6 + 2

Både igår och idag har jag mått illa. Inte så att jag kräks, men jag höll ju nollan på den fronten hela förra graviditeten. Men lite lätt yrslig och ett illamående som ändå känns som att jag måste kräkas. Kommer ”upp” en del luft och jag står ibland och liksom hulkar fram rapar. Känns inte jättecharmerande direkt. Jag har även blivit rätt tagen av detta, det är liksom ett förlamande illamående och det blir värre om jag är uppe och rör på mig. Har slutat med att jag varit en hel del i soffan under helgen, där jag ligger och raphulkar och känner mig allmänt dum. Hade planerat att vara ute i det fina höstvädret och hitta på saker med sonen, men där sattes lite käppar i hjulet kan man ju säga. Sambon har hållt på att fixa och dona en del, städat och kört storkok. Jag får lite dåligt samvete över att jag inte är till någon hjälp, eller en rolig mamma heller.

Det är i alla fall skönt med symptom! Det här är det tydligaste och mest ihållande jag haft hittills! Annars har det ju varit rätt fjuttigt och utspridda symptom som gjort mig mest nojig. Nog för att jag fått lite flashbacks till hur jobbigt det faktiskt är emellanåt att vara preggo så kan jag ändå vara lite tacksam just nu. 🙂

6 + 1

Dagens test. 3+ på digitala (woo!) Testlagrets streck dök upp starkt efter nån sekund, bilden är tagen efter ca 5 minuter. Inte starkare än förra veckans kanske, med de behöver ju inte stjäla all färg för att det ska vara ”lagom positivt” I guess. Dök som sagt upp streck på direkten, tyckte att det var både snabbare och starkare än sist. Men man ska ju inte lägga för stor vikt på det såklart. Testen är definitivt positiva! 🙂

Vecka sju nu. I dagsläget är jag lite extra kissnödig och har även fått lite ”växtvärk” igen. Det spänner och sträcker lite här och var. Till min fasa har jag även märkt att det känts lite i höfterna vid några tillfällen. Bland annat när jag legat på sidan i sängen eller när jag varit ute med hunden. Har ju en rätt stor golden på 35-40 kilo, som gärna skuttar fram glatt till allt och alla, och det gäller att hålla emot eller försöka få henne att gå vidare x antal gånger per promenad, vilket kräver att man använder hela kroppen. Kan ju såklart bara vara tillfälligheter. Hoppas på det. Men minns ju också hur jag hade lite känningar i höfterna i förra graviditeten och började lite smått fundera över hur foglossningar egentligen kändes. Ett par veckor senare var jag sjukskriven… Jag fixar iaf att böja mig ned och plocka upp leksaker eller sonen utan att det känns någonstans. Men det är ju bara att avvakta och se vad som händer. Håller tummarna att jag slipper, samtidigt som jag i alla fall vet vad som kan vänta nu.

5 + 5

Känns som att mina symtom kommer i cykler, idag har jag ömma bröst som också känns lite mer fylliga. Samtidigt känner jag mig inte lika dödstrött längre, och egentligen inte så mycket annat heller. Vissa dagar har jag flera symptom samtidigt, ibland inga alls, men de kommer verkligen och går. Verkligen inte som sist, så det känns ju lite läskigt och väcker oroaren inom mig. Men får bara ha lite tålamod. MVC om en vecka nu.

5 + 2

Välkommen till extremtröttistan, invånare: jag. 🥱

Sov 9,5 timme inatt, la mig sen och sov middag tillsammans med sonen. I en timme och 45 minuter. Nu är klockan knappt fyra och jag har absolut noll ork. Kommer knappt upp ur soffan där jag parkerat mig. Undrar hur sjutton det kommer gå att jobba imorgon. Eller hela kommande veckorna för den delen. Sist hade jag flax nog att ha semester de veckor då tröttheten var som värst. Nu, not so much. Sen vet man ju inte ens om man får utdelning för det i slutändan. Uff. Jag som verkligen gillar mitt jobb, men ser inte fram emot att gå dit imorgon bitti. Tror nog att det märks om jag tar en tupplur på bortåt två timmar liksom… Zzzz!

5 + 1

Kan ha blivit lite konstigt med veckoangivelserna innan, NaturalCycles räknar tydligen lite annorlunda än alla andra appar om jag anger samma BF… Kommer ju säkert ändras framöver igen så gör kanske inte mycket, men orkar inte redigera tidigare inlägg.

Har en fin stegring på testen! Fortsätter väl egentligen inte att testa för att se stegring så mycket som att det är det säkraste jag har just nu för att bekräfta att det är något där inne, och att det fortsätter att utvecklas… 🙂 Ovan test är från ÄL+14, ÄL+19 och ÄL+23 respektive. Det är ju svårt att inte jämföra med förra graviditeten, då tror jag att strecken blev starkare tidigare, men kan ju ha att göra med när ägget fäste. Tyckte att jag kände av det sist, men inte denna gång.

