglossning precis i dagarna dock, med tanke på att jag då riskerar att få samma BF som med sonen. Nu när jag skrivit detta kanske jag jinxat till mig lite ÄL??

CD 15

Denna vecka fick jag ta fredag på en tisdag (jobbade bara två ynka dagar), och det är ungefär så virrig jag känner mig i allmänhet just nu. Mina flytningar varierar en del i mängd just nu. Ibland känns det nästan torrt eller lite klibbigt, för att någon timme senare vara rikliga krämiga flytningar och fortfarande med lite inslag av slemmiga/trådiga flytningar som inte är genomskinliga. Sen kan det bli torrt igen nästa gång jag kollar. Inget supertydligt äggvitesekret har dykt upp. Igår fick jag som en liten pyttedroppe med blod när jag kände, blev lite rosa men sen var det som borta. Har aldrig upplevt blödning i samband med ägglossning, och testen har varit lika svaga hela tiden och tempen ligger väldigt stabilt och lågt. Så inget som indikerar att en ägglossning skulle ha hänt. Kanske har tappen öppnat sig lite precis? Jag hoppas ju att jag kommer märka tydligt igen när det är på gång, vet ju att det i så fall kommer som ett brev på posten och att man inte direkt kan förutspå allt för långt innan. Minns ju när jag först började med LH-tester och höll på i typ flera veckor i sträck och analyserade en liten nyansskillnad på ett negativt test och undrade om jag kanske hade missat något. Sen över en natt så blev det superstarkt och även så dagen efter för att sen vara svagt igen. Men det var ju i början av denna resa, förra cykeln fick jag ju visserligen att testen blev starkare i två dagar från ingenting, även om de inte var fullt lika tydligt positiva.  

Jag vet. Den som väntar får se. Fick en liten dipp i humöret nu i måndags, kändes rätt motigt att gå till jobbet och kunde inte skaka av mig det och fokusera på det positiva. Inget konstigt kanske. Är ju på en främmande arbetsplats i en miljö som jag inte trivs riktigt i (sterila sjukhusmiljöer med sladdar och maskiner överallt får mig att må lite dåligt) och gör arbetsuppgifter som jag själv inte valt och inte tycker är särskilt roliga. Men ändå går jag från min föräldraledighet och måste släppa alla rutiner och sånt här hemma för att slita med något jag inte själv har valt. Jag tillåter mig själv att tycka att det är lite jobbigt trots allt. Nu är det skönt att vara hemma igen i alla fall, bara tre dagar kvar nästa vecka och sen fullt fokus på föräldraledighet och inskolning. Och kanske en del Projekt Syskon också!

CD 12

Här var det fortsatt lite småtrådiga men inte genomskinliga flytningar, annars rätt fuktigt och krämigt. Det är ju fantastiskt hur fort man glömmer bort hur man brukar ha det, hah! Men vet att första gången jag letade efter fertilt sekret noterade något liknande och att det nån dag senare blev otvivelaktigt äggvite-aktigt. Tycker även att jag har lite små-små känningar i brösten.Jag törs väl knappt tänka tanken, men kan det vara på gång? Brukar ju inte få något utslag på ÄL-stickorna förrän det är äggviteflytningar då jag får en snabb stegring, så det faktum att de är väldigt svaga säger ju egentligen inte någonting. Förra cykeln tyckte jag mig heller inte märka några supertydliga flytningar men fick positivt utslag, så lite svårt att veta. Kände ju att jag hade sån superkoll på kroppen innan graviditeten, nu på sistone vet jag verkligen inte. Tråkiga svaret som vanligt är väl att man får vänta och se! 

Försöker att inte känna efter för mycket trots allt, och det går ändå helt okej. Har haft några underbara dagar nu när solen tittat fram efter en lång frånvaro, så fortsatt att må bra och njuta. Imorgon ska jag in och jobba också så jag kommer ha annat att tänka på. 

