6+5

Usch, paniken… Igår förmiddag när jag var på toaletten tyckte jag att jag såg lite bruna flytningar (var lite hård i magen och hade fått ta i lite, för att overshare lite…). Sprang på toa sen ungefär varje tillfälle jag fick men såg inga fler färgade flytningar. Förrän på kvällen när jag skulle lägga mig, då fick jag en tydlig slemmig brun flytning med en liten blodstrimma i. Nu på morgonen var det en lätt brun flytning som försvann nästa gång jag var på toa, sen nästa besök var det lite brunrött. Usch, alla känslor som väcks till liv… :/

Jag mår fortfarande rätt halvdant och har ont i brösten, men börjar ju noja ifall det kanske avtagit lite? Jag orkar ju komma ur soffan, är det ett dåligt tecken?? Har jag inte lite molvärk?

Såhär började det ungefär i samma tid i höstas. Bruna flytningar som kom och gick. Nu vet jag ju egentligen inte att de hade med MAt att göra, för det gick att se lite inklämt blod i livmodern som sakta sipprade ut lite. Jag hade ju spottings innan och lite efter jag plussade, kanske blev det mer kvar? Läkaren lät övertalad sist om att det inte hade med missfallet att göra, det var nog bara ett sammanträffande. Men det är ju det sista man vill se i trosorna eller på toapappret hur som helst.

Jag har VUL om mindre än en vecka, och med tanke på att det är påsk nu så är det säkert inte lätt att få tid innan dess, vet inte om de skulle skratta ut mig på gynakuten – hur som helst orkar jag inte sitta där i flera timmar. Det är säkert inget. Men hjärnan har redan satt igång.

Jag som redan fått planera sommarsemester på jobbet efter att jag troligtvis får arbetsförbud från vecka 20. Den här gången har jag utan att mena det börjat föreställa mig ett barn och inte bara fokuserat på graviditeten. Jag har ju mått dåligt och känt mig mycket mer gravid.

Jag vill inte komma till VUL och mötas av en avstannad graviditet eller tom hinnsäck igen. Jag orkar inte gå igenom detta en gång till! Försöker att inte gå händelserna i förväg, men det är ju lagom lätt… Borde tänka att jag är gravid tills något annat är bevisat (innocent until proven guilty typ) och bara ta en dag i taget… Njuta av påsken. Krama min son. Men det känns tungt nu. Så skört. Det lugn jag hade hittat ät borta, nu är det bara nattsvart.

6+3

Illamåendet som nästan hade tagit en paus har nu kommit smygande tillbaka igen. I söndags (6+1) var jag fruktansvärt trött, så pass att jag knappt kom ur soffan på hela dagen även om jag sovit 10 timmar! Jag är fortfarande trött, men inte så externt energilös i alla fall. Brösten är konstant ömma, en slags svidande, nästan brännande känsla i bröstvårtorna. Jag har även varit lite förstoppad och blir andfådd av minsta lilla. Glammigt värre! Känner mig fortfarande väldigt gravid, med andra ord. Symptomen försvinner aldrig helt utan varierar mest i ”styrka” över tid. Känns mer bekant. Nu ska jag ta mig igenom resten av dagen och imorgon också, sen har jag lite påskledigt! Sen vips är det bara 1,5 arbetsdag kvar till VUL. Jag skrev ju sist att jag försökte se positivt på det och inte bli nervös, men börjar ju såklart känna mig lite orolig. Tänk om det inte finns några hjärtslag den här gången heller? Tänk om kroppen grundlurat mig? Även om jag har känslan att det känns mer som det ska göra nu så är det ju inget som garanterar något. Det är en väldigt känslig period just nu och vad som helst kan hända. Jag kan bara hålla tummarna och vänta…

6+0

Idag går jag in i vecka sju, och i morse fick jag min ”färgstjälare”. Tog alltså ett nytt gravtest (har hållit mig en hel vecka i alla fall!) och det blev ett starkt streck så fort urinen passerade förbi och strecket höll sig starkare än kontrollstrecket. I höstas sa jag att det ju ändå var positivt även om strecken var lika starka, men jag kände ju en obekväm känsla över det. Kanske bara ett sammanträffande absolut, men detta kändes väldigt bra.

