ÄL+15 / 4+1

Ännu starkare test idag, hade även en väldigt hög temp. Tänker nog sluta tempa nu, blir nog mest stressad om den flukturerar och är lägre någon dag.

När jag tänker lite på allt det här så var det ungefär tre år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn (mars 2018). Under de tre åren har det faktiskt bara varit 6 stycken cykler där vi försökt. Övriga cykler har vi undvikt sex kring ägglossning. Tre gånger har jag blivit gravid; en gång med sonen, en gång ett MA, och så denna gång. Tre gånger på sex cykler är ju rätt häftigt ändå, speciellt som jag fick för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid… Jag har långt mellan ägglossningar, det är väl det som är mitt största problem. Långa och oregelbundna cykler som säkerligen hade gjort det svårt om jag inte haft ÄL-test eller fertilitetsförståelse. Hade jag haft en typisk 28-dagars cykel hade det kanske inte krävts lika mycket ”jobb” eller hur man ska säga, och det hade gått snabbare med mer frekventa försök. Men jag är ändå tacksam. Även om jag inte vet hur det kommer gå med detta lilla frö så är jag tacksam, och kan bara hålla tummarna så hårt så hårt att nu kommer lillasyskonet vi längtar efter. Är även tacksam för min ”stora” som fyller två år nästa månad! Min familj 💖

Idag har jag lite svagt bruna flytningar som jag haft till och från. Jag är också rätt trött, trots att det var min tur att få sovmorgon i morse. Inte så ont någonstans just nu (magen, bröst) men är varit lite mer kissnödig än vanligt.

ÄL+11

Well. Jag var grundlurad! Mina spottings kom aldrig riktigt igång, skulle blivit mens någon gång mellan i måndags och idag (onsdag).

Jag började faktiskt googla ”spottings fast gravid” igår i ett svagt ögonblick, men tänkte att det var bara dumheter. När jag blev gravid med sonen kom ju faktiskt inga spottings! Kanske hade min lutealfas bara börjat bättra på sig (inte för att jag gjort något annorlunda men…)? Men jag testar bara för att, tänkte jag, det brukar ju vara effektivt för att få igång en mens om inget annat.

Men det var positivt. Teststrecket dök upp rätt tidigt och jag behövde absolut inte sitta och vrida eller vända på testet i rätt ljus: det är solklart där!

Känslan just nu är lustig. Jag hade ju räknat bort detta försök redan häromdagen, till och med sörjt. Jag är ju väldigt glad för plusset, samtidigt som jag är livrädd att det ska hända något. Vågar inte skriva graviditetsveckor eller så här, rädd att jinxa det. Nu bara för det tycker jag att jag kände mig lite illamående nyss, men är det bara inbillning? Har jag verkligen inte haft några symtom? Det är ju visserligen normalt, helt klart, men det var ju lite därför jag började misstänka mitt MA sist, för att jag mådde för ”bra”.

Min sambo sa direkt att nu får jag ta det lilla lugna, inte gå in i detta för mycket tills vi vet mer. Men det är ju inte så lätt. Det är ju min kropp, det är med mig hela tiden. Samtidigt som jag börjar vara tvungen att tänka på vad jag sätter i mig och utsätter mig för lite extra. Går ju inte att bara låtsas som att det regnar. Men jag tänker nog vänta med att gå med i gravidgrupper eller ladda ner en drös med appar.