Herregud! 💖
Stickan är fortfarande svag nog att det knappt syns på foto men det är ju ingen tvekan om saken längre! Jag är gravid! 😭🥰
Lite molvärk och en lite tyckande känsla över magen är allt jag känner just nu, knappt ens ömma bröst längre. Känns lite mindre surrealistiskt än när jag blev gravid med sonen, men fortfarande rätt galet! Tempen steg även i morse, så jag vågar andas ut för någon kort sekund i alla fall och hoppas på att det är en positiv trend! Wow…
Dagens test… Supersvagt, men visst sjutton är det ett streck där!! 😭💖
Ömma bröst och molvärk mest, kommer och går. Kände mig lite smått illamående i morse men det gick över snabbt igen.
Negativt test i morse, men det är ju i tidigaste laget. Mina appar beräknar mensen antingen i morgon eller på måndag, så får se. Har inte haft några spottings denna gång, vilket jag haft både förra och förrförra cykeln vid det här laget. Känns ju som generellt positiva nyheter, antingen för syskonprojektet eller i annat fall så kanske jag får en längre lutealfas. Så bra hur som! Eller ja, mensen kan väl fortfarande komma med buller och bång utan spottings först, men får ju hålla tummarna att den antingen inte kommer alls eller så väntar den lite.
Tempen ligger konstigt stabilt strax över coverline, något som den aldrig pysslat med innan… Vilopulsen har varierat ett slag upp och ned i några dagar också, så den ligger ungefär lika stabilt och istället mycket högre än den gjorde förra cykeln.
Ja, den som lever får se… 🙂 Planen är att testa imorgon också, sen får jag se ifall jag orkar testa på morgonen innan jag ska iväg och jobba. Känns ju lite stressigt, men samtidigt är man ju nyfiken. Kan ju också vänta på mensen, skulle den mot förmodan då inte dyka upp utan ett positivt test så kan jag ju slänga in ett på ÄL+14 även om det är en vardag. Kör lite som det kommer, tänker jag.
Idag har jag haft lite olika ”symptom” som alla kommit och gått, en del kortare stunder och aldrig igen medan andra varit lite mer återkommande… Molvärk, ömma bröst, gasig/rapig, ont i höft/bäcken, täppt i näsan. Har även haft rätt så rikligt med krämiga flytningar, så att jag reagerat på mängden. Själva bröstvårtan är lite mörkare i färgen än vanligt, utöver att den är öm. Tempen ligger och guppar med samma små variationer mellan dagarna, idag gick pulsen upp ett slag (efter att ha legat på samma tre dagar i rad och dagen innan det också låg ett slag högre). Till protokollet alltså, vet inte ifall något av detta betyder vare sig bu eller bä.
Tempen har fortfarande inte skjutit rejält i höjden, men ligger väldigt stabilt strax över coverline utan några större variationer från dag till dag. Det är ju positivt? Kanske? Det har ju i alla fall inte gått nedåt.
Jag har lite molvärk som kommer och går, ömma bröst och en pirrande/kliande/ilande känsla som också kommer och går – och flyttar sig lite hit och dit i magen. De senaste nätterna har jag även sovit rätt djupt; det har varit svårt att vakna till när klockan ringer eller om sonen vaknar under natten, och idag fick jag en rätt rejäl energidipp när jag kom hem från jobbet. Vet inte om något av det här betyder något, men av lite nördigt intresse så ska det såklart dokumenteras! 🙂
Den här veckan har i alla fall gått snabbt, det har varit lagom mycket att göra på jobbet så att man håller sig sysselsatt och dagarna går väldigt fort, samtidigt som det inte har varit för mycket att göra så man knappt hinner med att tänka. Lagom, som sagt. Funnits utrymme att snacka skit med kollegor och engagera sig i ditten och datten som inte har med barn eller hem att göra, och att jag kan prata med någon som inte är min sambo eller en snart 1,5-åring som inte kan prata tillbaka. Det är faktiskt rätt gött att komma hemifrån också och känna sig vuxen och att man får klä sig i en annan roll än mamma eller sambo för en stund. Sen kan jag ju sakna ihjäl dem också, och brukar oftast ha skickat ungefär 58924829 meddelanden innan klockan blivit åtta för att höra att de vaknat och kommit iväg till föris, om de kom ihåg jacka/stövlar/keps/osv pga ska bli si och så väder under dagen. Men det hör nog till. Tycker att jag har en fin balans nu i alla fall, och jag mår bra. Just nu får jag mycket energi från jobbet, och jag får mycket energi och kan koncentrera mammarollen till att vara en rolig lek- och busmamma den stund vi har tillsammans innan nattningen. När jag bara var hemma så tog man det lite för givet och var kanske inte alltid den roligaste eller mest engagerade under dygnets alla timmar. Så just nu känner jag att jag har det oförskämt bra! Man får ju vara beredd på att denna höst och vinter kommer bli lite underlig, säkert mycket av både vab och sjukdom… Men det får vi ta då! 🙂 Huvudsaken är att tiden sedan ägglossning faktiskt gått rätt så snabbt hittills, och att jag spenderar större delen av dagen åt annat än att bara gå omkring och känna efter i varenda vrå och vinkel. Tror att jag testar till helgen p.g.a. kommer inte kunna hålla mig (hah), så det är ju faktiskt snart!