Veckan som gått har ändå varit lite tuff, får jag väl säga. Min kollega blev sjuk så helt plötsligt hade jag en hel del att stå i och styra upp utan att hinna förbereda mig. Inte direkt vad man önskar när man är dödstrött och känner sig smått bakis större delen av dagen och helst skulle vilja bädda ner sig. Men jag fixade det, utan att det märktes allt för mycket hoppas jag. Det är dumt att det ska vara så hysh-hysh såhär i början, för det är ju oftast nu man mår som sämst (ja, vad gäller trötthet och illamående i alla fall). Nu har jag i alla fall bara tre arbetsdagar kvar tills påsk, även om jag bara tagit en semesterdag så är det ju ändå ledigt. Sen är det snart dags för VUL som jag bestämt mig för att inte känna mig nervös inför.

Men jag är som sagt väldigt tacksam. Även om det inte finns några garantier så känns det mer ”riktigt” nu och jag har som sagt hittat ett lugn. Status än så länge idag är de superömma brösten, det har verkligen varit extremt nu nästan hela tiden.

5+5

Idag mår jag ILLA! Minns ju inte riktigt hur det var med sonen, man förtränger ju, men känner mig lite lagom bakis och den där ”jag kommer kräkas!”-känslan, även om jag aldrig faktiskt kräks. Men det är ju nästan värre att gå och må illa och vänta på nåt som kan hända, men man får aldrig slappna av eller må bättre eftersom man aldrig kräks. Därmed sagt är det ju inte så mysigt att kräkas heller…

Somnade typ vid 8-tiden igår igen, inatt sov jag däremot som en stock och har än så länge nästan lite energi! Men brösten är ömma, jag fryser och är extra kissnödig. Denna vecka har jag verkligen känt mig gravid, vilket är så skönt ändå! Ingen oro här inte, rejält ska det va! Haha… Det tog mig nästan två veckor, men jag tycks ha hittat ett lugn nu. Inte glädjesprudlande hurrarop eller mörkaste depp/ångest utan bara lite lagom mittemellan. Jag vet att ingenting är säkert, och jag vill inte ta ut något i förskott, men det känns okej. Jag håller mig flytande, om än lite illamående och ömt så!

5+4

Idag var det exakt två veckor sedan jag plussade, och två veckor kvar till VUL. Känns som att det var betydligt längre sen faktiskt 🙂

Har fortfarande mitt illamående som kommer och går, oftast är det rätt hanterbart. Idag är det som att mina bröst vill ta kol på mig, de gör fruktansvärt ont! Och så är jag trött. Sov som en kratta inatt och drömde en massa drömmar, så kände mig inte direkt utvilad trots att jag gick och la mig vid åttatiden. Men jag är tacksam. Så innerligt tacksam. Heja kroppen! Har lite dötid på jobbet nu så jag smygbloggar för att hålla mig sysselsatt, svårt att hålla mig vaken om jag bara ska sitta och försöka läsa eller så, då flyter texten mest ihop. Pålitligt värre… 🙂

5+2

Lilla hjärtat, tickar du på där inne snart? 💝

Jag är väldigt uppsvälld, känner av ligamenten i vissa vinklar och tycker även att jag känner lite foglossningsliknande ilningar om jag ligger konstigt eller som i morse när jag la tyngden på ena benet. Det sitter mer inåt, mot blygdbenet, än ute vis höfterna som det var med sonen. Men jag tror att det är fogarna jag känner. På gott och ont?

Jag är livrädd och vill bara spola fram tiden, samtidigt som jag skäms över att jag inte kan njuta av nuet. Men dessa första veckor är bara skit! 2,5 vecka till VUL nu, det är ju ändå ganska snart får jag försöka intala mig.

När jag fick mitt MA så var jag väldigt fokuserad på att vara gravid. Räknade milstolpar på graviditeten, funderade på hur jag skulle avslöja det, gissade till när ett RUL kanske skulle vara. Tänkte mycket på en mage som skulle växa. Väldigt fokus på att vara gravid. Hade ju mitt BF som en milstolpe, men var inte så mycket fokus på efter det. Denna gång tänker jag lite mer praktiskt på den faktiska, hm, produkten. Hur det ska bli att vara tvåbarnsmamma. Vad behöver vi fixa? Min stora fast ändå så lilla pojke har en egen säng i eget rum, men sover fortfarande i spjälsängen inne hos oss. Vi har ett skötbord som även funkar som garderob där vi har alla hans kläder, hur ska vi lösa det med två stycken? Vi använder sällan vagn då vi mest rör oss i närområdet och sonen är bra på att gå, vi hade tänkt skaffa en nätt sulky att använda vid längre utflykter framöver. Ska man ändå tänka syskonvagn? Eller kanske räcker det med ståplatta? Vi har en Stokke-liknande matstol med möjlighet att sätta dit en babysitter, sonen hade kanske kunnat sitta i nåt annat när det är dags? Eller ska vi ha två stora och klumpiga stolar vid bordet?

