Mer underliga symptom… Jag har ont i ryggen, som vid något tillfälle även gjort lite ont ned över rumpan. Kan inte härleda det till något särskilt, att jag sovit konstigt eller burit tungt eller så, men ibland är ju kroppen bara för härlig! Jag tyckte även att det liksom spände och stretchade lite i bäckenet vid aktivitet (en inte särskilt rask promenad med barnvagn och hund i detta fall). Det är ju så himla svårt att veta exakt vart det känns på insidan, men förställer mig i alla fall att det var i ligamenten jag kände. Tyvärr är det också lite bekant sedan foglossningarna i förra graviditeten, något som jag inte känt av alls sedan förlossningen. Det gör inte ont, men det stramar till på ett bekant ställe liksom. Just nu känner jag inget, men har i princip bara gått upp och fixat frukost till mig och sonen idag än så länge. Ont i ryggen har jag dock, kände hur det högg till lite när jag lyfte upp sonen. Detta känner jag inte igen från foglossningarna i alla fall.
Kanske är det bara för att jag inte kan låta bli att känna efter längre, läser man så finns det en del som kan känna av fogarna i samband med PMS såväl som de finns de som haft det som i princip första graviditetstecknet innan de ens plussade. Som allt annat med hormoner och sånt så kan det lika gärna vara PMS som grav-symtom, så får väl ta det med en nypa salt.
Blir heller inte riktigt klok på när ägget fäster. En del forskning säger att innan ÄL+6 (alltså idag!!) är i princip omöjligt och så upp till 14 dagar inga konstigheter. Andra säger att det finns möjlighet att det fäster redan efter 3 dagar, men försöker vara källkritisk. Så kanske bara ska sluta läsa allting som finns på nätet och bara ha is i magen! 🙂
Igår var det även en liten flicka som jag gick förbi under promenaden som frågade mig om jag hade en bebis i magen. Instinktivt ville jag svara ”ja” men fick säga att nej det är bara lite av magen som är kvar från bebisen i vagnen. För jag har fortfarande mycket mage kvar. Står jag med lite dålig hållning så kan jag absolut se ut att vara i typ v. 25 eller så, och jag kan fortfarande bara ha mammakläder mer eller mindre. Eller väldigt luftiga klänningar. Jag har ju heller inte gjort något särskilt för att bli av med magen utan lever på som innan grav med vardagsmotion och försöker att bara äta snacks på helgen, vilket kanske inte är tillräckligt. Men jag känner inte att jag haft tid eller ork för att fokusera på något så tråkigt och onödigt. Har även perioder i mitt liv då jag räknat kalorier och hårdtränat som jag verkligen inte mådde bra av, även om jag gick ned i vikt (sen gick jag upp 10 kg på några veckor efter att jag skadat ett knä, så det var ju inte rimligt). Nu känner jag ändå att jag har ett hälsosamt förhållande till mat och träning och vill inte sabba det. Det blir dock lite lustigt nu att dra på sig gravidjeansen och… inte vara gravid.
Projekt Syskon 