CD 39: ÄL+6

Tempen har fortfarande inte skjutit rejält i höjden, men ligger väldigt stabilt strax över coverline utan några större variationer från dag till dag. Det är ju positivt? Kanske? Det har ju i alla fall inte gått nedåt.

Jag har lite molvärk som kommer och går, ömma bröst och en pirrande/kliande/ilande känsla som också kommer och går – och flyttar sig lite hit och dit i magen. De senaste nätterna har jag även sovit rätt djupt; det har varit svårt att vakna till när klockan ringer eller om sonen vaknar under natten, och idag fick jag en rätt rejäl energidipp när jag kom hem från jobbet. Vet inte om något av det här betyder något, men av lite nördigt intresse så ska det såklart dokumenteras! 🙂

Den här veckan har i alla fall gått snabbt, det har varit lagom mycket att göra på jobbet så att man håller sig sysselsatt och dagarna går väldigt fort, samtidigt som det inte har varit för mycket att göra så man knappt hinner med att tänka. Lagom, som sagt. Funnits utrymme att snacka skit med kollegor och engagera sig i ditten och datten som inte har med barn eller hem att göra, och att jag kan prata med någon som inte är min sambo eller en snart 1,5-åring som inte kan prata tillbaka. Det är faktiskt rätt gött att komma hemifrån också och känna sig vuxen och att man får klä sig i en annan roll än mamma eller sambo för en stund. Sen kan jag ju sakna ihjäl dem också, och brukar oftast ha skickat ungefär 58924829 meddelanden innan klockan blivit åtta för att höra att de vaknat och kommit iväg till föris, om de kom ihåg jacka/stövlar/keps/osv pga ska bli si och så väder under dagen. Men det hör nog till. Tycker att jag har en fin balans nu i alla fall, och jag mår bra. Just nu får jag mycket energi från jobbet, och jag får mycket energi och kan koncentrera mammarollen till att vara en rolig lek- och busmamma den stund vi har tillsammans innan nattningen. När jag bara var hemma så tog man det lite för givet och var kanske inte alltid den roligaste eller mest engagerade under dygnets alla timmar. Så just nu känner jag att jag har det oförskämt bra! Man får ju vara beredd på att denna höst och vinter kommer bli lite underlig, säkert mycket av både vab och sjukdom… Men det får vi ta då! 🙂 Huvudsaken är att tiden sedan ägglossning faktiskt gått rätt så snabbt hittills, och att jag spenderar större delen av dagen åt annat än att bara gå omkring och känna efter i varenda vrå och vinkel. Tror att jag testar till helgen p.g.a. kommer inte kunna hålla mig (hah), så det är ju faktiskt snart!

CD 28

Så var vardagen igång igen, på riktigt! Sonen har varit på förskolan hela veckan och jag har jobbat. Sambon har känt sig lite småkrasslig (men blir oftast inte lika illa däran som vi andra) men har nu äntligen börjat känna sig som sig själv igen.

Det är extremt skönt att vara tillbaka på MITT jobb igen! Det är lite kaos och vi försöker hitta nya rutiner (”denna nya coronavardag”) och en hel del kollegor som också är hemma i sjukdom/vab, men jösses vilken skillnad det är ändå! Jag känner trots allt att jag har kompetensen att göra allt som väntas av mig, även om det inte är helt tydligt just precis vad det är som väntas av mig… Men jag är redo för vad som kan slängas åt mitt håll oavsett! Så har jag ju inte känt under våren, där det varit saker jag inte har erfarenhet eller kompetens inom som förväntats av mig. Nya rutiner, miljöer och arbetsuppgifter som varit stressigt i sig, samtidigt med ett stort hot om corona över huvudet på en. Hotet finns ju där fortfarande, men nu är det i alla fall meningen att vi ska jobba på att ta ikapp den vårdskuld som jobbats upp – och inte att jag potentiellt skulle få hoppa in med munskydd och visir inne på en covid-positiv sjukhussal.
Trots förvirring och lite slut i huvudet har jag ändå känt mig hoppfull, och kommit hem med positiv energi och orkat vara människa även när jag kommit hem från jobbet. Sonen verkar trivas väldigt bra på förskolan också, så det har funkat fint att ha en rullande vardag igen! 🙂

CD 28 alltså, och jag känner på mig att ägglossningen borde vara nära. Har fortsatt svaga LH-test, men mer fertilt sekret nu. Tempen har gått nedåt nu två dagar i rad, medan vilopulsen har gått uppåt – det gjorde den några dagar innan ägglossning förra cykeln också så får se om det stämmer igen. Det är bara att vänta… Vi är i alla fall pigga och krya nu så kan (lite försenat) köra på varannan dag nu äntligen!