Kanske är det ett bra tecken att tankarna går såhär, eller så är det bra att lägga upp det för en större sorg. Men jag måste försöka se det positivt. Ett litet hjärta som tickar. Vi håller tummar och tår!

5+1

Snart börjar, om det får chansen, det lilla hjärtat att ticka. 22-23 dagar gammal, dvs idag eller imorgon. Mitt i all oro och allt negativa känner jag redan en stark kärlek till det lilla där inne. Det känns ändå annorlunda mot sist, tror jag. Den där känslan att något inte stämde. Men kanske kom den först senare? Även om den allmänna rädslan och även sorgen är konstant närvarande, så känner jag mig ändå tryggare nu. Emellanåt. Jag har varit med om ett MA, men inte ett ”vanligt” missfall, och är ju mitt i den mest kritiska fasen just nu. Visst kollar jag trosorna varje gång jag går på toa, och drar en lättnadens suck varje gång det inte är blod, rosa eller brunt. Bara vanlig färg just nu. En liten strimma hopp, som sen drunknar snabbt i ledsna tankar igen. Det måste gå nu, snälla!

Idag känner jag mig väldigt svullen. Min annars så sladdriga mage är rätt spänd och ser enorm ut. Känns så dumt att se så pass gravid ut i spegeln när allt är så ovisst. Ett stort kosmiskt skämt. Men jag kommer att komma dit – så småningom.

5+0

Går in i ny vecka idag. 21 dagar sedan ägglossning och 3+ på testet! 🎉🤗 För första gången denna graviditet var det faktiskt en helt positiv känsla. Jag ska försöka hålla mig att testa till nästa vecka, bara för att kunna försäkra mig om att det fortfarande är positivt. Ska inte jämföra styrka eller undra ifall det stegrar nog. Jag kan inte göra något åt det, jag har ett VUL inbokat om mindre än tre veckor och det känns tryggt. Just nu i alla fall. Vet ju att jag har lätt att pendla en del i humöret och oroa mig. Men försöker vara neutralt hoppfull.

I symptomväg har jag märkt att jag blir lite mer andfådd. Måste kissa oftare än vanligt, även om det är svårt att få i sig vatten när jag går omkring med munskydd hela dagarna på jobbet och egentligen borde behöva gå på toa rätt sällan. Ont i brösten, lite lättare tryck/molande i magen då och då. Lite trött, men inte den där extremtröttheten (än?). Vissa saker har smakat lite annorlunda, extra mycket liksom, och jag har mått lite lite illa några gånger. Ja, och lite extra emotionell också. Så tillräckligt för att jag ska bli påmind om att det är något utöver vanlig vardag. Nu håller jag bara tummarna att det fortsätter framåt och bra, och att tiden går snabbt 💖

ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

ÄL+14 / 4+0

Om jag hade haft en lutealfas på fjorton dagar hade det varit BIM idag, och strecket från i morse är ju starkt och bra. Jämför jag med förra grav är det en tydlig skillnad, såhär tidigt behövde man fortfarande nästan kisa för att se strecket. Det var något som låg och gnagde inom mig, även när strecken blev starkare senare. Jag fick 3+ men aldrig sådär starka att de blev starkare än kontrollstrecket eller sådär ”stal färgen.” Jag skakade bort dem känslorna och kände mig positiv, fram tills att jag tyckte att jag inte hade symptom nog. Inget av det här hade nog behövt betyda att något var fel, men jag kände ändå en oro. Nu är jag ju livrädd för att jag vet vad som kan hända, men det känns faktiskt bättre denna gång, trots lite spottings/färgade flytningar innan plusset.

Jag har nästan konstant känningar i magen. Molvärk, tyngdkänsla, växtvärk, ömt. Man märker att magen är där och att det är något som händer liksom. Kan känna lite i ligamenten om jag lyfter eller reser mig, och har tyvärr även haft lite lätt ont i höften och fram mot blygdbenet. Brösten ömmar till och från, och är lite mörkare än vanligt. Har även känt lite lätt illamående/åksjuka vid några tillfällen. Det är fortfarande väldigt tidigt, men utöver en oro så börjar det kännas lite mer på riktigt nu.

Vågar mig på att skriva graviditetsveckor nu, lite försiktigt. BF blir i november om det går vägen. Jag tar en dag i taget, men så långt kan jag i alla fall unna mig att föreställa mig. Ett steg i taget.