Syskonförsök #4

ÄL+19 / 4+5

projektsyskonLämna en kommentar

Bättre dag idag ❤ Åter på jobb och fasta rutiner, det har kanske gjort sitt med. Även om det är stressigt på jobbet och jag faktiskt trivs hemma, så känns det bra. Inte tagit något test idag och jag oroar mig inte över att inte ”kollat” idag. Tänker att jag kanske försöker spara till helgerna och testa då. Då har det ju gått långt nog mellan också att det borde synas bra skillnad. Om jag kan hålla mig då… 😅

Har hört av mig till MVC nu, orkade inte vänta eller gå och oroa mig i min ensamhet. Har fått tid för både VUL och inskrivning/hälsosamtal veckan efter påsk. Mindre än tre veckor kvar, känns faktiskt bra. En liten milstolpe att räkna ned till. Kommer även vara typ lika långt gången som när jag var på VUL förra gången och det inte syntes något. Lite extra nervöst såklart, men det känns bra. Någon form av plan i allt det abstrakta. Och förhoppningsvis kommer påsken Lite lägligt där och får tiden att gå lite snabbare.

Idag har jag haft väldigt ont i brösten, nästan som en brännande känsla i bröstvårtorna. Eventuellt hade jag lite annorlunda smak i morse, tyckte att vattnet jag precis hällt upp från kranen smakade lite udda. Annars inget. Inga färgade flytningar idag heller, eller igår. Kanske har det varit någon form av genombrottsblödning, som kommer när mensen skulle ha varit. För det borde varit ungefär rätt i tiden. Återstår att se ifall det blir nåt mer.

Lite mer peppigt idag, även om jag fortfarande har svårt att glädjas eller ta till mig något positivt. Men jag försöker hålla huvudet över ytan.

CD 57: ÄL+9

projektsyskonLämna en kommentar

Tog ett negativt gravtest igår – kanske inte så förvånade då det bara var ÄL+8, men jag gillar att ta testen på helger så jag slipper stressa. Sen har jag även börjat få spottings, så räknar med att mensen kommer snart. FF säger idag, medan NC har lite högre tankar om min lutealfas och säger på onsdag. Men när som helst. Har det inte hänt något mer tar jag väl ett test på onsdag ändå, men känner mig inte direkt hoppfull. Har inga känningar.

Dock så fick jag min första dos covid-vaccin i torsdags! Det var med knappt ett dygns varsel och gick väldigt fort. Sen har jag haft lite förhöjd temp och känt mig allmänt trött och seg, samt haft ont i kroppen. Hade kanske kunnat ”dölja” symptom, men nu känner jag mig bättre. Tempen sjönk även en del idag (nästan ner till follikulärfas-nivå snarare än icke-febrig) så har väl inga hopp.

Känns rätt deppigt. Den där graviditeten och mitt barn som jag längtat efter att få träffa dröjer ytterligare. En tomhet. Nu ska jag dessutom få nästa vaccindos i maj, vilket borde vara tid för nästa försök om jag fortsätter ha dessa 60-dagarscykler. Missar jag det försöket känns det ju lagom kul att vänta ytterligare två månader, och vem säger att det kommer vara försöket det tar sig på? Känns som att allting bara springer ifrån mig, det datum jag skulle haft BF på kommer närmre och närmre, och jag trodde ju att jag skulle få bli gravid snart igen. Nu är det fortfarande ett tag kvar, jag vet, men känner mig väldigt nere. Hoppas att mensen kommer och kanske lite bättre känsloläge för detta är bra eländigt…

CD 52: ÄL+4

projektsyskonLämna en kommentar

Nu har jag fått en rejäl temphöjning! Lite lustig kurva med låg temp ett par dagar redan innan positivt ÄL-test (dagen innan beräknad ÄL), men med det tydliga strecket och denna tydliga temphöjning känns det ju ändå som att kroppen till sist ägglossat!

Jag känner mig lite smått illamående och har en viss tyngdkänsla i nederdelen av magen, men tvivlar på att det är några graviditetssymptom… Känns snarare som att det är en viss hormonell karusell som satt in. Vi fick till det en gång samma dag som positiva testen så finns ju i alla fall en liten chans, men jag försöker att inte ställa in mig på något. Är egentligen mer nyfiken på vad som händer med min lutealfas nu, om den fortsätter vara lite frustrerande kort eller om den kommer rätta till sig. Men fortsättning följer!

