5+2

Lilla hjärtat, tickar du på där inne snart? 💝

Jag är väldigt uppsvälld, känner av ligamenten i vissa vinklar och tycker även att jag känner lite foglossningsliknande ilningar om jag ligger konstigt eller som i morse när jag la tyngden på ena benet. Det sitter mer inåt, mot blygdbenet, än ute vis höfterna som det var med sonen. Men jag tror att det är fogarna jag känner. På gott och ont?

Jag är livrädd och vill bara spola fram tiden, samtidigt som jag skäms över att jag inte kan njuta av nuet. Men dessa första veckor är bara skit! 2,5 vecka till VUL nu, det är ju ändå ganska snart får jag försöka intala mig.

När jag fick mitt MA så var jag väldigt fokuserad på att vara gravid. Räknade milstolpar på graviditeten, funderade på hur jag skulle avslöja det, gissade till när ett RUL kanske skulle vara. Tänkte mycket på en mage som skulle växa. Väldigt fokus på att vara gravid. Hade ju mitt BF som en milstolpe, men var inte så mycket fokus på efter det. Denna gång tänker jag lite mer praktiskt på den faktiska, hm, produkten. Hur det ska bli att vara tvåbarnsmamma. Vad behöver vi fixa? Min stora fast ändå så lilla pojke har en egen säng i eget rum, men sover fortfarande i spjälsängen inne hos oss. Vi har ett skötbord som även funkar som garderob där vi har alla hans kläder, hur ska vi lösa det med två stycken? Vi använder sällan vagn då vi mest rör oss i närområdet och sonen är bra på att gå, vi hade tänkt skaffa en nätt sulky att använda vid längre utflykter framöver. Ska man ändå tänka syskonvagn? Eller kanske räcker det med ståplatta? Vi har en Stokke-liknande matstol med möjlighet att sätta dit en babysitter, sonen hade kanske kunnat sitta i nåt annat när det är dags? Eller ska vi ha två stora och klumpiga stolar vid bordet?

Kanske är det ett bra tecken att tankarna går såhär, eller så är det bra att lägga upp det för en större sorg. Men jag måste försöka se det positivt. Ett litet hjärta som tickar. Vi håller tummar och tår!

5+1

Snart börjar, om det får chansen, det lilla hjärtat att ticka. 22-23 dagar gammal, dvs idag eller imorgon. Mitt i all oro och allt negativa känner jag redan en stark kärlek till det lilla där inne. Det känns ändå annorlunda mot sist, tror jag. Den där känslan att något inte stämde. Men kanske kom den först senare? Även om den allmänna rädslan och även sorgen är konstant närvarande, så känner jag mig ändå tryggare nu. Emellanåt. Jag har varit med om ett MA, men inte ett ”vanligt” missfall, och är ju mitt i den mest kritiska fasen just nu. Visst kollar jag trosorna varje gång jag går på toa, och drar en lättnadens suck varje gång det inte är blod, rosa eller brunt. Bara vanlig färg just nu. En liten strimma hopp, som sen drunknar snabbt i ledsna tankar igen. Det måste gå nu, snälla!

Idag känner jag mig väldigt svullen. Min annars så sladdriga mage är rätt spänd och ser enorm ut. Känns så dumt att se så pass gravid ut i spegeln när allt är så ovisst. Ett stort kosmiskt skämt. Men jag kommer att komma dit – så småningom.

5+0

Går in i ny vecka idag. 21 dagar sedan ägglossning och 3+ på testet! 🎉🤗 För första gången denna graviditet var det faktiskt en helt positiv känsla. Jag ska försöka hålla mig att testa till nästa vecka, bara för att kunna försäkra mig om att det fortfarande är positivt. Ska inte jämföra styrka eller undra ifall det stegrar nog. Jag kan inte göra något åt det, jag har ett VUL inbokat om mindre än tre veckor och det känns tryggt. Just nu i alla fall. Vet ju att jag har lätt att pendla en del i humöret och oroa mig. Men försöker vara neutralt hoppfull.