Något som också ser ganska tydligt ut är min vilopuls, från Fitbit-appen här. Börjar några dagar innan ägglossningen på bilden och sen har den ju bara höjts och höjts! Blodflödet ökar ju för att livmodern ska försörjas med blod, så är väldigt vanligt att pulsen höjs. I dagarna ska även det lilla, lilla hjärtat börja slå! ❤ Dessutom så höjs ju även kroppstempen vilket gör att pulsen också höjs. Väldigt tydligt är det i alla fall! Jag har inte tempat på en vecka nu sen vi åkte iväg och hälsade på min släkt, och det känns faktiskt rätt skönt – även om man är lite nyfiken 🙂

I övrigt har jag fortfarande rätt diskreta symptom, men jag känner mig väldigt trött fortfarande. Har dessutom frusit mycket till och från. Sen har jag varit mycket uppsvälld, har ju gått omkring med en ganska mjuk och hängig mage sedan förlossningen med sonen, nu känns den plötsligt rätt hård och jag ser ut att vara i sjätte månaden snarare än sjätte veckan! Hoppas att det går över snart… Annars är det små slängar av illamående som kommer lite då och då, brösten har ömmat en kort stund bara på flera dagar. Igen vill man ju jämföra med sist, och jag har inte det tydligt konstiga smaksinnet (luktsinnet kom nån vecka senare på det) nu, men uppenbarligen så reagerar kroppen annorlunda på hormonerna denna gång. Behöver ju inte vara något negativt, även om man blir lite smånojig såklart. Pulsen och testen säger mig i alla fall att det utvecklas och går framåt där inne 🙂

4 + 6

I morse vaknade jag med en underlig känsla av att mitt ena bröst hade växt. Fick associationer till i början när jag fortfarande försökte amma sonen, men bröstet var väldigt mjukt istället för hårt. Inte känt något liknande annars. Hmm. Annars känner jag mig fortsatt trött och uppsvälld, lite vagt illamående då och då (men verkligen inte illamående-illamående som den där konstanta känslan av att vara bakis eller att jag skulle kräkas). Är hemma och vabbar sonen nu, som var dunderförkyld i typ ett dygn när vi var iväg, för att senare vara typ helt återställd igen, men kör 48 timmar symptomfri för säkerhets skull. Men kan misstänka att den här tröttheten och energilösheten kanske faktiskt är relaterad till det lilla frö som växer där inne, för jag har gått och lagt mig jättetidigt + sovit bra, men känner mig fortfarande trött. Inga mer rosa flytningar dock, tack och lov!

Känner ju att min kropp håller på med saker som den inte brukar göra, även om jag mår rätt annorlunda från vecka fem förra graviditeten så märker jag ju att något är på gång. Lite obehagligt med så vaga symptom, men det känns ju lite skönt att det är annorlunda denna gång med. Kanske betyder att jag inte kommer få en precis likadan graviditet längre fram heller, med foglossningar och diabetes, kan man ju hoppas. Samtidigt som det på sitt vis också är rätt skönt med tydliga symptom, så man inte går och tvivlar på att man är gravid.

Har skrivit in mig på MVC nu och har tid för hälsosamtal om två veckor. Antar att jag kommer få göra ett antal extra glukosbelastningar inom det närmsta, och om det skulle visa något så blir jag nog slussad till Specialistmödravården igen. Då jag jobbar i princip granne med spec-MVC så hade det inte gjort så mycket, även om det är rätt smidigt att ta sig till vanliga MVC också. Lite pirrigt! Min barnmorska som jag gick hos där jobbar på förlossningen nu, så jag kommer få en helt ny nu. Sen fick jag ju ändå byta när jag fick gå över till spec-MVC, men det känns ju ändå viktigt att man klickar med sin barnmorska.

4 + 4

Har precis återvänt efter en weekendresa till släkten. Förskolan höll planeringsdagar i fredags och idag måndag, så vi passade på att utnyttja långhelgen. Skulle åkt dit i påskas, som inte blev av, så var skönt att komma iväg! Blev svårt att inte avslöja nyheten för dem, även om det verkligen var i tidiga laget! Förra graviditeten avslöjade vi också rätt tidigt på en sedan tidigare planerad resa, men det var typ i v. 6 eller 7… 🙂 Men så kan det gå. Nu får vi hoppas att det håller sig också.

Har haft lite rosa flytningar, vilket känns lite läskigt. Hade inget sånt alls sist, även om det tydligen ska vara väldigt vanligt. Hade i alla fall starkaste strecket på test hittills i dag, så det är ju bra. Börjar bli lite mer nervös, även om jag är övervägande positiv och lugn. Konstiga känslor. Har fortfarande inte så mycket symptom, lite ont i brösten och växtvärk i magen, täppt i näsan och blöder lite näsblod, lite uppsvälld. Hade lite konstig smak i munnen men det var bara en kort stund, känns som vanligt nu. Trött, men har också haft rätt intensiva dagar iväg, sova borta och allt vad det innebär. Tiden har i alla fall gått fort framåt. 🙂

3 + 6

Får väl ta och börja skriva graviditetsveckor nu, och försöka att inte muttra för mycket över de där två extra veckorna som inte har något med min cykel att göra… Nåväl.

