5+3

Efter mitt inlägg igår började jag plötsligt känna mig vääääldigt gravid. Mådde mer illa, kände mig uppsvälld, stor och otymplig. Brösten är superkänsliga och jag är trött. Det har hållit i sig tills idag. Nu vet jag inte om det är inbillning/önsketänkande men såhär kändes det inte sist. En anledning till att jag kände mig orolig var att mina symptom liksom kom i små duttar. Lite illamående här, lite ont där, men inget ihållande och oftast bara en liten sak i taget. Det här känna mer ”rejält” på något vis, och det känns faktiskt positivt att säga att man mår skit! Jag försöker ju inte ta ut något i förskott, men magkänslan är mycket bättre denna graviditet.

Jag berättade även för chefen igår. Tidigt, men tycker att det är bra att vara tydlig. Roligare att berätta positiva nyheter nu än att behöva komma med tråkiga nyheter senare ifall det inte går vägen. Det kommer hur som helst troligtvis bli aktuellt med arbetsförbud from v.20 då det inte riktigt går att jobba hemifrån eller garantera att jag inte blir smittad på jobb. Men det blir ju framtida tankar, nu får jag ta en dag i taget. Det går både snabbt och långsamt på en och samma gång.

5+2

Lilla hjärtat, tickar du på där inne snart? 💝

Jag är väldigt uppsvälld, känner av ligamenten i vissa vinklar och tycker även att jag känner lite foglossningsliknande ilningar om jag ligger konstigt eller som i morse när jag la tyngden på ena benet. Det sitter mer inåt, mot blygdbenet, än ute vis höfterna som det var med sonen. Men jag tror att det är fogarna jag känner. På gott och ont?

Jag är livrädd och vill bara spola fram tiden, samtidigt som jag skäms över att jag inte kan njuta av nuet. Men dessa första veckor är bara skit! 2,5 vecka till VUL nu, det är ju ändå ganska snart får jag försöka intala mig.

När jag fick mitt MA så var jag väldigt fokuserad på att vara gravid. Räknade milstolpar på graviditeten, funderade på hur jag skulle avslöja det, gissade till när ett RUL kanske skulle vara. Tänkte mycket på en mage som skulle växa. Väldigt fokus på att vara gravid. Hade ju mitt BF som en milstolpe, men var inte så mycket fokus på efter det. Denna gång tänker jag lite mer praktiskt på den faktiska, hm, produkten. Hur det ska bli att vara tvåbarnsmamma. Vad behöver vi fixa? Min stora fast ändå så lilla pojke har en egen säng i eget rum, men sover fortfarande i spjälsängen inne hos oss. Vi har ett skötbord som även funkar som garderob där vi har alla hans kläder, hur ska vi lösa det med två stycken? Vi använder sällan vagn då vi mest rör oss i närområdet och sonen är bra på att gå, vi hade tänkt skaffa en nätt sulky att använda vid längre utflykter framöver. Ska man ändå tänka syskonvagn? Eller kanske räcker det med ståplatta? Vi har en Stokke-liknande matstol med möjlighet att sätta dit en babysitter, sonen hade kanske kunnat sitta i nåt annat när det är dags? Eller ska vi ha två stora och klumpiga stolar vid bordet?

Kanske är det ett bra tecken att tankarna går såhär, eller så är det bra att lägga upp det för en större sorg. Men jag måste försöka se det positivt. Ett litet hjärta som tickar. Vi håller tummar och tår!

5+1

Snart börjar, om det får chansen, det lilla hjärtat att ticka. 22-23 dagar gammal, dvs idag eller imorgon. Mitt i all oro och allt negativa känner jag redan en stark kärlek till det lilla där inne. Det känns ändå annorlunda mot sist, tror jag. Den där känslan att något inte stämde. Men kanske kom den först senare? Även om den allmänna rädslan och även sorgen är konstant närvarande, så känner jag mig ändå tryggare nu. Emellanåt. Jag har varit med om ett MA, men inte ett ”vanligt” missfall, och är ju mitt i den mest kritiska fasen just nu. Visst kollar jag trosorna varje gång jag går på toa, och drar en lättnadens suck varje gång det inte är blod, rosa eller brunt. Bara vanlig färg just nu. En liten strimma hopp, som sen drunknar snabbt i ledsna tankar igen. Det måste gå nu, snälla!

