CD 5

Här sitter jag hemma, och sonen är på förskolan själv. Jag hade förväntat mig lite mjukstart, typ ”ta en promenad på en timme och kom tillbaka” men nu var jag där i kanske 10 minuter innan jag lämnade honom, och ska komma tillbaka i slutet av dagen om de inte hör av sig. Jag kan ju se förskolans innergård från vår balkong, och kunde ju inte låta bli att spionera lite, lite. Tyckte det verkade som att han blev lite ledsen efter en liten stund (i början sprang han glatt runt och utforskade), sen gick de in. Nu sitter de och äter lunch, sedan blir det tupplur och sen är det snart dags att komma och hämta. Försöker att inte tänka för mycket på detaljer, ”tänk om han inte äter”, ”tänk om han inte somnar utan mig”, ”tänk om han inte uppför sig” och låter det få vara så. Jag har ju varit ifrån honom hela dagar på jobb tidigare, men då har han ju varit med sin pappa. Han har bara varit utan någon av oss korta stunder, ett par timmar när vi gick på restaurant en gång bara, annars har någon av oss alltid varit med honom. Men det är ju dags. Även om jag är lite nojig, och även om jag smet ut på balkongen cirka två gånger i minuten första tiden, så går det ändå bättre än jag trott. Hade faktiskt trott att jag skulle vara ännu värre. Hoppas att han haft det bra sen när jag kommer och hämtar bara… Huff!

Annars då? 🙂 Idag är det CD 5 och jag har haft en ganska lätt mens den här gången. Brukar få en dag med mycket riklig blödning, och några medelrikliga dagar innan och efter. Nu har inte värstingdagen dykt upp än, och det verkar som att det varit uppe och vänt och att det blir mer sparsamt nu. Förra cykeln hade jag 6 dagars mens med en dags spottings efteråt, och så tre dagars spottings innan mensen med. Brukade ha runt 5 dagar, under våren har det legat på 6-7, men har inte haft spottings förrän jag första cykeln med syskonförsök. Ska bli spännande att se hur det blir denna gång.

CD 2

Hade kanske inte behövts allt för livlig fantasi för att kalla idag för första dagen, för mensen ökade rätt långsamt i mängd. Så hade lika gärna kunnat kalla igår för ytterligare en dag med spottings. Men jag fortsätter räkna såhär nu, vet inte om det spelar jättestor roll ändå. Hade ju då kunnat hålla min lutealfas på 10 dagar i alla fall, vilket fortfarande är i kortaste laget, men i alla fall.

Både spottings och en kort lutealfas kan vara tecken på lågt progesteron. Stress kan ju påverka progesteronproduktionen då kroppen får fokusera på att producera stresshormoner snarare än såna fjantiga saker som könshormon. Så det känns ju som att allt hänger ihop. Jag har redan börjat käka munkpeppar från igår, och det ska kunna hjälpa till att få hormonerna i balans, men även öka progesteronet. Får erkänna att jag mest läst lite snabbt så blir kanske veckans hemläxa…

CD 1

Solklart negativt test i morse också, tempen något lägre än igår och jag blöder lite mer. Väldigt sparsam blödning, men ändå så pass att det är blod och inte blodblandade flytningar. Räknar kallt med att det ökar under dagen eller till imorgon. Med lite välvilja kan jag kanske sträcka det till 9,5 dagars lutealfas, inte helt optimalt. Tanken var ju att det skulle gå åt andra hållet…

Jag hade ju inte räknat med att det skulle bli något, och verkligen ställt in mig på at få börja en ny cykel och testa lite nytt för att se om jag kan optimera den ännu mer. Men jag hade en riktigt låg dag igår, både energi och humör. Tänkte ju redan då att mensen var på intågande, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle kännas så tufft ändå. Försöker att hitta peppen här idag, men får väl också ta mig lite tid att faktiskt ”sörja” det som inte blev.

Nya tag. Inskolning på riktigt nästa vecka, något att fokusera på. Mitt stora lilla barn! ❤

CD 6

Idag gick jag omkring halva dagen med en konstig stickande och kliande känsla i ena bröstet. Började fundersamt undra ifall det var möjligt att få ägglossningskänningar redan på cykeldag 6, jäklar! Sen märkte jag att jag bara fått knäckebrödssmulor i BH:n…. Alltså blir man helt galen eller vad??

Jag vet att det inte är hälsosamt att gå och vara så besatt i processen, men hur ologiskt det än låter så tycker jag faktiskt att bloggen hjälper. Jo, visst är det en blogg om att skaffa barn – men jag tycker ändå att det hjälper att det blir ett projekt som inte enbart rör kroppen. Det blir något större som jag kan fokusera på, ett projekt som inte bara är mig. Om det låter vettigt? Jag har lagt ganska mycket energi på bloggen nu på sistone, tycker att jag lite breddat fokuset från bara en dagbok om mina krämpor typ. Jag blir mitt i det, fast ändå inte. Det är lätt för mig att gå lite väl all in i projekt, t ex bebisverkstaden. Nu blir det dock mycket bloggande som jag kan lägga del av energin på, plus att det kan vara skönt att skriva av sig!

