5+2

Lilla hjärtat, tickar du på där inne snart? 💝

Jag är väldigt uppsvälld, känner av ligamenten i vissa vinklar och tycker även att jag känner lite foglossningsliknande ilningar om jag ligger konstigt eller som i morse när jag la tyngden på ena benet. Det sitter mer inåt, mot blygdbenet, än ute vis höfterna som det var med sonen. Men jag tror att det är fogarna jag känner. På gott och ont?

Jag är livrädd och vill bara spola fram tiden, samtidigt som jag skäms över att jag inte kan njuta av nuet. Men dessa första veckor är bara skit! 2,5 vecka till VUL nu, det är ju ändå ganska snart får jag försöka intala mig.

När jag fick mitt MA så var jag väldigt fokuserad på att vara gravid. Räknade milstolpar på graviditeten, funderade på hur jag skulle avslöja det, gissade till när ett RUL kanske skulle vara. Tänkte mycket på en mage som skulle växa. Väldigt fokus på att vara gravid. Hade ju mitt BF som en milstolpe, men var inte så mycket fokus på efter det. Denna gång tänker jag lite mer praktiskt på den faktiska, hm, produkten. Hur det ska bli att vara tvåbarnsmamma. Vad behöver vi fixa? Min stora fast ändå så lilla pojke har en egen säng i eget rum, men sover fortfarande i spjälsängen inne hos oss. Vi har ett skötbord som även funkar som garderob där vi har alla hans kläder, hur ska vi lösa det med två stycken? Vi använder sällan vagn då vi mest rör oss i närområdet och sonen är bra på att gå, vi hade tänkt skaffa en nätt sulky att använda vid längre utflykter framöver. Ska man ändå tänka syskonvagn? Eller kanske räcker det med ståplatta? Vi har en Stokke-liknande matstol med möjlighet att sätta dit en babysitter, sonen hade kanske kunnat sitta i nåt annat när det är dags? Eller ska vi ha två stora och klumpiga stolar vid bordet?

Kanske är det ett bra tecken att tankarna går såhär, eller så är det bra att lägga upp det för en större sorg. Men jag måste försöka se det positivt. Ett litet hjärta som tickar. Vi håller tummar och tår!

5+1

Snart börjar, om det får chansen, det lilla hjärtat att ticka. 22-23 dagar gammal, dvs idag eller imorgon. Mitt i all oro och allt negativa känner jag redan en stark kärlek till det lilla där inne. Det känns ändå annorlunda mot sist, tror jag. Den där känslan att något inte stämde. Men kanske kom den först senare? Även om den allmänna rädslan och även sorgen är konstant närvarande, så känner jag mig ändå tryggare nu. Emellanåt. Jag har varit med om ett MA, men inte ett ”vanligt” missfall, och är ju mitt i den mest kritiska fasen just nu. Visst kollar jag trosorna varje gång jag går på toa, och drar en lättnadens suck varje gång det inte är blod, rosa eller brunt. Bara vanlig färg just nu. En liten strimma hopp, som sen drunknar snabbt i ledsna tankar igen. Det måste gå nu, snälla!

Idag känner jag mig väldigt svullen. Min annars så sladdriga mage är rätt spänd och ser enorm ut. Känns så dumt att se så pass gravid ut i spegeln när allt är så ovisst. Ett stort kosmiskt skämt. Men jag kommer att komma dit – så småningom.

5+0

Går in i ny vecka idag. 21 dagar sedan ägglossning och 3+ på testet! 🎉🤗 För första gången denna graviditet var det faktiskt en helt positiv känsla. Jag ska försöka hålla mig att testa till nästa vecka, bara för att kunna försäkra mig om att det fortfarande är positivt. Ska inte jämföra styrka eller undra ifall det stegrar nog. Jag kan inte göra något åt det, jag har ett VUL inbokat om mindre än tre veckor och det känns tryggt. Just nu i alla fall. Vet ju att jag har lätt att pendla en del i humöret och oroa mig. Men försöker vara neutralt hoppfull.