Idag känner jag mig väldigt svullen. Min annars så sladdriga mage är rätt spänd och ser enorm ut. Känns så dumt att se så pass gravid ut i spegeln när allt är så ovisst. Ett stort kosmiskt skämt. Men jag kommer att komma dit – så småningom.

5+0

Går in i ny vecka idag. 21 dagar sedan ägglossning och 3+ på testet! 🎉🤗 För första gången denna graviditet var det faktiskt en helt positiv känsla. Jag ska försöka hålla mig att testa till nästa vecka, bara för att kunna försäkra mig om att det fortfarande är positivt. Ska inte jämföra styrka eller undra ifall det stegrar nog. Jag kan inte göra något åt det, jag har ett VUL inbokat om mindre än tre veckor och det känns tryggt. Just nu i alla fall. Vet ju att jag har lätt att pendla en del i humöret och oroa mig. Men försöker vara neutralt hoppfull.

I symptomväg har jag märkt att jag blir lite mer andfådd. Måste kissa oftare än vanligt, även om det är svårt att få i sig vatten när jag går omkring med munskydd hela dagarna på jobbet och egentligen borde behöva gå på toa rätt sällan. Ont i brösten, lite lättare tryck/molande i magen då och då. Lite trött, men inte den där extremtröttheten (än?). Vissa saker har smakat lite annorlunda, extra mycket liksom, och jag har mått lite lite illa några gånger. Ja, och lite extra emotionell också. Så tillräckligt för att jag ska bli påmind om att det är något utöver vanlig vardag. Nu håller jag bara tummarna att det fortsätter framåt och bra, och att tiden går snabbt 💖

ÄL+19 / 4+5

Bättre dag idag ❤ Åter på jobb och fasta rutiner, det har kanske gjort sitt med. Även om det är stressigt på jobbet och jag faktiskt trivs hemma, så känns det bra. Inte tagit något test idag och jag oroar mig inte över att inte ”kollat” idag. Tänker att jag kanske försöker spara till helgerna och testa då. Då har det ju gått långt nog mellan också att det borde synas bra skillnad. Om jag kan hålla mig då… 😅

Har hört av mig till MVC nu, orkade inte vänta eller gå och oroa mig i min ensamhet. Har fått tid för både VUL och inskrivning/hälsosamtal veckan efter påsk. Mindre än tre veckor kvar, känns faktiskt bra. En liten milstolpe att räkna ned till. Kommer även vara typ lika långt gången som när jag var på VUL förra gången och det inte syntes något. Lite extra nervöst såklart, men det känns bra. Någon form av plan i allt det abstrakta. Och förhoppningsvis kommer påsken Lite lägligt där och får tiden att gå lite snabbare.

Idag har jag haft väldigt ont i brösten, nästan som en brännande känsla i bröstvårtorna. Eventuellt hade jag lite annorlunda smak i morse, tyckte att vattnet jag precis hällt upp från kranen smakade lite udda. Annars inget. Inga färgade flytningar idag heller, eller igår. Kanske har det varit någon form av genombrottsblödning, som kommer när mensen skulle ha varit. För det borde varit ungefär rätt i tiden. Återstår att se ifall det blir nåt mer.

Lite mer peppigt idag, även om jag fortfarande har svårt att glädjas eller ta till mig något positivt. Men jag försöker hålla huvudet över ytan.

ÄL+18 / 4+4

Av någon anledning känns det väldigt tungt idag. Sonen tog morgon vid 04 i ”morse” och jag vabbar idag igen, så det kanske börjar där. Sen tog jag ett digitalt test idag, en vecka efter första plusset då jag fick 2-3 veckor och hade kanske förväntat mig 3+ idag. Men det var fortfarande 2-3. Det stämmer ju, jag menar det är högst 18 dagar sedan befruktningen så det är ju 2-3 veckor sedan, vilket det inte ens var sist utan det borde visat 1-2 då. Hade väl bara tänkt att när det gått en hel vecka att det skulle ökat. Jo, jag har läst mycket om hur dessa test orsakar onödigt huvudbry och bara är generaliseringar, och rent logiskt så vet jag att detta inte visar att något är fel. Även vid mitt MA fick jag 3+ så det är ju inte heller någon garanti. Men min ologiska sida börjar löpa amok…