Nu så, ägglossning bekräftad! 🙂 Samtliga appar är överens om CD 33, inklusive Premom som jag mest använder för att fota mina ägglossningstest, som för övrigt såg ut såhär:
Det har inte varit någon supertemphöjning denna gång, lågt progesteron?? Däremot har vilopulsen stabilt ökat med ett slag om dagen, så det känns ju positivt. Lite lustig cykel med feber och tillbaka på jobb, men såhär strax efter ägglossning känner jag mig nöjd. Jo, det blir över 40 dagar denna cykel med, men jag känner att jag mår bra just nu. Vi har haft två härliga höstdagar nu med den där kombinationen av varmt men lite krispigt och att träden börjar byta färg – som jag fullkomligt älskar! Kan ju inte låta bli att må bra. Som jag tidigare nämnt så kändes ~samlivet~ (hah!) mycket mer avslappnat denna omgång också, och vi fick till det på fler fertila chanser än förra cykeln, som mest kändes misslyckat. Känner att jag på något vis har lite bättre självförtroende nu, samtidigt som jag försöker att inte bli allt för hoppfull (för att spara mig själv den hjärtesorgen som idogt negativa test när man är så hoppfull innebär). Får se hur det går. Förutsättningarna känns okej, och jag hoppas att tempen går upp lite mer rejält och håller sig hög också. Har haft två rätt kassa nätter i rad nu; sonen är inne i en triforce av förkylning, troligtvis tänder på g, och utvecklingsfas. Hans sömn är ju därefter, och likaså vi arma föräldrar. Tänker att det såklart också kan påverka temperaturen.
Sonen är snuvig igen så jag är hemma och vabbar idag. Det känns som att det inte gjorde så mycket, för jag kunde utan problem testa med LH-test nu på förmiddagen och fick ett positivt test! 😀 Det var ”halvstarkt” igår eftermiddag så hoppades att det skulle vara på gång, och nu är det ingen tvekan! 🙂 Kommer troligtvis missbruka några test under dagen för att se vilket håll det är på väg åt också, hehe…
Vi har tajmat in fertila fönstret väldigt bra denna cykel trots allt, även om jag trodde att vi borde börjat mycket tidigare. Men trolig ÄL (om kroppen får igenom den) blir ju typ CD 34, så. Det har känts mer avslappnat och naturligt denna cykel, förra var väldigt sådär påtvingat och schemalagt nästan – och vi fick heller inte till det jättebra nära ägglossningen. Nu har vi kört varannan dag och senast igår, och det har ändå känts som att det varit mer en trevlig stund än det varit stressat med mer fokus på bara babyverkstad. Så jag känner mig positiv, och att vi kommer ha gjort vad vi kunnat. Tar det sig så tar det sig. Men först får jag se om testen blir ännu starkare nu eller om det vänder nedåt igen, och så invänta temphöjning för att bekräfta att det sker med. Gå händelserna i förväg? Skulle jag väl aldrig göra? 🙂
Jag lägger in min vilopuls (från min Fitbit) i FertilityFriend sedan förra cykeln, såhär såg den ut. Vilopuls är alltså gulorange, tempen mörkblå och mina LH-värden från appen Premom är ljusblå. Hade lite problem med synk mellan armbandet och appen så det fattas en bit där i början, men man ser hur vilopulsen höjs och håller sig hög i lutealfasen.
Varför gör den då detta?
En studie har hittat evidens på att vilopulsen höjs – i snitt med två slag i minuten – i början av det fertila fönstret. Med andra ord kan alltså en förhöjd vilopuls flagga för fertilitet redan innan positiva LH-test (12-24 timmar innan ägglossning) eller sedermera temphöjning (efter ägglossning har varit). På så vis kan man alltså förutspå de fem mest fertila dagarna innan ägglossningen redan i början på det fertila fönstret genom att följa sin vilopuls. Vilopulsen fortsätter sedan att stiga till sin högsta nivå ungefär i mitten av lutealfasen. (1)
Jag har en Fitbit-klocka/aktivitetsarmband som utöver pulsen räknar steg och håller koll på aktivitet, och jag kan även ha koll på hur mycket och bra jag sover. Finns säkert en massa funktioner som jag inte använder mig av, men den är dessutom en ganska snygg klocka. 😛 Men vilopulsen mäter den, och FertilityFriend har ju möjligheten att följa flera kurvor i samma (chart duo). Denna cykel märkte jag att pulsen även höjdes i samband med att jag var sjuk och hade feber, vilket såklart ställde till allting lite. Men i kurvan ovan kan man se att vilopulsen börjar sticka iväg strax innan jag börjar logga äggviteflytningar och är som högst runt ÄL+6/7 så det ser ju faktiskt ut att stämma rätt bra.
