22+2

Idag är det exakt fyra månader till BF, om man går på datumet. 56,1% avklarat. Nu ska man ju inte stirra sig blind på datum och siffror, men ändå skönt att det går framåt!

Denna vecka kommer bebis att väga ett halvt kilo och vara nästan lika lång som en skollinjal, vilket är rätt galet! Även om jag känner mini varje dag så känns det fortfarande så surrealistiskt att hen bor därinne, även om jag varit med om det tidigare. Vet inte om det är lite svårare då vi inte fick reda på könet. Nej, det spelar absolut ingen roll, men det känns som en viktig del i att lära känna hen och veta vem det är som bor där inne. Kan föreställa mig att vara tvåbarnsmamma och allt som behöver fixas inför det. Kan föreställa mig min son som storebror. Men jag kan inte föreställa mig bebisen ännu, det är för abstrakt. Nej, jag tror inte att jag hade en bild av sonen heller innan han kom ut, men då visste jag ju inte hur det skulle bli alls. Kanske är det inte alls annorlunda en andra graviditet, men jag kan ju inte vara säker. Den känslan är lite jobbig, men jag försöker jobba med det jag har. Så gott det går.

Jag mår i alla fall bra. Fogarna och diabetesen är samma som innan, under kontroll. Idag var jag inne en sväng på jobbet och hämtade min dator och pratade med kollegor, vilket kändes trevligt. Lite lustigt att lämna sonen på förskolan i morse när vi varit hemma i fyra veckor, men samtidigt lite skönt får jag medge. Det är ganska höga krav på en att göra av med hans oändliga mängd energi om dagarna, något som är mycket även för en förälder utan foglossning. Samtidigt är det ju mysigt att hänga som en familj. Men jag längtar som jag säkert tidigare skrivit så mycket till nästa sommar! En treåring som kanske kan kontrollera sin överskottsenergi något bättre, och som kanske till och med har en överlevnadsinstinkt och samtidigt kan hålla sig i närheten utan att kuta iväg i full fart i motsatt riktning än dit man är eller är på väg. Förhoppningsvis med en mini som finner sig med att bara hänga på i vagn eller sele. Och att jag kan röra mig och vara med. Så underbart! Men fortsätter att försöka göra det bästa jag kan utav denna sommar, har ju helgerna kvar för några utflykter om andan faller på. Hoppas att tiden går snabbt, samtidigt som den inte behöver gå FÖR snabbt. Kan ju behöva leva lite i nuet då vi bara har ett barn. En familj på tre (fyra med hunden) som ändå har hittat väldigt fina rutiner. En liten en kommer ju ställa till det ett tag i början, och det är inte alls säkert att hen kommer sova eller vara nöjd med tillvaron, vi kommer säkert få det kämpigt. Men tror att det också kommer bli alldeles underbart! Så lagom är bäst!