Tror att det varit bra för mig nu när jag varit föräldraledig att ha något mer att förankra min tillvaro i. Nu är jag tillfälligt tillbaka på jobb en sväng, och det är ju skönt att ha lite rutiner och fasta hållpunkter. Första dagen har gått bra, över förväntan. För det första så var det inte överdrivet mycket att göra, och för det andra så känner jag mig fortfarande så himla lugn. Den här inställningen att allt löser sig och att det bara är några dagar kvar nu känns lite främmande för mig måste jag säga… Under hela våren hade jag alltid mer eller mindre ångest över att jag inte var bra nog, att jag inte var tillräcklig, och att allt var allmänt jobbigt. Så känner jag inte nu. Undrar om det är rosenroten, för så här är jag inte van vid att må ”på egen hand” i alla fall. Det är som att jag tänker på lite saker som definitivt ger mig ångest, men ångestkänslorna infinner sig aldrig. Istället går jag vidare till något mer positivt att fokusera på. Sonen tog dessutom morgon vid 04.50 och jag kunde inte somna om igen, ändå är jag inte fullständigt slutkörd utöver en liten svacka kring lunch. Nu på väg hem känner jag mig rätt pigg, och att jag gjort ett bra jobb! Jag fortsätter gärna att använda det bara för den sakens skull, även om det skulle ha noll och ingen effekt på menscykeln. Kan ju alltid gå på myter om bidrottningsgelé och munkpeppar i så fall, ha!

CD 5

Inne på tredje dagen med rosenrot nu, och tycker faktiskt att jag känner mig piggare. Inte sådär som jag kanske hade tänkt mig – som en energikick liksom när man orkar dra igång stora projekt eller så. Men jag känner en jämnare energinivå över dagen. Märkte framförallt att jag inte kände mig lika slut på kvällen, och tycker att jag känner mig lite mer utvilad på morgonen. Sen känner jag mig också väldigt lugn. Ska jobba min första jobbdag för sommaren i morgon, på mitt ”coronajobb”, vilket borde vara rätt ångestframkallande. Det är ju sommartider och jag kommer hoppa in på en helt ny avdelning med andra kollegor än de jag jobbade med i våras, till råga på att jag redan kände mig obekväm pga inte van vid den typen av arbete. Men istället känner jag mig lugn, tänker att det är faktiskt bara åtta arbetspass totalt nu under en treveckorsperiod. Sen föräldraledighet + inskolning, och sedan är jag med största sannolikhet tillbaka på mitt vanliga jobb igen när jag går tillbaka. Så jag känner mig väldigt cool, att det kommer gå bra och lösa sig.

Jag vet ju inte helt och hållet om det är rosenroten som gjort detta, men med tanke på att jag var något av ett emotionellt vrak bara för några dagar sedan så… Känner mig hoppfull att det kanske kan ha en inverkan på min menscykel också (det här är ju en trevlig och välkommen biverkan annars) och ska faktiskt bli spännande. Försöker ju att inte sätta för stora förväntningar dock, får väl räkna med att det kan bli en cykel på 50-60 dagar igen, men man får ju se!

Förutom rosenrot knaprar jag även folsyra, och ”vanliga kvinnovitaminer” (plockade på mig Aco kvinna). Funderar på att kanske köra lite omega-3 också, men känns som att jag stoppar i mig ett halt apotek om dagen redan. Tror bara att jag körde på folsyra sist, ”gravidvitaminer” när jag väl hade plussat och järntabletter framåt slutet. Så ja, vet ju att jag inte behöver stoppa i mig en massa piller för att väl kunna bli gravid, men nu när jag väl börjat så blir det lätt att jag drar det lite till det extrema. Äter ju en ganska bra och varierad kost till vardags, försöker hålla mig till 1-2 koppar kaffe och promenerar 45-60 minuter om dagen. Man behöver ju inte göra det svårare än det är kanske. Men man känner ju ändå att man vill maxa sina chanser. 


Borde vara inne på sista mensdagen idag, eller kanske imorgon, sen funderar jag på att börja mäta med ÄL-stickor direkt för att få lite koll. Kom ju på det lite sent med stickor och temp förra månaden, även om jag tycks ha prickat in det okej i alla fall. Men nu gör vi om och gör rätt. Med förhoppning om en lite kortare cykel, mest för att kunna öka antalet chanser över tid och slippa vänta så himla länge. Men det återstår ju att se!

