Utvecklingsfas fem och vampyrbebis?

Nu är vi redan framme vid femte utvecklingsfasen: relationer. Efter denna fas förstår bebisen relationer mellan ting (ex på/under/i) och även att saker kan vara nära eller längre bort. Här börjar bebisen förstå att föräldrarna kan gå iväg och vara långt borta. Orsak-verkan blir väldigt intressant, tex en strömbrytare till EM lampa eller leksaker där något händer när man trycker på en knapp. Små detaljer blir väldigt spännande. Bebisen börjar även förstå relationen mellan ord/meningar/gester och bekanta situationer och rutiner i deras värld.

Vi har ju inte märkt av tidigare faser nämnvärt, och denna gång har lillebror betett sig lite annorlunda flera veckor innan språnget skulle ta plats. Han är fortfarande som rastlös i kroppen och krånglar lite mer vid matning och sövning. Vi har hittat lite nya rutiner för att få ihop det, och över lag är det fortfarande inte särskilt krävande ändå. Han har fått för sig att vakna runt 04-06 då han får mat och ny blöja, men lyckas somna om rätt lätt sen. Han är lite mer orolig och smågnällig i sömnen, men är lätt att lugna med en hand på bröstet oftast.

Jag börjar dock fundera på om det inte är tänder på gång. Jag har funderat innan, då de klassiska två tänderna i nederkäken, men nu är det liksom ”huggtänderna” som ser ut att ha växt till sig. Man ser dem om man lyfter på läppen liksom under tandköttet. Lite bulligt är det där de ska spricka igenom så småningom. Ingen aning om det är tänder på väg som imorgon eller om ett halvår liksom, men lillebror verkar lite smått besvärad och tycker det är skönt att tugga på en bitleksak eller om man drar lite med fingret över tandköttet. Så vi får väl se om det är en liten vampyr vi får snart…

Utvecklingsfas 4, och första tänderna?

Nu bör vi vara inne i fjärde utvecklingsfasen, Händelser. Det är en lång än, och vi ska ha hela 30 dagar kvar! Nu lär sig barnet att inte bara se enskilda moment eller enskilda övergångar, utan kan sätta ihop flera saker till en och samma händelse. Som ett exempel ges en studsande boll, som först rör sig uppåt för att stanna en stund innan den faller nedåt igen. Dessa sekvenser utgör en hel händelse, vilken upplevs på ett helt nytt sätt, vilket såklart kan vara rätt intensivt för bebisen. Vid det här språnget klarar bebisen att se lika långt som en vuxen, och kan justera handens rörelser tillräckligt bra för att greppa om föremål. Föremålen undersöks med fördel av munnen nu! Vidare så utvecklas även hörselupplevelsen på liknande vis, och nu kan även bebisen börja babbla med konsonanter och sätta ihop ljud till en ”berättelse”.

Det är som sagt ett långt och intensivt språng där det är mycket som händer. Än så länge har vi inte upplevt att lillebror gör nya saker eller pladdrar, så vi har troligen det värsta framför oss. Han är fortfarande glad och nöjd, och ligger gärna i vagnen och hänger med på utflykt utan protester. Det har varit lite fram och tillbaka med mat/aptit dock. För ett par dagar sedan åt han stora portioner och klämde även in en extra måltid den dagen vilket resulterade i ett rekord i mängd ersättning han druckit på en och samma dag. Dagen efter kompenserade han dock genom att dricka mycket mindre och inte äta upp hela flaskan en enda gång.

Sedan vet jag inte om det är jag som är helt tokig, men jag tror banne mig att det är tänder på g! Det är ju tidigt (tror att storebror var minst 10 månader när första kom?) men det finns en del som pekar åt det. Tandköttet i nederkäken är lite svullet och det syns två vita prickar där. Det känns också hårt på ett annat sätt än i resten av munnen. Lillebror dreglar något kopiöst, och har även kräkts upp väldigt genomskinligt utblandat med vanlig ”mjölk”. Igår och idag har han bajsat ofta och lite lösare (inte diarré direkt men mycket vätska liksom) och det har haft lite annan färg och lukt än vanligt, syrligare och mer åt det citrongula hållet än standard dijonsenap 😅 Han tuggar gärna på saker och har ju lite annorlunda aptit. Det är ju inte helt lätt att veta vad som bara är typiskt för åldern, del av utvecklingsfasen eller som har med tänder att göra. Men kanske. Får fortsätta hålla koll. Han är inte direkt mer gnällig än vanligt eller verkar besvärad, och sover lika mycket som han gjort den senaste tiden. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig, ifall mina misstankar besannas eller om jag är helt ute och cyklar…

