Utvecklingsfas 4, och första tänderna?

Nu bör vi vara inne i fjärde utvecklingsfasen, Händelser. Det är en lång än, och vi ska ha hela 30 dagar kvar! Nu lär sig barnet att inte bara se enskilda moment eller enskilda övergångar, utan kan sätta ihop flera saker till en och samma händelse. Som ett exempel ges en studsande boll, som först rör sig uppåt för att stanna en stund innan den faller nedåt igen. Dessa sekvenser utgör en hel händelse, vilken upplevs på ett helt nytt sätt, vilket såklart kan vara rätt intensivt för bebisen. Vid det här språnget klarar bebisen att se lika långt som en vuxen, och kan justera handens rörelser tillräckligt bra för att greppa om föremål. Föremålen undersöks med fördel av munnen nu! Vidare så utvecklas även hörselupplevelsen på liknande vis, och nu kan även bebisen börja babbla med konsonanter och sätta ihop ljud till en ”berättelse”.

Det är som sagt ett långt och intensivt språng där det är mycket som händer. Än så länge har vi inte upplevt att lillebror gör nya saker eller pladdrar, så vi har troligen det värsta framför oss. Han är fortfarande glad och nöjd, och ligger gärna i vagnen och hänger med på utflykt utan protester. Det har varit lite fram och tillbaka med mat/aptit dock. För ett par dagar sedan åt han stora portioner och klämde även in en extra måltid den dagen vilket resulterade i ett rekord i mängd ersättning han druckit på en och samma dag. Dagen efter kompenserade han dock genom att dricka mycket mindre och inte äta upp hela flaskan en enda gång.

Sedan vet jag inte om det är jag som är helt tokig, men jag tror banne mig att det är tänder på g! Det är ju tidigt (tror att storebror var minst 10 månader när första kom?) men det finns en del som pekar åt det. Tandköttet i nederkäken är lite svullet och det syns två vita prickar där. Det känns också hårt på ett annat sätt än i resten av munnen. Lillebror dreglar något kopiöst, och har även kräkts upp väldigt genomskinligt utblandat med vanlig ”mjölk”. Igår och idag har han bajsat ofta och lite lösare (inte diarré direkt men mycket vätska liksom) och det har haft lite annan färg och lukt än vanligt, syrligare och mer åt det citrongula hållet än standard dijonsenap 😅 Han tuggar gärna på saker och har ju lite annorlunda aptit. Det är ju inte helt lätt att veta vad som bara är typiskt för åldern, del av utvecklingsfasen eller som har med tänder att göra. Men kanske. Får fortsätta hålla koll. Han är inte direkt mer gnällig än vanligt eller verkar besvärad, och sover lika mycket som han gjort den senaste tiden. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig, ifall mina misstankar besannas eller om jag är helt ute och cyklar…

Utvecklingsfas 1, första språnget

Jag har i tidigare inlägg nämnt det här med utvecklingsfaser/språng och hur lillebror reagerat. Men vad är då detta?

Alla barn går igenom 10 utvecklingssteg under sina första 18 månader där de utvecklas motoriskt och mentalt för att förstå sig själva och sin omvärld. Det kan vara mer eller mindre tydligt och det kan skiljas åt från bebis till bebis – och även mellan olika språng. Det kan vara väldigt omtumlande för det lilla barnet att lära sig nya saker, och att hela dess värld blir annorlunda helt plötsligt. De kan upplevas som ”kinkigare”, ha svårt att sova, och vara väldigt närhetssökande bland annat. Utvecklingen sker inte gradvis utan det händer mycket på samma gång, koncentrerat i ett språng framåt.

Det första språnget sker runt 5 veckors ålder (man räknar från beräknat datum, men det kan också diffa lite) och här utvecklas bebis upplevelser. De blir mer intresserade av världen omkring sig och kan nu se på längre avstånd än innan och uppmärksamma mer ljud. De har längre vakenperioder där de utforskar sin omgivning. Här brukar även första leendet såväl som de första tårarna komma.