I symptomväg har jag märkt att jag blir lite mer andfådd. Måste kissa oftare än vanligt, även om det är svårt att få i sig vatten när jag går omkring med munskydd hela dagarna på jobbet och egentligen borde behöva gå på toa rätt sällan. Ont i brösten, lite lättare tryck/molande i magen då och då. Lite trött, men inte den där extremtröttheten (än?). Vissa saker har smakat lite annorlunda, extra mycket liksom, och jag har mått lite lite illa några gånger. Ja, och lite extra emotionell också. Så tillräckligt för att jag ska bli påmind om att det är något utöver vanlig vardag. Nu håller jag bara tummarna att det fortsätter framåt och bra, och att tiden går snabbt 💖

ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

ÄL+14 / 4+0

Om jag hade haft en lutealfas på fjorton dagar hade det varit BIM idag, och strecket från i morse är ju starkt och bra. Jämför jag med förra grav är det en tydlig skillnad, såhär tidigt behövde man fortfarande nästan kisa för att se strecket. Det var något som låg och gnagde inom mig, även när strecken blev starkare senare. Jag fick 3+ men aldrig sådär starka att de blev starkare än kontrollstrecket eller sådär ”stal färgen.” Jag skakade bort dem känslorna och kände mig positiv, fram tills att jag tyckte att jag inte hade symptom nog. Inget av det här hade nog behövt betyda att något var fel, men jag kände ändå en oro. Nu är jag ju livrädd för att jag vet vad som kan hända, men det känns faktiskt bättre denna gång, trots lite spottings/färgade flytningar innan plusset.

Jag har nästan konstant känningar i magen. Molvärk, tyngdkänsla, växtvärk, ömt. Man märker att magen är där och att det är något som händer liksom. Kan känna lite i ligamenten om jag lyfter eller reser mig, och har tyvärr även haft lite lätt ont i höften och fram mot blygdbenet. Brösten ömmar till och från, och är lite mörkare än vanligt. Har även känt lite lätt illamående/åksjuka vid några tillfällen. Det är fortfarande väldigt tidigt, men utöver en oro så börjar det kännas lite mer på riktigt nu.

Vågar mig på att skriva graviditetsveckor nu, lite försiktigt. BF blir i november om det går vägen. Jag tar en dag i taget, men så långt kan jag i alla fall unna mig att föreställa mig. Ett steg i taget.

8 + 5

Känns lite dumt att skriva graviditetsveckor när jag egentligen inte vet om jag är gravid längre… Men kanske finns mirakel.

Haft lite lite bruna flytningar till och från sedan VUL för en vecka sen. Enligt läkaren kunde det vara en nidblödning som liksom aldrig kom ut, som nu ligger kvar mellan hinnsäcken och livmodersväggen och sipprar ut då och då. Så det är ju troligen det som fortsätter nu med, i små doser. Samtidigt antar jag att det är så ett missfall också sätter igång. Då det kan lika gärna vara business as usual, eller början till slutet. Finns inget sätt för mig att veta. Känns fortsatt jobbigt med den ovissheten, såklart. Mindre än en vecka kvar till nästa undersökning i alla fall.

Har mitt i allt lyckats dra på mig en ny förkylning. Ont i halsen, småhostig, något förhöjd temp och känner mig trött och hängig. Ska iväg och ta covid-prov idag, så blir hemma tills jag fått provsvar åtminstone. Hade ju varit skönt att vara på jobbet där jag har saker att distrahera mig med, men visst är det skönt att kunna ta det lugnt och sova ut också. Är väldigt trött igen, och vet inte om det har med sjukdom eller annat att göra. Har sedan några dagar tillbaka haft väldigt dålig aptit, får nästan tvinga i mig mat. Sen tycker jag fortfarande att jag känner av lite smärta i fogarna i vissa vinklar. Vet ju inte hur jag ska tolka detta. Hoppas att tiden går fort nu iaf och att jag känner mig piggare och friskare snart. Inget kul att ligga på soffan med bara sina tankar. Samtidigt är det ju samma tankar om och om igen, och jag kommer ju inte fram till något nytt. För jag kan inte veta förrän nästa VUL hur det ser ut. Rätt hopplöst att spekulera, men lik förbannat svårt att låta bli…

8 + 1

Fortfarande väldigt starkt test i morse. Om graviditeten har avstannat så har i alla fall min kropp inte märkt det. Är trött, mår lite illa till och från och har ömma bröst. Igår höll jag även på att spy av någons starka parfym på bussen – trots att jag satt minst tre rader bort från närmsta passagerare.

Känns lite hånfullt på något vis. Eller, jag VET ju inte att det inte är helt normalt där inne, men om det inte skulle vara det hade det ju varit skönt ifall alla skulle vara på samma bana här. Jag känner mig ibland lite som att jag ljuger när jag stoppar i mig mina multivitamintabletter för gravida. Men jag kan ju bara utgå ifrån att jag är gravid. För antingen så är jag det, eller så tror kroppen fortfarande det. Så gravid får jag utgå ifrån att jag är. Men är beredd på ett tråkigt besked vid nästa ultraljud.