21+0

Den här veckan har gått snabbt, redan framme i vecka 22! Nu har min sambo semester, nästa vecka också, så det underlättar verkligen! Sen blir det lite vardag igen med förskola och jobb, även om jag kommer göra helt andra saker och jobba hemifrån. Dessutom bara 25%. Men jag är tacksam att det gått att lösa på något vis. Jag är även tacksam att jag fortfarande är kapabel till att sitta framför en dator på en stol utan att helt gå sönder. Minns inte exakt vilken vecka jag blev sjukskriven på 100% men tror att det var ungefär här. Då kunde jag inte sitta mer än två minuter ens på en bra stol, kunde inte stå och inte gå och fick vagga runt på mina kryckor när jag inte låg i fosterställning med en kudde mellan knäna på soffan. Så jag är tacksam! Har försökt hitta på lite saker med familjen nu. Det har inte blivit något storslaget än, knappt ens en riktig utflykt, men vi har hängt i parker och lekparker och gått lite på stan. Min kropp har definitivt protesterat lite, framförallt när jag tänker som ”vanligt” och att det är promenadavstånd någonstans som egentligen inte är det för mig i detta nu. Men det har gått bra ändå. Haft lite mindre tur med vädret veckan som gått men får se hur det blir framöver. Mycket av det som känns rimligt att hitta på med en sjövild tvååring, en halvhalt mamma och dessutom en hund i pandemitider känns som att de ställer en del krav på vädret. Jag får lätt lite FOMO när jag har semester, till den grad att jag knappt kan njuta av saker för att det mååååste göras något hela tiden. Jag försöker att släppa det nu, och inser också att mycket inte är som vanligt och att en tvååring fortfarande är lite för liten för mina vilda ambitioner, och att ta en glass i stadsparken är minst lika kul för honom. Ser absolut fram emot att vara föräldraledig nästa sommar! Kommer ha en liten, men hen kommer förhoppningsvis kunna trivas i vagn/sele/sjal och mest hänga med. Sambon har pratat om att kanske ta körkort, något som ingen av oss har i dagsläget utan får förlita oss på kollektivtrafik eller skjuts. Eller att promenera då, men det har jag ju konstaterat är mindre optimalt just nu.

Rent graviditetsmässigt och emotionellt mår jag helt okej just nu. Diabetesen som jag mäter varannan dag sköter sig fortfarande fint, och fogarna gör ju inte mer ont så länge jag sköter mig. Hade gärna kunnat springa efter sonen lite bättre, för det hade verkligen underlättat, men är fortfarande inte helt maktlös i min vardag. Jag känner bebis lite mer nu också! Innan har det mest känts när jag lagt mig på kvällen, men nu känner jag lite då och då på dagen och även när jag ligger på sidan. Små härliga buffar 💖 Är ju annorlunda med moderkakan i framvägg, men kanske kan fungera som en fin stötdämpare längre fram när sparkarna blir lite mer våldsamma? Kanske bara önsketänkande…? 🙂 Sover lite halvkasst, men det kan bero på att det är varmt, och jag sover med en ännu varmare kroppskudde i nån slags fleecetyg typ, plus att jag i sann semesteranda går och lägger mig lite senare än vanligt (trots att sonen vaknar som en väckarklocka kl 06) så det påverkar säkert en hel del. Helt energilös är jag i alla fall inte, och det går rätt jämnt ut med vad jag fysiskt pallar med. Så länge leve andra trimestern får jag väl ändå säga, även om jag längtar ihjäl mig till november och kanske nästa ultraljud. Men ska försöka stanna upp och njuta av stunden, och känna mig tillräcklig.

19+6

Då var 50% avklarat! Såklart att det blir lite marginal plus eller minus på BF, men snart kan man ju i alla fall räkna med att det har gått mer av graviditeten än det är kvar. Det känns skönt, samtidigt så mår jag helt okej fysiskt nu! Fogarna gör sig absolut påminda ibland och jag märker hur det börjar bli lite kämpigt att bära på sonen. Upp och ned från matstol och skötbord funkar än så länge, även om det tär lite om jag gör det väldigt många gånger på en dag. Annars tycker jag att status är detsamma som när jag började känna av foglossningen.

Blodsockret har sett fint ut, trots lite ”fusk” över midsommar med färskpotatis och jordgubbar, men mina värden har varit så exemplariska att jag numera bara behöver mäta varannan dag! Hälften så många stick i fingrarna om det fortsätter på samma sätt! Hur gött? Så på diabetes- och fogfronten känns det fint, liksom ”I got this!”. Nu har jag ju gjort det en gång redan och det funkar.