Idag är lillebror 5 veckor och 3 dagar gammal, och bör snart ha gått igenom det första språnget. Det är ju ungefärliga tider och pågår lite olika länge än ”mallen” såklart. Minns från storebror att jag kände att han kanske var extra gnällig någon dag och då gick in och konstaterade att det var en fas pågående, men det var inget jag gick och ställde klockan efter. Vissa språng märkte vi knappt, andra var extremt tydliga!

Vi märker hur lillebror är mycket mer nyfiken på sin omvärld och kan ligga och se sig omkring och följa ljud. I den här åldern ska de inte kunna se skillnad på sina föräldrar eller andra ansikten, men det smälter ändå ens hjärta när han ger ögonkontakt med en och spricker upp i ett stort leende! ❤ Som bieffekter kan de gråta mer än vanligt, vara klängigare, sova dåligt, vilja bli sysselsatt och bli blygare än innan (antar att detta är generellt och inte bara för detta språng?). Detta är inget vi märkt av på lillebror, däremot det sista tecknet: vilja bli ammad/matad oftare. Det stämmer definitivt in! I drygt en vecka (eller kanske 5-6 dagar i alla fall) har han ätit betydligt oftare än innan. Det har blivit till största del ersättning kan jag erkänna, han har mest blivit arg och ledsen om jag ammar – ungefär som när jag försöker ge honom nappen när han är hungrig och det inte kommer något gott eller tillräckligt av det goda. Ett eller två små mellanmål eller mest mysstunder har vi fått till, men det har över lag blivit flaska. Innan räckte det med var fjärde timme, men nu är det snarare varannan timme. Någon gång har det bara gått en dryg timme sen sist innan han vill äta igen. Det är mindre mängder än när det bara blev var fjärde timme, så det blir nog ungefär lika stor mängd mat till syvende och sist. Att han äter 140 ml med fyra timmars mellanrum eller 70 ml med två timmar mellan gör ju inte så mycket, även om det blir lite svårare att komma iväg när man inte vet att han kommer ligga mätt och belåten de närmaste timmarna. Annars är han fortsatt nöjd och glad mellan matningatna, han har inte varit ledsen för mycket annat än att han är hungrig och blir glad efter att han fått mat. Sover gör han fortfarande gott, men är också vaken och tycker om att ligga i famnen på en och prata eller busa en stund. När han somnat i famnen på en kan det ibland bli så att han vaknar om man lägger ifrån honom en stund. Det var inget han gjorde innan, men jag tycker ändå inte att det är något man kan kräva av en så liten!

Vi får se hur länge det fortsätter, jag har antagit att det har med språnget att göra och inte är det nya normala med så täta måltider. Han får självklart äta så ofta som han vill oavsett, det är han som får styra. Visst hade det varit skönt om det gick längre tid mellan för att vi ska kunna komma iväg och hitta på saker – igår fick jag stanna hemma medan sambon och storebror gick ut och lekte i snön för att bebis blev helt hysteriskt hungrig precis när vi skulle gå ut även om det bara gått en timme sedan han åt – men är det så han vill ha det så rättar jag mig efter det. Nattetid går det faktiskt längre mellan måltiderna och han sover sött mellan dem. Inatt gick det 5,5 timme då han sov innan han vaknade för mat. Han somnade med flaskan fortfarande i munnen och sov i 3,5 timme innan det var dags för mat igen och han upprepade samma procedur. Storebror har även börjat sova lite längre på mornarna, halleluja! Istället för att ta morgon klockan 05 kan han sova till 07! Det blir ganska lagom att kliva upp och äta frukost och göra alla morgonbestyr utan att stressa, speciellt som storebror fortfarande ska krångla/bråka/trotsa en del när det ska bytas från pyjamas och när det ska tas på ytterkläder (det är samma visa sen när de ska av igen eller när vi ska byta till pyjamas igen så vet inte riktigt vart felet ligger) så om det slipper göras när vi ska iväg om fem minuter är det ju definitivt ett plus! Dessutom har lillebror en väldigt exakt klocka och ska alltid vakna till runt 08.30 då det är som mest att göra för att få iväg storebror till föris klockan nio. Det var samma tid även nu när vi var hemma allihopa så kan inte vara att han på något vis känner av stressen heller. Hmm. Men det går väl någorlunda, även om det onekligen är den mest kämpiga stunden på dagen!

