Happy birthday…

Idag fyller jag 34. Jag hade ju önskat att vara ”färdig” och kunna stänga bebisfabriken innan nästa födelsedag. Det blir ju lite dystert att tänka att om allt hade gått som det skulle så hade jag haft en 6-månaders liten knodd om ett år. Nu vet jag ju inte alls. Får samma känsla med julen med, en tomhetskänsla av att veta att där skulle vara en till familjemedlem med oss nästa år, och nu är den bilden ytterst otydlig. Plus att jag skulle varit i andra trimestern nu och vi kunde gå ut med det officiellt denna jul. Det är ju lite tungt helt enkelt.

Jag vet ju rent logiskt att sånt här inte går att styra upp eller planera på något vis. Sen är det väl inte så att det poff på dagen man fyller 35 att det skulle påverka fertiliteten över en natt direkt. Jag är säkert redan mindre fertil nu än när jag blev gravid med sonen i så fall. Jag vet ju att det händer när det händer om det är meningen att det ska det, och jag har ändå en stark övertygelse att det kommer gå vägen. Sen att jag har idéer om när, var och hur det ska ske, hur långt vi önskar att det blir mellan syskonen… Det ligger ju egentligen inte i mina händer.

Rent cykelmässigt (eller hur man ska se på det) så har jag fått en konstig liten blödning som kommer och går då och då. Och att kalla det för blödning är kanske att ta i. Ibland är det ingenting, ibland kommer det som färskt blod (är i alla fall röd färg) när jag torkar mig, men är väldigt utspätt. Ibland är det lite rosa flytningar, sen ingenting. Knappt att jag behöver trosskydd. Går liksom och småskvätter lite. Min blödning efter cytotecen var ju först som en mens, sen blev det bruna flytningar som sen var borta i ett par dagar innan detta satte igång. Det känns som något annat av en annan karaktär. Misstänker att det är en mellanblödning och att kroppen är i lite obalans fortfarande. Har tagit mig sovmorgon idag, men tänkte kanske ta ett nytt gravtest idag eller imorgon för att se hur det står till.

På tal om sovmorgon så känns det som en mycket tacksam födelsedagspresent att få ligga kvar i sängen fortfarande, snart halv 10! Det är fortfarande oklart om vi kommer få något ledigt i jul, och det kan bli aktuellt att stärka upp på sjukhuset istället för min vanliga mottagning. Det märks rätt tydligt hur mina kollegor med mig inte mår helt bra i det hela. Det är stressande att inte veta eller kunna planera (känns detta bekant?) och corona ligger som en blöt filt över allt. Var hemma och vabbade i början av veckan, och kände en så tydlig kontrast så fort jag satte min fot på jobbet. En våg av obehag som sköljde över mig, väldigt tydligt. Kan ju bara säga det om och om igen att jag hoppas att det blir bättre.

Just nu är jag lite mer orolig över att bli gravid igen under rådande omständigheter. Känslan av att det är en pusselbit som fattas och något som kommer göra mig hel igen finns också där och sliter åt ett annat håll. Jag vill inget annat än att bli gravid, jag längtar så! Jag hann märka av pandemin sist genom att jag fick vara själv på ultraljuden och när det konstaterades att det inte fanns några hjärtljud och att det inte gick åt rätt håll så var jag ensam. Det kommer säkert vara så ett bra tag till. Samtidigt måste man ju kunna föreställa sig en ljusning. Om minst nio månader är läget annorlunda. Kanske är alla vaccinerade och sjukvården under mindre press. Det såg ju helt okej ut i somras och besöksförbud kunde ju hävas. Corona kommer inte försvinna på länge, men förhoppningsvis kommer den inte ha samhället i detta järngrepp länge till. Jag får kanske vara lite självisk ibland också. Jag vet ju inte hur lång tid det dröjer heller. Och först och främst får jag vänta in att mensen kommer.