CD 22

Förhoppningsvis börjar vi bli friska, äntligen! Har inte märkt något snor hos sonen på hela helgen, och förutom lite envis hosta här så är jag i princip återställd. Har börjat logga min vilopuls och jämföra med temperaturen, och faktiskt så ser jag ett mönster att de följs åt väldigt bra. I morse hade jag både låg temp och låg puls, så känns som att kroppen är rätt färdig med det här sjukandet för denna gång! 🙂

Så förhoppningsvis blir det återgång till vardagen igen imorgon. En veckas försening, men känns inte som att det hänt så mycket på en vecka heller. Jag ser fortfarande inte skymten av någon ägglossning. Tillbaka i ekorrhjulet som bara snurrar, och jag är inte närmare mitt mål…

Tidigare har jag, när jag blickat lite framåt, tänkt på att jag kanske är gravid till jul eller att jag nästa sommar antingen är gravid eller har en liten bebis. Nu börjar jag känna mig lite mindre hoppfull. Klart att allt kommer vara som vanligt till jul. Klart att vi bara kommer ha ett barn nästa sommar och en semester därefter. Jag kan ju inte ens ägglossa, hur skulle jag bli gravid?? Jag vet att dessa negativa tankar inte är ett dugg konstruktiva utan snarare destruktiva, men jag kan inte hjälpa det. Det faktum att jag fick ägglossning tidigare förra cykeln än jag fick i förrförra cykeln var tydligen inte en positiv trend. Det betydde visst inte att jag skulle se en cykel runt 30 dagar den här gången heller. Jag får bara vänta och vänta och vänta lite till. Tiden bara går.

Detta blev inte ett särskilt peppigt inlägg, men det är ju inte alltid uppåt heller å andra sidan. Ny vardag, nya tag?

CD 19

Här har vi fortsatt sjukstuga. Jag har fått testa mig för covid-19 genom jobbet och det var i alla fall negativt, men hostar och kraxar fortfarande en hel del. Sonen har både snorat och hostat och ska ju stanna hemma i 48 timmar symtomfri så vi fortsätter ändå att hålla oss hemma. Tempen på oss båda är normal igen, jag mår bra förutom hostan och sonen håller på att klättra på väggarna (både bokstavligen och bildligt) av rastlöshet. Hoppas vi kan gå tillbaka till vardagen nästa vecka!

På fertilitetsfronten intet nytt. Inget tecken till stegring på LH, sekretet pendlar fortfarande mellan krämigt och ”äggvita fast inte äggvita för det är inte riktigt lika vattnigt eller genomskinligt men går att göra trådar med så är kanske fertilt” och har gjort så ett bra tag nu, så blir inte riktigt klok. Verkar ju i alla fall slippa ägglossa medan jag är sjuk och eländig och febrig, så det är ju bra. Hade väl nånstans nästan hoppats lite på att kunna uppleva en 14+14 dagars cykel, samtidigt som jag inte hade några direkta förhoppningar på riktigt. Får väl se om jag i alla fall kan få ned ÄL till innan CD 30 denna gång, men kroppen har ju fått fokusera på att vara sjuk nu också så får ju cut it some slack. ❤

CD 15

Där kom förkylningen igång på riktigt… Hosta, halsont, snorig, 37,3 i temp. Okej, så det är knappt feber ens, men det är över en grad högre än det var igår och jag känner definitivt av det! Förhoppningsvis kan det orda till sig lite snabbt i alla fall. Sonen har redan gått ned en grad från sin högsta temp och har mått oförskämt bra hela tiden, om än lite snorig och hostar nån gång ibland. Men betydligt mer obrydd än sin arma moder, that’s for sure! Vi får väl båda stanna hemma imorgon i alla fall, så det blev inte så mycket tillbaka till vardag ännu.