Vilopuls och fertilitet

Jag lägger in min vilopuls (från min Fitbit) i FertilityFriend sedan förra cykeln, såhär såg den ut. Vilopuls är alltså gulorange, tempen mörkblå och mina LH-värden från appen Premom är ljusblå. Hade lite problem med synk mellan armbandet och appen så det fattas en bit där i början, men man ser hur vilopulsen höjs och håller sig hög i lutealfasen.

Varför gör den då detta?
En studie har hittat evidens på att vilopulsen höjs – i snitt med två slag i minuten – i början av det fertila fönstret. Med andra ord kan alltså en förhöjd vilopuls flagga för fertilitet redan innan positiva LH-test (12-24 timmar innan ägglossning) eller sedermera temphöjning (efter ägglossning har varit). På så vis kan man alltså förutspå de fem mest fertila dagarna innan ägglossningen redan i början på det fertila fönstret genom att följa sin vilopuls. Vilopulsen fortsätter sedan att stiga till sin högsta nivå ungefär i mitten av lutealfasen. (1)

Jag har en Fitbit-klocka/aktivitetsarmband som utöver pulsen räknar steg och håller koll på aktivitet, och jag kan även ha koll på hur mycket och bra jag sover. Finns säkert en massa funktioner som jag inte använder mig av, men den är dessutom en ganska snygg klocka. 😛 Men vilopulsen mäter den, och FertilityFriend har ju möjligheten att följa flera kurvor i samma (chart duo). Denna cykel märkte jag att pulsen även höjdes i samband med att jag var sjuk och hade feber, vilket såklart ställde till allting lite. Men i kurvan ovan kan man se att vilopulsen börjar sticka iväg strax innan jag börjar logga äggviteflytningar och är som högst runt ÄL+6/7 så det ser ju faktiskt ut att stämma rätt bra.

När jag först gjorde en snabb googling så kunde jag hitta att vilopuls och basaltemp följer varandra någorlunda och att pulsen höjs vid temphöjning (låter ju rimligt med tanke på feber plus att kroppen kanske får jobba lite hårdare för att bekämpa förkylningen) och blev lite förbryllad över att pulsen stack iväg långt innan tempen höjdes. Denna cykel har pulsen börjat öka igen, medan tempen istället sjunker – vilket skulle kunna indikera att jag kommit in i det fertila fönstret!

Fortsättning följer! 🙂

Munkpeppar

Här kommer som utlovat lite research på vad det egentligen är jag gått på den här gången.

Kyskhetsträd (Vitex agnus-castus) är en kransblommig växtart som beskrevs av Carl von Linné. Kallas även för munkpeppar och används bl.a. för behandling av brunstiga ston. Har även använts för att behandla premenstruella spänningar.

Wikipedia

Brunstiga ston? Vafalls? Så vidare många tillförlitliga källor på svenska hittar jag inte vid en snabb sökning, däremot finns det fler på engelska. Munkpeppar tycks påverka många hormoner som är inblandade i kvinnors menscykel, och det ska finnas god evidens för användning vid bröstsmärta, PMS, och svårare PMS som PMDD. Det finns inte tillräcklig evidens för att det skulle hjälpa kvinnor med oregelbunden mens att bli gravida, men det kan hjälpa dem som inte producerar tillräckligt med progesteron. (1)

Man tror att vitex minskar nivåerna av hormonet prolaktin (som stimulerar bröstens mjölkproduktion) som i sin tur kan bidra till att balansera övriga hormoner, inklusive östrogen och progesteron. (2) Höga nivåer av prolaktin är även vanligt vid lutealfasdefekt, en kort lutealfas. Studier har gjorts där vitex visat sig minska prolaktinnivåerna och i sin tur bidra till längre lutealfaser, och bättre hormonbalans. Vitex kan även bidra till mer regelbundna cykler. (3) Stress har visat sig kunna öka produktionen av prolaktin. (4)

