CD 1

Idag kom mensen! Förra ”cykeln” mellan MA-blödningen och nu blev 60 dagar. Förhoppningsvis betyder det att min kropp är tillbaka på banan igen! 🙂 Känns fantastiskt, första gången jag faktiskt längtat efter mensen…

Jag har använt Tempdrop för att tempa nu i 11 dagar och är väldigt nöjd. Det är först efter 14 dagar som den kommer börja justera temperaturen lite så det blir jämnare, men har haft en mycket jämnare kurva än vanligt ändå. Skönt att slippa oroa sig över att vakna och tempa och noja över att omständigheterna inte är optimala. Nu är det en ny vana jag får lägga till med, det har hänt att jag varit nära att glömma att sätta på sensorn när jag går och lägger mig. Tycker att det är lättast att ha den i badrummet, man ser lätt att den hamnar rätt när man tar på den framför spegeln. Tar ju ett tag att få in rutinerna och hitta nya vanor, men har funkat bra såhär långt. Det har varit lite trial and error att komma på hur den ska sitta. Instruktionerna var inte supertydliga och armbandet lämnar en del att eftertrakta… Men jag är helt klart nöjd! Skulle ju egentligen inte tempat alls förra cykeln, så jag började samma dag som ägglossningen i princip, men det räckte för att mina appar skulle identifiera ägglossningen. Hade även rätt tydliga äggviteflytningar och hade det på känn, så var ju också positivt.

Nu börjar det på riktigt, håller tummarna för en lika tydlig ägglossning igen, och att det inte dröjer allt för länge tills dess nu. Ska ju inte ens börja prata om stressig vardag just nu, men försöker att ta en dag i taget och inte ställa för höga krav på mig själv. Måste vara snäll mot mig.

Happy New Year

Gott nytt år! Jag och sambon hade ett stillsamt firande med trerättersmiddag på tu man hand och skålade in det nya året på balkongen. Sonen sov duktigt mellan 19 och 07 utan uppvak ❤

Detta nyår var ju annorlunda, men det var i princip så vi firade förra året också. Skillnaden där var att min sambo drog ut efter midnatt och träffade några vänner, medan jag gick och la mig. Så största skillnaden för oss blev egentligen att få barn. Eller för mig kanske. Sambon har ett större behov än jag har av att träffa vänner och vara ute och festa, själv hade jag nog gärna levt med social distansering helt frivilligt. Eller jag saknar ju att kunna krama mina nära och kära, det är ju det konstigaste som varit med 2020. Och det kommer det ju fortsätta att vara ett tag till framöver, men förhoppningsvis har vi någon slags återgång till det normala inom en inte allt för snar framtid. Så länge är jag väldigt tacksam för min lilla familj, även om det såklart fattas en liten del av den. Både julen och nyår var faktiskt förvånansvärt bra vad gäller tankar på missfallet. Min födelsedag och tanken på högtiderna i förväg var rätt jobbiga, men tänkte inte mer på det medan det hände, och jag kunde vara mer i stunden. Skönt.

Jag tror att det nya året också alldeles strax bjuder på ägglossning!! Har haft halvstarka ägglossningstest under gårdagen (även om jag sa att jag inte skulle kolla upp sånt denna gång…) och är nog verkligen på gång. Kände att jag hade lite ägglossningssymptom häromdagen och kunde helt enkelt inte hålla mig. 🙂 Det är jätteskönt att kroppen verkar börja återhämta sig, och att jag kunde känna in det själv också!

