rosenrot

CD 31: ÄL+1 (?)

projektsyskonLämna en kommentar

Idag hade jag en liten temphöjning som jag hoppas fortsätter, så tror att det var ägglossning senast igår! Får ju invänta att tempen stiger ytterligare, men tror att jag vågar hoppas lite.

Det där med bristande lust och energi satt i sig lite, plus att sonen bestämde sig för att det var dags att vara vaken en sväng och satte lite käppar i hjulet för att få till det så ofta som vi borde. Har bara ett försök i det fertila fönstret, i samband med LH-stegringen. Kanske inte helt optimalt, men det är ju egentligen det enda som krävs? Känns ju också bättre än att försöka tvinga sig att ligga på schema fastän ingen av oss känner för det. Blir ju bara väldigt konstigt.

Vi har ju absolut inte sumpat det, det finns ju fortfarande goda chanser att det blir något. Samtidigt så tycker jag nästan att det ska bli spännande med en till cykel, för att se ifall jag kan få en ytterligare lite kortare cykel. Har BIM den 17/8 ifall jag följer samma mönster som innan, men jag ska kanske räkna med att kunna få en lite längre lutealfas nu? Ska ju inte bli helt överexalterad ifall mensen inte kommer den dagen alltså. Sen fick jag ju spottings på ÄL+8 redan i förra cykeln, så vem vet.

Om jag utgår från de beräkningarna så kommer jag att få en cykel på 40 dagar prick. Är ju en definitiv förbättring från 63 som förra cykeln (och 60 respektive 50 innan dess) hur som helst! Vet inte om rosenroten hjälpt mig, har ju också kunnat stressa av betydligt mer än under våren och mår psykiskt bra, det kommer ju såklart också att påverka. Slutade med kaffe sisådär halvvägs igenom också, kör på hela nästa cykel tänkte jag. Sen tänkte jag även testa munkpeppar, som ska främja ägglossning och hormonbalans också. För 40 är ju fortfarande mer än 28-30… OM det blir en nästa cykel då, men det räknar jag nästan med. Galenskapen fortsätter 🙂

CD 29

projektsyskonLämna en kommentar

LH-testen har blivit starkare sedan sist, haft starka teststreck (nääästan lika starka) igår förmiddag, eftermiddag och nu på förmiddagen. Väntar och ser om det blir svagare till eftermiddagen eller helt positivt då, misstänker i alla fall starkt att peaken varit antingen inatt eller kanske ikväll, och hoppas kunna se en temphöjning om några dagar.

Nu har jag haft lite sisådär att få till tempen, det såg jättefint ut i början av cykeln men sen har det varit som en bergochdalbana upp och ned. Nu verkar FertilityFriend ha ångrat sig gällande ägglossning på CD 18 till sist, men ska ju bli spännande att följa.

Varken jag eller sambon känner sådär jättestor sexlust nu tyvärr. Blir väl lite så när man byter fokus från en trevlig stund till en prestation. Mer press, mindre spontanitet. Inte mindre så med en 15-månaders som sover i samma rum heller, som tar fokus. Brukar bli bra när vi väl kommer ”igång”, men känns rätt styltat innan.

Jag hade hoppats att rosenroten som ändå sägs ha bra effekt på lusten skulle hjälpa, men kanske är bortom räddning haha… Har slutat idag att ta dem i alla fall, eftersom de bara ska ätas fram till ägglossning. Är lite nervös över om jag kommer överleva utan vare sig kaffe eller rosenrot, speciellt som sonen var uppe och tomtade två-tre timmar inatt och ändå insisterade på att vakna i vanlig tid. Spänning i vardagen?

