Bebisbubblan

Jag vill inte jinxa något nu, men jag mår SÅ bra! Efter fyra nätter på BB fick vi äntligen komma hem igår. Lillebrors blodsocker var lite lågt, sedan hade han även gått ned lite för mycket i vikt. Det visade sig att tungbandet var kort, så det har väl varit lite kämpigt med amningen. Dock funkar det någorlunda bara vi tar det lugnt och hittar vårt vis än så länge, har fått mer mjölk redan än vad jag någonsin fick med storebror känns det som, och vi har fått en mycket bättre start. Nu tillmatar vi med ersättning var tredje timme tills tungbandet åtgärdats/vi kan följas upp på BVC med vikten, men det känns ändå helt okej. Lillebror mår bra och känns nöjd, och jag befinner mig fortfarande i en härlig och harmonisk bubbla. Läste någonstans om motsatsen till baby blues som då skulle vara ”baby pinks” och jag skulle faktiskt kunna skriva under på det. Tar det med ro och njuter för fullt, till skillnad från sist när allting var nytt och jättestort så håller jag mig lugn och positiv, försöker inte stressa upp mig. Lillebror är dessutom en rätt chill bebis än så länge, oftast nöjd. Han kan ligga själv en stund och bara vara, till skillnad från storebror som skulle vara nära, nära, nära konstant och vi fick typ äta i skift för att han alltid behövde vara i någons famn. På tal om storebror så har han varit förvånansvärt fin mot lillebror. Väldigt mjuk och kärleksfull, nyfiken och intresserad. När vi sa att lillebror sover och vill vara i fred gick han och hämtade sitt täcke och la försiktigt det över lillen. Älskade unge!! 🥰 I natt blev han dock lite avundsjuk och ville ligga mellan oss i sängen, men där låg ju lillebror i sitt babynest så det gick ju inte. Har beställt hem ett bedside crib nu så vi kan få plats med alla på ett sätt som känns bra för alla.

Rent kroppsligt mår jag hur fint som helst! Lite öm i underlivet men inte alls som jag minns det från förra gången! Sen gick det ju rätt snabbt och jag tror inte att jag syddes lika mycket (det var inga större bristningar sist, men de sydde rätt länge ändå). Jag känner mig även väldigt rörlig. Jag var så jäkla taggad över att kunna gå en vanlig promenad i normalt tempo, att kunna stå rätt upp och ned utan att bli trött i bäckenet, och kunna röra mig normalt! Kan hända att jag överdrev pyttelite för även om jag inte kände något alls igår så gör det sig påmint idag, men fortfarande hanterbart. Häftigt ändå! Hade mycket (normalt troligtvis?) avslag de första dygnen men nu är det som en lättare mens redan och är rosa/brunt. Minns att jag svassade runt hur länge som helst med kasslertrosor och förlossningsbindorna som praktiskt taget är som en blöja, idag kände jag redan att jag hellre ville ha mina egna trosor på mig. Har också mycket energi och känner att jag vill hitta på saker. Har diskat och tvättat och fejat, medan lillebror nöjt slumrat. Har till och med kunnat dricka varmt kaffe! Kanske är det lugnet före stormen, kanske har jag som sagt totalt jinxat det nu, men herregud så härligt vi har det! Kanske till och med att jag kan ta tag i de där ambitionerna jag hade att julbaka lite innan första advent, något som jag trodde var helt orimligt när jag i förra veckan föreställde mig det… 🙂

39+6

På själva BF kom så lillebror till världen med buller och bång!

Det började med småvärkar runt 00.30, sen fick jag en hel del vattniga flytningar i samband med detta. Det var en del kö i telefonen till förlossningen men vi fick komma in för en kontroll. Jag var ca 4 cm öppen med nästan utplånad tapp och det kunde konstateras att vattnet hade gått och sipprade i omgångar. Jag hade ju föreställt mig ett rejält splash som på film, men var inte så dramatiskt tydligen. I och med att vattnet gått ville de i alla fall ha kvar mig, men bedömde inte att jag var i aktiv förlossning än. De erbjöd en sovdos men den kände jag inte direkt av då värkarna blev mer intensiva, smärtsammare och kom tätare. Hade dock bara öppnat mig till 5 cm på drygt två timmar och jag kände mig lite lagom besviken. Började med lustgas då, vilket fungerade bättre än under förra förlossningen! Tror att jag hade fel teknik sist. Det tog ju inte bort smärtan, men det blev lättare att hantera, vilket då är syftet 🙂 De ville även ha upp mig i ett gåbord. Hann ta ett par värkar där med lustgasen och det började bli på gränsen till ohanterbart och jag övervägde att be om epidural. Då kom en JÄTTEVÄRK som höll på jättelänge och plötsligt kände jag hur det tryckte på. Här blev det rätt läskigt, vi ringde på klockan och de kunde konstatera att nu var det barn på gång! Kände helt annan krystimpuls denna gång och kunde verkligen följa kroppen, även om det ibland var kortare än den faktiska värken. Relativt smidigt gick det och utöver den läskiga megavärken så var det betydligt mer hanterbart än sist. Ingen utomkroppslig upplevelse! Helt fantastiskt!

Behövde två stygn, grad 1 men inte särskilt allvarligt. Känns ju som en babianröv där nere och jag är fortfarande lite orörlig, annars känner jag mig faktiskt oförskämt fräsch! Bebis mår bra, även om det visade sig att han har sex fingrar på varje hand!! Blodsockret har legat exemplariskt (back on track!) och det behövs ingen tillmatning eller fler kontroller! 😍 Jag ska mäta ett fastesocker imorgon sen är det nog inga fler kontroller på mig heller. Sambon har åkt hem till storebror så det är bara jag och Bisse som myser på BB. Känns bara mysigt just nu. Harmoniskt och fint. En toppenupplevelse att runda av en revanschgraviditet!