Sen har jag gjort något som eventuellt är lite dumt/onödigt. Jag köpte nämligen en julklapp till mig själv: en Tempdrop. Det är alltså en termometer som man har på sig hela natten, som kontinuerligt mäter temperaturen och ger ett medelvärde. Den mäter genom uppvak, den mäter även om man sover med öppen mun. Min förhoppning är att den ska ta bort lite av stressmomentet som det ändå kan vara att tempa. Jag har ett rätt stort behov av att göra helt rätt, vill gärna få en perfekt mätning och blir lite besatt. När vi försökte med sonen ställde jag alltid klockan på samma tid och mätte alltid då även om jag somnade om efteråt. Nu är det ju inte alltid jag som bestämmer ifall jag kommer vakna mitt i natten, och det är inte helt lätt att veta ifall jag kommer få somna om därefter och kan få sammanhängande sömn nog att mäta när jag kliver upp. Får alltid dåligt samvete över att utesluta temperaturer eller ifall det blir väldigt sicksackigt. Är ju väldigt glad över att ha denna metod att kartlägga mina cykler med, men har samtidigt varit väldigt skönt att pausa ett tag. Nu hopas jag i alla fall att det ska vara en bra kompromiss med Tempdrop. Har använt den inatt bara för att testa, lite svårt att veta vart den skulle sitta. Jag har också lite, hm, sladdriga armar så vet inte hur tight man måste sätta. Fick fram en temperatur som kändes rätt rimlig i slutändan i alla fall! Hade tänkt dubbelkolla med vanliga tempen, men glömde av mig och plockade över sonen till vår säng direkt när han/vi vaknade och han ville inte ligga kvar och mysa mer än någon minut innan det var dags att kliva upp. Men inatt var ju såklart lite annorlunda, gick och la mig väldigt mycket senare än vanligt och vi skålade i lite champagne plus ett glas vin till maten så skulle nog uteslutit denna temp ändå. Men bra att testa på, och jag tror att man vänjer sig och blir bättre på det. Egentligen ska man nog ge den lite längre tid, men det är ju först kommande cykel som det blir mer skarpt läge. Men bevisligen har jag rätt bra koll på min cykel ändå!

God fortsättning på er! Jag ska ta de här sista lediga dagarna att försöka få in så mycket återhämtning som bara går, innan det är dags för jobb och all osäkerhet som det innebär. Mitt löfte för i år är att försöka vara snäll mot mig själv, så det tar jag till vara på nu en stund.

CD 42: ÄL+9

Ömma bröst och molvärk mest, kommer och går. Kände mig lite smått illamående i morse men det gick över snabbt igen.

Negativt test i morse, men det är ju i tidigaste laget. Mina appar beräknar mensen antingen i morgon eller på måndag, så får se. Har inte haft några spottings denna gång, vilket jag haft både förra och förrförra cykeln vid det här laget. Känns ju som generellt positiva nyheter, antingen för syskonprojektet eller i annat fall så kanske jag får en längre lutealfas. Så bra hur som! Eller ja, mensen kan väl fortfarande komma med buller och bång utan spottings först, men får ju hålla tummarna att den antingen inte kommer alls eller så väntar den lite.

Tempen ligger konstigt stabilt strax över coverline, något som den aldrig pysslat med innan… Vilopulsen har varierat ett slag upp och ned i några dagar också, så den ligger ungefär lika stabilt och istället mycket högre än den gjorde förra cykeln.

Ja, den som lever får se… 🙂 Planen är att testa imorgon också, sen får jag se ifall jag orkar testa på morgonen innan jag ska iväg och jobba. Känns ju lite stressigt, men samtidigt är man ju nyfiken. Kan ju också vänta på mensen, skulle den mot förmodan då inte dyka upp utan ett positivt test så kan jag ju slänga in ett på ÄL+14 även om det är en vardag. Kör lite som det kommer, tänker jag.

CD 40: ÄL+7

Idag har jag haft lite olika ”symptom” som alla kommit och gått, en del kortare stunder och aldrig igen medan andra varit lite mer återkommande… Molvärk, ömma bröst, gasig/rapig, ont i höft/bäcken, täppt i näsan. Har även haft rätt så rikligt med krämiga flytningar, så att jag reagerat på mängden. Själva bröstvårtan är lite mörkare i färgen än vanligt, utöver att den är öm. Tempen ligger och guppar med samma små variationer mellan dagarna, idag gick pulsen upp ett slag (efter att ha legat på samma tre dagar i rad och dagen innan det också låg ett slag högre). Till protokollet alltså, vet inte ifall något av detta betyder vare sig bu eller bä.

CD 39: ÄL+6

Tempen har fortfarande inte skjutit rejält i höjden, men ligger väldigt stabilt strax över coverline utan några större variationer från dag till dag. Det är ju positivt? Kanske? Det har ju i alla fall inte gått nedåt.