CD 25

Ny månad, nya tag? Jag har haft en sådan underbar dag idag! Började med att jag fick sovmorgon medan sambon gick upp med sonen, sen tog de båda en tupplur när det var dags för sonens sovstund. Slutade med att jag hade nästan två timmar för mig själv medan pojkarna i mitt liv slumrade sött. Själv satte jag på robotdammsugaren och satte mig på balkongen och bara njöt av det fina vädret som vi inte varit allt för välsignade med denna sommar. I vanliga fall är jag dels inte särskilt förtjust i värme, dels brukar jag bli så rastlös av att bara sitta. Brukar inte klara av att sola ens om jag har en bra bok med mig, ger upp efter några sidor vanligtvis. Idag hade jag ingen bok, men jag kunde sitta där och bara vara! Inte göra någonting. Låta tankarna komma och gå. För första gången på hur länge som helst så hade jag inget ”måste” som hängde över mig när jag satt där. Inga tankar från jobb, något som man inte hann med på fredagen som man måste komma ihåg till måndagen igen. Blankt. Skulle sonen vakna så hade han ju sambon i samma rum, så jag behövde inte ens rusa iväg och plocka upp honom.

Vi tog även en liten sväng på stan sedan, och jag kände att jag bara kunde strosa och titta i skyltfönster, på människor, på byggnader… Vara närvarande. Äta en glass i solen. Inte skynda runt för att jag hade något ärende. Vi passade även på att sätta oss på en uteservering och äta, minns inte sist vi åt ute ens! Allt som allt har det verkligen känts som semester. Avkopplande och energigivande på samma gång.
Jag tror att jag lyckats bränna mig lite lätt i solen, men det hör väl också semester till? 🙂 Tänker att jag i alla fall fått min beskärda del d-vitamin för att boosta igång kroppen för ett tag framöver.

Hur mår kroppen då? Jag vet fortfarande inte riktigt. Äggviteaktiga flytningar, men rätt sparsamt idag. Tempen studsar lite upp och ned efter att ha legat stadigt tidigare i cykeln. Ena dagen högt, andra dagen superlågt, tredje dagen något mittemellan som inte riktigt signalerar någonting. I förmiddags fick jag mitt starkaste LH-test hittills i denna cykel (fortfarande totalt negativt dock), sen i eftermiddags var det supersvagt. Hade visserligen druckit en del under dagen, med tanke på att det var svinvarmt och jag var ute i solen större delen av de varmaste timmarna. Så det kanske spelade roll det med. Jag lägger dock inte jättestort värde i det, inte idag i alla fall. Kroppen gör som den gör, jag orkar inte med att analysera mera. Hoppas att jag får lite mer konkreta tecken när det väl är dags (ett lite starkare LH-test hade inte varit dumt!) så jag känner att jag är med på banan utan att behöva analysera sönder smådetaljer. FertilityFriend appen tycker fortfarande att jag redan haft ägglossning, även om den inte är fullt lika säker längre när jag la in alla negativa LH-test i ekvationen. Men den är inte övertygad nog att den tagit bort den helt heller. Jag tänker i alla fall fortsätta försöka ta det lugnt och strosa framåt, lita på att kroppen klarar att göra det den ska även om den kanske behöver lite stöttning på vägen. Jag tror på den i alla fall!

Hej!

Välkommen till Projekt Syskon.

Jag som bloggar här kommer att göra det anonymt. I skrivande stund är jag 33 år och 224 dagar gammal och är ungefär en månad in i projektet att skaffa ett syskon till sonen född i april 2019. Jag har tidigare bloggat om den graviditeten och resan dit, och början av detta projekt på eggo.blogg.se.

Tanken med Projekt Syskon är dels en slags dagbok om symptom, tankar och känslor, och dels ett forum för nörderier om fertilitet. Troligtvis varvat huller om buller i en salig blandning. Jag tycker att det är nyttigt att kunna samla mina tankar och även kunna gå tillbaka och jämföra, och delar gärna med mig av mina erfarenheter. Babyverkstaden innefattar en hel del dötid och en fasligt massa väntande (i mitt fall har jag även en lång och oregelbunden cykel att ta hänsyn till, vilket innefattar ännu mer väntande som jag inte ens vet när det kommer sluta) och det har varit nyttigt för mig att formulera allting i ord, och även att distrahera mig genom att grotta ned mig i fakta eller dylikt.

