35+5

Mitt besök till BM blev uppskjutet tills på måndag, så har ytterligare en händelsefattig vecka. Ibland undrar jag verkligen vart tiden tar vägen! På pappret borde det faktiskt gå långsamt, hah, jag har ju praktiskt taget inget att göra! Oftast har jag vaknat till någon gång runt 04 och försökt somna om fram tills sonen tar morgon vid 06 (kanske 80% risk att jag varit vaken den tiden pga kommer bara inte till ro). Sen fixar sambo med påklädning och tar honom till föris kring 07.30, vartefter jag får mycket lättare att somna om. Nästan hundraprocentig succé för en liten tupplur fram tills typ 9.30-10 då jag känner mig fit for fight! Tar en stillsam frukost där jag kan dricka min dagsranson av kaffe (håller mig till en kopp á 2 kaffemått) i lugn och ro. Stillsamt. Är det en dag jag ska mäta blodsockret så har jag sen en hållpunkt en timme efter påbörjad måltid då det är dags för ytterligare ett stick i fingret. Sätter mig och kollar jobbmailen och försöker få nåt produktivt gjort en stund, sen är det snart dags för lunch och eventuella fler stick och blodsockerkontroller. Resten av eftermiddagen blir en kombo av att sitta vid datorn och att ligga på soffan och kolla mobilen eller TV. Jag har kommit till en punkt då jag måste sitta med en ganska rejäl manspread på vanlig stol för att det ska bli bekvämt för magen. Det är inte fogarna särskilt förtjusta i, och jag märker också att det samlas lite vätska i fötterna när jag sitter så. Därav kombo med soffa i framstupa sidoläge (och högläge för benen). Här tycker man att det borde göra mig rastlös, att jag skulle ligga och ha långtråkigt, men tycker att det är ganska trevligt. Vips så är klockan 16.30 och sonen är hemma från föris. Sen blir det lite kvalitetstid med honom, så småningom följt av kvällsmat och nattning. Efter det lite serier själv eller tillsammans med sambon, och så går jag och lägger mig relativt tidigt för att åtminstone försöka somna. Tar sin lilla tid vill jag lova, men tack vare dessa guld värda sovmorgnar så är det inget som stressar mig. Tror att jag har kommit in i det där zen-stadiet som jag även upplevde i slutet av förra graviditeten då jag känner mig lugn, fridfull och allmänt tillfreds med tillvaron. Borde vara lite stressad då vi FORTFARANDE inte skruvat ihop möbler eller börjat hämta bebisprylarna från vinden, men det är på gång. Sån stress har jag plötsligt lite teflonhud mot.

Mitt blodsocker ligger fortfarande perfekt – det är faktiskt det ord de använder från diabetesmottagningen vid uppföljning! I tisdags när de hörde av sig så fick jag uppmaning att bara fortsätta som jag gör med kosten, mäta varannan dag, och att de skulle höra av sig om två veckor. Om två veckor är vi ju väldigt nära BF så känns inte som att risken att behöva sätta in tabletter eller insulin finns på kartan ens, om inget väldigt oväntat skulle hända. Kanske får jag börja mäta varje dag fram mot slutet, men med några futtiga dagar kvar kan jag nog hantera det med. Men hade ju varit gött att köra på som jag gör hela vägen in i mål. Återstår ju att se.

Den där övertydliga svackan när jag precis gick in i tredje trimestern verkar (peppar, peppar) ha passerat något. Jag är tung och otymplig fortfarande, väldigt begränsad i kroppen, men jag har i alla fall mer energi igen och känner att jag inte blir fullt lika andfådd av ingenting längre. Bättre aptit har jag också. Kanske har bebis sjunkit ner ytterligare, så det blir lite mer utrymme för typ lungor och magsäck där inne? Lite leds på att vara gravid är jag väl fortfarande, men det känns mycket bättre nu än för några veckor sedan. Och backar man bandet dit så är det ju ungefär lika lång tid mellan nu och då som det är mellan nu och BF eller till och med 40+6 och potentiell igångsättning. Kortare kanske, till och med? Dagarna och veckorna flyter verkligen ihop och ja, de går fort! Är beredd på att det kan dras i nödbromsen när som helst och komma till en sniglande hastighet, men än så länge rullar det på. Snart ny graviditetsvecka redan, och datumet för en månad till BF är redan passerat härom dagen. Snart är det november. Jag är taggad!

27+6

Sista uppdateringen från andra trimestern här, imorgon går jag in i ny vecka och ny trimester. Sluttampen! Som vanligt känns det galet och som att tiden bara rusar på.

