Uppföljning graviditetsdiabetes 3 månader

Idag har jag varit och gjort glukosbelastning igen. Inte min favoritsysselsättning direkt, men den här gången gick det i alla fall toppen! Hade 4,9 i fastevärde och efter två timmar låg jag på 6,2! Lite skillnad på de två gånger jag gjorde det under graviditeten då det som värst låg på 12,9 och två veckor innan på 9,nåt. Referensvärde är alltså mellan 4 och 8, så dagens siffror var helt perfekta! Även mitt långtidssocker låg jättebra, lägre än sist (och det var redan bra då!). Så himla, himla skönt! Jag har lite riskfaktorer då det finns typ 2 diabetes i släkten hos både mor- och farföräldrar och att min vikt kanske inte är den mest hälsosamma för tillfället. Men just nu har jag inget som tyder på diabetes, det var bara hormoner under graviditeten som ställde till det. Än en gång förundras jag över hur mycket de kan påverka!

Nu ska jag få göra en till belastning efter 12 månader, så till november, sen har jag förhoppningsvis gjort min sista insats på den fronten! Kommer följas med blodprov på vårdcentralen framför sen, troligtvis. Känns överkomligt, bra att de håller koll. Det jag kan göra nu är att köra på med träningen. Helst vill jag inte ha som syfte att gå ner i vikt, även om det är det vården ser mest till. Förhoppningsvis kan det komma som en tacksam bieffekt av att jag får till bra rutiner med motion/träning. Det har inte funnits (tagits) tid för gymmet denna vecka, men jag har tränat nåt pass hemma i alla fall så jag känner mig ändå nöjd. Och gymmet nästa!

Såg första vårblommorna idag. Det går mot ljusare tider. Allt såg bra ut. Jag är himla pepp på framtiden. En vår och sommar med mina små älsklingar, och lite fokus på mig själv också. Välkommen!

37+1

Jag igen… Ja, vem annars, det är ju min blogg?? Men såhär ofta brukar jag ju inte uppdatera. Fick i förbifarten veta att svärföräldrarna planerar att åka till stugan över nästa helg. 2,5 timme med bil härifrån och jag tvivlar på att det inte blir både ett och flera glas vin till maten där uppe. Hur mycket sätter ni på att det drar igång då!? Sambon hade sagt att det var lugnt, jag har ju inte läkarbesök förrän på måndagen efteråt. För sånt brukar ju bebisar bry sig om? Det positiva är att det är helg i alla fall, så det kanske är lättare att fixa alternativ barnvakt i bekantskapskretsen då än en vardag i alla fall. Men pga pandemin kan jag inte påstå att vi har många vänner som träffat sonen så pass ofta att det inte ska kännas som en främling. Lagom kul… :/ Två veckor före BF, är det verkligen läge att lämna länet??

Jag är inte ett dugg mindre nervös/stressad/panikig än sist. Sambon är alldeles för cool. ”Tänk om det går jättesnabbt denna gång?” får som svar att det vore väl skönt. Att jag inte skulle hinna få smärtlindring att det ändå inte hjälpte på slutet och om det går för snabbt för smärtlindring så är det ju snabbt avklarat ändå och jag behöver inte ha ont länge. När jag nojar över att rent utav behöva föda hemma i hallen så säger han att det i alla fall blir en bra historia. Han försöker väl lugna ned mig, men jag vill ha lite bekräftelse av mina tankar nu. Jag vill komma snabbt till sjukhuset (vilket inte underlättas av att det säkert kommer igång när vi behöver ta till plan B för barnvakt som inte har lika nära som hans föräldrar) och jag vill hinna med smärtlindring. Jag vill ha en igångsättning och är så fruktansvärt nervös över att det kan dra igång när som helst. Visst att jag när jag varit på mer ”logiskt humör” också tänkt att det är positivt om det går för snabbt för epidural för då är det snabbt över. Men wääh, det gjorde ju ONT! Vart är mitt lugn, min pepp inför förlossningen? Come back, please!

