8 + 5

Känns lite dumt att skriva graviditetsveckor när jag egentligen inte vet om jag är gravid längre… Men kanske finns mirakel.

Haft lite lite bruna flytningar till och från sedan VUL för en vecka sen. Enligt läkaren kunde det vara en nidblödning som liksom aldrig kom ut, som nu ligger kvar mellan hinnsäcken och livmodersväggen och sipprar ut då och då. Så det är ju troligen det som fortsätter nu med, i små doser. Samtidigt antar jag att det är så ett missfall också sätter igång. Då det kan lika gärna vara business as usual, eller början till slutet. Finns inget sätt för mig att veta. Känns fortsatt jobbigt med den ovissheten, såklart. Mindre än en vecka kvar till nästa undersökning i alla fall.

Har mitt i allt lyckats dra på mig en ny förkylning. Ont i halsen, småhostig, något förhöjd temp och känner mig trött och hängig. Ska iväg och ta covid-prov idag, så blir hemma tills jag fått provsvar åtminstone. Hade ju varit skönt att vara på jobbet där jag har saker att distrahera mig med, men visst är det skönt att kunna ta det lugnt och sova ut också. Är väldigt trött igen, och vet inte om det har med sjukdom eller annat att göra. Har sedan några dagar tillbaka haft väldigt dålig aptit, får nästan tvinga i mig mat. Sen tycker jag fortfarande att jag känner av lite smärta i fogarna i vissa vinklar. Vet ju inte hur jag ska tolka detta. Hoppas att tiden går fort nu iaf och att jag känner mig piggare och friskare snart. Inget kul att ligga på soffan med bara sina tankar. Samtidigt är det ju samma tankar om och om igen, och jag kommer ju inte fram till något nytt. För jag kan inte veta förrän nästa VUL hur det ser ut. Rätt hopplöst att spekulera, men lik förbannat svårt att låta bli…

8 + 1

Fortfarande väldigt starkt test i morse. Om graviditeten har avstannat så har i alla fall min kropp inte märkt det. Är trött, mår lite illa till och från och har ömma bröst. Igår höll jag även på att spy av någons starka parfym på bussen – trots att jag satt minst tre rader bort från närmsta passagerare.

Känns lite hånfullt på något vis. Eller, jag VET ju inte att det inte är helt normalt där inne, men om det inte skulle vara det hade det ju varit skönt ifall alla skulle vara på samma bana här. Jag känner mig ibland lite som att jag ljuger när jag stoppar i mig mina multivitamintabletter för gravida. Men jag kan ju bara utgå ifrån att jag är gravid. För antingen så är jag det, eller så tror kroppen fortfarande det. Så gravid får jag utgå ifrån att jag är. Men är beredd på ett tråkigt besked vid nästa ultraljud.

Emotiellt är det väldigt dränerande. Man är ju så medveten om att man är gravid, tänker på eller undviker vissa saker. Vill ju vara lite glad också, tänka att det här illamåendet trots allt för något gott med sig. Kommit på mig själv ibland, typ när jag spillde lite och det landade på tröjan på magen. Hann börja tänka att det är ju inget emot hur det kommer att bli, tills jag snabbt fick stoppa mig. För jag vet ju inte om det kommer att bli något alls med det här. Kan inte ens se ett positivt test eller symtom som ett gott tecken, för kroppen kan ju fortsätta att producera hormoner för glatta livet fastän fostret har slutat utvecklas. Varje dag jag inte störtblöder eller har ont i magen (vilket jag inte haft) känns ju på sitt vis positivt, men det betyder ju inte att jag inte kommer att vara tvungen att sätta igång det med hjälp av piller eller ingrepp om 10 dagar för den sakens skull. Jag vill ju både att tiden dit ska gå fort, så att jag får ett svar, och på sätt och vis kunna stanna tiden så jag kan slippa ett jobbigt besked.

7 + 5

Hade hälsosamtal i tisdags och efter att jag uttryckt min oro över bruna flytningar och inte så mycket symptom (plus att BM tyckte det var svårt att beräkna grav med min oregelbundna cykel trots att jag haft väldigt bra koll på ägglossningen) så fick jag göra ett vaginalt ultraljud idag.

Där fanns en hinnsäck som satt där den skulle och en fin gulekropp. Var också lite blod ”inklämt” som skulle kunna förklara de bruna flytningarna. Däremot var embryot väldigt litet, och hon kunde inte hitta något hjärtljud… :/ Storleksmässigt motsvarande det tidig graviditet i vecka 5+nåt. Läkaren kunde inte säga om det var pga att det låg i en vinkel som gjorde det svårt att se och mäta. Annars kunde det ju också ha avstannat. Hon kunde varken säga bu eller bä. Vet inte hur jag ska känna mig. Ledsen för att det kanske inte kommer gå vägen. Känner mig också lite dum som blir ledsen ifall det faktiskt inte är något fel. Men magkänslan har ju ändå sagt att det finns anledning att oroa sig, vilket delvis var anledningen till att VUL gjordes. Har en ny tid om nästan två veckor, kommer nog vara ett par tunga veckor.