Psykiskt är det fortfarande lite tufft. Har nu haft semester i två veckor, och känner mig lite värdelös för att jag inte kan fixa hemma eller hitta på roliga saker med sonen. Med bägge delar blir det liksom det mest basala som jag fixar, och jag känner mig inte tillräcklig. Nästa och nästnästa vecka har i alla fall jag och sambon semester tillsammans, så det kanske känns lite mer peppade. Vi kan hitta på lite saker tillsammans, och om jag har en dålig dag så kanske sambon kan göra något själv. Sen blir det någon form av vardag igen när jag börjar jobba 25% och sonen är på förskolan igen. Då är det förhoppningsvis nog med att jag finns där med kärlek och värme när han kommer hem, och att jag inte måste försöka stå för 100% av underhållningen. Så det går nog framåt nu. Hoppas jag.

18+0

Igår jobbade jag min sista riktiga arbetsdag. Vi hade en liten sommaravslutning med jobbet, kändes väldigt ovant att faktiskt umgås med folk! Jag delar ju kontor med två kollegor och vi har personalrum där vi fått vara fem personer samtidigt. Nu var vi plötsligt flera kollegor och även dem från avdelningen på sjukhuset där jag var omplacerad för ett år sen (vi har samma chef). Alla har fått två doser vaccin, vi var utomhus och satt typ en person per picknick-filt, men kändes ändå lite… busigt på något vis? Lite olagligt liksom. Men det var trevligt, vi åt och drack, frossade i lite jordgubbar och lekte lekar. Jag som vaggande val kunde inte vara särskilt delaktig i lekandet men försökte ändå. Lite segt i kroppen att sitta på filt på marken, resa sig och sätta sig flera gånger och försöka småleka lite och jag var rätt mör i kroppen efteråt. Hade förväntat mig att jag skulle känna mer idag med, men är faktiskt helt okej. Foglossningen är verkligen mycket mildare denna gång (peppar, peppar!) Vet inte ens om jag skulle få ”diagnos” av fysioterapeut, minns att det sist var en undersökning där jag fick göra olika rörelser och säga till om de gjorde ont, vilket det gjorde då. Nu kommer ju smärtan/obehaget/tröttheten smygandes istället. Kan också känna om jag står, sitter eller ligger stilla en längre stund, men det är ju väldigt annorlunda från sist. Klagar verkligen inte! Ska förhoppningsvis kunna ta det lite lugnare nu också, så kommer inte behöva utsätta kroppen för något jag inte själv valt, så det kommer nog bli toppen. Nu semester! 💖

Jag har känt små små buffar nu nästan varje kväll när jag ligger ned. Ganska diskreta, men går inte att ta miste om att det är mini. Känner inget under dagarna än, men har ju också moderkakan i framvägg denna gång så får kanske vänta lite till. Emellanåt hinner jag börja noja lite, men är glad för det jag får 🙂 Nu är det en vecka och två dagar till RUL, känns som en halv evighet!

Det har funkat bra med blodsockret fortsatt, åt ett bröd som kändes lite väl ljust igår men hade inga problem med det, och jordgubbar med grädde funkade också fint. Bara för det så fick jag 8,3 i morse efter en tallrik med havregrynsgröt och bara mjölk till. Har ätit det innan utan att det skenat iväg så vet inte. Drack visserligen en kopp kaffe också… Blev så fruktansvärt kaffesugen igår (hade varit lite nervös över sista dagen på jobbet och sovit som en kratta också) så jag testade en liten kopp. Jag som inte druckit kaffe på typ ett helt år?? Med sonen smakade kaffet skit hela graviditeten, luktade till och med vedervärdigt, men nu smakade det faktiskt okej. Lite ovan kanske, kunde dricka typ 4-5 koppar svart kaffe om dagen och nu körde jag med mjölk. Tänker inte överdriva eller så, kanske nån kopp då och så för att jag är sugen. Lite kaffe är ju okej som gravid (200 mg iaf) även om jag inte druckit på så länge. Gott var det i alla fall! Men får kanske se över mina frukostvanor ifall blodsockret ska rusa iväg sådär. Brukar kunna bli lite högre på morgonen när man ”bryter fastan” har de sagt, men behöver ju inte få så högt varje dag. Bara att experimentera vidare!