Jag började denna vecka, v.28, med att lyfta upp sonen och plötsligt få som ett hugg i ryggen. Tror inte att det bara har med att jag är gravid, men det blev inte bättre att gå omkring med någon slags ryggskott med stor mage och nedsatt bålstabilitet. Som tur var gick det värsta över snabbt, även om jag fortfarande kan känna av det lite. Det blir ju värre av samma rörelser som jag ändå borde undvika pga fogarna, så det gäller egentligen bara att vara lite mer försiktig.

Annars har jag tyvärr börjat sova lite dåligt. Vaknar oftast vid 03-04 och har svårt att somna om, har oftast precis kommit till ro lagom till att sonen vaknar… Vet att det var samma sist och att även gravidappar glatt talar om att det är vanligt och att kroppen övar för kommande vaknätter, men ärligt talat så hade den kunnat hoppa den biten 😛 Jag är så oerhört tacksam att jag jobbar hemifrån och kan styra mina dagar väldigt flexibelt, det tillåter mig att ta en tupplur eller sovmorgon när jag känner för det.

På det stora hela känner jag mig fortfarande väldigt tillfreds med livet, ha! Måste trots allt summera andra trimestern som väldigt positiv. Lite krämpor här och var, men absolut under kontroll. Märker definitivt att det känns värre i kroppen om jag håller igång mycket, var tex på jobbet och stan häromdagen och kom upp i över 10,000 steg för första gången på hur länge som helst. Det var definitivt görbart, men på kvällen var jag rätt slut i kroppen och det gjorde mer ont att göra ena småsaker. Behöver också mer och mer byta från att sitta till att stå eller ligga en stund, det går inte längre att sitta framför datorn i flera timmar utan att pausa tex, och det är lite svårt att resa sig. Men det är absolut fortfarande en enorm skillnad från förra graviditeten! Jag har fått revansch på den här trimestern då allt faktiskt flutit på! Får se vad tredje trimestern har att erbjuda mig nu, men jag känner mig redo!

9+1

Det rullar på, vecka 10 nu! Jag börjar känna mig lite mer som mig själv igen, även om jag fortfarande är tröttare än vanligt och mår illa ibland. Och har ont i brösten, fryser, blir trött i benen osv… Men jag klarar av att äta lite bättre igen.

Igår hade vi tvåårskalas för sonen, vilket blev väldigt lyckat! Jag hade köpt en vattenflaska som det stod Storebror på, och överraskande sambons familj som var på plats, och min mamma som var med på videosamtal. Känns jättebra att berättat och inte hålla på att smussla. Nu är det bara att hålla tummarna att det fortsatt går vägen.

Jag har fått nya kollegor på jobbet, vilket är en välkommen förstärkning och också en påminnelse om att jag har världens roligaste jobb när jag faktiskt har tid att göra det som är meningen att jag ska göra (och inte behöver släcka en massa akuta bränder, täcka upp för någon, hoppa in någon helt annanstans, eller hitta på helt nya saker utan någon tid att förbereda mig). Det känns bra, jag FÅR energi från jobbet igen – för första gången på över ett år mer eller mindre. Det är väldigt peppande, och det känns bra nu. Jag har känt mig något mindre orolig efter att jag fick se hjärtat slå, går inte omkring och känner efter konstant, eller kollar trosorna och förväntar mig det värsta. Jag har inte tagit ett nytt gravtest på länge, jag känner att jag tror på det ändå och behöver inte överanalysera. Imorgon är det bara en vecka till mitt nästa, extra ultraljud då jag får kolla läget igen! Sen borde det inte vara långt till KUB heller. Det känns bra.

CD 35: ÄL+5

Alla appar är överens nu om att ägglossning skett, tempen ligger än så länge rätt stabilt på en högre nivå trots att jag mätt vid lite olika tider (som vanligt). Jag är i ett läge nu när jag känner mig rätt lugn, väldigt nöjd över att min kropp samarbetar ❤ Efter att i förra cykeln bara fått lite starkare streck på ÄL-testet men inte hade så mycket annat att gå på än en rätt så diskret och hoppig temphöjning känns det väldigt bra nu. Tydligt sekret, kunde även känna på tappen att den blev högre, mjukare och mer öppen – något som jag inte kunnat innan, men troligen annorlunda nu efter en förlossning (häftigt!) – plus stegring på LH-test och så tempen. Jag kanske låter lite som en broken record, men tack kroppen!! ❤

Mina bröst ömmar nu, betydligt mer än de gjort tidigare under cykeln. Tyckte att det ömmade lite, kanske kroppen försökte få igenom en ägglossning lite tidigare för jag tyckte mig känna det typ en och en halv vecka innan jag faktiskt ägglossade, precis innan den där lilla temphöjningen som förvirrade mig ett tag. Kanske var det ett misslyckat ägglossningsförsök? Hur som helst så är de betydligt mer ömma nu! Jag har känt mig lite trött de senaste dagarna, men det har ju också varit konstant 30+ ett tag plus att jag inte får i mig vare sig koffein eller rosenrot just nu. Igår hade jag också lite diffus värk på ena sidan av magen, mellan naveln och ”bäckenknölen” som kom och gick lite. Än så länge inget idag.