Strecken på testen blir starkare och starkare nu! 🙂 Denna gång känns det faktiskt inte lika abstrakt som det gjorde förra graviditeten, då jag hade jättesvårt att sätta ihop att två streck på en sticka betydde att något höll på att växa inne i min mage. Fattade egentligen inte förrän jag gjorde KUB. Men nu är det inte alls så. Är bara 13 dagar sedan ägglossningen (och befruktning) så är ju en mycket osäker tid, men jag känner mig så himla lugn och positiv! Jag har inga orostankar alls, även om jag kanske har lite funderingar över varför min temp var så låg i lutealfasen, hur min hormonhälsa ser ut, och säkert tusen andra grejer. Men jag känner mig inte alls orolig. Glad. Nu har jag ju gjort det förr så förstår ju mer vad det innebär, och jag kan både visualisera och se fram emot allting. 🙂 Även om det skulle innebära att jag får foglossningar och graviditetsdiabetes och allt som kan slängas på mig. Jag är redo. Och ser så hemskt mycket fram emot det! Kan redan tänka mig att det är ett barn som skapas, på gott och ont kanske, men jag väljer att ta det positivt. Hade en så bra känsla med hela cykeln, och min sambo sa också att han hade det på känn! Hoppas ju att det betyder något bra.

Läste lite från förra graviditeten, och då hade jag som en känsla av träningsvärk i magen, även om jag bara låg stilla. Känner igen det, den där tryckande känslan jag känner till och från. Kan även påminna lite om när man var i tredje trimestern och det var trångt där inne och det kändes som att magen höll på att tänjas ut tills den sprack när bebisen rörde sig. Fattar ju att det inte är fosterrörelser från något som är typ ett saltkorns storlek, men tänker mig att det är livmodern som växer lite. Annars har jag till och från ömma bröst, men tyckte nästan att de var värre mellan ÄL och plusset. Varit lite gasig och uppsvälld också till och från. Fick tidigt konstiga smakupplevelser sist, så får väl se om de kommer som ett brev på posten de med. Sen kom lätt illamående och en extrem trötthet, inget att se fram emot kanske… ^_^ Hur som helst så känner jag mig gravid, kan inte riktigt beskriva hur, men känner liksom som en… närvaro? Nu är det kanske dags att avsluta det här inlägget när jag börjar låta som Det Okända! XD

CD 42: ÄL+9

Ömma bröst och molvärk mest, kommer och går. Kände mig lite smått illamående i morse men det gick över snabbt igen.

Negativt test i morse, men det är ju i tidigaste laget. Mina appar beräknar mensen antingen i morgon eller på måndag, så får se. Har inte haft några spottings denna gång, vilket jag haft både förra och förrförra cykeln vid det här laget. Känns ju som generellt positiva nyheter, antingen för syskonprojektet eller i annat fall så kanske jag får en längre lutealfas. Så bra hur som! Eller ja, mensen kan väl fortfarande komma med buller och bång utan spottings först, men får ju hålla tummarna att den antingen inte kommer alls eller så väntar den lite.

Tempen ligger konstigt stabilt strax över coverline, något som den aldrig pysslat med innan… Vilopulsen har varierat ett slag upp och ned i några dagar också, så den ligger ungefär lika stabilt och istället mycket högre än den gjorde förra cykeln.

Ja, den som lever får se… 🙂 Planen är att testa imorgon också, sen får jag se ifall jag orkar testa på morgonen innan jag ska iväg och jobba. Känns ju lite stressigt, men samtidigt är man ju nyfiken. Kan ju också vänta på mensen, skulle den mot förmodan då inte dyka upp utan ett positivt test så kan jag ju slänga in ett på ÄL+14 även om det är en vardag. Kör lite som det kommer, tänker jag.

CD 40: ÄL+7

Idag har jag haft lite olika ”symptom” som alla kommit och gått, en del kortare stunder och aldrig igen medan andra varit lite mer återkommande… Molvärk, ömma bröst, gasig/rapig, ont i höft/bäcken, täppt i näsan. Har även haft rätt så rikligt med krämiga flytningar, så att jag reagerat på mängden. Själva bröstvårtan är lite mörkare i färgen än vanligt, utöver att den är öm. Tempen ligger och guppar med samma små variationer mellan dagarna, idag gick pulsen upp ett slag (efter att ha legat på samma tre dagar i rad och dagen innan det också låg ett slag högre). Till protokollet alltså, vet inte ifall något av detta betyder vare sig bu eller bä.