Nu ska jag försöka njuta lite av semestern, även om det är över 30 grader ute och jag håller på att smälta bort. Tvååringen påverkas inte nämnvärt så det är full rulle. Så mycket för att ta det lugnt och vila kroppen haha…

17+1

Tyckte att jag kände första rörelserna idag! 🥰 Små, små buffar, men kändes definitivt inte som tarmar i alla fall. Skönt, då jag börjat känna mig lite orolig då jag utöver foglossningar (som håller sig på samma milda nivå) och graviditetsdiabetesen mår rätt prima. Men får ju försöka passa på att njuta lite.

Imorgon börjar min sista jobbvecka, fem ynka dagar och sen kommer jag att syssla med annat plus föräldraledighet sen, så blir ju lång tid innan jag är tillbaka. Lite skönt på sätt och vis, men jag gillar ju mitt jobb och kommer sakna det! Kommer dock ha fullt upp, mycket inplanerat och mycket som ska avslutas eller överlämnas, så kommer inte sitta sysslolös i alla fall! Ändå, lustig känsla. Har skjutit det på framtiden lite och inbillat mig att det är längre kvar, men nej…

Mina besök hos Spec-MVC gick bra, träffade två läkare och en dietist och alla var snabba besök. De tyckte att mina värden såg fina ut och att jag hade koll, så är ju bara att tacka och ta emot. Och hittills har det gått väldigt bra, bara genom att byta till fullkornsprodukter. Så håller tummarna att det håller sig så. Samma med foglossningarna som sagt, de är där men har inte blivit värre sedan de dök upp. Jag KAN fortfarande röra på mig, även om jag inte borde. Frånsett att gå, då, för jag vaggar fram i slowmotion numera. Men så länge det är allt får jag ju ändå vara tacksam. Om ett par veckor är jag halvvägs genom graviditeten, och innan dess är det RUL. Även om jag gärna tar en dag i taget så skulle det vara trevligt om det gick rätt snabbt dit ändå hehe…

16+0

Gravidvecka 17 är här, 40% har passerat. Känns både som att det kommit långt, och som att det är evigheter kvar av graviditeten.

Fogarna sköter sig någorlunda… Jag har fortfarande inte fått den där huggande smärtan vid rörelser, men den sega värken och tröttheten som byggs på under dagen är definitivt där. Jag försöker att ta det lugnt och inte röra på mig på ett oergonomiskt vis, men det märks. Nu är det i alla fall bara två arbetsveckor kvar till semestern. Lite stressigt, känns som att jag har mycket att försöka avsluta och fixa innan jag går, och det kommer hela tiden nya saker. Men det ska nog gå. Nu är planen att jag ska jobba 25% hemifrån när semestern är över, och då jobba med helt nya administrativa uppgifter. Tyvärr verkar det inte lika straight forward som jag hade trott, måste starta upp helt nya grejer mitt i sommaren, men det känns lite som chefens ansvar att se till att jag har uppgifter att göra när hon väl har omplacerat mig. Jag får fortsätta ta en dag i taget.

I tisdags fick jag min blodsockermätare, och är nu allmänt sönderstucken om fingrarna. Hittills har jag haft värden som under förra graviditeten, det funkar att byta till fullkornsprodukter och köra på. Positivt är att de tycks ha ändrat riktlinjerna, så att bebisen inte behöver tillmatas vid endast kostbehandling som det gjordes 2019. Istället blir det fokus på amning, och kanske en möjlighet till stöd med det också. Med sonen kändes det som att han alltid var så proppmätt av ersättning så att mjölken aldrig riktigt rann till. Det var också sånt fokus på att ge ersättning att ingen riktigt kollade över amningen på BB. Då det känns ju positivt. Hoppas att blodsockret håller sig under kontroll.

