Våra dagar består just nu med att storebror vaknar runt 06-07, och eftersom han inte för allt smör i Småland förstår hur man är lite tyst så väcker han alltid sin lillebror då med. Så det blir till att fixa frukost till de bägge, sambon brukar natta om lillebror medan jag är uppe och underhåller och gör iordning storebror. Det går segt med potträning, vi rutinpottar morgon och kväll men han tycks inte riktigt fatta grejen. Inte heller när han är naken, han bara sköter sina behov hej vilt överallt och det är inte ens i närheten av att komma i pottan. Däremot har han börjat att ta av sig blöjan själv upprepade gånger, och förstår inte alls när man förklarar att om han inte ska ha blöjan på sig så måste kisset komma i pottan eftersom annars blir det blött i sängen. Det är ändå 9 av 10 gånger han kliver av pottan utan att det kommit något i den (med ett bestämt ”färdig”). Ska försöka ta tag i det ordentligt i sommar när vi är lediga är planen. Tandborstning är också en rolig aspekt på morgonen, då han själv mest sitter och tuggar på tandborsten och får panik och vänder bort huvudet och kämpar emot om man försöker att hjälpa till. Det känns också som att man håller på att misshandla honom typ när man ska ta på solkräm, så som han reagerar. Det är i alla fall varmt nog att inte behöva ta på en massa tjocka kläder när vi går, och han brukar själv vilja ta på sig sina skor och keps innan han oftast självmant och villigt hänger med sin pappa ut mot föris.

Sen går ju dagarna snabbt mellan 9 och 14 då han är iväg. Lillebror vaknar igen runt 10 kanske, sen är det flaska, blöjbyten och sovstunder – och tiden bara försvinner. Han tycks inte få lika mycket panik av att äta och nattas längre (dvs inget hysteriskt gråtande!) men har definitivt lite svårt att koncentrera sig. Vid måltiderna är det mycket annat som är spännande och han ligger gärna och ser sig omkring och ska pilla på allt han kommer åt, inklusive lös hud på ens hals/haka tex… Han spenderar rätt mycket tid på golvet nu, har inte helt knäckt koden att krypa men lyckas förflytta sig lite (mest backa) och tycker det är kul att ta sig till olika leksaker, även om han inte alltid tar sig helt medvetet dit han vill. Vända sig från rygg till mage och tillbaka sker dock rätt medvetet nu! Imorgon blir han redan 6 månader, och vi ska till BVC. Galet! Känns någonstans fortfarande som att vi befinner oss där i mörka november när vi åkte in till Förlossningen och blev en familj på fyra några timmar senare. Sen dess har allt nästan varit som ett töcken, nu är det helt plötsligt nästan sommar utanför porten. Jag hänger knappt med, bara följer med i dessa nya rutiner som formar om sig hela tiden. I juli kommer vi ha två månader ihop då alla är lediga, sen börjar jag att jobba i september är planen! Galet. Kul, men lite läskigt på samma gång. Är både redo och inte redo att lämna familjebubblan. Först kommer ju såklart sommaren, som antagligen blir intensiv, men förhoppningsvis också härlig.

Vardagen blev till rutiner, som bröts av påsk, och som nu blivit till rutin igen. Dagarna är sig lika, fastän i ständig förändring och man anpassar sig snabbt till det nya nya. Just nu är det att lillebror blivit lite ”krävande”. Med det menar jag att han har som svårt att koncentrera sig vid tex måltiderna. Han ligger och vevar med armar och ben, vrider på huvudet, ligger och ”krafsar” på en. Små naglar som oavsett hur ofta eller bra man än tycker man klipper ständigt lyckas vara små sylvassa vapen. Han har även en förkärlek att nypa och dra en i huden på hakan, som är så himla obekvämt att jag helst vill krypa ut skinnet och springa därifrån. Sin ömma far drar han kärleksfullt hårt i skägget. Samma vid nattning eller när han ska sova om dagarna. Nu får man gå runt och vagga honom en stund, och det är lite som att desarmera en bomb att lägga ned honom i sin säng. Innan kunde man hålla honom i famnen, sittande helt stilla, och han somnade på typ en minut. På nätterna låg vi bredvid varandra en liten stund och så slumrade han sött på två röda. Nu är det således lite mer jobb. Han sover dock fortfarande helt okej när han väl somnat, faktiskt lite längre stunder på dagen (ibland) än de sedvanliga powernapsen på 20 minuter som han körde på innan. På nätterna sover han fortfarande 10-11 timmar oavbrutet, kanske nån gång han vaknar och är lite orolig men somnar om igen om han får napp eller om man lägger än hand på. Sen vaknar han och får mat och ny blöja, och kan oftast somna om igen en till runda. Det är ju alltså egentligen inte så krävande, mer att man jämför med hur det var innan. Men minns med storebror som faktiskt sov fantastiskt bra fastän han var allmänt lite mer needy bebis, att han också gick från att man kunde lägga honom själv i babynestet och släcka och gå ut till att vi fick vagga honom. Kanske var runt samma ålder, man minns ju tyvärr så dåligt.