I morse vaknade sonen 03.30 pga att det visst är vintertid. Så egentligen var hon ju 04.30 och inte jättelångt ifrån 05 som han vaknat varje dag denna vabbvecka. Men inte direkt vad man behöver just nu. Denna trötta morsa med panikångest ser i alla fall fram emot att han ska till föris igen imorgon och jag kan ta en tupplur efter att han gått hemifrån på morgonen. Själviskt tänkt, absolut, men jag behöver försöka fokusera på mig själv. Stress är ju absolut inget bra, och jag tror inte att jag hanterar situationen/mina tankar bättre med extrem sömnbrist. Sambon är fortfarande förkyld och tycker synd om sig själv, vilket jag också gör. Till råga på allting annat han gör. Jag överhörde honom prata i telefon med sina föräldrar och sa att jag ju var något inkapaciterad och att det var mycket för honom att göra hemma. Jag håller ju med, men fick så dåligt samvete. Dessutom. Usch. Vecka 38 verkar bli en jäkla skitvecka, och vi har knappt ens börjat. Kanske blir fler inlägg här, för jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med sprängfylld hjärna med sannolikt hormonpåslag.

CD 52: ÄL+4

Nu har jag fått en rejäl temphöjning! Lite lustig kurva med låg temp ett par dagar redan innan positivt ÄL-test (dagen innan beräknad ÄL), men med det tydliga strecket och denna tydliga temphöjning känns det ju ändå som att kroppen till sist ägglossat!

Jag känner mig lite smått illamående och har en viss tyngdkänsla i nederdelen av magen, men tvivlar på att det är några graviditetssymptom… Känns snarare som att det är en viss hormonell karusell som satt in. Vi fick till det en gång samma dag som positiva testen så finns ju i alla fall en liten chans, men jag försöker att inte ställa in mig på något. Är egentligen mer nyfiken på vad som händer med min lutealfas nu, om den fortsätter vara lite frustrerande kort eller om den kommer rätta till sig. Men fortsättning följer!

Munkpeppar

Här kommer som utlovat lite research på vad det egentligen är jag gått på den här gången.

Kyskhetsträd (Vitex agnus-castus) är en kransblommig växtart som beskrevs av Carl von Linné. Kallas även för munkpeppar och används bl.a. för behandling av brunstiga ston. Har även använts för att behandla premenstruella spänningar.

Wikipedia

Brunstiga ston? Vafalls? Så vidare många tillförlitliga källor på svenska hittar jag inte vid en snabb sökning, däremot finns det fler på engelska. Munkpeppar tycks påverka många hormoner som är inblandade i kvinnors menscykel, och det ska finnas god evidens för användning vid bröstsmärta, PMS, och svårare PMS som PMDD. Det finns inte tillräcklig evidens för att det skulle hjälpa kvinnor med oregelbunden mens att bli gravida, men det kan hjälpa dem som inte producerar tillräckligt med progesteron. (1)

Man tror att vitex minskar nivåerna av hormonet prolaktin (som stimulerar bröstens mjölkproduktion) som i sin tur kan bidra till att balansera övriga hormoner, inklusive östrogen och progesteron. (2) Höga nivåer av prolaktin är även vanligt vid lutealfasdefekt, en kort lutealfas. Studier har gjorts där vitex visat sig minska prolaktinnivåerna och i sin tur bidra till längre lutealfaser, och bättre hormonbalans. Vitex kan även bidra till mer regelbundna cykler. (3) Stress har visat sig kunna öka produktionen av prolaktin. (4)

Vitex sägs kunna stimulera produktionen av LH och FSH. LH är det hormon som man mäter på ägglossningstest och som säger till kroppen att ägglossa. FSH stimulerar folliklarna. Detta kan också vara på grund av den prolaktinhämmande effekten, eftersom prolaktin hämmar produktionen av LH och FSH. Till exempel så kan ju amning göra att ägglossning och mens uteblir. Höga halter FSH gör så att ägget mognar snabbare och att östrogenhalterna ökar, vilket i sin tur leder till en tidigare stegring av LH och att ägglossning sker tidigare. Därefter ökar halterna av progesteron vilket kan minska PMS-symtom och ge en mer balanserad cykel. (5)

Mest evidens finns det alltså för att minska PMS och dylikt, samt att höja progesteronnivåerna. Att ”balansera hormonerna” är ju något flummigt, men det tycks ju påverka hypofysen att dra ned produktionen av vissa hormoner för att fokusera på andra. Dessa andra hormoner är ju viktiga för att få igenom ägglossning och få en hälsosam cykel. Som med stress så kan ju kroppen behöva lite hjälp att prioritera fertilitetshormoner över annat, och kan det ge en skjuts på vägen så låter det ju inte helt fel! Det är ju absolut inget mirakelpiller dock, men kan det ge kroppen en välbehövlig push så är det ju värt att prova. Får se ifall det ger någon effekt.