Annars känner jag mig seg, har varit lite illamående igen till och från, och aptiten kommer och går. Ibland kan jag rycka på axlarna och tänka att läget ändå är under kontroll. Andra dagar får jag kämpa med att hämta sonen på förskolan, som har insett att mamma är lite långsam nu och tycker det är oerhört skojigt att springa ifrån mig. Han vill oftast inte gå fint och hålla mig i handen, utan gör sig till gelé och slänger sig på marken och vägrar samarbeta. Än så länge kan jag lyfta upp honom utan att det gör ont just då, men jag vet ju att det sliter på kroppen. Det gör mig lite deppad. Och tanken på att det är fint väder ute och att jag inte kan gå själv med sonen till en lekplats, för jag kan inte släppa honom ”lös” där han kan springa iväg från mig. Jag kan helt enkelt inte röra mig så snabbt, går konstant och vaggar framåt i ett långsamt tempo. Det känns väldigt frustrerande, och jag kan känna mig värdelös. Visst, jag är fullt upptagen med att bygga en liten människa i min mage, men jag vill kunna bidra. Än så länge så skulle kroppen hålla för att fortsätta jobba, men så kommer corona-regler och ger mig arbetsförbud. Känns som att jag lämnar kollegorna i sticket mitt i sommaren när det redan är svårt att få ihop det i semestertider. Men jag vet ju att jag inte kan hjälpa det, jag kan inte styra över omständigheterna. Jag måste vara lite självisk och se till att jag mår bra i allt. Det försöker jag påminna mig om.

14+4

Igår fick jag graviditetsdiabetes bekräftad. Efter två timmar hade jag 12,9 så det är ju betydligt värre än 9,vaddetnuvar två veckor tidigare. Så nu blir det specialistmödravården för mig, ska träffa min nya BM på tisdag nästa vecka. Känns väl ändå okej just nu, men det går lite fram och tillbaka.

Ska prata med min chef imorgon, men nu verkar det luta åt att jag får arbetsförbud från och med vecka 20+0, vilket både känns lite segt och lite skönt. Att ändå kunna ta det lite lugnt och ha en stressfri sommar. Hoppas att fogarna håller sig snälla, än så länge är det ändå okej och jag har inte lång tid kvar att jobba nu. Det är 3,5 vecka kvar tills jag går på semester, sen kommer jag ju inte tillbaka på minst ett år. Lite sjukt!

14+0

Vecka 15, andra trimestern! Jag har varit gravid i 99 dagar, snart 100! Över en tredjedel är i alla fall avklarad nu.

Många appar och vecka-för-vecka-info säger att nu mår man säkerligen toppen och att det är läge att njuta. Såklart blir jag snuvad på det, då foglossningen kommit som ett brev på posten lagom till andra trimestern… Än så länge är det mest obehagligt, inte så att det gör ont. Jag går och vaggar och anpassar hur jag rör mig, vilket än så länge funkar bra. Kanske blir det inte värre, men försöker att inte få upp hoppet för mycket. Sist gick det snabbt från ”hmm, kan det vara foglossning jag känner?” till 50% sjukskriven, till superont och heltidssjukskrivning. Jag har ett mindre fysiskt jobb denna gång, men märker att jag ändå rör på mig en hel del. Långa korridorer och långt mellan rum jag behöver vara i. Har mitt kontor på helt motsatta sidan än där jag träffar patienter, och det blir många turer fram och tillbaka även om jag sitter rätt stilla när jag väl är framme. Varit hemma och vabbat och märker skillnaden i kroppen, men skönt att jag i alla fall klarar att ta han om sonen med lyft och allt det innebär. Om jag får välja så prioriterar jag ju absolut sonen framför jobbet, ska inte försöka kämpa för länge på jobbet om det gör för ont. Har fyra veckor kvar till semester, återstår att se om kroppen fixar så länge. Sen vet jag faktiskt inte om jag kommer ha arbetsförbud (from 20+0) eftersom jag numera är färdigvaccinerad. (Woo!) Chefen skulle återkomma. För någon som gillar att ha koll och planera känns det ju lite lagom kul, men får väl gilla läget.