Gnäll och mat och att äga föräldraledigheten

Har kanske, eventuellt märkt av lite mer av utvecklingsfasen. Ibland kan lillebror nämligen bli helt hysterisk i samband med måltider. Han ligger och skriker så han blir helt röd i ansiktet i upp till kanske 10 minuter innan han kommer på att han kan äta som vanligt och är sen nöjd och glad igen 🤷‍♀️ Han har även snabbt ökat från 170 till 200 ml (färdigblandad) även om det inte alls var länge sen han låg på 140 och knappt ens det. Så det är där det varit störst förändring på sista tiden. Han sover fortfarande bra, verkar ha fått in en någorlunda rutin att sova 22-07 då han vaknar och äter och vi byter blöja. I säg 8 fall av 10 somnar han om igen och kan sova till 10-11-snåret. Nöjd och glad för det mesta, är väldigt ”pratglad” och ligger och gör gulliga ljud. Överlag en lätt och nöjd bebis, och jag känner mig verkligen glad jag med. Börjar intressera mig mer för att hitta snygga kläder och inte bara dra på mig närmsta gravidplagg med mjuka muddar. Nästa vecka hoppas jag vara frisk nog att kunna ta mig till gymmet utan att börja hosta, är i princip fri från den envisa förkylningen nu tycker jag.

Jag och sambon har varit ute på stan och till parken med bägge pojkarna, vilket har gått toppen men hade varit rätt omöjligt om man bara var en vuxen skulle jag tycka. Inget är väl omöjligt såklart, men onödigt tålamodsprövande! Lillebror har varit exemplarisk och antingen sovit eller legat vaken och sett sig omkring utan att säga ett pip. Storebror däremot flyger omkring som ungefär tio ungar och det gäller att vara med på banan för att det inte ska bli totalt kaos. Det är inte direkt så man fixar att gå på stan med dem båda, det var klurigt nog med två föräldrar med. Det skulle nog inte vara några problem att gå med bara lillebror om jag bara tar mig tid för det (känns som att de 5 timmar om dagen då vi är själva och storebror går på föris går hur snabbt som helst). Däremot blir jag fortfarande lite nojig över att han ska bli hungrig när jag är iväg. Det hade inte varit lättare om jag ammade så länge det är kallt ute tänker jag, men blir onekligen inte så spontant när man måste hitta någonstans att värma flaskan. Sen får jag lite dåligt samvete även hemma när han blir sådär otröstlig innan han börjar äta (hoppas verkligen att det bara är språnget) och den där negativa rösten inom mig säger att det är för att han inte får amma. Som om jag kan veta att det skulle vara så mycket bättre? Oroar mig verkligen över att folk skulle döma mig för att jag ger ersättning om han skulle få ett sånt utbrott bland folk. Minns med storebror att jag satt på en bänk i en park och testade att ge rumsvarm ersättning (det var mitt i sommaren och smällhett ute) och det blev stora protester. Kände som att alla som gick förbi dömde mig, även om det säkert var helt i mitt huvud. Men det är ändå så djupt rotat. Ingen av mina gossar har farit illa av att få flaska, snarare tvärtom, och jag vet ju att det är bäst för oss. Ändå är det så skört att jag glömmer bort allt det när tankarna börjar skena. Men jag ska försöka äga min situation. Gå på stan med vagnen, lösa matning om det behövs. På vårt vis. I veckan ska vi till BVC för tremånadersbesök inklusive vaccin och dagen efter ska jag på uppföljande glukosbelastning, och så tänkte jag ju försöka gymma nån dag också. Så kanske får bli veckan efter… har ju ingen brådska. Vi tar det som det kommer, gör inga planer som jag får skämmas över att jag inte håller. Tänker bara ha det lugnt och fint.

Utvecklingsfas 3

Så var det dags för tredje språnget: nyanserade övergångar. Här börjar bebisen på ett nytt vis uppfatta nyanserade övergångar med sina sinnen och sin kropp, det vill säga att någonting gradvis går över till något annat. Låter lite luddigt, och det är något som vi vuxna inte brukar reflektera över eftersom det kommer så pass naturligt för oss. Men det kan tex röra sig om ett ljud som gradvis ändrar ton eller styrka. När bebisen lär sig detta kan den göra mer nyanserade ljud, blåsa salivbubblor och rör sig mjukare i kroppen. Som vanligt kan bebisen bli orolig, ledsen, sova dåligt, äta annorlunda och vara mer närhetssökande under språnget.