På tal om ålder så har storebror fyllt tre år, medan lillebror blev 5 månader ett par dagar senare. Sjukt att jag varit mamma i tre år! Vi hade ett litet kalas med släkten och bjöd på tågtårta till den lilla fordonsgalningen. Min mamma och min bror var här över påsken som sammanföll med födelsedagen, och det var väldigt mysigt. Vi var ju uppe och hälsade på hos min mamma ett par veckor innan, och han kände igen sin mormor. Det blir ju rätt intensivt när man bor en bit ifrån varandra och sover över när man väl träffas och då umgås dygnet runt, men det gjorde också att han fick fin möjlighet att bonda vid bägge tillfällena. Han pratar fortfarande, en vecka senare, om sin mormor. Och pratar gör han, ofta och mycket. Vi förstår mer och mer, även om det också är rätt enformigt typ ”mamma, åka tåg” eller ”mamma, gul buss” om och om igen. Samtidigt är det så himla häftigt hur han experimenterar med språket. Vet han inte vad nåt heter så använder han gärna färgen på det han vill ha eller prata om. Om han vill ha en till bit banan kan han säga ”mamma, två banan”. Han kan tjata hål i huvudet på en, men samtidigt är det så himla kul att följa utvecklingen. I sitt eget tempo absolut, men vi har ju inget annat att gå på. Framåt går det definitivt, och han förstår så mycket! En del saker är fortfarande lite för abstrakta, typ att han fyllde år, men han fattar att mormor åkt hem nu tror jag. Eller så upprepar han bara vad vi säger. Tror han förstår också att man åker tåg när man ska till mormor, när jag berättar att vi ju gjorde det. Sen tror jag lite att han har svårt att greppa själva konceptet med tåg/buss/färdmedel att man inte bara åker för att det är kul utan för att man ska åka någonstans. Men det kommer väl. I övrigt är han fortfarande trotsig och testar alla gränser, springer ifrån en så fort han får chansen och tappar tålamodet så fort det minsta inte går som han vill. Det ställer ju en del krav på en som förälder, lillebror är ju ingen utmaning alls i sammanhanget, men samtidigt så får man ju mer och mer tillbaka också. Har ju längtat i typ tre år att faktiskt kunna umgås med mitt barn, att typ titta på en gammal klassisk barnfilm och prata om det vi sett. Att jag kan förklara omvärlden för honom och få någon form av bekräftelse att han förstår vad jag babblar om. Mysiga utflykter som han kanske kan minnas och prata om efteråt, som inte slutar i att hans föräldrar är slutkörda då han konstant sprungit ifrån oss och fått 43578843 utbrott. Känns både nära och långt bort, och vi vet ju inte om lillebror kommer bli likadan… Bäst att ställa in sig på det och kanske bli positivt överraskad. Och vi kommer fortsätta försöka få till utflykter oavsett. En dag vänder det väl.

Lillebror har nu passerat 4 månaders ålder och var på BVC häromdagen. Han vägde in på 7,5 kilo och 65 cm så han växer på fint! Tänder var inte så nära annalkande som jag trott, så vi får vänta lite till där! Fortsatt mycket dregel och händer i munnen, men antalet blöjbyten är nere på det normala igen och innehållet är inte lika rinnande, syrligt eller knallgult längre! No more ryggbajs med konstanta klädbyten, hurra!

I övrigt är han fortfarande en liten solstråle som mest är nöjd och glad! Härom natten var han lite ledsen och kändes som orolig i kroppen och hade svårt att komma till ro. Det hela höll på i max 10 minuter innan han somnade och sov som vanligt, så det var ju verkligen ingenting, men kontrasten blir ju stor när han annars är så nöjd att man nästan reagerar så fort han gråter. En liten förkylning har vi lyckats dra på oss (storebror som fått hem från föris garanterat) men det är mest lite snorigt och inget som verkar påverka nämnvärt. Kanske det som påverkade sömnen, eller så var det kanske en del av utvecklingsfasen son vi annars inte märkt av (peppar, peppar) mer än halvvägs igenom det långa språnget. Fortsättning följer väl!

Storebror är som vanligt rätt intensiv och trotsig, men också rolig då han utvecklar språket hela tiden och visar en tydlig vilja (på gott och ont). Man börjar ju bli van vid detta, men står inte med ett facit på hand att det går över och att man gör/bemöter rätt så gör det nog lite mer utmanande utöver tålamodsprövande… Men den här tiden och fasen kommer ju också passera så småningom. Hoppas man!