CD 15

projektsyskonLämna en kommentar

Denna vecka fick jag ta fredag på en tisdag (jobbade bara två ynka dagar), och det är ungefär så virrig jag känner mig i allmänhet just nu. Mina flytningar varierar en del i mängd just nu. Ibland känns det nästan torrt eller lite klibbigt, för att någon timme senare vara rikliga krämiga flytningar och fortfarande med lite inslag av slemmiga/trådiga flytningar som inte är genomskinliga. Sen kan det bli torrt igen nästa gång jag kollar. Inget supertydligt äggvitesekret har dykt upp. Igår fick jag som en liten pyttedroppe med blod när jag kände, blev lite rosa men sen var det som borta. Har aldrig upplevt blödning i samband med ägglossning, och testen har varit lika svaga hela tiden och tempen ligger väldigt stabilt och lågt. Så inget som indikerar att en ägglossning skulle ha hänt. Kanske har tappen öppnat sig lite precis? Jag hoppas ju att jag kommer märka tydligt igen när det är på gång, vet ju att det i så fall kommer som ett brev på posten och att man inte direkt kan förutspå allt för långt innan. Minns ju när jag först började med LH-tester och höll på i typ flera veckor i sträck och analyserade en liten nyansskillnad på ett negativt test och undrade om jag kanske hade missat något. Sen över en natt så blev det superstarkt och även så dagen efter för att sen vara svagt igen. Men det var ju i början av denna resa, förra cykeln fick jag ju visserligen att testen blev starkare i två dagar från ingenting, även om de inte var fullt lika tydligt positiva.  

Jag vet. Den som väntar får se. Fick en liten dipp i humöret nu i måndags, kändes rätt motigt att gå till jobbet och kunde inte skaka av mig det och fokusera på det positiva. Inget konstigt kanske. Är ju på en främmande arbetsplats i en miljö som jag inte trivs riktigt i (sterila sjukhusmiljöer med sladdar och maskiner överallt får mig att må lite dåligt) och gör arbetsuppgifter som jag själv inte valt och inte tycker är särskilt roliga. Men ändå går jag från min föräldraledighet och måste släppa alla rutiner och sånt här hemma för att slita med något jag inte själv har valt. Jag tillåter mig själv att tycka att det är lite jobbigt trots allt. Nu är det skönt att vara hemma igen i alla fall, bara tre dagar kvar nästa vecka och sen fullt fokus på föräldraledighet och inskolning. Och kanske en del Projekt Syskon också!

CD 12

projektsyskonLämna en kommentar

Här var det fortsatt lite småtrådiga men inte genomskinliga flytningar, annars rätt fuktigt och krämigt. Det är ju fantastiskt hur fort man glömmer bort hur man brukar ha det, hah! Men vet att första gången jag letade efter fertilt sekret noterade något liknande och att det nån dag senare blev otvivelaktigt äggvite-aktigt. Tycker även att jag har lite små-små känningar i brösten.Jag törs väl knappt tänka tanken, men kan det vara på gång? Brukar ju inte få något utslag på ÄL-stickorna förrän det är äggviteflytningar då jag får en snabb stegring, så det faktum att de är väldigt svaga säger ju egentligen inte någonting. Förra cykeln tyckte jag mig heller inte märka några supertydliga flytningar men fick positivt utslag, så lite svårt att veta. Kände ju att jag hade sån superkoll på kroppen innan graviditeten, nu på sistone vet jag verkligen inte. Tråkiga svaret som vanligt är väl att man får vänta och se! 

Försöker att inte känna efter för mycket trots allt, och det går ändå helt okej. Har haft några underbara dagar nu när solen tittat fram efter en lång frånvaro, så fortsatt att må bra och njuta. Imorgon ska jag in och jobba också så jag kommer ha annat att tänka på. 

CD 11 Fertilitetsmedvetenhet

projektsyskonLämna en kommentar

Jag följer inte direkt någon speciell ”skola” när det kommer till att ha koll på min fertilitet (fertilitetsmedvetenhet, fertility awareness, fertilitetsförståelse, familjeplanering, you name it). Den kunskap jag har grundar jag i en stor nyfikenhet, men kommer väl egentligen mest av att jag googlat som en tok. Inte helt oventenskapligt för den sakens skull, men jag kan inte påstå att jag är någon expert. 

Med tanke på att min kropp är lite oförutsägbar så har jag kanske fått fördjupa mig lite extra. Först och främst så mäter jag min temperatur varje morgon (eller, morgon och morgon är det egentligen inte numera). Det är inte så att jag sover helt kasst egentligen, men väcks ändå ett par gånger under natten och vet aldrig riktigt när sonen kommer bestämma sig för att det är dags att ta morgon. I morse var det 04.50 exempelvis. Då hade jag vaknat till 03 av att han bökade runt en del men fortsatte att sova, och jag hade ändå sovit sen typ 23 då. Så jag tog tempen då, och tur var ju det. Innan barn ställde jag klockan även på helgerna för att mäta vid exakt samma tid och hade oftast sovit ganska sammanhängande innan dess, nu får jag som flest timmar när jag vaknar framåt småtimmarna och sedan blir det några uppvak och störningsmoment fram tills morgonen. Så man får ju anpassa sig. Tycker ändå att tempen varit relativt jämn denna cykel, so far. Hoppas kunna få en bra tempökning sen så småningom.