CD 11 Fertilitetsmedvetenhet

Jag följer inte direkt någon speciell ”skola” när det kommer till att ha koll på min fertilitet (fertilitetsmedvetenhet, fertility awareness, fertilitetsförståelse, familjeplanering, you name it). Den kunskap jag har grundar jag i en stor nyfikenhet, men kommer väl egentligen mest av att jag googlat som en tok. Inte helt oventenskapligt för den sakens skull, men jag kan inte påstå att jag är någon expert. 

Med tanke på att min kropp är lite oförutsägbar så har jag kanske fått fördjupa mig lite extra. Först och främst så mäter jag min temperatur varje morgon (eller, morgon och morgon är det egentligen inte numera). Det är inte så att jag sover helt kasst egentligen, men väcks ändå ett par gånger under natten och vet aldrig riktigt när sonen kommer bestämma sig för att det är dags att ta morgon. I morse var det 04.50 exempelvis. Då hade jag vaknat till 03 av att han bökade runt en del men fortsatte att sova, och jag hade ändå sovit sen typ 23 då. Så jag tog tempen då, och tur var ju det. Innan barn ställde jag klockan även på helgerna för att mäta vid exakt samma tid och hade oftast sovit ganska sammanhängande innan dess, nu får jag som flest timmar när jag vaknar framåt småtimmarna och sedan blir det några uppvak och störningsmoment fram tills morgonen. Så man får ju anpassa sig. Tycker ändå att tempen varit relativt jämn denna cykel, so far. Hoppas kunna få en bra tempökning sen så småningom.

Denna cykel har jag varit lite otålig och testar redan med ägglossningstester pga har ingen aning om ifall jag kommer reagera på rosenrot eller ej. Som allra tidigast sedan 2015 har jag haft ägglossning på CD 19. Jag kollade aldrig med temp eller nåt, men de första cyklerna när mensen kom tillbaka nu efter förlossningen låg den runt dag 20-25. Senaste två cyklerna har den kommit först CD 53, och den har även kommit senare än så några gånger, och när som helst däremellan. Nu har jag köpt ett storpack med ägglossningsstickor, men det blir ju lite slöseri att hålla på att testa under hela den perioden. Jag brukar i alla fall få tydliga utslag på stickorna och kan sedan bekräfta med temphöjning att jag fått ägglossning.

För att ha lite bättre koll när jag ska testa (i vanliga fall då…) så brukar jag försöka tolka kroppen. Det kan vara mer eller mindre tydligt, lite från cykel till cykel. Jag brukar känna att det spänner/ömmar i brösten, som kan hålla i sig mellan ägglossning och mens eller så är det mest kring ägglossningen. Har väl någon gång fått lite molvärk, men brukar inte vara så mycket att känna efter som det är att tolka andra signaler. Främst är det flytningar jag märker av i form av ”äggviteflytningar” som kan vara väldigt tydligt. Detta har jag också märkt varierar lite från cykel till cykel, ibland är det svårare att tolka. Förra cykeln fick jag positivt LH-test, men tyckte inte att det var övertydligt med flytningarna (fick ju också temphöjning och mens så får utgå från att det var ägglossning). Har ju inte tempat eller ÄL-testat förrän förra cykeln, men jag var ganska säker på precis när jag skulle få tillbaka min mens pga känningar. Sen märkte jag äggviteflytningar och att mensen kom typ två veckor senare så då var det inte så mycket mer jag behövde ha koll på. Hann ju börja tänka att syskonverkstaden kanske skulle kunna bli lite mer spontan, men så började mensen komma mer sällan och utan lika tydliga känningar. Jag väntar med spänning på ifall rosenroten kommer påverka, gärna att jag kan gå tillbaka till hur det var först. Än så länge har jag fått mer flytningar än jag brukar ha, lite krämiga och vita eller ljusgula. Hade lite mer ”slemmigt” igår också men var inte genomskinligt och idag är det inget. Jag dokumenterar detta mest för att komma ihåg, för nästa gång man sitter och undrar hur det egentligen brukar vara!