När jag först gjorde en snabb googling så kunde jag hitta att vilopuls och basaltemp följer varandra någorlunda och att pulsen höjs vid temphöjning (låter ju rimligt med tanke på feber plus att kroppen kanske får jobba lite hårdare för att bekämpa förkylningen) och blev lite förbryllad över att pulsen stack iväg långt innan tempen höjdes. Denna cykel har pulsen börjat öka igen, medan tempen istället sjunker – vilket skulle kunna indikera att jag kommit in i det fertila fönstret!
Fortsättning följer! 🙂
Så var vardagen igång igen, på riktigt! Sonen har varit på förskolan hela veckan och jag har jobbat. Sambon har känt sig lite småkrasslig (men blir oftast inte lika illa däran som vi andra) men har nu äntligen börjat känna sig som sig själv igen.
Det är extremt skönt att vara tillbaka på MITT jobb igen! Det är lite kaos och vi försöker hitta nya rutiner (”denna nya coronavardag”) och en hel del kollegor som också är hemma i sjukdom/vab, men jösses vilken skillnad det är ändå! Jag känner trots allt att jag har kompetensen att göra allt som väntas av mig, även om det inte är helt tydligt just precis vad det är som väntas av mig… Men jag är redo för vad som kan slängas åt mitt håll oavsett! Så har jag ju inte känt under våren, där det varit saker jag inte har erfarenhet eller kompetens inom som förväntats av mig. Nya rutiner, miljöer och arbetsuppgifter som varit stressigt i sig, samtidigt med ett stort hot om corona över huvudet på en. Hotet finns ju där fortfarande, men nu är det i alla fall meningen att vi ska jobba på att ta ikapp den vårdskuld som jobbats upp – och inte att jag potentiellt skulle få hoppa in med munskydd och visir inne på en covid-positiv sjukhussal.
Trots förvirring och lite slut i huvudet har jag ändå känt mig hoppfull, och kommit hem med positiv energi och orkat vara människa även när jag kommit hem från jobbet. Sonen verkar trivas väldigt bra på förskolan också, så det har funkat fint att ha en rullande vardag igen! 🙂
CD 28 alltså, och jag känner på mig att ägglossningen borde vara nära. Har fortsatt svaga LH-test, men mer fertilt sekret nu. Tempen har gått nedåt nu två dagar i rad, medan vilopulsen har gått uppåt – det gjorde den några dagar innan ägglossning förra cykeln också så får se om det stämmer igen. Det är bara att vänta… Vi är i alla fall pigga och krya nu så kan (lite försenat) köra på varannan dag nu äntligen!
Förhoppningsvis börjar vi bli friska, äntligen! Har inte märkt något snor hos sonen på hela helgen, och förutom lite envis hosta här så är jag i princip återställd. Har börjat logga min vilopuls och jämföra med temperaturen, och faktiskt så ser jag ett mönster att de följs åt väldigt bra. I morse hade jag både låg temp och låg puls, så känns som att kroppen är rätt färdig med det här sjukandet för denna gång! 🙂
Så förhoppningsvis blir det återgång till vardagen igen imorgon. En veckas försening, men känns inte som att det hänt så mycket på en vecka heller. Jag ser fortfarande inte skymten av någon ägglossning. Tillbaka i ekorrhjulet som bara snurrar, och jag är inte närmare mitt mål…
Tidigare har jag, när jag blickat lite framåt, tänkt på att jag kanske är gravid till jul eller att jag nästa sommar antingen är gravid eller har en liten bebis. Nu börjar jag känna mig lite mindre hoppfull. Klart att allt kommer vara som vanligt till jul. Klart att vi bara kommer ha ett barn nästa sommar och en semester därefter. Jag kan ju inte ens ägglossa, hur skulle jag bli gravid?? Jag vet att dessa negativa tankar inte är ett dugg konstruktiva utan snarare destruktiva, men jag kan inte hjälpa det. Det faktum att jag fick ägglossning tidigare förra cykeln än jag fick i förrförra cykeln var tydligen inte en positiv trend. Det betydde visst inte att jag skulle se en cykel runt 30 dagar den här gången heller. Jag får bara vänta och vänta och vänta lite till. Tiden bara går.
Detta blev inte ett särskilt peppigt inlägg, men det är ju inte alltid uppåt heller å andra sidan. Ny vardag, nya tag?
Projekt Syskon 