Nu får jag väl nästan hålla tummarna för att fertila perioden och ägglossningen håller sig borta en stund till, tills jag känner mig lite piggare och fräschare gärna… Min arma, arma tempkurva!

CD 9

Mensen har tagit slut för denna gång för några dagar sedan, och igår började jag att testa med LH-test. Supersvagt streck, vilket låter positivt med tanke på att munkpeppar ska kunna höja halterna och jag var lite rädd att det skulle vara förhöjt hela tiden. Hoppas dock på en riktigt tydlig stegring, och att den kommer relativt snart. Vore ju trevligt. Men jag får ju inte bli för besviken om det inte kommer supertidigt, utan får försöka hitta lite av det berömda tålamodet istället. Men ska bli kul att se om det blir någon skillnad, andra cykeln med rosenrot också.

Håller i övrigt på att ställa om till lite nya rutiner. Vi försöker anpassa oss till mat- och sovtiderna på förskolan för att få lite kontinuitet, så de rutiner jag jobbat in och vant mig med sedan juni har fått ge plats åt nya rutiner. Och här sitter jag hemma igen, medan sonen är på föris. Bara att vänja sig med det med, om en vecka börjar jag jobba igen! Skönt nog på mitt ”riktiga” jobb och inte placeringen jag haft p.g.a. corona, så det känns bra. Inskolningen har hittills gått bra, sonen blir rätt ledsen vid lämning eller strax efteråt när han kommer på att jag har gått, men pedagogerna har lyckats distrahera honom rätt snabbt och sen har han haft det väldigt roligt och uppfört sig exemplariskt. Var lite jobbigt i morse då jag var inne och lämnade hans väska i facket medan han sprang ute och härjade, han hann bli ledsen under tiden och slängde sig kring min hals och ville inte släppa taget förrän han blev distraherad av den automatiska dörröppnaren och allt var frid och fröjd tills jag gick på riktigt. I de situationerna är det ju jobbigt, han känns för liten för att riktigt förstå det där med adjön och att mamma kommer tillbaka. Desto mysigare är det sen att komma och hämta, då får man också en varm kram – fast sen vill han knappt följa med hem. Så det känns bra. Det kommer nog bara bli bättre med lämningarna. Tanken är ju också att hans pappa tar lämningarna då jag har det lite stressigare iväg på mornarna, så tar jag hämtningarna. Lite win/win. 🙂 Ny era i livet blir det, oavsett!

CD 5

Här sitter jag hemma, och sonen är på förskolan själv. Jag hade förväntat mig lite mjukstart, typ ”ta en promenad på en timme och kom tillbaka” men nu var jag där i kanske 10 minuter innan jag lämnade honom, och ska komma tillbaka i slutet av dagen om de inte hör av sig. Jag kan ju se förskolans innergård från vår balkong, och kunde ju inte låta bli att spionera lite, lite. Tyckte det verkade som att han blev lite ledsen efter en liten stund (i början sprang han glatt runt och utforskade), sen gick de in. Nu sitter de och äter lunch, sedan blir det tupplur och sen är det snart dags att komma och hämta. Försöker att inte tänka för mycket på detaljer, ”tänk om han inte äter”, ”tänk om han inte somnar utan mig”, ”tänk om han inte uppför sig” och låter det få vara så. Jag har ju varit ifrån honom hela dagar på jobb tidigare, men då har han ju varit med sin pappa. Han har bara varit utan någon av oss korta stunder, ett par timmar när vi gick på restaurant en gång bara, annars har någon av oss alltid varit med honom. Men det är ju dags. Även om jag är lite nojig, och även om jag smet ut på balkongen cirka två gånger i minuten första tiden, så går det ändå bättre än jag trott. Hade faktiskt trott att jag skulle vara ännu värre. Hoppas att han haft det bra sen när jag kommer och hämtar bara… Huff!