Denna cykel har jag varit lite otålig och testar redan med ägglossningstester pga har ingen aning om ifall jag kommer reagera på rosenrot eller ej. Som allra tidigast sedan 2015 har jag haft ägglossning på CD 19. Jag kollade aldrig med temp eller nåt, men de första cyklerna när mensen kom tillbaka nu efter förlossningen låg den runt dag 20-25. Senaste två cyklerna har den kommit först CD 53, och den har även kommit senare än så några gånger, och när som helst däremellan. Nu har jag köpt ett storpack med ägglossningsstickor, men det blir ju lite slöseri att hålla på att testa under hela den perioden. Jag brukar i alla fall få tydliga utslag på stickorna och kan sedan bekräfta med temphöjning att jag fått ägglossning.

För att ha lite bättre koll när jag ska testa (i vanliga fall då…) så brukar jag försöka tolka kroppen. Det kan vara mer eller mindre tydligt, lite från cykel till cykel. Jag brukar känna att det spänner/ömmar i brösten, som kan hålla i sig mellan ägglossning och mens eller så är det mest kring ägglossningen. Har väl någon gång fått lite molvärk, men brukar inte vara så mycket att känna efter som det är att tolka andra signaler. Främst är det flytningar jag märker av i form av ”äggviteflytningar” som kan vara väldigt tydligt. Detta har jag också märkt varierar lite från cykel till cykel, ibland är det svårare att tolka. Förra cykeln fick jag positivt LH-test, men tyckte inte att det var övertydligt med flytningarna (fick ju också temphöjning och mens så får utgå från att det var ägglossning). Har ju inte tempat eller ÄL-testat förrän förra cykeln, men jag var ganska säker på precis när jag skulle få tillbaka min mens pga känningar. Sen märkte jag äggviteflytningar och att mensen kom typ två veckor senare så då var det inte så mycket mer jag behövde ha koll på. Hann ju börja tänka att syskonverkstaden kanske skulle kunna bli lite mer spontan, men så började mensen komma mer sällan och utan lika tydliga känningar. Jag väntar med spänning på ifall rosenroten kommer påverka, gärna att jag kan gå tillbaka till hur det var först. Än så länge har jag fått mer flytningar än jag brukar ha, lite krämiga och vita eller ljusgula. Hade lite mer ”slemmigt” igår också men var inte genomskinligt och idag är det inget. Jag dokumenterar detta mest för att komma ihåg, för nästa gång man sitter och undrar hur det egentligen brukar vara!

Jag har nämnt i tidigare inlägg att jag sporadiskt kollar tappen också, men det tycker jag är svårast. Den ska flytta sig högre eller lägre under cykelns gång, bli hårdare eller mjukare och också öppna och stänga sig. Låter ju prima, men jag tycker att det är sjukt svårt att känna skillnad. Jag fick ta ett vävnadsprov på livmoderhalsen för några år sedan så tycker att jag mest känner det och är väl inte van nog för att märka skillnad i position eller hårdhet även när jag försökt kolla varje dag. Så ja, det är lite sporadiskt. Tycker att jag brukar få ganska bra koll på de andra sakerna, om det nu ger tydliga signaler. Tempen och LH-test tycker jag i alla fall ger tydliga besked, resten använder jag mest för att kanske kunna tajma in sex bättre plus använda stickorna lite mer koncentrerat. Men nu får vi ju se hur det blir den här gången, väntar fortfarande med spänning.

CD 10

projektsyskonLämna en kommentar

Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett paradox, för man är ju långt ifrån ”ledig”. Men jag kan ändå konstatera att det är bra för mig. Kroppen må vara trött av att inte få sova riktigt ordentligt och att springa efter min 15-månaders (idag!) hela dagarna. Men själen mår bra. Jag tankade mycket energi från mitt riktiga jobb, men där har jag inte varit sedan i slutet av mars, tror jag? Coronaplaceringen är definitivt mer dränerande, både psykiskt och fysiskt. Visst tror jag att rosenroten hjälpt mig nu dessa dagar att inte bli lika stressad eller dränerad, men mår till syvene och sist bättre när jag inte är där. Så är det ju, tyvärr.

