Jag har i tidigare inlägg nämnt det här med utvecklingsfaser/språng och hur lillebror reagerat. Men vad är då detta?
Alla barn går igenom 10 utvecklingssteg under sina första 18 månader där de utvecklas motoriskt och mentalt för att förstå sig själva och sin omvärld. Det kan vara mer eller mindre tydligt och det kan skiljas åt från bebis till bebis – och även mellan olika språng. Det kan vara väldigt omtumlande för det lilla barnet att lära sig nya saker, och att hela dess värld blir annorlunda helt plötsligt. De kan upplevas som ”kinkigare”, ha svårt att sova, och vara väldigt närhetssökande bland annat. Utvecklingen sker inte gradvis utan det händer mycket på samma gång, koncentrerat i ett språng framåt.
Det första språnget sker runt 5 veckors ålder (man räknar från beräknat datum, men det kan också diffa lite) och här utvecklas bebis upplevelser. De blir mer intresserade av världen omkring sig och kan nu se på längre avstånd än innan och uppmärksamma mer ljud. De har längre vakenperioder där de utforskar sin omgivning. Här brukar även första leendet såväl som de första tårarna komma.
Idag är lillebror 5 veckor och 3 dagar gammal, och bör snart ha gått igenom det första språnget. Det är ju ungefärliga tider och pågår lite olika länge än ”mallen” såklart. Minns från storebror att jag kände att han kanske var extra gnällig någon dag och då gick in och konstaterade att det var en fas pågående, men det var inget jag gick och ställde klockan efter. Vissa språng märkte vi knappt, andra var extremt tydliga!
Vi märker hur lillebror är mycket mer nyfiken på sin omvärld och kan ligga och se sig omkring och följa ljud. I den här åldern ska de inte kunna se skillnad på sina föräldrar eller andra ansikten, men det smälter ändå ens hjärta när han ger ögonkontakt med en och spricker upp i ett stort leende! ❤ Som bieffekter kan de gråta mer än vanligt, vara klängigare, sova dåligt, vilja bli sysselsatt och bli blygare än innan (antar att detta är generellt och inte bara för detta språng?). Detta är inget vi märkt av på lillebror, däremot det sista tecknet: vilja bli ammad/matad oftare. Det stämmer definitivt in! I drygt en vecka (eller kanske 5-6 dagar i alla fall) har han ätit betydligt oftare än innan. Det har blivit till största del ersättning kan jag erkänna, han har mest blivit arg och ledsen om jag ammar – ungefär som när jag försöker ge honom nappen när han är hungrig och det inte kommer något gott eller tillräckligt av det goda. Ett eller två små mellanmål eller mest mysstunder har vi fått till, men det har över lag blivit flaska. Innan räckte det med var fjärde timme, men nu är det snarare varannan timme. Någon gång har det bara gått en dryg timme sen sist innan han vill äta igen. Det är mindre mängder än när det bara blev var fjärde timme, så det blir nog ungefär lika stor mängd mat till syvende och sist. Att han äter 140 ml med fyra timmars mellanrum eller 70 ml med två timmar mellan gör ju inte så mycket, även om det blir lite svårare att komma iväg när man inte vet att han kommer ligga mätt och belåten de närmaste timmarna. Annars är han fortsatt nöjd och glad mellan matningatna, han har inte varit ledsen för mycket annat än att han är hungrig och blir glad efter att han fått mat. Sover gör han fortfarande gott, men är också vaken och tycker om att ligga i famnen på en och prata eller busa en stund. När han somnat i famnen på en kan det ibland bli så att han vaknar om man lägger ifrån honom en stund. Det var inget han gjorde innan, men jag tycker ändå inte att det är något man kan kräva av en så liten!
Vi får se hur länge det fortsätter, jag har antagit att det har med språnget att göra och inte är det nya normala med så täta måltider. Han får självklart äta så ofta som han vill oavsett, det är han som får styra. Visst hade det varit skönt om det gick längre tid mellan för att vi ska kunna komma iväg och hitta på saker – igår fick jag stanna hemma medan sambon och storebror gick ut och lekte i snön för att bebis blev helt hysteriskt hungrig precis när vi skulle gå ut även om det bara gått en timme sedan han åt – men är det så han vill ha det så rättar jag mig efter det. Nattetid går det faktiskt längre mellan måltiderna och han sover sött mellan dem. Inatt gick det 5,5 timme då han sov innan han vaknade för mat. Han somnade med flaskan fortfarande i munnen och sov i 3,5 timme innan det var dags för mat igen och han upprepade samma procedur. Storebror har även börjat sova lite längre på mornarna, halleluja! Istället för att ta morgon klockan 05 kan han sova till 07! Det blir ganska lagom att kliva upp och äta frukost och göra alla morgonbestyr utan att stressa, speciellt som storebror fortfarande ska krångla/bråka/trotsa en del när det ska bytas från pyjamas och när det ska tas på ytterkläder (det är samma visa sen när de ska av igen eller när vi ska byta till pyjamas igen så vet inte riktigt vart felet ligger) så om det slipper göras när vi ska iväg om fem minuter är det ju definitivt ett plus! Dessutom har lillebror en väldigt exakt klocka och ska alltid vakna till runt 08.30 då det är som mest att göra för att få iväg storebror till föris klockan nio. Det var samma tid även nu när vi var hemma allihopa så kan inte vara att han på något vis känner av stressen heller. Hmm. Men det går väl någorlunda, även om det onekligen är den mest kämpiga stunden på dagen!