Förra cykeln hade jag ju en massa skumma symptom vid det här laget och var helt övertygad om att jag var gravid. Nu har jag inte lika starka förväntningar, även om jag såklart hoppas. Mest av allt hoppas jag att jag får en bra hormonbalans och att jag kan jobba ytterligare på det. Har läst lite om det där med spottings, som dök upp helt plötsligt förra gången. Kan tydligen ha med låga progesteronvärden att göra, skulle kanske förklara en lite ostabil temp efter ägglossningen och kanske några av de skumma symptomen också? Stress kan ju påverka progesteronet också, som jag tolkat det. Förhoppningsvis har jag lyckats få lite bättre balans nu, men munkpeppar ska ju bland annat kunna öka progesteronet och även LH, så tänkte testa det nästa cykel för att se om det kan ge en extra liten skjuts på vägen! (Orkar inte leta upp källor just nu, går lite på minne från vad jag suttit och läst så får kanske ta mig själv med en nypa salt hehe). Om det nu blir en nästa cykel. Fast det blir det ju!

Idag kommer min mamma och hälsar på, bra distraktion en stund där i alla fall. Sen blir det väl full rulle att förbereda allting som ska fixas inför förskolestarten… Så nu kommer nog dagarna rulla på snabbt i alla fall, perfekt! 🙂

CD 25

Ny månad, nya tag? Jag har haft en sådan underbar dag idag! Började med att jag fick sovmorgon medan sambon gick upp med sonen, sen tog de båda en tupplur när det var dags för sonens sovstund. Slutade med att jag hade nästan två timmar för mig själv medan pojkarna i mitt liv slumrade sött. Själv satte jag på robotdammsugaren och satte mig på balkongen och bara njöt av det fina vädret som vi inte varit allt för välsignade med denna sommar. I vanliga fall är jag dels inte särskilt förtjust i värme, dels brukar jag bli så rastlös av att bara sitta. Brukar inte klara av att sola ens om jag har en bra bok med mig, ger upp efter några sidor vanligtvis. Idag hade jag ingen bok, men jag kunde sitta där och bara vara! Inte göra någonting. Låta tankarna komma och gå. För första gången på hur länge som helst så hade jag inget ”måste” som hängde över mig när jag satt där. Inga tankar från jobb, något som man inte hann med på fredagen som man måste komma ihåg till måndagen igen. Blankt. Skulle sonen vakna så hade han ju sambon i samma rum, så jag behövde inte ens rusa iväg och plocka upp honom.

Vi tog även en liten sväng på stan sedan, och jag kände att jag bara kunde strosa och titta i skyltfönster, på människor, på byggnader… Vara närvarande. Äta en glass i solen. Inte skynda runt för att jag hade något ärende. Vi passade även på att sätta oss på en uteservering och äta, minns inte sist vi åt ute ens! Allt som allt har det verkligen känts som semester. Avkopplande och energigivande på samma gång.
Jag tror att jag lyckats bränna mig lite lätt i solen, men det hör väl också semester till? 🙂 Tänker att jag i alla fall fått min beskärda del d-vitamin för att boosta igång kroppen för ett tag framöver.

Hur mår kroppen då? Jag vet fortfarande inte riktigt. Äggviteaktiga flytningar, men rätt sparsamt idag. Tempen studsar lite upp och ned efter att ha legat stadigt tidigare i cykeln. Ena dagen högt, andra dagen superlågt, tredje dagen något mittemellan som inte riktigt signalerar någonting. I förmiddags fick jag mitt starkaste LH-test hittills i denna cykel (fortfarande totalt negativt dock), sen i eftermiddags var det supersvagt. Hade visserligen druckit en del under dagen, med tanke på att det var svinvarmt och jag var ute i solen större delen av de varmaste timmarna. Så det kanske spelade roll det med. Jag lägger dock inte jättestort värde i det, inte idag i alla fall. Kroppen gör som den gör, jag orkar inte med att analysera mera. Hoppas att jag får lite mer konkreta tecken när det väl är dags (ett lite starkare LH-test hade inte varit dumt!) så jag känner att jag är med på banan utan att behöva analysera sönder smådetaljer. FertilityFriend appen tycker fortfarande att jag redan haft ägglossning, även om den inte är fullt lika säker längre när jag la in alla negativa LH-test i ekvationen. Men den är inte övertygad nog att den tagit bort den helt heller. Jag tänker i alla fall fortsätta försöka ta det lugnt och strosa framåt, lita på att kroppen klarar att göra det den ska även om den kanske behöver lite stöttning på vägen. Jag tror på den i alla fall!