Jag har lite molvärk som kommer och går, ömma bröst och en pirrande/kliande/ilande känsla som också kommer och går – och flyttar sig lite hit och dit i magen. De senaste nätterna har jag även sovit rätt djupt; det har varit svårt att vakna till när klockan ringer eller om sonen vaknar under natten, och idag fick jag en rätt rejäl energidipp när jag kom hem från jobbet. Vet inte om något av det här betyder något, men av lite nördigt intresse så ska det såklart dokumenteras! 🙂

Den här veckan har i alla fall gått snabbt, det har varit lagom mycket att göra på jobbet så att man håller sig sysselsatt och dagarna går väldigt fort, samtidigt som det inte har varit för mycket att göra så man knappt hinner med att tänka. Lagom, som sagt. Funnits utrymme att snacka skit med kollegor och engagera sig i ditten och datten som inte har med barn eller hem att göra, och att jag kan prata med någon som inte är min sambo eller en snart 1,5-åring som inte kan prata tillbaka. Det är faktiskt rätt gött att komma hemifrån också och känna sig vuxen och att man får klä sig i en annan roll än mamma eller sambo för en stund. Sen kan jag ju sakna ihjäl dem också, och brukar oftast ha skickat ungefär 58924829 meddelanden innan klockan blivit åtta för att höra att de vaknat och kommit iväg till föris, om de kom ihåg jacka/stövlar/keps/osv pga ska bli si och så väder under dagen. Men det hör nog till. Tycker att jag har en fin balans nu i alla fall, och jag mår bra. Just nu får jag mycket energi från jobbet, och jag får mycket energi och kan koncentrera mammarollen till att vara en rolig lek- och busmamma den stund vi har tillsammans innan nattningen. När jag bara var hemma så tog man det lite för givet och var kanske inte alltid den roligaste eller mest engagerade under dygnets alla timmar. Så just nu känner jag att jag har det oförskämt bra! Man får ju vara beredd på att denna höst och vinter kommer bli lite underlig, säkert mycket av både vab och sjukdom… Men det får vi ta då! 🙂 Huvudsaken är att tiden sedan ägglossning faktiskt gått rätt så snabbt hittills, och att jag spenderar större delen av dagen åt annat än att bara gå omkring och känna efter i varenda vrå och vinkel. Tror att jag testar till helgen p.g.a. kommer inte kunna hålla mig (hah), så det är ju faktiskt snart!

CD 36: ÄL+3

NaturalCycles
FertilityFriend med temp (mörkblå), vilopuls (RHR, orange) och styrka på LH-tester (OPK, violett)

Nu så, ägglossning bekräftad! 🙂 Samtliga appar är överens om CD 33, inklusive Premom som jag mest använder för att fota mina ägglossningstest, som för övrigt såg ut såhär:

Det har inte varit någon supertemphöjning denna gång, lågt progesteron?? Däremot har vilopulsen stabilt ökat med ett slag om dagen, så det känns ju positivt. Lite lustig cykel med feber och tillbaka på jobb, men såhär strax efter ägglossning känner jag mig nöjd. Jo, det blir över 40 dagar denna cykel med, men jag känner att jag mår bra just nu. Vi har haft två härliga höstdagar nu med den där kombinationen av varmt men lite krispigt och att träden börjar byta färg – som jag fullkomligt älskar! Kan ju inte låta bli att må bra. Som jag tidigare nämnt så kändes ~samlivet~ (hah!) mycket mer avslappnat denna omgång också, och vi fick till det på fler fertila chanser än förra cykeln, som mest kändes misslyckat. Känner att jag på något vis har lite bättre självförtroende nu, samtidigt som jag försöker att inte bli allt för hoppfull (för att spara mig själv den hjärtesorgen som idogt negativa test när man är så hoppfull innebär). Får se hur det går. Förutsättningarna känns okej, och jag hoppas att tempen går upp lite mer rejält och håller sig hög också. Har haft två rätt kassa nätter i rad nu; sonen är inne i en triforce av förkylning, troligtvis tänder på g, och utvecklingsfas. Hans sömn är ju därefter, och likaså vi arma föräldrar. Tänker att det såklart också kan påverka temperaturen.

Vilopuls och fertilitet

Jag lägger in min vilopuls (från min Fitbit) i FertilityFriend sedan förra cykeln, såhär såg den ut. Vilopuls är alltså gulorange, tempen mörkblå och mina LH-värden från appen Premom är ljusblå. Hade lite problem med synk mellan armbandet och appen så det fattas en bit där i början, men man ser hur vilopulsen höjs och håller sig hög i lutealfasen.