Lingonvecka

Man känner sig ju lite lastgammal när man tänker på att det var nästan 20 år sedan jag fick min första mens…! Jag minns att den var rätt kaosig redan från början. Det är väl inget ovanligt när man precis fått mens såklart, men jag minns att den var väldigt oförutsägbar. Det kunde vara väldigt sparsamt i tre dagar, eller väldigt rikligt i tre veckor. Det kunde vara några veckor mellan tillfällena, eller några månader. Vet inte hur det är nu för tiden, men då (på stenåldern?) fick man som tonåring ”reklam” med olika mensskydd bland annat, och en liten kalender som man kunde kryssa i när man hade mens. Innan appar på den tiden inte! Kommer ihåg att det var ett enda virrvarr, men tänkte att det skulle rätta till sig.

Jag harvade på i flera år… Det blev bättre avseende att den varade ungefär lika länge och att jag hade snarlikt flöde varje gång. Men den kom och gick annars som den behagade. Jag är en person som inte riktigt vill vara till besvär, och när jag var yngre var jag fruktansvärt blyg. Jag tror inte ens att det slog mig att jag skulle höra av mig till någon och prata om min mens. ”Det kanske ordnar till sig.”
Jag hade nog hunnit lämna tonåren nyligen när jag utan förvarning fick mens på julafton under pågående släktmiddag. Hemma fanns det inga mensskydd, och alla affärer var stängda för helgen. Kommer inte ihåg om det var någon närbutik eller Pressbyrån, men det fanns bindor bakom disk som man fick säga till om och jag tror nästan att jag fick mamma att fråga åt mig för jag ville helst av allt att jorden skulle svälja mig hel. 

Efter den incidenten så bestämde jag mig för att jag inte ville leva i ovissheten längre, och bokade mig en tid till barnmorskemottagningen (de hade fått onlinebokning så jag slapp ringa, är jag ganska säker). De verkade inte riktigt förstå mig, frågade i alla fall inte mer ingående om min mens när jag beskrev att den var väldigt oregelbunden, utan skrev ut p-piller till mig. Jag tyckte kanske att det var lite läskigt med att stoppa i mig hormoner, men mest av allt hade jag nog bara tyckt att det var läskigt att ringa och boka en tid för att ha det som preventivmedel, så jag pushade inte mer. Nämnde nog vid första förnyelserna av recept att det var skönt att veta exakt när mensen skulle komma, men sedan tog jag mest snällt blodtryck och gick. 

Harvade på med detta även i flera år, och det funkade bra. Sen var det nog mest på impuls som jag bestämde mig att sluta med p-piller. Upplevde att jag hade lite nedsatt lust av piller, men märkte inte jättestor skillnad av att sluta så vet inte om det var av någon annan anledning. Hur som helst så hade de ett studenterbjudande för en årsprenumeration av NaturalCycles som jag hade sneglat lite på innan, så jag bytte tvärt! 


Min mens kom fortfarande lite när den behagade, men jag kunde se ett tydligt mönster med temphöjning och för första gången visste jag när min egna mens (inte pillerblödning) skulle komma. På vägen har jag även lärt mig otroligt mycket om min egen kropp, sådant som jag verkligen tycker att man borde lära sig under sexualkunskapen i skolan!

CD 2 Mens!

NU så, nu har det kommit igång. Nu känner jag ingen mensen. Nästa gång det kommer minsta pytteblödning så sätter jag in menskoppen, för då kan jag tydligare avgöra om det ser ut som vanligt i alla fall! Gör så att jag räknar igår som första dagen eftersom flödet var lite mer… öh… flödigt då, och det kom mer än när jag torkade och började öka på lite under eftermiddagen och kvällen. Det där småskvättandet som bara kom på pappret får jag väl helt enkelt räkna som att jag har fått spottings igen. För första gången på två år typ. Och det kom tidigt, om jag ändå får räkna med spottings så hade jag en lutealfas på bara 10 dagar? Inte så bra… :/

Men det blir nya tag nu. Vet inte om jag blev så mycket klokare på denna cykel, men får hoppas att det blir bättre nästa gång med mer tydliga känningar. Jag har ju faktiskt märkt av min ägglossning och fått mycket tydligare tecken i tidigare cykler nu efter förlossningen, mycket med denna var rätt luddigt. Får hålla tummarna för en bra stegring på ÄL-tester och en starkare temphöjning nästa gång – för att inte nämna att jag hoppas på en kortare cykel än ~63 dagar, för ugh… Har suttit och gråtit en del till och från både idag och igår, och känt mig deppig och eländig. Känner mig dålig för att min kropp bara gör sin egen grej. Är ju inte bara att ”hoppas på nästa månad” nu, för jag tror inte att det kommer ta så kort tid. Tänk ändå om det kunde vara mindre än två veckor till nästa chans? 

Blir kanske lite glesare mellan inläggen ett tag nu, medan jag väntar ut nästa ägglossning. Är ju visserligen skönt att skriva av sig lite här, att sätta ord på lite funderingar, tankar och information som snurrar runt i mitt huvud. Vi får se. Omstart.