CD 2

Hade kanske inte behövts allt för livlig fantasi för att kalla idag för första dagen, för mensen ökade rätt långsamt i mängd. Så hade lika gärna kunnat kalla igår för ytterligare en dag med spottings. Men jag fortsätter räkna såhär nu, vet inte om det spelar jättestor roll ändå. Hade ju då kunnat hålla min lutealfas på 10 dagar i alla fall, vilket fortfarande är i kortaste laget, men i alla fall.

Både spottings och en kort lutealfas kan vara tecken på lågt progesteron. Stress kan ju påverka progesteronproduktionen då kroppen får fokusera på att producera stresshormoner snarare än såna fjantiga saker som könshormon. Så det känns ju som att allt hänger ihop. Jag har redan börjat käka munkpeppar från igår, och det ska kunna hjälpa till att få hormonerna i balans, men även öka progesteronet. Får erkänna att jag mest läst lite snabbt så blir kanske veckans hemläxa…

CD 35: ÄL+5

Alla appar är överens nu om att ägglossning skett, tempen ligger än så länge rätt stabilt på en högre nivå trots att jag mätt vid lite olika tider (som vanligt). Jag är i ett läge nu när jag känner mig rätt lugn, väldigt nöjd över att min kropp samarbetar ❤ Efter att i förra cykeln bara fått lite starkare streck på ÄL-testet men inte hade så mycket annat att gå på än en rätt så diskret och hoppig temphöjning känns det väldigt bra nu. Tydligt sekret, kunde även känna på tappen att den blev högre, mjukare och mer öppen – något som jag inte kunnat innan, men troligen annorlunda nu efter en förlossning (häftigt!) – plus stegring på LH-test och så tempen. Jag kanske låter lite som en broken record, men tack kroppen!! ❤

Mina bröst ömmar nu, betydligt mer än de gjort tidigare under cykeln. Tyckte att det ömmade lite, kanske kroppen försökte få igenom en ägglossning lite tidigare för jag tyckte mig känna det typ en och en halv vecka innan jag faktiskt ägglossade, precis innan den där lilla temphöjningen som förvirrade mig ett tag. Kanske var det ett misslyckat ägglossningsförsök? Hur som helst så är de betydligt mer ömma nu! Jag har känt mig lite trött de senaste dagarna, men det har ju också varit konstant 30+ ett tag plus att jag inte får i mig vare sig koffein eller rosenrot just nu. Igår hade jag också lite diffus värk på ena sidan av magen, mellan naveln och ”bäckenknölen” som kom och gick lite. Än så länge inget idag.

Förra cykeln hade jag ju en massa skumma symptom vid det här laget och var helt övertygad om att jag var gravid. Nu har jag inte lika starka förväntningar, även om jag såklart hoppas. Mest av allt hoppas jag att jag får en bra hormonbalans och att jag kan jobba ytterligare på det. Har läst lite om det där med spottings, som dök upp helt plötsligt förra gången. Kan tydligen ha med låga progesteronvärden att göra, skulle kanske förklara en lite ostabil temp efter ägglossningen och kanske några av de skumma symptomen också? Stress kan ju påverka progesteronet också, som jag tolkat det. Förhoppningsvis har jag lyckats få lite bättre balans nu, men munkpeppar ska ju bland annat kunna öka progesteronet och även LH, så tänkte testa det nästa cykel för att se om det kan ge en extra liten skjuts på vägen! (Orkar inte leta upp källor just nu, går lite på minne från vad jag suttit och läst så får kanske ta mig själv med en nypa salt hehe). Om det nu blir en nästa cykel. Fast det blir det ju!

Idag kommer min mamma och hälsar på, bra distraktion en stund där i alla fall. Sen blir det väl full rulle att förbereda allting som ska fixas inför förskolestarten… Så nu kommer nog dagarna rulla på snabbt i alla fall, perfekt! 🙂