Var ju inte riktigt så jag hade tänkt att det skulle gå, hade ju i alla fall hoppats på ett besked som vare sig var positivt eller negativt. Nu blir det istället ett enda limbo och väntande…

7 + 1

Just nu har jag inte några konstigt färgade flytningar, men efter förra inlägget blev det lite värre. Fick som en ”utspädd” lite vattnig rosa flytning, typ som början/slutet på mensen. Det övergick sen i bruna utspädda/vattniga flytningar och sen i ingenting… Idag mår jag däremot lite smått illa och har ont i brösten. Fortfarande väldigt diskreta symptom, och har på sin höjd haft lite ont i brösten då och då de senaste dagarna. Vet inte riktigt vad jag ska tänka. Är man inne och läser så ska det ju vara supervanligt med små blödningar i början av graviditeten och allt är helt normalt ändå. I kombination med inte så mycket symptom blir man ju såklart lite nojig, dock. Ska försöka kräva ett tidigt ultraljud när jag ska till barnmorskan nästa vecka, om det inte skulle ske något drastiskt under helgen. Men det får jag ju hoppas och utgå ifrån att det inte kommer göra, så att jag inte blir helt tokig! Är fortfarande lite förkyld och sonen fick lite feber igår (tog 18-månadersvaccinet i förra veckan) så vi kommer nog att ta det väldigt lugnt i alla fall.

6 + 6

Den här veckan började med vab, sen lyckades jag med dra på mig en lätt förkylning. Nu sitter jag hemma och väntar på testresultat från covid-test för att se om jag får gå tillbaka till jobbet. Så nu var snart denna vecka över också…

Igår hade jag lite bruna flytningar igen, med någon strimma blod också. Idag inget. Väldigt obehagligt, men hade ju så för några veckor sedan och gravtesten blev mycket starkare efter det. Även idag (blev ju nojig!) var testet superpositivt och nog lite starkare än det var i lördags. Får väl utgå från att allt är okej och att jag bara har känsliga slemhinnor helt enkelt. Kanske är det vanligare med blödningar en andra graviditet? Det är ju trots att bättre begagnat där inne… 😂

Eftersom jag blev hemma sjuk så var jag tvungen att boka om mitt besök till MVC igår, så det blir på tisdag nästa vecka istället. Är ”bara” hälsosamtal men förhoppningsvis får jag lite koll på hur planen ser ut framöver. Tänker mig att jag får ett gäng extra sockerbelastningar denna gång pga graviditetsdiabetes sist, även om det lugnt går att konstatera att graviditeterna skiljer sig åt mycket hittills! Tiden går i alla fall rätt fort nu. 😊

6 + 2

Både igår och idag har jag mått illa. Inte så att jag kräks, men jag höll ju nollan på den fronten hela förra graviditeten. Men lite lätt yrslig och ett illamående som ändå känns som att jag måste kräkas. Kommer ”upp” en del luft och jag står ibland och liksom hulkar fram rapar. Känns inte jättecharmerande direkt. Jag har även blivit rätt tagen av detta, det är liksom ett förlamande illamående och det blir värre om jag är uppe och rör på mig. Har slutat med att jag varit en hel del i soffan under helgen, där jag ligger och raphulkar och känner mig allmänt dum. Hade planerat att vara ute i det fina höstvädret och hitta på saker med sonen, men där sattes lite käppar i hjulet kan man ju säga. Sambon har hållt på att fixa och dona en del, städat och kört storkok. Jag får lite dåligt samvete över att jag inte är till någon hjälp, eller en rolig mamma heller.

Det är i alla fall skönt med symptom! Det här är det tydligaste och mest ihållande jag haft hittills! Annars har det ju varit rätt fjuttigt och utspridda symptom som gjort mig mest nojig. Nog för att jag fått lite flashbacks till hur jobbigt det faktiskt är emellanåt att vara preggo så kan jag ändå vara lite tacksam just nu. 🙂

6 + 1

Dagens test. 3+ på digitala (woo!) Testlagrets streck dök upp starkt efter nån sekund, bilden är tagen efter ca 5 minuter. Inte starkare än förra veckans kanske, med de behöver ju inte stjäla all färg för att det ska vara ”lagom positivt” I guess. Dök som sagt upp streck på direkten, tyckte att det var både snabbare och starkare än sist. Men man ska ju inte lägga för stor vikt på det såklart. Testen är definitivt positiva! 🙂