Varför gör den då detta?
En studie har hittat evidens på att vilopulsen höjs – i snitt med två slag i minuten – i början av det fertila fönstret. Med andra ord kan alltså en förhöjd vilopuls flagga för fertilitet redan innan positiva LH-test (12-24 timmar innan ägglossning) eller sedermera temphöjning (efter ägglossning har varit). På så vis kan man alltså förutspå de fem mest fertila dagarna innan ägglossningen redan i början på det fertila fönstret genom att följa sin vilopuls. Vilopulsen fortsätter sedan att stiga till sin högsta nivå ungefär i mitten av lutealfasen. (1)

Jag har en Fitbit-klocka/aktivitetsarmband som utöver pulsen räknar steg och håller koll på aktivitet, och jag kan även ha koll på hur mycket och bra jag sover. Finns säkert en massa funktioner som jag inte använder mig av, men den är dessutom en ganska snygg klocka. 😛 Men vilopulsen mäter den, och FertilityFriend har ju möjligheten att följa flera kurvor i samma (chart duo). Denna cykel märkte jag att pulsen även höjdes i samband med att jag var sjuk och hade feber, vilket såklart ställde till allting lite. Men i kurvan ovan kan man se att vilopulsen börjar sticka iväg strax innan jag börjar logga äggviteflytningar och är som högst runt ÄL+6/7 så det ser ju faktiskt ut att stämma rätt bra.

När jag först gjorde en snabb googling så kunde jag hitta att vilopuls och basaltemp följer varandra någorlunda och att pulsen höjs vid temphöjning (låter ju rimligt med tanke på feber plus att kroppen kanske får jobba lite hårdare för att bekämpa förkylningen) och blev lite förbryllad över att pulsen stack iväg långt innan tempen höjdes. Denna cykel har pulsen börjat öka igen, medan tempen istället sjunker – vilket skulle kunna indikera att jag kommit in i det fertila fönstret!

Fortsättning följer! 🙂

CD 28

Så var vardagen igång igen, på riktigt! Sonen har varit på förskolan hela veckan och jag har jobbat. Sambon har känt sig lite småkrasslig (men blir oftast inte lika illa däran som vi andra) men har nu äntligen börjat känna sig som sig själv igen.

Det är extremt skönt att vara tillbaka på MITT jobb igen! Det är lite kaos och vi försöker hitta nya rutiner (”denna nya coronavardag”) och en hel del kollegor som också är hemma i sjukdom/vab, men jösses vilken skillnad det är ändå! Jag känner trots allt att jag har kompetensen att göra allt som väntas av mig, även om det inte är helt tydligt just precis vad det är som väntas av mig… Men jag är redo för vad som kan slängas åt mitt håll oavsett! Så har jag ju inte känt under våren, där det varit saker jag inte har erfarenhet eller kompetens inom som förväntats av mig. Nya rutiner, miljöer och arbetsuppgifter som varit stressigt i sig, samtidigt med ett stort hot om corona över huvudet på en. Hotet finns ju där fortfarande, men nu är det i alla fall meningen att vi ska jobba på att ta ikapp den vårdskuld som jobbats upp – och inte att jag potentiellt skulle få hoppa in med munskydd och visir inne på en covid-positiv sjukhussal.
Trots förvirring och lite slut i huvudet har jag ändå känt mig hoppfull, och kommit hem med positiv energi och orkat vara människa även när jag kommit hem från jobbet. Sonen verkar trivas väldigt bra på förskolan också, så det har funkat fint att ha en rullande vardag igen! 🙂

CD 28 alltså, och jag känner på mig att ägglossningen borde vara nära. Har fortsatt svaga LH-test, men mer fertilt sekret nu. Tempen har gått nedåt nu två dagar i rad, medan vilopulsen har gått uppåt – det gjorde den några dagar innan ägglossning förra cykeln också så får se om det stämmer igen. Det är bara att vänta… Vi är i alla fall pigga och krya nu så kan (lite försenat) köra på varannan dag nu äntligen!

