Vi är så gott som tillbaka i vardag och har någorlunda bra rutiner igen, dock med lite seglivad snuva och hosta för samtliga parter. Lillebror behöver hjälp med snorsug någon gång om dagen men är pigg och glad och sitt vanliga ljuvliga jag igen. Han har varit tapper och lett genom hela processen, min älskade unge, men var lite mer gnällig och absolut trött och tagen i början när han hade feber och var väldigt snorig. Men nu är det mycket bättre! Hade det här varit innan våren 2020 så hade jag nog själv gått till jobbet som vanligt och knappt ens reflekterat över att jag hostat och snörvlat lite. Sen har ju jag mått bäst ändå, vid sidan av storebror som dock ändå hade 38 graders feber men snabbt blev pigg och nu har jag inte hört honom hosta ens på flera dagar. Men både jag och sambon har nu samma envisa ”vanliga förkylning” men mår bra och är pigga i övrigt. Man känner sig ju lite utstirrad som om man var spetälsk om man råkar hosta till när man är ute dock, och jag håller mig hemma rätt mycket ändå. Hoppas att det inte ska bli för utdraget, för jag längtar efter att få testa det nya gymmet tvärs över gatan. Dumt när man mentalt är så himla taggad, men kroppen sätter käppar i hjulet. Man vill ju oavsett inte gå dit för tidigt om man inte är fullt frisk, det blir ju inte bra. Men så det är bara att hålla tummarna för bättre tider både med sjukdom och med den stundande våren och kanske till och med ett samhälle som börjar likna det vanliga så småningom. Vi får se såklart, men allt i vårt lilla hörn av världen är i alla fall bra!

Sjukstuga

Det verkar som att vi också åkt på skiten med stort S. Eller C. Alltså, inte ”ckiten” utan corona. Man kan ju försöka skämta till det, men alltså urgh. Igår fick jag sitta på barnakuten med lillebror som hade 39 graders feber. Vi fick godkänt att köra med Alvedon trots att han är så liten, och fick tips på hur man sköljer liten näsa med koksalt. Han är under omständigheterna rätt tapper! Trött och sover mycket, vaknar och är lite ledsen (fullt förståeligt!) men äter mågorlunda och sen sover han lite mer. Känns jobbigt att höra hans snuviga andning trots nässkölj och snorsug, men han verkar ändå ta det med ro. Lite hostig också men inte så illa. Lilla hjärtat!

Det började med storebror som hostade, och snart hade sambon feber, ont i kroppen, trött, och kände sig allmänt överkörd av en ångvält. Storebror fick lite feber (runt 38) i ett knappt dygn, och har sedan haft typ 200% energi som vanligt när han är sjuk. Lite hosta då och då bara. Själv har jag mått toppen, fram tills igår då jag började få lite halsont och hosta. Idag hade jag 37,5 vilket uppenbarligen inte är feber, men ändå en grad högre än det var igår. Nog för att jag ska känna mig lite påverkad, men det var ungefär samma reaktion som jag fick efter första vaccindosen. Nu hade jag ju precis hunnit få min tredje spruta för två veckor sedan, så det hjälper säkert att hålla mig så pass högt över ytan för att kunna hålla ihop skeppet någorlunda. Sambon känner sig inte lika trött och febrig längre, men har istället börjat hosta och har ont i halsen istället. Men på det stora hela så mår vi relativt okej ändå, allihopa, även om det är mest jobbigt att se lillebror sjuk. Men jag tror att det går åt rätt håll i alla fall, och vi får försöka så gott vi kan att underhålla storebror som minst sagt börjar bli lite uttråkad.