Emotiellt är det väldigt dränerande. Man är ju så medveten om att man är gravid, tänker på eller undviker vissa saker. Vill ju vara lite glad också, tänka att det här illamåendet trots allt för något gott med sig. Kommit på mig själv ibland, typ när jag spillde lite och det landade på tröjan på magen. Hann börja tänka att det är ju inget emot hur det kommer att bli, tills jag snabbt fick stoppa mig. För jag vet ju inte om det kommer att bli något alls med det här. Kan inte ens se ett positivt test eller symtom som ett gott tecken, för kroppen kan ju fortsätta att producera hormoner för glatta livet fastän fostret har slutat utvecklas. Varje dag jag inte störtblöder eller har ont i magen (vilket jag inte haft) känns ju på sitt vis positivt, men det betyder ju inte att jag inte kommer att vara tvungen att sätta igång det med hjälp av piller eller ingrepp om 10 dagar för den sakens skull. Jag vill ju både att tiden dit ska gå fort, så att jag får ett svar, och på sätt och vis kunna stanna tiden så jag kan slippa ett jobbigt besked.

7 + 5

Hade hälsosamtal i tisdags och efter att jag uttryckt min oro över bruna flytningar och inte så mycket symptom (plus att BM tyckte det var svårt att beräkna grav med min oregelbundna cykel trots att jag haft väldigt bra koll på ägglossningen) så fick jag göra ett vaginalt ultraljud idag.

Där fanns en hinnsäck som satt där den skulle och en fin gulekropp. Var också lite blod ”inklämt” som skulle kunna förklara de bruna flytningarna. Däremot var embryot väldigt litet, och hon kunde inte hitta något hjärtljud… :/ Storleksmässigt motsvarande det tidig graviditet i vecka 5+nåt. Läkaren kunde inte säga om det var pga att det låg i en vinkel som gjorde det svårt att se och mäta. Annars kunde det ju också ha avstannat. Hon kunde varken säga bu eller bä. Vet inte hur jag ska känna mig. Ledsen för att det kanske inte kommer gå vägen. Känner mig också lite dum som blir ledsen ifall det faktiskt inte är något fel. Men magkänslan har ju ändå sagt att det finns anledning att oroa sig, vilket delvis var anledningen till att VUL gjordes. Har en ny tid om nästan två veckor, kommer nog vara ett par tunga veckor.

Var ju inte riktigt så jag hade tänkt att det skulle gå, hade ju i alla fall hoppats på ett besked som vare sig var positivt eller negativt. Nu blir det istället ett enda limbo och väntande…

7 + 1

Just nu har jag inte några konstigt färgade flytningar, men efter förra inlägget blev det lite värre. Fick som en ”utspädd” lite vattnig rosa flytning, typ som början/slutet på mensen. Det övergick sen i bruna utspädda/vattniga flytningar och sen i ingenting… Idag mår jag däremot lite smått illa och har ont i brösten. Fortfarande väldigt diskreta symptom, och har på sin höjd haft lite ont i brösten då och då de senaste dagarna. Vet inte riktigt vad jag ska tänka. Är man inne och läser så ska det ju vara supervanligt med små blödningar i början av graviditeten och allt är helt normalt ändå. I kombination med inte så mycket symptom blir man ju såklart lite nojig, dock. Ska försöka kräva ett tidigt ultraljud när jag ska till barnmorskan nästa vecka, om det inte skulle ske något drastiskt under helgen. Men det får jag ju hoppas och utgå ifrån att det inte kommer göra, så att jag inte blir helt tokig! Är fortfarande lite förkyld och sonen fick lite feber igår (tog 18-månadersvaccinet i förra veckan) så vi kommer nog att ta det väldigt lugnt i alla fall.

6 + 6

Den här veckan började med vab, sen lyckades jag med dra på mig en lätt förkylning. Nu sitter jag hemma och väntar på testresultat från covid-test för att se om jag får gå tillbaka till jobbet. Så nu var snart denna vecka över också…

Igår hade jag lite bruna flytningar igen, med någon strimma blod också. Idag inget. Väldigt obehagligt, men hade ju så för några veckor sedan och gravtesten blev mycket starkare efter det. Även idag (blev ju nojig!) var testet superpositivt och nog lite starkare än det var i lördags. Får väl utgå från att allt är okej och att jag bara har känsliga slemhinnor helt enkelt. Kanske är det vanligare med blödningar en andra graviditet? Det är ju trots att bättre begagnat där inne… 😂

Eftersom jag blev hemma sjuk så var jag tvungen att boka om mitt besök till MVC igår, så det blir på tisdag nästa vecka istället. Är ”bara” hälsosamtal men förhoppningsvis får jag lite koll på hur planen ser ut framöver. Tänker mig att jag får ett gäng extra sockerbelastningar denna gång pga graviditetsdiabetes sist, även om det lugnt går att konstatera att graviditeterna skiljer sig åt mycket hittills! Tiden går i alla fall rätt fort nu. 😊