Jag har nämnt i tidigare inlägg att jag sporadiskt kollar tappen också, men det tycker jag är svårast. Den ska flytta sig högre eller lägre under cykelns gång, bli hårdare eller mjukare och också öppna och stänga sig. Låter ju prima, men jag tycker att det är sjukt svårt att känna skillnad. Jag fick ta ett vävnadsprov på livmoderhalsen för några år sedan så tycker att jag mest känner det och är väl inte van nog för att märka skillnad i position eller hårdhet även när jag försökt kolla varje dag. Så ja, det är lite sporadiskt. Tycker att jag brukar få ganska bra koll på de andra sakerna, om det nu ger tydliga signaler. Tempen och LH-test tycker jag i alla fall ger tydliga besked, resten använder jag mest för att kanske kunna tajma in sex bättre plus använda stickorna lite mer koncentrerat. Men nu får vi ju se hur det blir den här gången, väntar fortfarande med spänning.

Lingonvecka

Man känner sig ju lite lastgammal när man tänker på att det var nästan 20 år sedan jag fick min första mens…! Jag minns att den var rätt kaosig redan från början. Det är väl inget ovanligt när man precis fått mens såklart, men jag minns att den var väldigt oförutsägbar. Det kunde vara väldigt sparsamt i tre dagar, eller väldigt rikligt i tre veckor. Det kunde vara några veckor mellan tillfällena, eller några månader. Vet inte hur det är nu för tiden, men då (på stenåldern?) fick man som tonåring ”reklam” med olika mensskydd bland annat, och en liten kalender som man kunde kryssa i när man hade mens. Innan appar på den tiden inte! Kommer ihåg att det var ett enda virrvarr, men tänkte att det skulle rätta till sig.

Jag harvade på i flera år… Det blev bättre avseende att den varade ungefär lika länge och att jag hade snarlikt flöde varje gång. Men den kom och gick annars som den behagade. Jag är en person som inte riktigt vill vara till besvär, och när jag var yngre var jag fruktansvärt blyg. Jag tror inte ens att det slog mig att jag skulle höra av mig till någon och prata om min mens. ”Det kanske ordnar till sig.”
Jag hade nog hunnit lämna tonåren nyligen när jag utan förvarning fick mens på julafton under pågående släktmiddag. Hemma fanns det inga mensskydd, och alla affärer var stängda för helgen. Kommer inte ihåg om det var någon närbutik eller Pressbyrån, men det fanns bindor bakom disk som man fick säga till om och jag tror nästan att jag fick mamma att fråga åt mig för jag ville helst av allt att jorden skulle svälja mig hel. 

Efter den incidenten så bestämde jag mig för att jag inte ville leva i ovissheten längre, och bokade mig en tid till barnmorskemottagningen (de hade fått onlinebokning så jag slapp ringa, är jag ganska säker). De verkade inte riktigt förstå mig, frågade i alla fall inte mer ingående om min mens när jag beskrev att den var väldigt oregelbunden, utan skrev ut p-piller till mig. Jag tyckte kanske att det var lite läskigt med att stoppa i mig hormoner, men mest av allt hade jag nog bara tyckt att det var läskigt att ringa och boka en tid för att ha det som preventivmedel, så jag pushade inte mer. Nämnde nog vid första förnyelserna av recept att det var skönt att veta exakt när mensen skulle komma, men sedan tog jag mest snällt blodtryck och gick. 

Harvade på med detta även i flera år, och det funkade bra. Sen var det nog mest på impuls som jag bestämde mig att sluta med p-piller. Upplevde att jag hade lite nedsatt lust av piller, men märkte inte jättestor skillnad av att sluta så vet inte om det var av någon annan anledning. Hur som helst så hade de ett studenterbjudande för en årsprenumeration av NaturalCycles som jag hade sneglat lite på innan, så jag bytte tvärt! 


Min mens kom fortfarande lite när den behagade, men jag kunde se ett tydligt mönster med temphöjning och för första gången visste jag när min egna mens (inte pillerblödning) skulle komma. På vägen har jag även lärt mig otroligt mycket om min egen kropp, sådant som jag verkligen tycker att man borde lära sig under sexualkunskapen i skolan!