Jag tycker inte alltid att det är helt lätt att avgöra, men om jag får göra min högst oproffesionella bedömning så klarar lillebror redan det mesta som han ska lära sig. Han blåser salivbubblor konstant, jag tycker att han följer saker med blicken på ett mjukt vis och är inte fullt lika ryckig i sina rörelser som innan. Han gör ljud som är ”flerstaviga” typ aaoo, istället för bara aa eller oo, vilket verkar vara så det ska låta efter språnget. Så kanske, eventuellt, har jag missat att vi haft ett tidigt språng. Det är ju ingen exakt vetenskap att det kommer ske på precis en viss dag, så inte helt orimligt om så skulle vara fallet. Kanske har lite smågnällighet och ändrade rutiner samanfallit med att han hållt på att återhämta sig efter covid/förkylning och ändå varit lite förändrad. Sedan en dryg vecka tillbaka tycker jag dock att han känts mer som ”sig själv”, varit nöjd och glad. Han äter lite glesare igen, med 3-4 timmars mellanrum och lite större mängder när han äter. Nu är han uppe i den mängd ersättning som det står på paketet, även om det nog blir samma totala mängd som innan eftersom han åt lite men ofta då. Sover gör han bra, främst på nätterna och lite kortare pass dagtid. Jag är fortfarande fascinerad av hur han bara kan sitta bredvid oss i sin babysitter och vara nöjd, eftersom storebror behövde konstant kroppskontakt om han inte skulle bli hysterisk efter nån minut. Dagarna går rätt snabbt, de fem timmarna som storebror går på föris är över snabbare än man hinner tänka att man kanske borde hitta på något, sen är det plötsligt dags att gå och hämta. Sen är det full rulle fram till nattning, och sen är det snart dags att börja om igen med en ny dag. Man får göra så gott man kan att försöka hinna njuta.

Utvecklingsfas 2

Andra språnget/fasen öppnar upp en värld av mönster. Nu börjar bebisen se mönster istället för en helhet. De kan bli väldigt fascinerade av kläder eller föremål med prickar, ränder eller andra mönster. Sedan tidigare är det ju även spännande med kontraster. De börjar även uppleva ansikten på ett annat vis. I denna fas upptäcker bebisen även sina händer, och kan både sitta och titta hänfört på dem och försöka att greppa efter saker (det är de dock fortfarande inte riktigt redo för än). De upptäcker även nya ljud som de kan göra, och ”pratar” gärna med sina föräldrar eller föremål.

För lillebror tycker vi att han uppnått dessa färdigheter, han fick även klart godkänt hos BVC. Som tidigare har han inte reagerat jättemycket. Det är annars vanligt att de reagerar på samma vis som för första språnget. Lillebror har varit något mer gnällig (detta är ju en väldigt nöjd bebis som sällan kommer till ett stadie där det skriks eller är svårt att tröstas) vilket märkts men absolut inte varit en stor grej. Sedan lite drygt två veckor tillbaka har han helst ätit varannan timme på dagen. Nätterna är fortfarande drömscenarion där han kan gå 6-7 timmar sedan sista måltiden och sover hela den tiden för att vakna en snabbis för mat och sedan somna om. Jag kan inte helt påstå att vi fått in tydliga rutiner, men oftast så somnar han runt 23-23 och tar morgon runt 10. Det brukar vara ett uppvak nån gång runt 03-05 och sen ett till runt 07-08, vilket passar fint då han sen somnar om och sover medan storebror äter frukost och vi går en brottningsmatch för att få på ytterkläderna. Men sen när storebror kommit iväg till föris så kan jag sitta ned och äta frukost och dricka kaffe i lugn och ro (det är tyst!!) innan lillebror vaknar. En riktigt fin stund på dagen 😊 Så jag kan inte påstå att det här språnget varit särskilt jobbigt (peppar peppar).

Storebror var helt exemplarisk när det kom till sömn, och jag tror att vi började ungefär såhär. Ungefär i denna ålder (midsommar när han var strax över två månader) sov han 9 timmar i sträck och det blev ännu längre sen. Tror att han kunde sova 12 timmar och ge sina föräldrar både egentid och oavbruten sömn. Tror ju inte att vi har sån tur igen (det hade man ju inte sagt nej till) men jag kan absolut inte klaga!

Utvecklingsfas 1, första språnget

Jag har i tidigare inlägg nämnt det här med utvecklingsfaser/språng och hur lillebror reagerat. Men vad är då detta?

Alla barn går igenom 10 utvecklingssteg under sina första 18 månader där de utvecklas motoriskt och mentalt för att förstå sig själva och sin omvärld. Det kan vara mer eller mindre tydligt och det kan skiljas åt från bebis till bebis – och även mellan olika språng. Det kan vara väldigt omtumlande för det lilla barnet att lära sig nya saker, och att hela dess värld blir annorlunda helt plötsligt. De kan upplevas som ”kinkigare”, ha svårt att sova, och vara väldigt närhetssökande bland annat. Utvecklingen sker inte gradvis utan det händer mycket på samma gång, koncentrerat i ett språng framåt.