Vecka sju nu. I dagsläget är jag lite extra kissnödig och har även fått lite ”växtvärk” igen. Det spänner och sträcker lite här och var. Till min fasa har jag även märkt att det känts lite i höfterna vid några tillfällen. Bland annat när jag legat på sidan i sängen eller när jag varit ute med hunden. Har ju en rätt stor golden på 35-40 kilo, som gärna skuttar fram glatt till allt och alla, och det gäller att hålla emot eller försöka få henne att gå vidare x antal gånger per promenad, vilket kräver att man använder hela kroppen. Kan ju såklart bara vara tillfälligheter. Hoppas på det. Men minns ju också hur jag hade lite känningar i höfterna i förra graviditeten och började lite smått fundera över hur foglossningar egentligen kändes. Ett par veckor senare var jag sjukskriven… Jag fixar iaf att böja mig ned och plocka upp leksaker eller sonen utan att det känns någonstans. Men det är ju bara att avvakta och se vad som händer. Håller tummarna att jag slipper, samtidigt som jag i alla fall vet vad som kan vänta nu.

5 + 5

Känns som att mina symtom kommer i cykler, idag har jag ömma bröst som också känns lite mer fylliga. Samtidigt känner jag mig inte lika dödstrött längre, och egentligen inte så mycket annat heller. Vissa dagar har jag flera symptom samtidigt, ibland inga alls, men de kommer verkligen och går. Verkligen inte som sist, så det känns ju lite läskigt och väcker oroaren inom mig. Men får bara ha lite tålamod. MVC om en vecka nu.

5 + 2

Välkommen till extremtröttistan, invånare: jag. 🥱

Sov 9,5 timme inatt, la mig sen och sov middag tillsammans med sonen. I en timme och 45 minuter. Nu är klockan knappt fyra och jag har absolut noll ork. Kommer knappt upp ur soffan där jag parkerat mig. Undrar hur sjutton det kommer gå att jobba imorgon. Eller hela kommande veckorna för den delen. Sist hade jag flax nog att ha semester de veckor då tröttheten var som värst. Nu, not so much. Sen vet man ju inte ens om man får utdelning för det i slutändan. Uff. Jag som verkligen gillar mitt jobb, men ser inte fram emot att gå dit imorgon bitti. Tror nog att det märks om jag tar en tupplur på bortåt två timmar liksom… Zzzz!

5 + 1

Kan ha blivit lite konstigt med veckoangivelserna innan, NaturalCycles räknar tydligen lite annorlunda än alla andra appar om jag anger samma BF… Kommer ju säkert ändras framöver igen så gör kanske inte mycket, men orkar inte redigera tidigare inlägg.

Har en fin stegring på testen! Fortsätter väl egentligen inte att testa för att se stegring så mycket som att det är det säkraste jag har just nu för att bekräfta att det är något där inne, och att det fortsätter att utvecklas… 🙂 Ovan test är från ÄL+14, ÄL+19 och ÄL+23 respektive. Det är ju svårt att inte jämföra med förra graviditeten, då tror jag att strecken blev starkare tidigare, men kan ju ha att göra med när ägget fäste. Tyckte att jag kände av det sist, men inte denna gång.

Något som också ser ganska tydligt ut är min vilopuls, från Fitbit-appen här. Börjar några dagar innan ägglossningen på bilden och sen har den ju bara höjts och höjts! Blodflödet ökar ju för att livmodern ska försörjas med blod, så är väldigt vanligt att pulsen höjs. I dagarna ska även det lilla, lilla hjärtat börja slå! ❤ Dessutom så höjs ju även kroppstempen vilket gör att pulsen också höjs. Väldigt tydligt är det i alla fall! Jag har inte tempat på en vecka nu sen vi åkte iväg och hälsade på min släkt, och det känns faktiskt rätt skönt – även om man är lite nyfiken 🙂

I övrigt har jag fortfarande rätt diskreta symptom, men jag känner mig väldigt trött fortfarande. Har dessutom frusit mycket till och från. Sen har jag varit mycket uppsvälld, har ju gått omkring med en ganska mjuk och hängig mage sedan förlossningen med sonen, nu känns den plötsligt rätt hård och jag ser ut att vara i sjätte månaden snarare än sjätte veckan! Hoppas att det går över snart… Annars är det små slängar av illamående som kommer lite då och då, brösten har ömmat en kort stund bara på flera dagar. Igen vill man ju jämföra med sist, och jag har inte det tydligt konstiga smaksinnet (luktsinnet kom nån vecka senare på det) nu, men uppenbarligen så reagerar kroppen annorlunda på hormonerna denna gång. Behöver ju inte vara något negativt, även om man blir lite smånojig såklart. Pulsen och testen säger mig i alla fall att det utvecklas och går framåt där inne 🙂