När jag är hemma om dagarna har jag fått in en rutin att gå ut på en långpromenad med hunden och sonen i vagnen mitt på dagen. Detta brukar vara en väldigt mysig stund, igår var inget undantag. Det hade nyss regnat, och det luktade av blöt asfalt och nyslaget gräs, olika blommor. Vinden rasslade i trädkronorna, och det var nästan bara vi tre ute. Sonen kikade nyfiket ut runt sufletten och skrattade hjärtligt åt hunden som hade slängt sig i gräset för ett sånt där lyckorull efter att sniffat på alla nya dofter.

Vi har ju nyligen flyttat till en helt nybyggd lägenhet och de håller på att bygga upp en helt ny stadsdel – vilket innebär att vi bor på en byggarbetsplats, mer eller mindre. Men åt andra hållet ligger en mysig äldre stadsdel med mycket grönområden och radhus-/villakvarter. Sen har vi inte mer än 10-15 minuters promenad till stadsgränsen, där ljuvliga vidder av åkermark sprider sig så långt ögat kan nå. Jag vurmar väldigt för naturen, och tycker mycket om att promenera och bara ta in omgivningarna. Jag hade aldrig kunnat bo på landet (varken jag eller sambon har körkort bland annat, och jag vill gärna bo nära affärer och puls också) men jag blir ändå lite lycklig i själen av en sån där Astrid Lindgren-idyll. Här vi bor så får man lite det bästa av två världar känns det som, det tar visserligen typ trekvart att promenera in till ”stan”, men med kollektivtrafiken som går nästan precis runt knuten tar det 5-10 minuter istället. Samtidigt som vi har naturen runt hörnet. Innan jag gick på den här föräldraledighetsperioden hade jag knappt tagit mig tiden att ströva runt i området, hade bara hittat en väg att gå med hunden och tog samma varje gång. Nu kan vi ströva lite på måfå och hitta nya ställen, och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Att själen mår bra är ju väldigt viktigt, och det känns som att all stress bara runnit av mig.

Inte så mycket fokus just nu på syskonprojektet, men är ju lite i limbo just nu. Ska inte försöka tänka mycket mer på det heller, men är ju lite spänd på att se när ägglossningen kan tänkas dyka upp. Börjat testa med ÄL-test bara för att, de har ju (inte särskilt förvånande) varit så gott som blanka än så länge. Tycker att jag haft lite mer flytningar än vanligt efter mensen, men det behöver ju inte betyda att ägglossningen är i närmre antågande för det. 

CD 9

projektsyskonLämna en kommentar

Nu har jag äntligen slutat blöda! Känns som att jag hade mens i ett halvt århundrade den här gången… Riktig mens hade jag i 6 dagar, men sen hade jag lite spottings efteråt och de där fjösiga blödningarna/spottings 3 dagar innan också. Så på det stora hela blev det några dagar! Igår var det i alla fall inte en endaste tillstymmelse till blod eller ens lite rosa/brunt. Känns som att min kropp höll på med något väldigt underligt förra cykeln, ingen överdrivet tydlig ägglossning eller temphöjning (som jag som sagt får ta med en nypa salt med tanke på att jag mätte vid olika tider och efter olika mycket sömn). Nu har jag i alla fall fått en tydlig dipp i tempen som är lite mer normalt hackig än förra cykeln. 

Får ju ser hur det utvecklar sig. Nu är jag i alla fall med från början, och kommer få koll på hela cykeln, vilket känns bra. Sen är det ju ganska viktigt att hitta ägglossningen nu när jag knaprar rosenrot, för dem ska man ju inte ta mellan ägglossningen och mensen. Men har ju en förhoppning om att den kommer märkas tydligt nu, jag vet ju att kroppen kan ge mig det. Nu med lite hjälp på traven så är jag hoppfull. 

Igår var även min sista arbetsdag för denna vecka, så nu kan jag bara fokusera på att vara hemma i fyra dagar. Nästa vecka jobbar jag bara två dagar, sedan tre, och sen är jag åter mammaledig på heltid + inskolning. Känns rätt överkomligt 🙂 Lite konstigt att hoppa fram och tillbaka och ställa om sig från mammarollen till jobbrollen och sen tillbaka. Sen lyckades min sambo få ont i ryggen i måndags när han var ute med hunden och vred sig lite underligt, så har varit lite stressigt för att jag velat komma hem och avlasta, så har ju både jobbat och varit föräldraledig tisdag-onsdag kändes det som. Lite lustigt. Men nu är det i alla fall fullt fokus på en sak, och jag hoppas att han ska känna sig bättre i ryggen snart! Blir ju lite nervös för att vi eventuellt kommer in i den där ”ligga varannan dag”-fasen, och hur ska det gå om han knappt kan ta sig upp ur sängen? Haha… Det är ju så romantiskt detta, hum. XD