Vitex sägs kunna stimulera produktionen av LH och FSH. LH är det hormon som man mäter på ägglossningstest och som säger till kroppen att ägglossa. FSH stimulerar folliklarna. Detta kan också vara på grund av den prolaktinhämmande effekten, eftersom prolaktin hämmar produktionen av LH och FSH. Till exempel så kan ju amning göra att ägglossning och mens uteblir. Höga halter FSH gör så att ägget mognar snabbare och att östrogenhalterna ökar, vilket i sin tur leder till en tidigare stegring av LH och att ägglossning sker tidigare. Därefter ökar halterna av progesteron vilket kan minska PMS-symtom och ge en mer balanserad cykel. (5)

Mest evidens finns det alltså för att minska PMS och dylikt, samt att höja progesteronnivåerna. Att ”balansera hormonerna” är ju något flummigt, men det tycks ju påverka hypofysen att dra ned produktionen av vissa hormoner för att fokusera på andra. Dessa andra hormoner är ju viktiga för att få igenom ägglossning och få en hälsosam cykel. Som med stress så kan ju kroppen behöva lite hjälp att prioritera fertilitetshormoner över annat, och kan det ge en skjuts på vägen så låter det ju inte helt fel! Det är ju absolut inget mirakelpiller dock, men kan det ge kroppen en välbehövlig push så är det ju värt att prova. Får se ifall det ger någon effekt.

CD 18

De här flytningarna kan ju verkligen sätta griller i huvudet på en, ena stunden känns de på ett vis, andra på ett helt annat. Just nu känner jag mig lite extra fuktig, men det är väldigt sparsamt med flytningar som är nånstans mellan krämiga och klistriga mer. Eller så är de krämiga men så pass sparsamma att de känns mer klistriga. Det känns ju som sagt inte så torrt, så tänkte att det kanske var högre vatteninnehåll… men då borde jag ju sett något i trosorna (där de lyser med sin frånvaro) eller fått nåt på pappret? Jag tror det är de senaste tre cyklerna som jag inte fått riktiga äggviteflytningar, annars är det ju så himla uppenbart att jag inte ens behöver kolla flytningarna resten av tiden. Det är bara fem stycken LH-test kvar i mina gömmor nu, så verkar få beställa hem nya. Om jag inte fått utslag idag eller imorgon så får jag beställa hem så det hinner komma. Sen kommer ju det konstanta dilemmat över hur många jag ska köpa. Tänk så beställer jag hem ett hundrapack och så får jag stegring på måndag och blir gravid sen så de inte behövs? Eller så är jag kaxig och beställer 7 stycken och så får jag ägglossning på cykeldag 50+ igen?

CD 19 (dvs imorgon) är det tidigaste jag fått en bekräftad ägglossning, nu var det dock i 2017 (och två cykler senare var den på CD 65) så det säger ju ingenting. Det är ju dock spännande att kunna gå tillbaka och titta, även om man inte riktigt kan minnas vad man gjorde rätt eller fel vid den tiden. Jag har funderat lite kring skillnaden nu och i oktober när första mensen efter förlossningen kom. I december gick jag från att vara föräldraledig till att börja jobba, men jag fick mens i januari efter 35 dagar (innan dess 36 dagar och 33 dagar). Det är sen det börjar bli mer kaosigt. Efter januari fick jag 50 dagar och inga tydliga tecken på ägglossning, sen 61 och nu senast 63. I mitten av januari flyttade vi, och hade bott några veckor hos mina svärföräldrar i väntan på det. Samtidigt jobbade jag och försökte varva det med att packa upp, skruva ihop möbler och hitta tid att kolla på och köpa nya saker. Vi har fortfarande nu ett halvår senare en del kvar att göra, men har fått en plan. Men det var ju stressigt där i början, det kändes som att allting körde på lite för snabbt och jag hade helst velat kliva av och få lite tid att bara tänka och andas emellanåt. Och lagom tills att vi började få lite koll på läget och det saktat ned lite, ja då kom coronan… Sedan i mars har jag ju i princip haft ett helt nytt jobb, och det har varit väldigt psykiskt påfrestande. Är ju kanske inte så lustigt då att kroppen inte riktigt vill fungera.