I symptomväg har jag märkt att jag blir lite mer andfådd. Måste kissa oftare än vanligt, även om det är svårt att få i sig vatten när jag går omkring med munskydd hela dagarna på jobbet och egentligen borde behöva gå på toa rätt sällan. Ont i brösten, lite lättare tryck/molande i magen då och då. Lite trött, men inte den där extremtröttheten (än?). Vissa saker har smakat lite annorlunda, extra mycket liksom, och jag har mått lite lite illa några gånger. Ja, och lite extra emotionell också. Så tillräckligt för att jag ska bli påmind om att det är något utöver vanlig vardag. Nu håller jag bara tummarna att det fortsätter framåt och bra, och att tiden går snabbt 💖

ÄL+19 / 4+5

Bättre dag idag ❤ Åter på jobb och fasta rutiner, det har kanske gjort sitt med. Även om det är stressigt på jobbet och jag faktiskt trivs hemma, så känns det bra. Inte tagit något test idag och jag oroar mig inte över att inte ”kollat” idag. Tänker att jag kanske försöker spara till helgerna och testa då. Då har det ju gått långt nog mellan också att det borde synas bra skillnad. Om jag kan hålla mig då… 😅

Har hört av mig till MVC nu, orkade inte vänta eller gå och oroa mig i min ensamhet. Har fått tid för både VUL och inskrivning/hälsosamtal veckan efter påsk. Mindre än tre veckor kvar, känns faktiskt bra. En liten milstolpe att räkna ned till. Kommer även vara typ lika långt gången som när jag var på VUL förra gången och det inte syntes något. Lite extra nervöst såklart, men det känns bra. Någon form av plan i allt det abstrakta. Och förhoppningsvis kommer påsken Lite lägligt där och får tiden att gå lite snabbare.

Idag har jag haft väldigt ont i brösten, nästan som en brännande känsla i bröstvårtorna. Eventuellt hade jag lite annorlunda smak i morse, tyckte att vattnet jag precis hällt upp från kranen smakade lite udda. Annars inget. Inga färgade flytningar idag heller, eller igår. Kanske har det varit någon form av genombrottsblödning, som kommer när mensen skulle ha varit. För det borde varit ungefär rätt i tiden. Återstår att se ifall det blir nåt mer.

Lite mer peppigt idag, även om jag fortfarande har svårt att glädjas eller ta till mig något positivt. Men jag försöker hålla huvudet över ytan.

ÄL+18 / 4+4

Av någon anledning känns det väldigt tungt idag. Sonen tog morgon vid 04 i ”morse” och jag vabbar idag igen, så det kanske börjar där. Sen tog jag ett digitalt test idag, en vecka efter första plusset då jag fick 2-3 veckor och hade kanske förväntat mig 3+ idag. Men det var fortfarande 2-3. Det stämmer ju, jag menar det är högst 18 dagar sedan befruktningen så det är ju 2-3 veckor sedan, vilket det inte ens var sist utan det borde visat 1-2 då. Hade väl bara tänkt att när det gått en hel vecka att det skulle ökat. Jo, jag har läst mycket om hur dessa test orsakar onödigt huvudbry och bara är generaliseringar, och rent logiskt så vet jag att detta inte visar att något är fel. Även vid mitt MA fick jag 3+ så det är ju inte heller någon garanti. Men min ologiska sida börjar löpa amok…

Sen har det slagit mig att jag inte låter mig själv fokusera på något positivt just nu. Den där lite spännande, bubblande känslan av att ha plussat och ha en hemlighet, den har inte infunnit sig. Allt det mysiga och positiva vågar jag inte tänka på, för jag vet att det kan tas ifrån mig och hur ont det gör. Kvar finns då bara oron och alla negativa tankar. Det är inte så mycket en spännande hemlighet som det innebär att jag tillhör en riskgrupp plötsligt, och hur kan det tänkas påverka mitt jobb? Det är inte fjärilar i magen så mycket som det är att analysera både symtom och brist på dem. En konstant rädsla och oro bara, ingen magi.