CD 6

projektsyskonLämna en kommentar

Idag gick jag omkring halva dagen med en konstig stickande och kliande känsla i ena bröstet. Började fundersamt undra ifall det var möjligt att få ägglossningskänningar redan på cykeldag 6, jäklar! Sen märkte jag att jag bara fått knäckebrödssmulor i BH:n…. Alltså blir man helt galen eller vad??

Jag vet att det inte är hälsosamt att gå och vara så besatt i processen, men hur ologiskt det än låter så tycker jag faktiskt att bloggen hjälper. Jo, visst är det en blogg om att skaffa barn – men jag tycker ändå att det hjälper att det blir ett projekt som inte enbart rör kroppen. Det blir något större som jag kan fokusera på, ett projekt som inte bara är mig. Om det låter vettigt? Jag har lagt ganska mycket energi på bloggen nu på sistone, tycker att jag lite breddat fokuset från bara en dagbok om mina krämpor typ. Jag blir mitt i det, fast ändå inte. Det är lätt för mig att gå lite väl all in i projekt, t ex bebisverkstaden. Nu blir det dock mycket bloggande som jag kan lägga del av energin på, plus att det kan vara skönt att skriva av sig!

Tror att det varit bra för mig nu när jag varit föräldraledig att ha något mer att förankra min tillvaro i. Nu är jag tillfälligt tillbaka på jobb en sväng, och det är ju skönt att ha lite rutiner och fasta hållpunkter. Första dagen har gått bra, över förväntan. För det första så var det inte överdrivet mycket att göra, och för det andra så känner jag mig fortfarande så himla lugn. Den här inställningen att allt löser sig och att det bara är några dagar kvar nu känns lite främmande för mig måste jag säga… Under hela våren hade jag alltid mer eller mindre ångest över att jag inte var bra nog, att jag inte var tillräcklig, och att allt var allmänt jobbigt. Så känner jag inte nu. Undrar om det är rosenroten, för så här är jag inte van vid att må ”på egen hand” i alla fall. Det är som att jag tänker på lite saker som definitivt ger mig ångest, men ångestkänslorna infinner sig aldrig. Istället går jag vidare till något mer positivt att fokusera på. Sonen tog dessutom morgon vid 04.50 och jag kunde inte somna om igen, ändå är jag inte fullständigt slutkörd utöver en liten svacka kring lunch. Nu på väg hem känner jag mig rätt pigg, och att jag gjort ett bra jobb! Jag fortsätter gärna att använda det bara för den sakens skull, även om det skulle ha noll och ingen effekt på menscykeln. Kan ju alltid gå på myter om bidrottningsgelé och munkpeppar i så fall, ha!

CD 5

projektsyskonLämna en kommentar

Inne på tredje dagen med rosenrot nu, och tycker faktiskt att jag känner mig piggare. Inte sådär som jag kanske hade tänkt mig – som en energikick liksom när man orkar dra igång stora projekt eller så. Men jag känner en jämnare energinivå över dagen. Märkte framförallt att jag inte kände mig lika slut på kvällen, och tycker att jag känner mig lite mer utvilad på morgonen. Sen känner jag mig också väldigt lugn. Ska jobba min första jobbdag för sommaren i morgon, på mitt ”coronajobb”, vilket borde vara rätt ångestframkallande. Det är ju sommartider och jag kommer hoppa in på en helt ny avdelning med andra kollegor än de jag jobbade med i våras, till råga på att jag redan kände mig obekväm pga inte van vid den typen av arbete. Men istället känner jag mig lugn, tänker att det är faktiskt bara åtta arbetspass totalt nu under en treveckorsperiod. Sen föräldraledighet + inskolning, och sedan är jag med största sannolikhet tillbaka på mitt vanliga jobb igen när jag går tillbaka. Så jag känner mig väldigt cool, att det kommer gå bra och lösa sig.

Jag vet ju inte helt och hållet om det är rosenroten som gjort detta, men med tanke på att jag var något av ett emotionellt vrak bara för några dagar sedan så… Känner mig hoppfull att det kanske kan ha en inverkan på min menscykel också (det här är ju en trevlig och välkommen biverkan annars) och ska faktiskt bli spännande. Försöker ju att inte sätta för stora förväntningar dock, får väl räkna med att det kan bli en cykel på 50-60 dagar igen, men man får ju se!