Sen har det slagit mig att jag inte låter mig själv fokusera på något positivt just nu. Den där lite spännande, bubblande känslan av att ha plussat och ha en hemlighet, den har inte infunnit sig. Allt det mysiga och positiva vågar jag inte tänka på, för jag vet att det kan tas ifrån mig och hur ont det gör. Kvar finns då bara oron och alla negativa tankar. Det är inte så mycket en spännande hemlighet som det innebär att jag tillhör en riskgrupp plötsligt, och hur kan det tänkas påverka mitt jobb? Det är inte fjärilar i magen så mycket som det är att analysera både symtom och brist på dem. En konstant rädsla och oro bara, ingen magi.

Till och från kommer fortfarande lite bruna flytningar. Det verkar som att de oftast dyker upp på eftermiddag/kväll, medan det inte är något på dagen. Så var det även igår då jag bara varit hemma hela dagen, så känns ju inte som att det är på grund av att jag ansträngt mig mycket eller så. Jag börjar noja lite smått över att det kanske skulle kunna vara biverkning på covid-vaccin. Jag fick Astra Zenecas för knappt två veckor sedan, innan jag visste att jag var gravid. Igår gick de ut med att de stoppar just det vaccinet pga risk för blodproppar och blödningar. Skulle det kunna vara något sådant? Vad skulle det innebära för en graviditet? Jag visste ju inte att jag var gravid, och tekniskt sett hade jag inte hunnit bli det heller (var väl typ ÄL+5) Känns lite obehagligt, gjorde jag ett dumt val som tog sprutan när jag visste att jag kunde vara gravid? Det känns som att det borde vara bättre även med delvis skydd, men… För mycket tankar och för mycket tid till dem.

ÄL+17 / 4+3

Kontrollbehov och oro utspelar en liten inre kamp hos mig… Dagens gravtest är solklart positivt, men är samtidigt inte starkare än det var för två dagar sedan, medan det haft en väldigt tydlig ökning innan. Jag vet ju att det är lönlöst att analysera sönder sånt, men jag vill heller inte hoppa över att testa för då börjar jag föreställa mig att det skulle vara svagare/negativt. Hopplös hur jag än gör. Har i alla fall slutat tempa nu, men kan konstatera att min vilopuls har gjort ett skutt uppåt (vilket är positivt). Försöker att inte kolla den appen för ofta, men är ändå ganska glad över att den finns där.

Någonstans saknar jag den där overkliga känslan från första graviditeten, då jag hade jättesvårt att ta till mig att två streck betydde att det var en bebis, var inte ens säker på att det skulle vara något på KUB fastän jag hade en massa symptom. Nu ”fattar” jag ju tyvärr bättre, och har något att oroa mig för. Och oroar mig gör jag…

I symptomväg har jag ömma bröst, igår fick jag en känsla av att mitt ena bröst hade blivit större och hårdare än det andra. Tycker att en del dofter är lite starkare än vanligt, men har ett relativt vanligt smaksinne. Lite illamående. Ingen molvärk eller färgade flytningar idag, men det hade jag igår.

Funderar på om jag ska ringa till MVC snart, kanske har möjlighet att komma in på ett VUL, även om det fortfarande är väldigt tidigt för det. Var ju på hälsosamtal/inskrivning för inte så länge sen, men då bokade vi in glukosbelastning i vecka 10 och hann ju med två VUL innan dess. Det slutade ju som det gjorde, men det kanske kan vara till min fördel? Eller så är det ändå för tidigt, och bättre att vänta lite till ifall det ändå skulle skita sig? Äsch, jag vet inte. Försöker känna mig lagom obrydd men positiv, och fokusera på annat, men lyckas inget vidare. Idag är jag hemma och vabbar och det blir ju inte samma distraktion som att vara på jobbet, och tiden går rätt långsamt.

ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

ÄL+14 / 4+0

Om jag hade haft en lutealfas på fjorton dagar hade det varit BIM idag, och strecket från i morse är ju starkt och bra. Jämför jag med förra grav är det en tydlig skillnad, såhär tidigt behövde man fortfarande nästan kisa för att se strecket. Det var något som låg och gnagde inom mig, även när strecken blev starkare senare. Jag fick 3+ men aldrig sådär starka att de blev starkare än kontrollstrecket eller sådär ”stal färgen.” Jag skakade bort dem känslorna och kände mig positiv, fram tills att jag tyckte att jag inte hade symptom nog. Inget av det här hade nog behövt betyda att något var fel, men jag kände ändå en oro. Nu är jag ju livrädd för att jag vet vad som kan hända, men det känns faktiskt bättre denna gång, trots lite spottings/färgade flytningar innan plusset.

Jag har nästan konstant känningar i magen. Molvärk, tyngdkänsla, växtvärk, ömt. Man märker att magen är där och att det är något som händer liksom. Kan känna lite i ligamenten om jag lyfter eller reser mig, och har tyvärr även haft lite lätt ont i höften och fram mot blygdbenet. Brösten ömmar till och från, och är lite mörkare än vanligt. Har även känt lite lätt illamående/åksjuka vid några tillfällen. Det är fortfarande väldigt tidigt, men utöver en oro så börjar det kännas lite mer på riktigt nu.

Vågar mig på att skriva graviditetsveckor nu, lite försiktigt. BF blir i november om det går vägen. Jag tar en dag i taget, men så långt kan jag i alla fall unna mig att föreställa mig. Ett steg i taget.

ÄL+12

Tydligt streck och 2-3 veckor idag. Detta liknar mer graviditeten med sonen, då jag faktiskt testade på samma dagar och hade ungefär lika starka test. Om jag går tillbaka och kollar min MA-graviditet (vet inte riktigt vad jag ska kalla den för) så gick det knappt att få med strecket på bild, och veckoindikatorn sa 1-2 veckor i detta skede. Minns att jag var orolig, men att det ökade därefter och jag fick 3+ veckor efter ett tag och började slappna av. Kan ju vara väldigt olika detta, men med facit på hand så börjar man ju undra… Jag ropar absolut inte hej ännu, men detta känns trots allt bra.

Känner lite mer tyngdkänsla/tryck över magen, det känns lite ont att böja sig framåt eller ha för tajta byxor. I morse råkade jag ta fel storlek på jobbet (såna sexiga sjukhuskläder: one size fits nobody) och blev med ens förskräckt över att de knappt gick att knäppa! Men märkte mitt misstag och de nya byxorna sitter fortfarande som vanligt. 😊 Annars har jag ont i brösten (men det brukar jag ha vid ägglossning, mellan ägglossning och mens, och under mens – så det reagerar jag knappt på!) och nån liten våg av illamående här och där. Känner även lite ont i höfterna, går inte riktigt att sitta eller ligga i samma position särskilt länge. Hade lite rosa när jag torkade mig en gång igår, än så länge har det inte varit någon annorlunda färg på flytningarna idag.

Tror att jag landat lite mer i detta, i vilket fall har planerarhjärnan satt igång. Hur kommer det bli med dos två av mitt vaccin som ska ges i maj? Kommer rekommendationerna ha ändrats tills dess vad gäller gravida, som nu är en riskgrupp? Jag har visserligen munskydd och visir dagligen, men träffar ju mycket folk och kan bara i undantagsfall jobba hemifrån. Borde jag berätta snarast för chefen, eller vänta? Nu får man ju gå på gravpenning från vecka 20 (?), hur kommer det funka ekonomiskt? Minns att jag var lite irriterad sist då jag fick en del från arbetsgivaren om jag var sjukskriven eller föräldraledig (första halvåret?) men inget extra på gravpenningen. Hur funkar det med förskola? Får sonen bara gå 15 timmar? Tänk om jag får foglossning igen och inte kan bli sjukskriven pga att jag får gravpenning, då kommer jag ju inte kunna ta hand om sonen. Sambon jobbar hemifrån, men måste ju kunna jobba också!

Så fungerar min hjärna, går direkt på sånt. Börjar planera, fundera. Gillar att ha en känsla av kontroll även i en situation där jag egentligen inte har någon. Tänker inte så mycket över barnet i sig utan allt annat. Jag kan inte hjälpa det. Och jag vet ju att det gör ont när planen går i kras, jag hade ju liknande planering när jag fick MA. Men det ger mig samtidigt en bra känsla att försöka strukturera där jag kan. Nu kan jag bara hålla tummarna, och försöka lugna ned mig lite.