På tisdag ska jag på min andra glukosbelastning och se hur det ligger till. Har ätit fullkornsprodukter och försökt hålla mig borta från snabba kolhydrater sedan förra belastningen för 1,5 vecka sen. Aptiten är fortfarande inte helt som vanligt, och det här med ”förbud” mot vissa saker känns rätt jobbigt. Jag blir ju gärna lite allt eller inget och försöker undvika så mycket som möjligt. En del av mig känner mig lite nöjd när vågen återigen visar att jag gått ned i vikt (att jag varit duktig och ätit lite) även om det inte varit medvetet. Mitt gamla ätstörda tankesätt som jag inte haft på flera år nu kommer tillbaka. En annan del av mig vet att det är viktigt att äta när jag är gravid och försöker tvinga i mig mellis och komma på bra saker att äta som inte höjer blodsockret. Konstigt läge. Även om mitt blodsocker ligger under 10 på tisdag och jag slipper hela specialistmödravården och stick i fingret ett tag, så kommer jag att behöva tänka på vad jag stoppar i mig det kommande halvåret. De skulle kanske erbjuda dietist, undrar om jag kan prata om mina dåliga tankar med den personen?

Jaja, en dag i taget. Känner mig hur som helst långt ifrån fantastiskt och njuter just nu. Hade gärna velat, och känner en slags avundsjuka mot de som kan njuta. Men det kanske är många som har andra krämpor också. Och de som fortfarande ligger och kräks till exempel. Det har jag ju (peppar, peppar) sluppit i alla fall. Ska försöka hitta små positiva saker och fokusera på dem.

12+3

Sitter i väntrummet på BVC mitt i glukosbelastning as we speak. Håller tummar och tår för att slippa graviditetsdiabetes denna gång, i alla fall såhär tidigt… Men vi får väl se.

De senaste dagarna tycker jag att jag börjat känna av fogarna lite mer igen, efter att det varit rätt lugnt på den fronten ett tag nu. Suck. Är jag inne på en ”favorit” i repris?

Imorgon är det i alla fall KUB, och tiden går fortsatt himla fort!

10+0

Vecka elva, 25% av graviditeten har redan gått! Hur sjukt är inte det? En fjärdedel! Känner mig lite som en hackig skiva, men känns extra lustigt när jag inte har mer att gå på än ett VUL i vecka 8 och att jag inte börjat störtblöda eller haft ont att gå på för att försäkra mig om att det fortfarande pågår. Första trimestern är verkligen en pina! Men snart har jag ett extra ultraljud och har även fått tid för KUB 12/5 så det är ju också rätt snart.

Idag har jag varit grymt trött. Liksom inte bara sömnig utan allmänt svag. Typ som när Bilbo säger att han känner sig tunn och utsträckt, som smör någon brett på för mycket bröd. Klok man – eller hobbit då – för jag känner verkligen igen mig. Har haft några sådana här dagar innan, då jag verkligen inte mäktat med något, och det brukar bli bättre nästa dag igen. Så håller tummarna för det! Positivt är i alla fall att jag blev mycket sugen på kladdkaka som jag tvingade sambon att fixa, som smakade himmelskt! Det är första gången på flera veckor som jag känt mig sugen på något, och det smakade så pass gott. Tycker annars att söta saker smakar alldeles för sött, liksom bara sliskigt och överdrivet. Mycket smakar helt enkelt för intensivt, vilket är varför saker som är ganska smaklösa funkar bäst. Men kladdkakan gick hem, jag orkar inte ens bry mig om att det inte var det nyttigaste för jag blev glad att det slank ner. Just nu håller sambon på att laga nåt kött som stinker i hela lägenheten så jag gömmer mig med sonen i sovrummet med små kväljningar. Men man får väl ta det onda med det goda? Hoppas i alla fall på en snar vändning med maten, skulle bli väldigt tacksam 😉