Det första språnget sker runt 5 veckors ålder (man räknar från beräknat datum, men det kan också diffa lite) och här utvecklas bebis upplevelser. De blir mer intresserade av världen omkring sig och kan nu se på längre avstånd än innan och uppmärksamma mer ljud. De har längre vakenperioder där de utforskar sin omgivning. Här brukar även första leendet såväl som de första tårarna komma.

Idag är lillebror 5 veckor och 3 dagar gammal, och bör snart ha gått igenom det första språnget. Det är ju ungefärliga tider och pågår lite olika länge än ”mallen” såklart. Minns från storebror att jag kände att han kanske var extra gnällig någon dag och då gick in och konstaterade att det var en fas pågående, men det var inget jag gick och ställde klockan efter. Vissa språng märkte vi knappt, andra var extremt tydliga!

Vi märker hur lillebror är mycket mer nyfiken på sin omvärld och kan ligga och se sig omkring och följa ljud. I den här åldern ska de inte kunna se skillnad på sina föräldrar eller andra ansikten, men det smälter ändå ens hjärta när han ger ögonkontakt med en och spricker upp i ett stort leende! ❤ Som bieffekter kan de gråta mer än vanligt, vara klängigare, sova dåligt, vilja bli sysselsatt och bli blygare än innan (antar att detta är generellt och inte bara för detta språng?). Detta är inget vi märkt av på lillebror, däremot det sista tecknet: vilja bli ammad/matad oftare. Det stämmer definitivt in! I drygt en vecka (eller kanske 5-6 dagar i alla fall) har han ätit betydligt oftare än innan. Det har blivit till största del ersättning kan jag erkänna, han har mest blivit arg och ledsen om jag ammar – ungefär som när jag försöker ge honom nappen när han är hungrig och det inte kommer något gott eller tillräckligt av det goda. Ett eller två små mellanmål eller mest mysstunder har vi fått till, men det har över lag blivit flaska. Innan räckte det med var fjärde timme, men nu är det snarare varannan timme. Någon gång har det bara gått en dryg timme sen sist innan han vill äta igen. Det är mindre mängder än när det bara blev var fjärde timme, så det blir nog ungefär lika stor mängd mat till syvende och sist. Att han äter 140 ml med fyra timmars mellanrum eller 70 ml med två timmar mellan gör ju inte så mycket, även om det blir lite svårare att komma iväg när man inte vet att han kommer ligga mätt och belåten de närmaste timmarna. Annars är han fortsatt nöjd och glad mellan matningatna, han har inte varit ledsen för mycket annat än att han är hungrig och blir glad efter att han fått mat. Sover gör han fortfarande gott, men är också vaken och tycker om att ligga i famnen på en och prata eller busa en stund. När han somnat i famnen på en kan det ibland bli så att han vaknar om man lägger ifrån honom en stund. Det var inget han gjorde innan, men jag tycker ändå inte att det är något man kan kräva av en så liten!

Vi får se hur länge det fortsätter, jag har antagit att det har med språnget att göra och inte är det nya normala med så täta måltider. Han får självklart äta så ofta som han vill oavsett, det är han som får styra. Visst hade det varit skönt om det gick längre tid mellan för att vi ska kunna komma iväg och hitta på saker – igår fick jag stanna hemma medan sambon och storebror gick ut och lekte i snön för att bebis blev helt hysteriskt hungrig precis när vi skulle gå ut även om det bara gått en timme sedan han åt – men är det så han vill ha det så rättar jag mig efter det. Nattetid går det faktiskt längre mellan måltiderna och han sover sött mellan dem. Inatt gick det 5,5 timme då han sov innan han vaknade för mat. Han somnade med flaskan fortfarande i munnen och sov i 3,5 timme innan det var dags för mat igen och han upprepade samma procedur. Storebror har även börjat sova lite längre på mornarna, halleluja! Istället för att ta morgon klockan 05 kan han sova till 07! Det blir ganska lagom att kliva upp och äta frukost och göra alla morgonbestyr utan att stressa, speciellt som storebror fortfarande ska krångla/bråka/trotsa en del när det ska bytas från pyjamas och när det ska tas på ytterkläder (det är samma visa sen när de ska av igen eller när vi ska byta till pyjamas igen så vet inte riktigt vart felet ligger) så om det slipper göras när vi ska iväg om fem minuter är det ju definitivt ett plus! Dessutom har lillebror en väldigt exakt klocka och ska alltid vakna till runt 08.30 då det är som mest att göra för att få iväg storebror till föris klockan nio. Det var samma tid även nu när vi var hemma allihopa så kan inte vara att han på något vis känner av stressen heller. Hmm. Men det går väl någorlunda, även om det onekligen är den mest kämpiga stunden på dagen!