Till och från kommer fortfarande lite bruna flytningar. Det verkar som att de oftast dyker upp på eftermiddag/kväll, medan det inte är något på dagen. Så var det även igår då jag bara varit hemma hela dagen, så känns ju inte som att det är på grund av att jag ansträngt mig mycket eller så. Jag börjar noja lite smått över att det kanske skulle kunna vara biverkning på covid-vaccin. Jag fick Astra Zenecas för knappt två veckor sedan, innan jag visste att jag var gravid. Igår gick de ut med att de stoppar just det vaccinet pga risk för blodproppar och blödningar. Skulle det kunna vara något sådant? Vad skulle det innebära för en graviditet? Jag visste ju inte att jag var gravid, och tekniskt sett hade jag inte hunnit bli det heller (var väl typ ÄL+5) Känns lite obehagligt, gjorde jag ett dumt val som tog sprutan när jag visste att jag kunde vara gravid? Det känns som att det borde vara bättre även med delvis skydd, men… För mycket tankar och för mycket tid till dem.

ÄL+17 / 4+3

Kontrollbehov och oro utspelar en liten inre kamp hos mig… Dagens gravtest är solklart positivt, men är samtidigt inte starkare än det var för två dagar sedan, medan det haft en väldigt tydlig ökning innan. Jag vet ju att det är lönlöst att analysera sönder sånt, men jag vill heller inte hoppa över att testa för då börjar jag föreställa mig att det skulle vara svagare/negativt. Hopplös hur jag än gör. Har i alla fall slutat tempa nu, men kan konstatera att min vilopuls har gjort ett skutt uppåt (vilket är positivt). Försöker att inte kolla den appen för ofta, men är ändå ganska glad över att den finns där.

Någonstans saknar jag den där overkliga känslan från första graviditeten, då jag hade jättesvårt att ta till mig att två streck betydde att det var en bebis, var inte ens säker på att det skulle vara något på KUB fastän jag hade en massa symptom. Nu ”fattar” jag ju tyvärr bättre, och har något att oroa mig för. Och oroar mig gör jag…

I symptomväg har jag ömma bröst, igår fick jag en känsla av att mitt ena bröst hade blivit större och hårdare än det andra. Tycker att en del dofter är lite starkare än vanligt, men har ett relativt vanligt smaksinne. Lite illamående. Ingen molvärk eller färgade flytningar idag, men det hade jag igår.

Funderar på om jag ska ringa till MVC snart, kanske har möjlighet att komma in på ett VUL, även om det fortfarande är väldigt tidigt för det. Var ju på hälsosamtal/inskrivning för inte så länge sen, men då bokade vi in glukosbelastning i vecka 10 och hann ju med två VUL innan dess. Det slutade ju som det gjorde, men det kanske kan vara till min fördel? Eller så är det ändå för tidigt, och bättre att vänta lite till ifall det ändå skulle skita sig? Äsch, jag vet inte. Försöker känna mig lagom obrydd men positiv, och fokusera på annat, men lyckas inget vidare. Idag är jag hemma och vabbar och det blir ju inte samma distraktion som att vara på jobbet, och tiden går rätt långsamt.

ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

ÄL+14 / 4+0

Om jag hade haft en lutealfas på fjorton dagar hade det varit BIM idag, och strecket från i morse är ju starkt och bra. Jämför jag med förra grav är det en tydlig skillnad, såhär tidigt behövde man fortfarande nästan kisa för att se strecket. Det var något som låg och gnagde inom mig, även när strecken blev starkare senare. Jag fick 3+ men aldrig sådär starka att de blev starkare än kontrollstrecket eller sådär ”stal färgen.” Jag skakade bort dem känslorna och kände mig positiv, fram tills att jag tyckte att jag inte hade symptom nog. Inget av det här hade nog behövt betyda att något var fel, men jag kände ändå en oro. Nu är jag ju livrädd för att jag vet vad som kan hända, men det känns faktiskt bättre denna gång, trots lite spottings/färgade flytningar innan plusset.

Jag har nästan konstant känningar i magen. Molvärk, tyngdkänsla, växtvärk, ömt. Man märker att magen är där och att det är något som händer liksom. Kan känna lite i ligamenten om jag lyfter eller reser mig, och har tyvärr även haft lite lätt ont i höften och fram mot blygdbenet. Brösten ömmar till och från, och är lite mörkare än vanligt. Har även känt lite lätt illamående/åksjuka vid några tillfällen. Det är fortfarande väldigt tidigt, men utöver en oro så börjar det kännas lite mer på riktigt nu.