CD 11 Fertilitetsmedvetenhet

Jag följer inte direkt någon speciell ”skola” när det kommer till att ha koll på min fertilitet (fertilitetsmedvetenhet, fertility awareness, fertilitetsförståelse, familjeplanering, you name it). Den kunskap jag har grundar jag i en stor nyfikenhet, men kommer väl egentligen mest av att jag googlat som en tok. Inte helt oventenskapligt för den sakens skull, men jag kan inte påstå att jag är någon expert. 

Med tanke på att min kropp är lite oförutsägbar så har jag kanske fått fördjupa mig lite extra. Först och främst så mäter jag min temperatur varje morgon (eller, morgon och morgon är det egentligen inte numera). Det är inte så att jag sover helt kasst egentligen, men väcks ändå ett par gånger under natten och vet aldrig riktigt när sonen kommer bestämma sig för att det är dags att ta morgon. I morse var det 04.50 exempelvis. Då hade jag vaknat till 03 av att han bökade runt en del men fortsatte att sova, och jag hade ändå sovit sen typ 23 då. Så jag tog tempen då, och tur var ju det. Innan barn ställde jag klockan även på helgerna för att mäta vid exakt samma tid och hade oftast sovit ganska sammanhängande innan dess, nu får jag som flest timmar när jag vaknar framåt småtimmarna och sedan blir det några uppvak och störningsmoment fram tills morgonen. Så man får ju anpassa sig. Tycker ändå att tempen varit relativt jämn denna cykel, so far. Hoppas kunna få en bra tempökning sen så småningom.

Denna cykel har jag varit lite otålig och testar redan med ägglossningstester pga har ingen aning om ifall jag kommer reagera på rosenrot eller ej. Som allra tidigast sedan 2015 har jag haft ägglossning på CD 19. Jag kollade aldrig med temp eller nåt, men de första cyklerna när mensen kom tillbaka nu efter förlossningen låg den runt dag 20-25. Senaste två cyklerna har den kommit först CD 53, och den har även kommit senare än så några gånger, och när som helst däremellan. Nu har jag köpt ett storpack med ägglossningsstickor, men det blir ju lite slöseri att hålla på att testa under hela den perioden. Jag brukar i alla fall få tydliga utslag på stickorna och kan sedan bekräfta med temphöjning att jag fått ägglossning.

För att ha lite bättre koll när jag ska testa (i vanliga fall då…) så brukar jag försöka tolka kroppen. Det kan vara mer eller mindre tydligt, lite från cykel till cykel. Jag brukar känna att det spänner/ömmar i brösten, som kan hålla i sig mellan ägglossning och mens eller så är det mest kring ägglossningen. Har väl någon gång fått lite molvärk, men brukar inte vara så mycket att känna efter som det är att tolka andra signaler. Främst är det flytningar jag märker av i form av ”äggviteflytningar” som kan vara väldigt tydligt. Detta har jag också märkt varierar lite från cykel till cykel, ibland är det svårare att tolka. Förra cykeln fick jag positivt LH-test, men tyckte inte att det var övertydligt med flytningarna (fick ju också temphöjning och mens så får utgå från att det var ägglossning). Har ju inte tempat eller ÄL-testat förrän förra cykeln, men jag var ganska säker på precis när jag skulle få tillbaka min mens pga känningar. Sen märkte jag äggviteflytningar och att mensen kom typ två veckor senare så då var det inte så mycket mer jag behövde ha koll på. Hann ju börja tänka att syskonverkstaden kanske skulle kunna bli lite mer spontan, men så började mensen komma mer sällan och utan lika tydliga känningar. Jag väntar med spänning på ifall rosenroten kommer påverka, gärna att jag kan gå tillbaka till hur det var först. Än så länge har jag fått mer flytningar än jag brukar ha, lite krämiga och vita eller ljusgula. Hade lite mer ”slemmigt” igår också men var inte genomskinligt och idag är det inget. Jag dokumenterar detta mest för att komma ihåg, för nästa gång man sitter och undrar hur det egentligen brukar vara!