Förutom rosenrot knaprar jag även folsyra, och ”vanliga kvinnovitaminer” (plockade på mig Aco kvinna). Funderar på att kanske köra lite omega-3 också, men känns som att jag stoppar i mig ett halt apotek om dagen redan. Tror bara att jag körde på folsyra sist, ”gravidvitaminer” när jag väl hade plussat och järntabletter framåt slutet. Så ja, vet ju att jag inte behöver stoppa i mig en massa piller för att väl kunna bli gravid, men nu när jag väl börjat så blir det lätt att jag drar det lite till det extrema. Äter ju en ganska bra och varierad kost till vardags, försöker hålla mig till 1-2 koppar kaffe och promenerar 45-60 minuter om dagen. Man behöver ju inte göra det svårare än det är kanske. Men man känner ju ändå att man vill maxa sina chanser. 


Borde vara inne på sista mensdagen idag, eller kanske imorgon, sen funderar jag på att börja mäta med ÄL-stickor direkt för att få lite koll. Kom ju på det lite sent med stickor och temp förra månaden, även om jag tycks ha prickat in det okej i alla fall. Men nu gör vi om och gör rätt. Med förhoppning om en lite kortare cykel, mest för att kunna öka antalet chanser över tid och slippa vänta så himla länge. Men det återstår ju att se!

Rosenrot

projektsyskonLämna en kommentar

Ibland känner man sig nästan som en parodi på sig själv… Jag har blivit den där supergalna som gravtestar jättetidigt – och nu har jag just beställt hem rosenrot. Jag har väl lite skrattat åt folk som tror stenhårt på olika tillskott och att det varit anledningen till att de blivit gravida efter att ha försökt länge pga lite mystiska fertilitetshöjande egenskaper. Meeeen det verkar ju som att många upplever att de fått en kortare och mer regelbunden menscykel av rosenrot.

Först hittar man mest diverse forumtrådar, men efter att ha suttit och grävt lite hittar jag även ”The Rhodiola Revolution” att det funnits viss effekt att återställa utebliven menstruation (ca 60% i en mindre studie). (1) Dock verkar det gälla främst för att ”skjuta upp” klimakteriet, och de nämner även år 2004 att mer forskning behövs för att säkerställa resultatet. Hittar även en nyare studie (2016) på rhodiola rosea för att pausa menopausen. (2) Nu känner jag att jag är ute på ganska tunn is med hur mycket jag förstår av vad jag läser, men att det föreslås kunna använda för att påverka östrogenreceptorerna i kroppen. Verkar användas för behandling av ägglossningsproblem och infertilitet såväl som benskörhet och andra åkommor i samband med klimakteriet, saxat från engelskspråkiga Wiki. (3) Så, visst kan det finnas mer bakom det hela än ”folk på internet säger”, men till syvene och sist så är det ett kosttillskott.

Jag känner dock att ”what the hell”, testa kan man ju alltid göra. Nu köpte jag nån lite billigare variant, kanske är som en billig piratkopia? Vad vet jag? Kanske borde köpt den där Arctic Root istället, som tydligen klassas som ett ”traditionellt växtbaserat läkemedel”. Jaja, gjort är gjort. Får väl börja och se om det ger någon som helst effekt, eller om jag blivit grundlurad? 🙂 

Vad jag vet är att jag är trött på att min menscykel kör sitt eget race. Jag vet att jag KAN ha en cykel på ca 30-35 dagar där jag supertydligt känner av min ägglossning och får en solklar temphöjning. Hänt både innan och efter barn, samt innan och efter p-piller. Sen första mensen efter förlossningen (i oktober) har mina cykler varit 36, 33, 35, 50, 61, samt 63 dagar långa. Känns som att det går åt fel håll! Jag har inte gjort några direkt större förändringar vad gäller kost, motion eller livsstil – men möjligtvis stress och ångest under våren… Det är tydligen en het potatis gällande evidensen för detta, men rosenroten utger sig i alla fall för att ge ”gynnsam effekt vid trötthet samt för att hantera fysisk ansträngning och känslomässig stress” så nån nytta kan det kanske göra. Har ju även sagts ha inverkan på sexlust och allt möjligt, så ja. 

 Återkommer med rapport.