Annars då? 🙂 Idag är det CD 5 och jag har haft en ganska lätt mens den här gången. Brukar få en dag med mycket riklig blödning, och några medelrikliga dagar innan och efter. Nu har inte värstingdagen dykt upp än, och det verkar som att det varit uppe och vänt och att det blir mer sparsamt nu. Förra cykeln hade jag 6 dagars mens med en dags spottings efteråt, och så tre dagars spottings innan mensen med. Brukade ha runt 5 dagar, under våren har det legat på 6-7, men har inte haft spottings förrän jag första cykeln med syskonförsök. Ska bli spännande att se hur det blir denna gång.

CD 38: ÄL+8

Inatt drömde jag att jag var gravid. Hade fått värkar/magont, och vi släppte allt för att åka in på direkten. Väl där är också min mamma där, och hon håller på att fylla i lite papper när jag kommer på att jag ju faktiskt inte ens varit på rutinultraljud ännu, vilken vecka är jag egentligen i? Sen vaknade jag innan jag kunde reda ut det…

I vaket tillstånd kunde jag konstatera att tempen dippat rejält idag, ned under coverline med 0,3 grader lägre temp än igår. Den som hade legat väldigt stabilt hela lutealfasen… Igår eftermiddag fick jag en liten blodstrimma i flytningarna, men har inte varit något sedan dess varken igår kväll eller nu på morgonen. Förra cykeln fick jag en blodstrimma på CD+8 som sedan blev till mens, men det var mycket större strimma då och det fortsatte komma. Något som däremot återkommer är de ömmande brösten och en ökad värk i magen, nu lite mer åt molande hållet och lite som en tyngdkänsla nästan. Jag hade ju kunnat hoppa direkt till att tro att det är ett implantationsdipp och en liten nidblödning, men jag känner mig inte övertygad. Förra cykeln fick jag ju så mycket falska förhoppningar, och det var ganska tungt. Har även noterat såna små blodstrimmor två gånger tidigare under cykelns gång. Funderade på om det var en ägglossningsblödning, men det sammanföll inte med ägglossningen så 😛 Troligtvis har jag bara lite känsliga slemhinnor.

Får se om det dyker upp mer blodstrimmor, spottings, mens, eller något däremellan. Om jag följer samma lutealfas som sist så är det mens om tre dagar. Även om jag är lite avfärdande nu så kommer jag nog testa imorgon eller tidigast i övermorgon (troligtvis både och haha) eftersom det är helg och jag inte behöver fokusera på att komma upp och iväg på morgonen som det blir hela nästa vecka.

Idag ska vi också iväg till förskolan för ett första besök, men det kommer bara vara på två timmar och jag tror inte att jag behöver förbereda så mycket nu, utan info kommer då. Men hur som helst så måste jag försöka komma dit någorlunda hel och ren i alla fall 😀 Så det är nog dags att avsluta inlägget och ta morgon på riktigt. Fortsättning följer!

CD 37: ÄL+7

Tempen ligger rätt så stabilt om jag får säga det, inget mer zick-zackande trots att jag mätt lika olika hela tiden. Nåväl.

Jag har haft två väldigt härliga dagar med min mamma på besök. Vi träffas ju inte jätteofta eftersom vi bor rätt långt ifrån varandra, och det blev ju inte bättre med coronan direkt. Men nu fick vi möjlighet att ses, och hon fick möjlighet att umgås med sitt barnbarn. Både lustig och fin känsla att se sin mamma interagera med ens barn, men kan tänka mig att det är ännu ”värre” att se sitt barn som mamma… 🙂 Det har hur som helst varit väldigt avkopplande och intensivt på en och samma gång, och jag har i alla fall inte lagt mycket tankekraft åt att känna efter och leta efter symptom. ÄL+7 nu och har fortfarande lite ömma bröst, varierar lite från dag till dag. Sen har jag haft det där diffusa i magen, men det byter plats och karaktär och kommer och går, så jag är faktiskt inte säker på att det ens har något med livmodern att göra över huvud taget.

