Det där med amning…

Idag har vi varit på amningsmottagning och fått lite stöttning. Tungbandet är väldigt kort och kommer åtgärdas hos Öron, näsa, hals förhoppningsvis inom 1,5 vecka, men tills dess har vi fått bra tips. När lillebror kommer från ”utsidan” istället för att ligga tvärs över bröstet och får lite hjälp så lyckades han ta ett helt okej grepp som han inte direkt tappade, och kunde även se att han svalde och fick i sig. Blev inte så stressigt som jag var rädd för heller, utan vi kunde ta det i lugn och ro och det kändes väldigt positivt. Upplever annars att det lätt kan bli lite hetsigt när nån ska hjälpa till med positionering och att det bara blir krångligt, men det här kändes bra! Vi fick även råd att milliliter och tider med ersättning kan tas med en nypa salt och att vi inte behöver följa det helt slaviskt, vilket också känns toppen! Nu blev det ju till sist bara ersättning med storebror, men märkte att det blev mycket bättre när vi inte levde efter klockan hela tiden utan körde på signaler och behov. Bara bra att få det bekräftat av någon att det är okej liksom.

Vi hade hembesöket från BVC igår också, och han hade gått upp bra i vikt sedan vi skrevs ut från BB så det är inte heller något vi behöver oroa oss för kändes det som. Får såklart följas upp, men förhoppningsvis slipper vi samma jobbiga upplevelse som med storebror när han inte gick upp i vikt och var hungrig hela tiden när vi försökte trappa ned på ersättningen för att jag aldrig fick igång produktionen på riktigt. Men nu känner jag mig mer hoppfull. Det var ju fruktansvärt jobbigt och ett litet trauma sist, men hoppas kunna få revansch. Skulle det inte fungera ändå och han behöver ersättning så får det så vara, men nu känns det som att vi kan ge det en ärlig chans och vi kommer kämpa på nu! Jag känner mig fortsatt pepp och positiv, och vill fortfarande sätta igång ett storbak med pepparkakor typ, inte alls samma känsla som med första barnet. Väldigt glad för vår lilla familj 🥰

Bebisbubblan

Jag vill inte jinxa något nu, men jag mår SÅ bra! Efter fyra nätter på BB fick vi äntligen komma hem igår. Lillebrors blodsocker var lite lågt, sedan hade han även gått ned lite för mycket i vikt. Det visade sig att tungbandet var kort, så det har väl varit lite kämpigt med amningen. Dock funkar det någorlunda bara vi tar det lugnt och hittar vårt vis än så länge, har fått mer mjölk redan än vad jag någonsin fick med storebror känns det som, och vi har fått en mycket bättre start. Nu tillmatar vi med ersättning var tredje timme tills tungbandet åtgärdats/vi kan följas upp på BVC med vikten, men det känns ändå helt okej. Lillebror mår bra och känns nöjd, och jag befinner mig fortfarande i en härlig och harmonisk bubbla. Läste någonstans om motsatsen till baby blues som då skulle vara ”baby pinks” och jag skulle faktiskt kunna skriva under på det. Tar det med ro och njuter för fullt, till skillnad från sist när allting var nytt och jättestort så håller jag mig lugn och positiv, försöker inte stressa upp mig. Lillebror är dessutom en rätt chill bebis än så länge, oftast nöjd. Han kan ligga själv en stund och bara vara, till skillnad från storebror som skulle vara nära, nära, nära konstant och vi fick typ äta i skift för att han alltid behövde vara i någons famn. På tal om storebror så har han varit förvånansvärt fin mot lillebror. Väldigt mjuk och kärleksfull, nyfiken och intresserad. När vi sa att lillebror sover och vill vara i fred gick han och hämtade sitt täcke och la försiktigt det över lillen. Älskade unge!! 🥰 I natt blev han dock lite avundsjuk och ville ligga mellan oss i sängen, men där låg ju lillebror i sitt babynest så det gick ju inte. Har beställt hem ett bedside crib nu så vi kan få plats med alla på ett sätt som känns bra för alla.

Rent kroppsligt mår jag hur fint som helst! Lite öm i underlivet men inte alls som jag minns det från förra gången! Sen gick det ju rätt snabbt och jag tror inte att jag syddes lika mycket (det var inga större bristningar sist, men de sydde rätt länge ändå). Jag känner mig även väldigt rörlig. Jag var så jäkla taggad över att kunna gå en vanlig promenad i normalt tempo, att kunna stå rätt upp och ned utan att bli trött i bäckenet, och kunna röra mig normalt! Kan hända att jag överdrev pyttelite för även om jag inte kände något alls igår så gör det sig påmint idag, men fortfarande hanterbart. Häftigt ändå! Hade mycket (normalt troligtvis?) avslag de första dygnen men nu är det som en lättare mens redan och är rosa/brunt. Minns att jag svassade runt hur länge som helst med kasslertrosor och förlossningsbindorna som praktiskt taget är som en blöja, idag kände jag redan att jag hellre ville ha mina egna trosor på mig. Har också mycket energi och känner att jag vill hitta på saker. Har diskat och tvättat och fejat, medan lillebror nöjt slumrat. Har till och med kunnat dricka varmt kaffe! Kanske är det lugnet före stormen, kanske har jag som sagt totalt jinxat det nu, men herregud så härligt vi har det! Kanske till och med att jag kan ta tag i de där ambitionerna jag hade att julbaka lite innan första advent, något som jag trodde var helt orimligt när jag i förra veckan föreställde mig det… 🙂