Jag har nämnt i tidigare inlägg att jag sporadiskt kollar tappen också, men det tycker jag är svårast. Den ska flytta sig högre eller lägre under cykelns gång, bli hårdare eller mjukare och också öppna och stänga sig. Låter ju prima, men jag tycker att det är sjukt svårt att känna skillnad. Jag fick ta ett vävnadsprov på livmoderhalsen för några år sedan så tycker att jag mest känner det och är väl inte van nog för att märka skillnad i position eller hårdhet även när jag försökt kolla varje dag. Så ja, det är lite sporadiskt. Tycker att jag brukar få ganska bra koll på de andra sakerna, om det nu ger tydliga signaler. Tempen och LH-test tycker jag i alla fall ger tydliga besked, resten använder jag mest för att kanske kunna tajma in sex bättre plus använda stickorna lite mer koncentrerat. Men nu får vi ju se hur det blir den här gången, väntar fortfarande med spänning.

CD 10

Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett paradox, för man är ju långt ifrån ”ledig”. Men jag kan ändå konstatera att det är bra för mig. Kroppen må vara trött av att inte få sova riktigt ordentligt och att springa efter min 15-månaders (idag!) hela dagarna. Men själen mår bra. Jag tankade mycket energi från mitt riktiga jobb, men där har jag inte varit sedan i slutet av mars, tror jag? Coronaplaceringen är definitivt mer dränerande, både psykiskt och fysiskt. Visst tror jag att rosenroten hjälpt mig nu dessa dagar att inte bli lika stressad eller dränerad, men mår till syvene och sist bättre när jag inte är där. Så är det ju, tyvärr.

När jag är hemma om dagarna har jag fått in en rutin att gå ut på en långpromenad med hunden och sonen i vagnen mitt på dagen. Detta brukar vara en väldigt mysig stund, igår var inget undantag. Det hade nyss regnat, och det luktade av blöt asfalt och nyslaget gräs, olika blommor. Vinden rasslade i trädkronorna, och det var nästan bara vi tre ute. Sonen kikade nyfiket ut runt sufletten och skrattade hjärtligt åt hunden som hade slängt sig i gräset för ett sånt där lyckorull efter att sniffat på alla nya dofter.

Vi har ju nyligen flyttat till en helt nybyggd lägenhet och de håller på att bygga upp en helt ny stadsdel – vilket innebär att vi bor på en byggarbetsplats, mer eller mindre. Men åt andra hållet ligger en mysig äldre stadsdel med mycket grönområden och radhus-/villakvarter. Sen har vi inte mer än 10-15 minuters promenad till stadsgränsen, där ljuvliga vidder av åkermark sprider sig så långt ögat kan nå. Jag vurmar väldigt för naturen, och tycker mycket om att promenera och bara ta in omgivningarna. Jag hade aldrig kunnat bo på landet (varken jag eller sambon har körkort bland annat, och jag vill gärna bo nära affärer och puls också) men jag blir ändå lite lycklig i själen av en sån där Astrid Lindgren-idyll. Här vi bor så får man lite det bästa av två världar känns det som, det tar visserligen typ trekvart att promenera in till ”stan”, men med kollektivtrafiken som går nästan precis runt knuten tar det 5-10 minuter istället. Samtidigt som vi har naturen runt hörnet. Innan jag gick på den här föräldraledighetsperioden hade jag knappt tagit mig tiden att ströva runt i området, hade bara hittat en väg att gå med hunden och tog samma varje gång. Nu kan vi ströva lite på måfå och hitta nya ställen, och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Att själen mår bra är ju väldigt viktigt, och det känns som att all stress bara runnit av mig.

Inte så mycket fokus just nu på syskonprojektet, men är ju lite i limbo just nu. Ska inte försöka tänka mycket mer på det heller, men är ju lite spänd på att se när ägglossningen kan tänkas dyka upp. Börjat testa med ÄL-test bara för att, de har ju (inte särskilt förvånande) varit så gott som blanka än så länge. Tycker att jag haft lite mer flytningar än vanligt efter mensen, men det behöver ju inte betyda att ägglossningen är i närmre antågande för det.