Idag är tekniskt sett sista dagen på min föräldraledighet, imorgon ska vi till förskolan! Hade nog känts mer konstigt om jag inte redan gått tillbaka en gång och jobbat i typ ett halvår innan jag gick på ledigheten igen. Skillnaden är ju dock att jag inte kommer lämna över ansvaret till sonens pappa, utan till för oss än så längre helt främmande förskolepedagoger. Ingen av oss föräldrar kommer få hänga med honom på dagarna. Märklig känsla. Men vi träffade lite barn nu när mamma var på besök, sonen behövde inte sitta lika mycket i vagnen nu när vi var minst två när vi var ute. Är ju annars nästan omöjligt att gå ut med både hund och barn om jag inte använt vagnen, men nu kunde han springa rätt fritt så länge vi var på öppna gräsytor. Blir ju också lättare att hänga i en lekpark när hunden är med om man är fler än en person. Hur som helst så var det väldigt mysigt att se sonen interagera med andra barn som han träffade, som han verkar tycka väldigt mycket om! Så kommer nog bli hur roligt som helst för honom att vara på föris, plus en massa nytt att utforska och gå bärsärk på… 😛

CD 10

Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett paradox, för man är ju långt ifrån ”ledig”. Men jag kan ändå konstatera att det är bra för mig. Kroppen må vara trött av att inte få sova riktigt ordentligt och att springa efter min 15-månaders (idag!) hela dagarna. Men själen mår bra. Jag tankade mycket energi från mitt riktiga jobb, men där har jag inte varit sedan i slutet av mars, tror jag? Coronaplaceringen är definitivt mer dränerande, både psykiskt och fysiskt. Visst tror jag att rosenroten hjälpt mig nu dessa dagar att inte bli lika stressad eller dränerad, men mår till syvene och sist bättre när jag inte är där. Så är det ju, tyvärr.

När jag är hemma om dagarna har jag fått in en rutin att gå ut på en långpromenad med hunden och sonen i vagnen mitt på dagen. Detta brukar vara en väldigt mysig stund, igår var inget undantag. Det hade nyss regnat, och det luktade av blöt asfalt och nyslaget gräs, olika blommor. Vinden rasslade i trädkronorna, och det var nästan bara vi tre ute. Sonen kikade nyfiket ut runt sufletten och skrattade hjärtligt åt hunden som hade slängt sig i gräset för ett sånt där lyckorull efter att sniffat på alla nya dofter.

Vi har ju nyligen flyttat till en helt nybyggd lägenhet och de håller på att bygga upp en helt ny stadsdel – vilket innebär att vi bor på en byggarbetsplats, mer eller mindre. Men åt andra hållet ligger en mysig äldre stadsdel med mycket grönområden och radhus-/villakvarter. Sen har vi inte mer än 10-15 minuters promenad till stadsgränsen, där ljuvliga vidder av åkermark sprider sig så långt ögat kan nå. Jag vurmar väldigt för naturen, och tycker mycket om att promenera och bara ta in omgivningarna. Jag hade aldrig kunnat bo på landet (varken jag eller sambon har körkort bland annat, och jag vill gärna bo nära affärer och puls också) men jag blir ändå lite lycklig i själen av en sån där Astrid Lindgren-idyll. Här vi bor så får man lite det bästa av två världar känns det som, det tar visserligen typ trekvart att promenera in till ”stan”, men med kollektivtrafiken som går nästan precis runt knuten tar det 5-10 minuter istället. Samtidigt som vi har naturen runt hörnet. Innan jag gick på den här föräldraledighetsperioden hade jag knappt tagit mig tiden att ströva runt i området, hade bara hittat en väg att gå med hunden och tog samma varje gång. Nu kan vi ströva lite på måfå och hitta nya ställen, och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Att själen mår bra är ju väldigt viktigt, och det känns som att all stress bara runnit av mig.

Inte så mycket fokus just nu på syskonprojektet, men är ju lite i limbo just nu. Ska inte försöka tänka mycket mer på det heller, men är ju lite spänd på att se när ägglossningen kan tänkas dyka upp. Börjat testa med ÄL-test bara för att, de har ju (inte särskilt förvånande) varit så gott som blanka än så länge. Tycker att jag haft lite mer flytningar än vanligt efter mensen, men det behöver ju inte betyda att ägglossningen är i närmre antågande för det.