Stress påverkar fertiliteten i allra högsta grad. När vi upplever en stressig situation reagerar kroppen som den gjort i urminnes tider. Hjärnan sänder ut signaler att det är fara å färde, och all energi fokuseras på att hantera situationen. Sådant som matsmältning och fortplantning sätts på sparlåga. När ”faran” är över så slappnar vi av igen, och så länge kroppen har en möjlighet att göra det så behöver vi inte oroa oss (all stress är inte negativ), men vid långvarig stress eller många situationer med hög stress kan ha negativ inverkan. (1) Kroppen kan heller inte skilja på riktiga hot eller hot som bara är i vår hjärnan. Att oroa sig om att något dåligt kan hända kan trigga igång samma reaktion i hjärnan som att faktiskt uppleva det. (2)
Stress kan ha en negativ inverkan på kvinnors fertilitet och förmåga att bli gravida. (3) Stress kan även göra så att menscykeln blir oregelbunden. (4)

Jag är ju rätt skyldig till att gå och oroa mig om allt och ingenting, och har vid tillfällen stått med nästippen mot den beryktade väggen p.g.a. stressiga situationer på jobb och plugg. Även om jag är rätt duktig på att skjuta ifrån mig allt och bita ihop och köra på (tyvärr) så kan jag ju såklart inte lura kroppen. Tål ju att tänkas på. Just nu är jag däremot inne i en positiv period där jag verkligen tar mig tid för avslappning och återhämtning. Visst är det en del tankar och funderingar och efterkännanden över vad som pågår i kroppen, men jag försöker att inte grubbla för mycket (efter att jag skrivit av mig här). Men jag kan ju så klart bättra mig!

Rosenrot

Ibland känner man sig nästan som en parodi på sig själv… Jag har blivit den där supergalna som gravtestar jättetidigt – och nu har jag just beställt hem rosenrot. Jag har väl lite skrattat åt folk som tror stenhårt på olika tillskott och att det varit anledningen till att de blivit gravida efter att ha försökt länge pga lite mystiska fertilitetshöjande egenskaper. Meeeen det verkar ju som att många upplever att de fått en kortare och mer regelbunden menscykel av rosenrot.

Först hittar man mest diverse forumtrådar, men efter att ha suttit och grävt lite hittar jag även ”The Rhodiola Revolution” att det funnits viss effekt att återställa utebliven menstruation (ca 60% i en mindre studie). (1) Dock verkar det gälla främst för att ”skjuta upp” klimakteriet, och de nämner även år 2004 att mer forskning behövs för att säkerställa resultatet. Hittar även en nyare studie (2016) på rhodiola rosea för att pausa menopausen. (2) Nu känner jag att jag är ute på ganska tunn is med hur mycket jag förstår av vad jag läser, men att det föreslås kunna använda för att påverka östrogenreceptorerna i kroppen. Verkar användas för behandling av ägglossningsproblem och infertilitet såväl som benskörhet och andra åkommor i samband med klimakteriet, saxat från engelskspråkiga Wiki. (3) Så, visst kan det finnas mer bakom det hela än ”folk på internet säger”, men till syvene och sist så är det ett kosttillskott.

Jag känner dock att ”what the hell”, testa kan man ju alltid göra. Nu köpte jag nån lite billigare variant, kanske är som en billig piratkopia? Vad vet jag? Kanske borde köpt den där Arctic Root istället, som tydligen klassas som ett ”traditionellt växtbaserat läkemedel”. Jaja, gjort är gjort. Får väl börja och se om det ger någon som helst effekt, eller om jag blivit grundlurad? 🙂 

Vad jag vet är att jag är trött på att min menscykel kör sitt eget race. Jag vet att jag KAN ha en cykel på ca 30-35 dagar där jag supertydligt känner av min ägglossning och får en solklar temphöjning. Hänt både innan och efter barn, samt innan och efter p-piller. Sen första mensen efter förlossningen (i oktober) har mina cykler varit 36, 33, 35, 50, 61, samt 63 dagar långa. Känns som att det går åt fel håll! Jag har inte gjort några direkt större förändringar vad gäller kost, motion eller livsstil – men möjligtvis stress och ångest under våren… Det är tydligen en het potatis gällande evidensen för detta, men rosenroten utger sig i alla fall för att ge ”gynnsam effekt vid trötthet samt för att hantera fysisk ansträngning och känslomässig stress” så nån nytta kan det kanske göra. Har ju även sagts ha inverkan på sexlust och allt möjligt, så ja. 

 Återkommer med rapport.