CD 39: ÄL+9

Nu har tempen gått upp igen. Mätte i ungefär vanlig tid kring 04 när sonen vaknade och då var den uppe i 36,43 (till skillnad från 36,18 igår). Somnade om och vaknade igen vid 06 och bara för att jag var nyfiken tempade jag då med och hade 36,66. Sen eftersom det var helg så hade jag möjligheten att unna mig en liten sovmorgon, så somnade om ytterligare en gång för att gå upp kring 08. Då var tempen 36,98. Vet inte om den brukar stiga så mycket (eftersom jag inte brukar vara galen nog att tempa vid tre olika tillfällen…) och jag kommer ju definitivt gå på den första men hmm…

I morse har jag haft lite mer brunrosa flytningar, men bara precis inne vid tappen när jag kollar sekret och inget som syns på papper. Är ju dock rätt sparsamt med flytningar just nu. Kan ju vara mensen som är på väg, eller något annat. Svårt att säga.

Tog ett gravtest i morse också, som såklart var negativt. På ÄL+9 säger det väl egentligen inte så mycket, speciellt med ett ”vanligt” test och inte testa tidigt. Fortsatt ont i magen till och från, och ömma bröst. Var även trött nog att jag somnade en stund på soffan igår när sonen sov middag, något som jag ytterst sällan gör! Kan ju såklart vara på grund av ett intensivt första besök på förskolan (gick jättebra i övrigt!) så tja… Jag vill inte läsa in för mycket i något, här är mest ett konstaterande över vad jag upplever. Hade kunnat gå bananas och hurrat över implantationsdipp och nidblödningar, men jag känner mig inte riktigt på humör att sväva iväg. Jag får helt enkelt vänta och se. Planen är att ta ett test imorgon också, sen får jag kanske invänta mensen. Jag kan ju såklart testa på en vardag lika gärna, sonen vaknar ändå så pass tidigt att det är gott om tid innan vi behöver ta oss till förskolan klockan 09, så är ju inte tal om att rusa iväg någonstans. Får väl se vad test, temp och flytningar har att säga först! 😛

CD 38: ÄL+8

Inatt drömde jag att jag var gravid. Hade fått värkar/magont, och vi släppte allt för att åka in på direkten. Väl där är också min mamma där, och hon håller på att fylla i lite papper när jag kommer på att jag ju faktiskt inte ens varit på rutinultraljud ännu, vilken vecka är jag egentligen i? Sen vaknade jag innan jag kunde reda ut det…

I vaket tillstånd kunde jag konstatera att tempen dippat rejält idag, ned under coverline med 0,3 grader lägre temp än igår. Den som hade legat väldigt stabilt hela lutealfasen… Igår eftermiddag fick jag en liten blodstrimma i flytningarna, men har inte varit något sedan dess varken igår kväll eller nu på morgonen. Förra cykeln fick jag en blodstrimma på CD+8 som sedan blev till mens, men det var mycket större strimma då och det fortsatte komma. Något som däremot återkommer är de ömmande brösten och en ökad värk i magen, nu lite mer åt molande hållet och lite som en tyngdkänsla nästan. Jag hade ju kunnat hoppa direkt till att tro att det är ett implantationsdipp och en liten nidblödning, men jag känner mig inte övertygad. Förra cykeln fick jag ju så mycket falska förhoppningar, och det var ganska tungt. Har även noterat såna små blodstrimmor två gånger tidigare under cykelns gång. Funderade på om det var en ägglossningsblödning, men det sammanföll inte med ägglossningen så 😛 Troligtvis har jag bara lite känsliga slemhinnor.

Får se om det dyker upp mer blodstrimmor, spottings, mens, eller något däremellan. Om jag följer samma lutealfas som sist så är det mens om tre dagar. Även om jag är lite avfärdande nu så kommer jag nog testa imorgon eller tidigast i övermorgon (troligtvis både och haha) eftersom det är helg och jag inte behöver fokusera på att komma upp och iväg på morgonen som det blir hela nästa vecka.

Idag ska vi också iväg till förskolan för ett första besök, men det kommer bara vara på två timmar och jag tror inte att jag behöver förbereda så mycket nu, utan info kommer då. Men hur som helst så måste jag försöka komma dit någorlunda hel och ren i alla fall 😀 Så det är nog dags att avsluta inlägget och ta morgon på riktigt. Fortsättning följer!