Vågar mig på att skriva graviditetsveckor nu, lite försiktigt. BF blir i november om det går vägen. Jag tar en dag i taget, men så långt kan jag i alla fall unna mig att föreställa mig. Ett steg i taget.

8 + 5

Känns lite dumt att skriva graviditetsveckor när jag egentligen inte vet om jag är gravid längre… Men kanske finns mirakel.

Haft lite lite bruna flytningar till och från sedan VUL för en vecka sen. Enligt läkaren kunde det vara en nidblödning som liksom aldrig kom ut, som nu ligger kvar mellan hinnsäcken och livmodersväggen och sipprar ut då och då. Så det är ju troligen det som fortsätter nu med, i små doser. Samtidigt antar jag att det är så ett missfall också sätter igång. Då det kan lika gärna vara business as usual, eller början till slutet. Finns inget sätt för mig att veta. Känns fortsatt jobbigt med den ovissheten, såklart. Mindre än en vecka kvar till nästa undersökning i alla fall.

Har mitt i allt lyckats dra på mig en ny förkylning. Ont i halsen, småhostig, något förhöjd temp och känner mig trött och hängig. Ska iväg och ta covid-prov idag, så blir hemma tills jag fått provsvar åtminstone. Hade ju varit skönt att vara på jobbet där jag har saker att distrahera mig med, men visst är det skönt att kunna ta det lugnt och sova ut också. Är väldigt trött igen, och vet inte om det har med sjukdom eller annat att göra. Har sedan några dagar tillbaka haft väldigt dålig aptit, får nästan tvinga i mig mat. Sen tycker jag fortfarande att jag känner av lite smärta i fogarna i vissa vinklar. Vet ju inte hur jag ska tolka detta. Hoppas att tiden går fort nu iaf och att jag känner mig piggare och friskare snart. Inget kul att ligga på soffan med bara sina tankar. Samtidigt är det ju samma tankar om och om igen, och jag kommer ju inte fram till något nytt. För jag kan inte veta förrän nästa VUL hur det ser ut. Rätt hopplöst att spekulera, men lik förbannat svårt att låta bli…

8 + 1

Fortfarande väldigt starkt test i morse. Om graviditeten har avstannat så har i alla fall min kropp inte märkt det. Är trött, mår lite illa till och från och har ömma bröst. Igår höll jag även på att spy av någons starka parfym på bussen – trots att jag satt minst tre rader bort från närmsta passagerare.

Känns lite hånfullt på något vis. Eller, jag VET ju inte att det inte är helt normalt där inne, men om det inte skulle vara det hade det ju varit skönt ifall alla skulle vara på samma bana här. Jag känner mig ibland lite som att jag ljuger när jag stoppar i mig mina multivitamintabletter för gravida. Men jag kan ju bara utgå ifrån att jag är gravid. För antingen så är jag det, eller så tror kroppen fortfarande det. Så gravid får jag utgå ifrån att jag är. Men är beredd på ett tråkigt besked vid nästa ultraljud.

Emotiellt är det väldigt dränerande. Man är ju så medveten om att man är gravid, tänker på eller undviker vissa saker. Vill ju vara lite glad också, tänka att det här illamåendet trots allt för något gott med sig. Kommit på mig själv ibland, typ när jag spillde lite och det landade på tröjan på magen. Hann börja tänka att det är ju inget emot hur det kommer att bli, tills jag snabbt fick stoppa mig. För jag vet ju inte om det kommer att bli något alls med det här. Kan inte ens se ett positivt test eller symtom som ett gott tecken, för kroppen kan ju fortsätta att producera hormoner för glatta livet fastän fostret har slutat utvecklas. Varje dag jag inte störtblöder eller har ont i magen (vilket jag inte haft) känns ju på sitt vis positivt, men det betyder ju inte att jag inte kommer att vara tvungen att sätta igång det med hjälp av piller eller ingrepp om 10 dagar för den sakens skull. Jag vill ju både att tiden dit ska gå fort, så att jag får ett svar, och på sätt och vis kunna stanna tiden så jag kan slippa ett jobbigt besked.