CD 49: ÄL+1 (?)

projektsyskonLämna en kommentar

Där kom äntligen ägglossningen! Väldigt starka test också för första gången på länge, så det känns toppen! Väntar på att tempen ska lägga sig på en högre nivå för att bekräfta, men nu så!

Tyvärr har sambon varit lite sjuk (inte corona i alla fall!) så vi fick nog bara till det en gång inom fertila fönstet, fick till det i början av veckan men känns inte som att det räckte, annars fick vi i alla fall in samma dag som de positiva testen. Så det får räcka. Känns ju lite sådär ifall kroppen fått kämpa för att få igenom ägglossningen hur bra ”miljö” det är där inne, förutsättningar för en graviditet och så. Men det kanske kan gå. Nu är det i alla fall bara att vänta, men den här väntan är i alla fall tidsbestämd så det är ju bra.

CD 40

projektsyskonLämna en kommentar

Fyrtio dagar utan ägglossning försmäktar jag på denna… cykel. Börjar kännas lite hopplöst. Har haft ägglossningstecken (sekret, tapp) som kommit och gått som de behagat, en temp som åker bergochdalbana, och LH-test som blir starkare ena dagen och svagare nästan. Tänker att kroppen försöker få igenom ägglossning men inte lyckats än. Mycket frustrerande, börjar känna mig rätt leds och nere. Känns som att det dessutom är många gravidbesked eller barn som blir storasyskon på TV. För första gången på ett bra tag sörjer jag att jag skulle varit rätt långt in i graviditeten nu om jag inte fått MA. Nu står jag bara och stampar.

Kände mig så pepp och positiv för 40 dagar sen när mensen kom och det verkade som att kroppen var på banan igen, men icke… Jag har ju såklart haft långa cykler även tidigare, hade ju nästan varit konstigt om jag fått 28 dagar typ. Men jag känner ändå att det här inte är som vanligt, även när ägglossningen kommer sent så brukar det inte kännas som att kroppen försökt innan, utan det var då den ”skulle” komma. De där tankarna på att jag aldrig kommer kunna bli gravid kommer smygandes igen, och tynger ner mig totalt. Kommer vi inte få fler? Är min kropp paj? Borde jag bara vänta ut det eller är det nåt jag borde söka hjälp för?

Det här blev verkligen inget uppiggande inlägg, men såhär är läget nu. Kan ju hoppas att ett gnällinlägg kan vara knuffen som kroppen behöver? If only…

CD 1

projektsyskonLämna en kommentar

Idag kom mensen! Förra ”cykeln” mellan MA-blödningen och nu blev 60 dagar. Förhoppningsvis betyder det att min kropp är tillbaka på banan igen! 🙂 Känns fantastiskt, första gången jag faktiskt längtat efter mensen…

Jag har använt Tempdrop för att tempa nu i 11 dagar och är väldigt nöjd. Det är först efter 14 dagar som den kommer börja justera temperaturen lite så det blir jämnare, men har haft en mycket jämnare kurva än vanligt ändå. Skönt att slippa oroa sig över att vakna och tempa och noja över att omständigheterna inte är optimala. Nu är det en ny vana jag får lägga till med, det har hänt att jag varit nära att glömma att sätta på sensorn när jag går och lägger mig. Tycker att det är lättast att ha den i badrummet, man ser lätt att den hamnar rätt när man tar på den framför spegeln. Tar ju ett tag att få in rutinerna och hitta nya vanor, men har funkat bra såhär långt. Det har varit lite trial and error att komma på hur den ska sitta. Instruktionerna var inte supertydliga och armbandet lämnar en del att eftertrakta… Men jag är helt klart nöjd! Skulle ju egentligen inte tempat alls förra cykeln, så jag började samma dag som ägglossningen i princip, men det räckte för att mina appar skulle identifiera ägglossningen. Hade även rätt tydliga äggviteflytningar och hade det på känn, så var ju också positivt.

Nu börjar det på riktigt, håller tummarna för en lika tydlig ägglossning igen, och att det inte dröjer allt för länge tills dess nu. Ska ju inte ens börja prata om stressig vardag just nu, men försöker att ta en dag i taget och inte ställa för höga krav på mig själv. Måste vara snäll mot mig.